Etikettarkiv: substitutionsbehandling

7. Sverige borde erbjuda heroinassisterad behandling

heroinNär jag för ett antal år sedan insåg att det finns en behandlingsmetod som kallas heroinassisterad behandling, dvs att sjukvården ger heroin till individer som varit beroende av heroin, tyckte jag först att det var helt tokigt. Jag tänkte typ: ”Inte ska samhället ge ut heroin när det finns fungerande behandlingar både med och utan medicin”.

Och går man längre tillbaka var jag även skeptisk mot den läkemedelsassisterade behandlingen (LARO, behandling med metadon eller buprenorfin), inte så att jag var motståndare mot den, men jag kallade den för ”genvägsbehandling”.

Jag hade visserligen sett ett par av mina gamla knarkarkompisar (som f ö bröt med mig för att de tyckte att jag knarkade så destruktivt, en tid före de själva började med heroin) som hade fått livet att fungera med hjälp av LARO. Men jag hade själv brutit mitt beroende bland annat med hjälp av tolvstegsprogrammet och där träffat på några som varit heroinberoende som gjort samma sak, alltså trodde jag att alla kunde göra det i stället för att ta ”genvägen” via medicin.

Fortsätt läsa 7. Sverige borde erbjuda heroinassisterad behandling

Statlig medicin är fortfarande medicin

Organisationen KRIS storsatsar som vanligt på Almedalen och är där med 80-talet medlemmar för att för fjärde gången hetsa mot den läkemedelsassisterade behandlingen vid opiatberoende. Deras kampanj går under namnet ”Statligt knark är fortfarande knark” och mynnar ut i ett seminarium i morgon. Första året var 2011, sedan kom 2012 då KRIS minsann hade producerat en rapport som lämnade allt i övrigt att önska och så 2013.

Precis som tidigare år är temat i år att substitutionsbehandlingen orsakar att (främst) ungdomar börjar med subutex- och metadonpreparat och att den underhåller missbruk/beroende samt att KRIS ”vet” att det går att sluta med opiatberoende utan medicin. Jag vet också det då jag känner två som gjort det, men det är skillnad på ”vet” och vet. Jag skulle kunna berätta två anekdoter (dvs berättelser) om dessa två individer, men de berättelserna har enbart värde för dessa individer. Det går inte att generalisera till ett allmänt ”vetande” med värde för flera utifrån enstaka berättelser. För generalisering och allmänna rekommendationer (vetande) krävs vetenskap (forskning) där man samlar ihop flera anekdoter och drar slutsatser av det. Denna forskning görs och det har jag berättat om i en del inlägg, t ex detta.

Fortsätt läsa Statlig medicin är fortfarande medicin

KRIS: ”Missbrukssituationen är skrämmande”

granskningKRIS, Kriminellas Revansch i Samhället, samlar väldigt många som funnit en väg ut ur missbruk genom den s k tolvstegsrörelsen. Det är självfallet bra när individer kan lämna ett destruktivt förhållande till droger och i stället försöka bli/bli en produktiv del av samhället. Tanken bakom KRIS som kamratnätverk som stöttar varandra är mycket bra.

Tyvärr har KRIS utvecklats till något annat, förutom en omfattande affärsverksamhet som tjänar på att vara en del av det ideologiska monopol som finns inom missbruksområdet har KRIS även blivit en viktig opinionsbildare som har många politikers öron utifrån konceptet ”Vi vet vad vi talar om för vi har varit där”. Med det senare känns det ibland som att KRIS anser sig ha tolkningsmonopol utifrån att bestå av individer som varit inne i en problematisk situation inom missbruksområdet, men vi är fler som har den bakgrunden och KRIS kan omöjligen vara talesperson för alla oss.

Fortsätt läsa KRIS: ”Missbrukssituationen är skrämmande”

Folkpartiets narkotikapolitik

Folkpartiet har igår presenterat ett nytt partiprogram. I det finns det några punkter som berör drogpolitik. FP skriver i avsnittet om välstånd följande:

”Sve­rige ska ha en restrik­tiv alko­hol­po­li­tik. Sär­skilt vik­tigt för att minska alko­ho­lens ska­de­verk­ningar är att ung­do­mar skju­ter upp sin alko­hol­de­but, att hög­kon­su­men­ter i risk­zo­nen nås av insat­ser och att den totala alko­hol­kon­sum­tio­nen hålls nere, bland annat genom en hög alko­holskatt. System­bo­la­gets detalj­han­delsmo­no­pol ska behål­las. I EU ska hän­sy­nen till folk­häl­san väga tyngre än jordbruksintressen.

Den som blir bero­ende av dro­ger i någon form för­lo­rar sin fri­het. Noll­to­le­rans ska råda mot nar­ko­tika i alla led av han­te­ringen. För att avhålla från nar­ko­ti­ka­de­but ska använd­ning vara kri­mi­na­li­se­rad. De brotts­be­käm­pande insat­serna ska kon­cen­tre­ras sär­skilt mot de kri­mi­nella som pro­fi­te­rar på miss­bru­ket genom till­verk­ning, smugg­ling och försäljning.

En nära sam­ver­kan mel­lan polis, soci­al­tjänst och miss­bruks­vård är vik­tig för att per­so­ner som ham­nat i miss­bruk ska erbju­das hjälp. Ide­ella orga­ni­sa­tio­ner står för en vik­tig del av stödin­sat­serna till per­so­ner med bero­en­de­pro­blem och ska få stöd av det all­männa för detta.

Miss­bruks­vår­den ska vara veten­skap­ligt grun­dad. Miss­bruks­vår­den ska i största möj­liga mån minska det mänsk­liga lidan­det genom exem­pel­vis sub­sti­tu­tions­be­hand­ling och sprut­ut­by­tes­pro­gram som kom­bi­ne­ras med reha­bi­li­te­ring. Att stärka den enskil­des moti­va­tion för att själv bryta miss­bru­ket är avgö­rande för fram­gång. Tvångs­åt­gär­der ska före­komma om det krävs för att rädda människoliv.”

Fortsätt läsa Folkpartiets narkotikapolitik

Recension: Opium, Heroin, Subutex – ett globalt reportage av Pelle Olsson

Recension av Pelle Olssons bok ”Opium, Heroin, Subutex – ett globalt reportage” (RNS Fri Förlag, Bokus, Adlibris).

11Sammanfattande omdöme

Pelle Olssons bok (2007) ger en förespegling om att vara en reportagebok, och det är den väl också, till del. Boken är dock mer än en reportagebok, på baksidan skrivs att ”i Sverige debatteras om ersättningsdroger är rätt metod att hjälpa narkomaner” vilket sätter bokens andra agenda i fokus, d.v.s boken är ett debattinlägg i denna debatt. Före den citerade meningen har det i baksidestexten konstaterats att i Skottland, med väl utbyggd underhållsbehandling, är det minimal chans för heroinister att få ”en riktig behandling”.

Diskursivt ges beskedet i dessa meningar att behandlingsmetoden underhållsbehandling/substitutionsbehandling inte är en ”riktig” behandling och inte heller en medicinsk åtgärd (behandling) med preparat eller mediciner som en väsentlig del av behandlingen, utan i stället något annat, något som ”ger droger till narkomaner”. Diskursen att underhållsbehandling inte är riktig behandling, vilket drogfri behandling är, är också bokens huvudbudskap.

Fortsätt läsa Recension: Opium, Heroin, Subutex – ett globalt reportage av Pelle Olsson

Osakligt angrepp på behandling med Metadon och Subutex

Igår skrev jag om det osakliga reportaget i Sveriges Radios P1 Studio Ett om de anekdotiska påståendena om omfattande läckage från substitutionsbehandlingen i Stockholm, när det i själva verket handlar om ett begränsat antal individer som ägnar sig åt olaglig försäljning.

Tidigare har jag kommenterat problemen i Kalmar kommun med att förstå missbruk. Det handlar dels om journalister som inte kan missbruksområdet, och det handlar dels om socalarbetare/poliser som inte kan missbruk. Narkotika är ett fenomen som uppenbarligen är svårt att förstå, den lockelse till verklighetsflykt som narkotika innebär är svår att förstå för många, särskilt om man själv inte har haft egen erfarenhet, och uppenbarligen är det svårt att förstå att en hel del av preparaten inom narkotikaområdet har döden som risk. Det är så det ser ut, det är det vi måste leva med och hantera.

Fortsätt läsa Osakligt angrepp på behandling med Metadon och Subutex

Kvalificerat skräp från Sveriges Radio Studio Ett

granskningIgår började en (förmodat) intressant artikelserie i Sveriges Radio P1 kallad Narkotikalandet. Första avsnittet innehöll ett antal berättelser från ett antal män och kvinnor som berättade om sina erfarenheter som heroinberoende och om (vad det verkar) heroinets ökande popularitet (i Stockholm).

Programserien i tre delar sänds ytterligare två veckor framåt på söndagar. Journalisten bakom heter Randi Mossige-Norheim, och det första intrycket var att hon till skillnad från många journalister lät intervjupersonerna prata en hel del, och att det saknades moralism i inslaget, med andra ord ovanligt och intressant upplägg. Det första programmet kallades ”Plattan”, och kan lyssnas på här. Berättelserna var som jag uppfattade det nakna och ärliga, med andra ord intressant innehåll. Därför var jag imponerad av journalisten. Men vad som går upp som en sol, kommer lätt ner som en pannkaka.

Fortsätt läsa Kvalificerat skräp från Sveriges Radio Studio Ett

Om Nocturum och missbruksvården 2022

Det finns många organisationer verksamma inom missbruksområdet, vissa är mer välfinansierade än andra och har alltså mer resurser att påverka samtalet om missbruksområdet än andra. Och det finns inget politiskt intresse att skapa förutsättningar för ett neutralt samtal eller ens ett samtal baserat på bästa möjliga kunskap. Så blir resultatet också därefter, höga siffror för antalet individer med problem och höga siffror för dödstal, inom såväl alkohol- som narkotikaområdet. Det är som om vi i Sverige inte vill att dessa siffror ska vara låga.

En av organisationerna som är särskilt bra på att dra in pengar från medlemmar, och från allmänheten (genom aggressiv försäljning av nätspel och skraplotter) samt att dra in pengar från olika statliga håll är IOGT-NTO. Och så har man många förgreningar som underlättar såväl inflytandet över det dagliga samtalet som dra-in-pengar-perspektivet som försörjning av aktivister. En av alla dessa IOGT-enheter är en variant av ”think tank”/tankesmedja kallad Nocturum med ordförande Zahra Ousi i spetsen (länk till hennes IOGT-sida). Och just tankesmedjor inom missbruksområdet är vi inte direkt bortskämda med inom missbruksområdet, angreppssättet är mycket intressant och lovvärt även om det är lite småtrist med en tankesmedja som är en del av IOGT, vilket de iofs döljer…

Fortsätt läsa Om Nocturum och missbruksvården 2022

Obegripligt resonemang om debatten om missbrukarvården

I dagens SvD finns en insändare med rubriken ”Obegripliga myter inom missbrukarvården” som måste kommenteras eftersom den är lite svårförståelig.

Insändaren inleds med kritik mot att debatten om missbrukarvården numera handlar om underhållsbehandlingen för opiatberoende, och åsikten är att detta är fel utgångspunkt eftersom de opiatberoende är en liten del av individerna med missbruksproblem. Att dessa är en relativt sett en mindre del av individer ned missbruksproblem är förvisso sant, men att kalla debatten för fel utgångspunkt är måhända lite märkligt. Just denna grupps behandling är ett bra exempel på det som undertecknarna menar inte finns, moralism och ideologi.

Fortsätt läsa Obegripligt resonemang om debatten om missbrukarvården

Det dör folk men vi har ingen aaaaning om vad vi gör

Jag skrev om Sundsvall igår, där TV-media gick ut med att 4 individer dött sedan i maj. Nu visar det sig enligt SR att det är 6 st som dött, och frågan är hur många det egentligen är. Det är ju inte så lätt att hålla reda på, det är ju bara missbrukare och för en socialtjänst med ansvar för missbrukarvården är det ju inte så lätt att hålla reda på hur många som dör av dem som man har skyldighet enligt lagen att hjälpa.

Så kan det se ut i en kommun 2012, och det hade ju varit en rätt relevant fråga att ställa till ansvariga tjänstemän och politiker, hur det kommer sig att man inte ens vet hur många som dör.

Fortsätt läsa Det dör folk men vi har ingen aaaaning om vad vi gör

Räddar läkemedelsassisterad behandling liv eller inte?

Den senaste tiden har det förts en intensiv debatt på Twitter kring den läkemedelsassisterade behandlingen. I centrum har en ”kulturpersonlighet” vid namn Jonas Inde varit. Det har varit svårt att förstå vad Jonas Inde har haft som syfte, men hans angrepp på t ex Svenska Brukarföreningen, dess företrädare, olika personer som arbetar för en förändrad narkotikapolitik, och i synnerhet den läkemedelsassisterade behandlingen med subutex och metadon, har varit omfattande.

Nu spelar det inte så jättestor roll vad en enskild individ tycker om en behandlingsmetod, det är trots allt enbart osakligt tyckande som Inde har ägnat sig åt, men han har dels fått med sig en skara människor som inte är så insatta i frågeställningarna, och dels är Inde aktuell i den statsfinansierade televisionen med en programserie om missbruk och beroende. Det är bara att hoppas att programserien Jonas löfte som börjar i SvT2/UR i morgon håller högre kvalitet än Indes tweets, om inte annat kräver ju lagen det.

Fortsätt läsa Räddar läkemedelsassisterad behandling liv eller inte?

Med vilken rätt lät samhället William Petzäll dö?

”Att dö är inte den enda effekten som kan komma av missbruk” [och inte heller den värsta], enligt Beatrice Ask i en omtalad intervju. Hennes riksdagskollega William Petzäll dog igår av en förmodad överdos (SvD). Det värsta för William Petzäll och hans anhöriga hände, även om Moderaternas Beatrice Ask inte tycker att det är särskilt allvarligt.

Jag har skrivit en del om William Petzäll sedan han blev öppen med sitt missbruk, dels skrev jag om en person som for lite hit och dit med åsikter och fakta som inte alltid var fakta, dels skrev jag om en person som inte fick den hjälp han förtjänade. Jag skrev också om att den vård han fått (två x en månad vid tolvstegsbehandlingshemmet Nämndemansgården) inte var tillräckligt för någon som vill bryta ett missbruk, och samhället ställde aldrig upp med den vård som behövdes.

Fortsätt läsa Med vilken rätt lät samhället William Petzäll dö?

RNS om dödsfall och metadon, inte helt sanningsenligt som vanligt

Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS) skriver idag om dödsfall, eller så gör de inte det. Men texten inleds åtminstone med kritik mot DNs ledare från den 30/7. I den ledaren riktar DN kritik mot Sveriges narkotikapolitik, och bl a använder DN formuleringen ”Dödligheten bland missbrukare är avsevärt högre i Sverige än i länder med en mindre repressiv politik”.

Formuleringen retar så klart RNS som är en av de främsta lobbyorganisationerna bakom att Sverige har den restriktiva politik som vi har.

Det DN syftar på är förmodligen denna bild från EUs narkotikaenhet, en bild som visar att dödsfallen i Sverige jämfört med t ex fyra länder som är kända för mindre repressiv politik än Sverige (Sverige till höger):

Fortsätt läsa RNS om dödsfall och metadon, inte helt sanningsenligt som vanligt

Om diskriminering i Sundsvall

Under några dagar har Sundsvalls tidning haft en artikelserie om en del av missbrukarvården i Sundsvalls-regionen, och i synnerhet om den delen av beroendevården som handlar om metadon och subutex. Det började den 12/8 med en artikel där anhöriga larmade om resursbrist och utskrivningar. Men det handlar inte bara om det, det handlar om människosyn och rättigheter, t o m mänskliga rättigheter. En mamma berättade om vården, och återger detta citat där en läkare vid beroendeenheten säger till hennes son:

jag kan säga dig en sak och tittade min son in i ögonen att du är klassificerad tvåa i samhället och får kanske inte den hjälp du behöver.

Det handlar om den mänskliga rättigheten att inte bli diskriminerad, att inte bli ”tvåa” utan någon som helst saklig grund. Det handlar om människors lika rättigheter att bli likabehandlade, lika rättigheter och lika möjligheter, att få vård t ex. Det handlar om rätt till en tillfredsställande levnadsstandard, vilken är svår att nå med ett missbruk. Det handlar om rätt till hälsa, t ex rätt till fungerande vård. Det handlar om rätt till utbildning. Och lite mer därtill.

Fortsätt läsa Om diskriminering i Sundsvall