Etikettarkiv: socialstyrelsen

Svensk beroendevård och SVT i katastrofläge

Jag har i bloggen och i sociala media de senaste åren flera gånger påtalat att svenskt beroendeområde enligt min åsikt är i katastrofläge. Det har handlat om att det finns flera källor, såväl ”officiella” som KI/STAD-studien som mer inofficiella som nyhetsmedias olika nivåer av ”nedslag”/reportage, till att antalet individer med problematisk användning av droger ökar.

Det har handlat om att svensk beroendevård inte fungerar eller ens har en aning om det som görs har någon effekt på några års sikt. Det har handlat om bristfälliga kunskaper. Och det har handlat om förebyggande insatser och kampanjer som inte har fungerat eller ens haft en god kvalitet. Och det har handlat om alla dessa dödsfall.

Varianterna på temat katastrofläge har varit många. Och jag har känt mig relativt ensam i att presentera denna bild som står i kontrast mot den mer vedertagna bilden från etablissemanget om att allt är bra, en bild som börjat rämna även officiellt på grund av dödsfallssiffrorna.

Fortsätt läsa Svensk beroendevård och SVT i katastrofläge

Socialstyrelsens åtgärdsplan är otillräcklig

Idag skriver jag på Dagens Samhälles debattsajt om att Socialstyrelsens åtgärdsplan som nyligen överlämnades till regeringen är otillräcklig och bristfällig för att minska dödsfallen i narkotika.

Och inte bara det, den visar på att myndigheterna är okunniga och oinsatta inom drogområdet, exempelvis genom fantasierna om hur brukarrörelsen skulle kunna bidra. Det finns inte mycket till brukarrörelse inom drogområdet, särskilt inte efter att Svenska Brukarföreningen tvingats till konkurs efter oegentligheter (SBF hade visserligen även före detta framkom en väldigt ringa aktivitet i landet med få aktiva lokalföreningar). Men för att känna till det måste man ju känna till drogområdet och det gör inte Socialstyrelsens eller Folkhälsomyndighetens ”experter”/byråkrater.

Granskning av RFHL och hur 2,4 Mkr av skattemedel använts

granskningFör fyra år sedan gjorde jag en granskning av vad våra skattepengar som dåvarande FHI (nuvarande Folkhälsomyndigheten) fördelade gick till.

När jag arbetade på RFHL:s riksförbund såg jag en vad jag tyckte var märklig användning av de skattemedel som RFHL får, så därför är det dags för en liten granskning av RFHL. Det jag granskar är riksförbundets övergripande verksamhet, vilket är något annat än de olika lokalföreningarna som finns ute i landet.

Ironin i att RFHL som är föremål för DO:s granskning pga diskriminering skriver på Facebook-sidan om just diskriminering.
Foto: Faksimil från del av RFHL:s hemsida (märkligt nog har jag 45 FB-vänner som gillar RFHL på FB)

RFHL tilldelades 2 400 000 kr i bidrag från Socialstyrelsen för år 2015. Därtill fick RFHL ytterligare ca 1 miljon kr för olika projekt, bland annat från Allmänna Arvsfonden. Totalt hade förbundet vid senaste årsskiftet 1 460 medlemmar, därefter har den största lokalföreningen RFHL Stockholm lämnat förbundet och så har även en handfull mindre föreningar gjort.

Fortsätt läsa Granskning av RFHL och hur 2,4 Mkr av skattemedel använts

Medikaliseringens brister och risker

Tidigare har det funnits en debatt om vad som är god beroendevård, och om vad som inte är det. Jag redogjorde för en del av det i mitt försök till en C-uppsats om diskursen i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för beroendevården. Numera verkar debatten om beroendevården främst bestå av för eller emot läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende. Det är synd, mycket synd, då den delen dels är i stort sett oomtvistad vetenskapligt och dels enbart berör en minoritet av individerna med beroendeproblematik.

Att debatten hamnat så här beror dels på KRIS profilmässigt lyckades väldigt väl med att skapa uppmärksamhet kring sin kampanj ”Statligt knark” som lanserades i Almedalen 2011 och dels att Socialstyrelsen lyckats väldigt väl med de nationella riktlinjerna för beroendevården.

Fortsätt läsa Medikaliseringens brister och risker

Om narkotikadöden och minister Wikströms ”viktiga steg”

Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet

Det senaste året har vår folkhälsominister Gabriel Wikström i ett par debattartiklar (AB i maj, Expressen i november) deklarerat att Socialstyrelsen fått i uppdrag att kartlägga den svenska narkotikarelaterade dödligheten.

Gabriel kallade kartläggningen ”ett första viktigt steg för att rädda liv”. Jag skrev ett svar (visserligen ser det ut som att Inger Forsgren är medförfattare också, men men…) och påtalade att vi känt till den höga dödligheten sedan länge och att det finns välformulerade förslag om åtgärder, inkl en S-motion, framtagna sedan länge – och det var enligt mig inte nya ord som behövdes utan handling.

Fortsätt läsa Om narkotikadöden och minister Wikströms ”viktiga steg”

Problemen ökar inom beroendeområdet = ny utredning

granskningJag har under lång tid, i denna blogg åtminstone sedan 2008 men även på andra ställen, debatterat och försökt problematisera nedskärningar (exempel) inom beroendevården.

Jag menar att allt för få får vård, och allt för många av de som får vård får det i otillräcklig grad genom att de enbart erbjuds öppenvård (ibland kallat hemmaplanslösning) när det finns goda skäl att erbjuda mer kvalificerad vård (vilket har stöd i såväl forskning som teori). Här är ett exempel på inlägg  från 2014 där jag redovisar stöd för påståendet, det finns fler i bloggen, t ex detta från 2009.  Gång på gång rapporterar även media om att det är för få som får vård, att det är svårt att få vård (ex 1 och ex 2 från nyligen i SR).

Det är allt för ofta så att individer måste begå brott för att få chans till en vettig vård. Och inte ens det är en garanti för att vården fungerar…

Fortsätt läsa Problemen ökar inom beroendeområdet = ny utredning

Ännu en gång: MI är verkningslöst enligt stor studie

Jag har tidigare (2011) skrivit om att den metod som (f n) dominerar svensk missbruksvård, MI (Motivational Interviewing/Motiverande samtal), inte är något som fungerar på missbruksområdet. Trots detta används MI, allt för ofta som den enda ”behandlingsmetoden” som lyfts fram, i stort sett vid samtliga offentliga (och trendkänsliga privata dito) behandlingsinstanser.

MI dominerar stort idag och har trängt undan den tidigare ”flugan” KBT som beskrivning på hur (kommunens öppen-)vård bedrivs. Det finns t ex nästan inte en detaljerad platsannons inom missbruksområdet utan att det nämns att kompetens i MI är viktigt (och eftersom jag söker jobb läser jag typ alla som finns).

Fortsätt läsa Ännu en gång: MI är verkningslöst enligt stor studie

Tolvstegarnas missbrukarvårdsdebatt

granskningFör några dagar sedan publicerades det på SvD Brännpunkt en insändare om den svenska missbrukarvården. Jag hade inledningsvis svårt att ta den på allvar då skribenten gav intrycket av att mest vara intresserad av att marknadsföra sitt eget företag, men sedan har jag märkt väldigt många uppskattande kommenterar till insändaren.

De som kommenterar insändaren positivt är precis som insändarskribenten en del av det som kan kallas för tolvstegsrörelsen, och det verkar som att dessa individer känner sig förlösta genom insändaren, typ som om de tänker ”äntligen kommer ett seriöst debattinlägg från vår sida till skillnad från KRIS infantila propaganda”. Men tyvärr är inte debattinlägget särskilt seriöst, och inte heller baserar det sig på fakta och vetenskap.

Fortsätt läsa Tolvstegarnas missbrukarvårdsdebatt

Hönan eller ägget: om Socialstyrelsen

Jag har skrivit, men inte fullbordat, en C-uppsats om Socialstyrelsens riktlinjer för missbruksvården. Jag använde mig av metoden diskursanalys för att hitta mönster i hur Socialstyrelsen ger mening till begreppen missbruk, beroende och ”individen i detta sammanhang”. Jag fann en del intressanta saker, saker som jag menar, utan att förhäva mig allt för mycket, att i C-uppsatsen finns några av de ledtrådar vi behöver för att förstå varför samhället har svårt att komma tillrätta med missbruksproblematiken. Någon dag när jag får finansiell möjlighet ska jag nog slutföra den där uppsatsen…

Idag har Socialstyrelsen gått ut med en rapport om ”våra unga”, individer under 25 år, och deras psykiska ohälsa. Man skulle kunna tro att media skulle ge detta material uppmärksamhet, men det är en allt för seriös och allt för viktig samhällsskildring för att våra journalister ska orka och ha förmåga att behandla materialet, så det blev några meningar kopierade från TT i SvD och DN som båda vill ta på sig ledartröjan inom svensk journalistik.

Fortsätt läsa Hönan eller ägget: om Socialstyrelsen

Socialstyrelsen: Missbruksproblematiken ökar

Igår släppte Socialstyrelsen den årliga lägesrapporten (PDF) inom vård och omsorg. Det blev en liten liten notis i SvD (som fyller sitt innehåll med allt mer av Aftonbladets artiklar i stället för kvalitetsjournalistik) och en lite längre artikel i DN. DN-artikeln fokuserar lite förvånande på att alkoholproblemen ökar, t ex dödstalen, men också alkoholmissbruket i sig och då särskilt bland äldre kvinnor. Men så är det, det är en av de konstateranden som görs i rapporten, alkoholmissbruket ökar, särskilt bland äldre och i synnerhet äldre kvinnor.

Men det finns många andra konstateranden i rapporten som borde väcka såväl mer debatt som oro hos landets beslutsfattare, låt mig anta att så inte kommer ske.

Fortsätt läsa Socialstyrelsen: Missbruksproblematiken ökar

Om en missbruksvård utan kvalitet och intresse

Läs nu nedanstående citatområde mycket noga:

”Tillsynen visade att kvaliteten inom både hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens missbruks- och beroendevård varierade mellan olika delar av landet. — Skillnaderna var sådana att målet i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, om en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen inte uppfylldes.

Socialnämnder fullgjorde inte alltid uppgiften att svara för råd, stöd och vård för de som behövde detta. Landsting och kommuner tog inte ett tillräckligt ansvar för att medborgarna fick tillgång till en utbyggd missbruks- och beroendevård.

Det fanns också exempel på att kommuners utbud av insatser var så begränsat att de inte kunde garantera individuellt
anpassad vård för dem som behövde det.

Få landsting begärde att verksamheterna skulle redovisa resultat eller hade gett direktiv om uppföljning och utvärdering. Det
fanns inte alltid tydliga mål för socialnämndernas arbete med missbruksvården.

Tillsynen visade att stora delar av missbruks- och beroendevården behöver följa upp sina insatser och resultat bättre.

Inom hälso- och sjukvården hade primärvården och den specialiserade beroendevården ofta svårt att samverka, särskilt när beroendevården bedrevs vid psykiatriska kliniker.

Hälften av HVB förde inte journalerna i enlighet med Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2003:20)
om hem för vård eller boende. Även inom öppenvården enligt SoL fanns brister som gällde genomförandeplaner och dokumentation.

Behandlingspersonal i öppenvården och vid HVB [HVB = behandlingshem, MCs anm.] saknade ibland adekvat utbildning inom vård och omsorg. Personalen i öppenvården hade oftare högskoleutbildning än personalen vid HVB. En av fem föreståndare vid HVB saknade föreskriven högskoleutbildning.

Socialstyrelsen kritiserade 12 HVB för brister som gällde personalens kompetens. Behandlingspersonalen saknade där tillräcklig kunskap om missbruks- och beroendevård eller grundutbildning med inriktning mot vård och behandling.

Socialstyrelsen riktade kritik till drygt hälften av alla granskade HVB.

Ungefär en tredjedel av primärvårdsverksamheterna ansåg att den egna personalen inte hade tillräcklig kompetens för att utföra sitt arbete med missbruks- och beroendevård.

Socialtjänstens slutsatser behöver motiveras bättre. I merparten av de granskade utredningarna (80 procent) hade socialtjänsten gjort en bedömning av den enskildes behov. För en femtedel av utredningarna ställde sig dock inspektörerna tveksamma till utredarens bedömning, eftersom det inte alls eller endast delvis gick att följa hur utredaren hade dragit sina slutsatser. Omkring 15 procent av social- och stadsdelsnämnderna kritiserades för att beslutsunderlaget var så bristfälligt att det inte gav tillräcklig grund för beslut eller att socialtjänstens bedömning av den enskildes behov inte framgick av utredningen.”

Fortsätt läsa Om en missbruksvård utan kvalitet och intresse

Etablissemangsproblemet

Det finns något som stört mig en hel del sedan jag började intressera mig för politiken kring missbruket. Man kan formulera det som etablissemangsproblemet.

Detta problem består av två delar, dels är det ett antal individer som anser sig veta hur missbruk fungerar för att de studerat en del av det komplexa fenomenet via böcker och i bästa fall artiklar, dels är det ett antal självgoda organisationer som anser sig ha tolkningsföreträde. Värst är det när båda dessa delar fusioneras. Eller möjligtvis är det värst när obildade personer kommit att jobba för någon organisation och sedan via lite internutbildning etc anser sig ha rätt att uttala sig om frågeställningar.

Fortsätt läsa Etablissemangsproblemet

TV4 och Inlåst igen

Jag har funderat lite mer kring TV-programmet Inlåst i TV4 (som bygger på den vetenskapligt mycket ifrågasatta metoden ”Scared straight” vars resultat snarare är negativa än positiva), inte minst utifrån diskussionen med Hassela Gotlands vVD Mats Barre, som också ingår i ”fängelseledningen”, i kommentarsfältet på mitt tidigare inlägg om programmet. Missbrukarvården har, t ex av Hanne Kjöller i en tidigare diskussion här på bloggen, ofta varit utsatt för ifrågasättande, och jag anser inte att Inlåst är särskilt bra vård, så det är kanske bra att det blir debatt kring programmet.

Det har föranlett att jag idag ställt tre frågor till Socialstyrelsen. Den första är att eftersom killarna i programmet bodde och vårdades i en slutenvård, om TV4/programledningen har de tillstånd som krävs utifrån HVB. Den andra är om det är förenligt med psykologtiteln som Lagerbäck skyltar med att bedriva terapi på det sätt som görs, jag upprördes ju en del av psykologsamtalet i avsnitt 1. Den tredje är hur journalföringen skett och övervakats av Socialstyrelsen i samband med inspelningarna, eftersom det är krav på journalhantering i den typ av verksamhet som TV-programmet bedriver utgår jag från att Socialstyrelsen granskar det och hur personalen i Inlåst skött denna journalhantering.