Etikettarkiv: socialtjänst

Kan man älska socialtjänsten?

Ibland är jag hård mot de som arbetar inom socialt arbete inom kommuner. Ibland är det nog förtjänat, och ibland kanske det är lite orättvist. Ibland glömmer jag nog dessutom bort att ta hänsyn till den politiska aspekten som finns alldeles för nära socialt arbete till följd av kommunorganisationen. Och ibland är det svårt att formulera sig klokt när skrivandet sker på hobbyplanet. Och ibland är det svårt att bortse från den stora frustrationsnivå som finns när man levt i konsekvenserna av att saker och ting inte fungerar så bra inom social omsorg och vård. Särskilt när man fortfarande lever mitt i det genom engagemang och kontakt med de brukare som fortfarande behöver samhällets hjälp men inte får det som behövs.

Faksimil från Västerbottens-Kuriren

Faksimil från Västerbottens-Kuriren

Under en lång rad år har vi kunnat notera nedskärningar inom det sociala området som rör beroendefrågor. Det handlar såväl om nedskärningar i budgetar som (bort)prioriteringar. För drygt en vecka sedan läste jag en nyhet om situationen hos socialtjänsten i Umeå (artikel ligger bakom betalvägg så därför kan jag inte länka, men jag fick läsa artikeln genom en av bloggens läsare). Nyheten handlade om att socialtjänsten i Umeå kommun skötts så dåligt att en bristsituation uppstått inom Individ och Familjeomsorgs-enheten där det saknas socialsekreterare. Därför beslutade kommunen att låta en del av de socialsekreterare som arbetade med vuxna börja arbeta med barn och unga i stället. Det resultat som kalkyleras syns i bilden, kommunen räknar med allvarliga problem men det är ändå något som går igenom.

Läs mer

Polisen, sjukvården och socialtjänsten klarar inte nätdrogerna

Jag har, förutom en bok, skrivit en hel del om nätdroger i bloggen, och ofta har det i bloggen handlat om att olika instanser inte kan nätdrogsområdet, och inte heller verkar vilja förstå det. Det senare är anmärkningsvärt eftersom det är en förutsättning för att kunna hantera ett område. Men uppenbarligen förtjänar området att åter igen kommenteras på detta sätt. Det är märkligt att ett område som diskuteras under åtminstone några år fortfarande dras med de grundläggande problem som förståelsebrist och kunskapsbrist är, inte minst med tanke på alla rapporter om dödsfall dessa droger orsakar men även lidande i stort. Och som vanligt är det få som adresserar detta problem, tystnaden från politiskt håll säger en hel del om nätdrogsområdet i synnerhet men även om missbruksområdet i allmänhet, det är inte många som bryr sig.

Det är oerhört märkligt inte minst ur perspektivet att polisen, i en av de nyheter som jag länkade tidigare idag, skriver att vi har ”en ny generation av missbrukare”, de som handlar nätdroger och traditionella droger på nätet, en generation som samhället saknar kunskap om och står handfallen inför, och det utan någon större debatt. Märkligheterna inom detta område är många…

Nedan ska jag ge några aktuella exempel på vad min kritik handlar om.

Läs mer

”Vad får en knarkare kosta?”

Jag har en tid funderat på ett inlägg från ETC Örebros hemsida. Det är en artikel med rubriken ”Vad får en knarkare kosta?”. Det är i allra högsta grad aktuellt. Bland annat i min kommun, Eskilstuna kommun. Den trend som varit rådande ett bra tag är att satsa på s k ”hemmaplanslösningar”, dvs öppenvårdsmottagningar för missbrukare som huvudalternativet och i stort sett det enda alternativet för missbruksvård. Och det är intressant att granska denna trend.

Socialchefen från Hallsbergs kommun, Jan-Åke Ahlin, uttalar sig i ETC och säger:

”Vi har så effektiv behandling på hemmaplan. Vi behöver egentligen inte behandlingshem längre.”

och så motiverar han det med:

”En del av dem som söker institutionsvård vill bara till lyxställen med jacuzzi på rummet. De vill äta upp sig lite och så fortsätter de missbruka”

Jag vet inte hur representativ Ahlins åsikter är kring missbrukare och varför en missbrukare vill ha vård. Men synen han presenterar baseras på en oerhörd förolämpande inställning till missbrukare och en människosyn som inte lämpar sig för en socialchef. Samtidigt visar det på en okunskap i området, den är, enligt min erfarenhet, dock inte särskilt ovanlig. Men när man har denna okunskap och den människosyn som ligger underförstådd i Ahlins uttalande, då är det inte konstigt om socialtjänstemän förordar nedskärningar på missbrukarvården. Särskilt inte om man dessutom anser att den egna hemmaplanslösningen är så bra.

Och det kanske den är i Hallsberg, jag har ingen erfarenhet av det. Det jag däremot har erfarenhet av är dels Socialstyrelsens riktlinjer för missbruks- och beroendevård. I dessa slås det fast att ibland behövs det långa institutionsbehandlingar för att bryta ett missbruk. Dels har jag erfarenhet av att ha läst en hel del forskning inom missbrukarvård och en hel del socialpsykologiska teorier om människan och utifrån det kan man också dra slutsatsen att det under vissa förutsättningar krävs institutionsvård för att bryta ett missbruk. Men, åtminstone Hallsbergs kommun är inte särskilt intresserad av att följa vetenskap, det räcker väl att basera vården på fördomar antar jag, och huvudsaken är att det inte finns jacuzzi. (Vilket det inte fanns under mina 12 månader på institution).

I Eskilstuna har det under våren varit aktuellt med neddragningar i kommunen. Och framlyft som en väsentlig besparingsåtgärd har varit missbrukarvården i Eskilstuna. Först såg det ut som att det skulle bli stora neddragningar på det som kallas ”Öppet intag” i Eskilstunas missbrukarvård (Eskilstuna Kuriren), sedan valde man att i stället att skära ned ytterligare på institutionsvården (EK 2).

Förslaget i Eskilstuna innebär dessutom att den enda institutionsvård som blir kvar, i liten skala, är ett enda, Vårnäs. Det innebär att politikerna, och tjänstemännen, i Eskilstuna kommun, menar att enbart institutionsvård enligt den s k 12-stegsmodellen ska erbjudas. Så förutom att färre missbrukare i Eskilstuna kommer få en korrekt och ärlig chans att bryta sitt missbruk, så tvingades de till en behandlingsmetod som inte har särskilt gott stöd i Socialstyrelsens nationella riktlinjer och som dessutom inte är helt i samklang med den vetenskap som finns inom området. Det är dessutom oomtvistat att för många missbrukare är 12-stegsmodellens speciella ansats och syn på missbruk och missbrukaren inte särskilt lämplig. Att då enbart erbjuda detta är cyniskt och visar på ett människoförakt, vilket underbygger att den människosyn som Hallsbergs Ahlin visade prov på i ETC nog är välspridd över landet. T ex bland politikerna i Eskilstuna, som Sarita Hotti.

Hallsberg är en socialdemokratisk kommun. 22 av 45 mandat i kommunfullmäktige tillhör S. Eskilstuna är socialdemokratisk kommun, S har 36 av 79 mandat i KF här. Så det verkar som att bedriva en undermålig missbrukarvård är något som Socialdemokraterna gärna gör. Jag undrar varför. Och jag undrar hur Vänsterpartiet och Miljöpartiet ställer sig till det. Och inte minst undrar jag hur den ledande socialdemokratiske politikern inom missbruksområdet, Morgan Johansson, ställer sig till den lokalt förda socialdemokratiska politiken inom missbrukarvårdsområdet. Det vore intressant att veta mer om det. Ska missbrukarvård grundas på en människosyn som ger missbrukare sämre förutsättningar att leva ett liv som andra, och ska missbrukarvård grundas på en politik som går emot den vetenskap som finns, och om inte, varför driver S lokalt den politiken i t ex Eskilstuna och Hallsberg?