Etikettarkiv: SiS

Om debattklimat och ensamkommande

I media den senaste tiden har det åter igen varit uppmärksamhet kring situationen för de ”ensamkommande barnen” och den utsatthet de lever i. Jag har skrivit om det tidigare här och på annat ställe.

Media har skrivit en del om de utsatta barnen. En av alla artiklar den senaste veckan är denna i Metro: Polisen: gatubarnen väljer livet på gatan – trots hierarkier, sexualbrott och våld.  Den speglar situationen rätt så bra, både vad det gäller barnens utsatthet på gatan och hur de känner inför samhällets insatser. Det artikeln missar är att situationen inom SiS för såväl dessa barn som för övriga som blir inlåsta med LVU/LVM är under all kritik, samt det jag tagit upp tidigare att språket och bristen på tolkar är ett stort problem (hur kul är det att bli inlåst och inte ens kunna förstå eller göra sig förstådd).

Fortsätt läsa Om debattklimat och ensamkommande

Om diskriminering hos SiS och stigma

stigmaSmålands-Tidningen skrev för en vecka sedan en artikel med rubriken ”Missbrukare kräver tillbaka nätdrog”.

Det är en intressant artikel på flera sätt, främst för att den innehåller exempel på såväl diskriminering som stigmatisering. Men även för att den visar på den bristfälliga kulturen inom Statens Institutionsstyrelse (SiS), myndigheten som ansvarar för den mesta av den tvångsvård som vi tillämpar vid problematisk droganvändning eller substansberoende. Det är på intet sätt enbart inom SiS som denna kultur finns, men det har uppmärksammats oftare där i media.

Dessa tre ämnen har jag skrivit en del om tidigare, bland annat för att jag anser att det är tre viktiga ämnen med stor del i att vi har de problem vi har med droger.

Fortsätt läsa Om diskriminering hos SiS och stigma

Åter igen, varför ”pratar” vi så konstigt och så lite?

granskningJag har då och då genom åren här och på Facebook och twitter skrivit om en psykiatri och beroendevård (omfattande mer än psykiatrins beroendevård) i katastrofläge. Det har handlat om nyhetsartiklar om problem av olika slag. Vid några av dessa tillfällen har det handlat om det mest definitiva problemet – dödsfall. Det är en ”hang up” som jag har, att jag tycker att det är för många som dör i förtid och i onödan. Och jag tycker att vi samtalar och debatterar om detta allt för lite. Och om fel saker.

Jag har kommenterat att den officiella statistiken kring hur många som dör en narkotikarelaterad död visar höga siffror, och ökande. Jag har kommenterat att det finns en debatt om hur man ska räkna dessa siffror (det senaste inlägget i den debatten, skrivet av Anna Fugelstad som ligger bakom det omdebatterade Toxreg-registret, publicerades så sent som igår i Läkartidningen), och jag har kommenterat att det finns en debatt att det skulle vara en viss behandlingsmetods fel att siffrorna ser ut som de gör.

Fortsätt läsa Åter igen, varför ”pratar” vi så konstigt och så lite?

Bekymmersamma nyheter om SiS tvångsvård

logo (1)I förra veckan var jag på Statens Institutionsstyrelses Brukarråd tillsammans med en del av SiS ledning. Det var intressant på flera sätt och jag har lämnat vidare ett par noterade problem inåt i min jobborganisation (RFHL).

Sedan dess har det i media förekommit två artiklar (i själva verket är det en artikelserie i ett av fallen och en nyhet som flera tidningar skrivit om i det andra fallet) som får mig att tänka på ett inlägg jag skrev för drygt ett år sedan om tvångsvård inom beroendeområdet.

Fortsätt läsa Bekymmersamma nyheter om SiS tvångsvård

Om missbruksvårdens innehåll, och LVM i synnerhet

Jag söker en hel del jobb, vilket jag nog berättat om tidigare. Dels söker jag kvalificerade säljarjobb och dels söker jag en rad olika slags jobb inom ”missbruksområdet”. Givet de neddragningar som skett inom missbruksområdet finns det huvudsakligen två jobb att söka, behandlare på en kommuns öppenvård eller behandlare inom tvångsvårdsorganisationen Statens Institutionsstyrelse (SiS). Av olika anledningar som för missbrukssidan vanligen övergår mitt förstånd (för säljarsidan förstår jag att stigma är till min nackdel) kommer jag sällan på intervju inom missbruksområdet. Men ett par gånger har jag kommit på intervju vid SiS, trots att jag skrivit i bloggen flera gånger om märkligheter som förekommit inom ramen för SiS verksamhet.

Båda gångerna har det dock slutat dåligt. Första gången på SiS Sirius (12-stegsbehandling) i Uppsala kom vi ihop oss kring att de använder en ovetenskaplig modell kallad Missbrukspersonligheten, där jag förklarade att jag kunde lära ut den synen men komplettera med ”missbruksidentiteten” (skillnaden kan tyckas hårfin men är enligt mig av avgörande betydelse för behandlingsresultat). Senaste gången var i somras på SiS Lunden i Lund där jag under intervjun hade svårt att hålla mig för skratt två gånger. Den första när jag upptäckte (efter ett par frågor) att intervjun utfördes med extrem bokstavstolkning av MI-metoden (som bl a består av att behandlaren använder sig av sammanfattningar, så om jag svarade på en fråga så avslutades varje fråga med att intervjuaren sammanfattade vad jag svarat, lätt krystat).

Den andra när vi hamnade i en diskussion kring om individer med ett eget beroende bakom sig var bra eller dåligt som anställda behandlare, jag menar att det är individuellt medan SiS-intervjuaren mer verkade vara inne på att det var dåligt (i detta fall tillämpades inte riktigt MI-begreppet ”rulla med motstånd” utan det blev lite tjafsigt eftersom jag aldrig kommer att hävda generellt att personer med egen erfarenhet är negativt i en behandlingssituation, medan en av SiS-intervjuarna egendomligt nog hävdade att de med egen bakgrund alltid visste vilken väg som var bäst, dvs den som personen själv gått. Hon måste ha lyssnat för mycket på tolvstegare…).

Fortsätt läsa Om missbruksvårdens innehåll, och LVM i synnerhet

Om behandlingshemsvård, särskilt hos Statens Institutionsstyrelse

Villkoren för behandlingshemsplaceringar har diskuterats i denna blogg tidigare ur ett antal perspektiv, det finns väldigt mycket att säga om behandlingshem och den vård som ges vid dessa. Ut ett missbrukarperspektiv anser jag att problematiken med otillräcklig kunskap bland personalen är det centrala problemet, man kommer till ett behandlingshem och förväntar sig, med all rätt, kompetent vård i linje med senaste och bästa kunskapsläge. Det är tyvärr, enligt min erfarenhet, allt för sällan det blir så.

Det senare är inte bara min syn, utan även en av de viktigare punkterna inom den s k Missbruksutredningen (även om man kan tycka att den s k öppenvården kom väl lindrigt undan, men det är ett annat blogginlägg). Tyvärr tillhör de viktiga åtgärderna utredningen föreslog de som minister Maria Larsson har struntat i, därför är det viktigt att påminna om dem och bakgrunden till varför utredningen föreslog ett antal åtgärder som riktade sig till (främst) behandlingshemmen. Missbruksutredningen skriver:

Fortsätt läsa Om behandlingshemsvård, särskilt hos Statens Institutionsstyrelse

Kunskapsförakt

Något som slår mig i efterdyningarna av sprututbytetsfrågan är det utbredda kunskapsföraktet som finns i missbruksfrågan. Jag tror att det är få områden som styrs av andra faktorer än kunskap och vetenskap än missbruksområdet.

Det är inte bara det att alla verkar ha lusten att uttala sig om missbruk, gärna utifrån föreställningar och fördomar, på ett sätt som jag upplever inte finns i andra kompetensområden. Få verkar dessutom bry sig om att sträva efter att bredda och fördjupa kunskapen. Ta exemplet med Moderaternas reservation i sprututbytesfrågan, om ett parti i t ex ekonomiska frågor baserat politiskt förslag på såväl förvanskad forskningstolkning som en tro hur (marknads)mekanismer fungerar, skulle det partiet blivit utskrattat. Det lär inte ske i denna fråga.

Fortsätt läsa Kunskapsförakt

Vårdens syn på människan

Under flera år har det titt som tätt kommit olika rapporter eller granskningar om att vården som ges vid de statliga institutionerna inom Statens Institutionsstyrelse (SiS) har allvarliga brister och att det sker övergrepp. Idag skriver media (t ex DN och SvD) om det senaste i raden avslöjanden, denna gång är det (igen?) SR P1 Kaliber som avslöjar att unga som vårdas enligt LVU, och som det senare visar sig även vuxna som vårdas enligt LVM, nekas att få frisk luft etc.

SiS ansvariga företrädare, t ex den högst ansvarige generaldirektören, vägrar att låta sig intervjuas. I stället publicerar SiS ett utlåtande på deras hemsida där man säger att verksamheten präglas av synsättet att de som vårdas med tvång ska ha rätt till utevistelse. Det verkar lite motsägelsefullt jämfört med vad som avslöjas av P1. Sedan säger man att:

Fortsätt läsa Vårdens syn på människan

4 liv förstörda pga politik?

Utanför Örebro finns ännu ett behandlingshem inom den statliga myndigheten SiS, Granhults behandlingshem. På Granhult vårdas tonårskillar utifrån 12-stegsmodellen. Oftast handlar det om narkotikaproblem. Alltså finns det ännu ett behandlingshem som med tvång vårdar personer enligt en metod som enligt Socialstyrelsen inte är rekommenderad.

På hemsidan kan man se en bild från förra årets utbildningsseminarie på Granhult där personerna står och håller om varandra i en ring och temat var andlighet och beroende utifrån 12-stegsmodellen. En central del inom 12-stegsmodellen är två steg som lyder:

Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, såsom vi själva uppfattade Honom.

Vi försökte genom bön och meditation fördjupa vår medvetna kontakt med Gud, sådan vi uppfattade Honom varvid vi endast bad om Hans vilja med oss och styrka att utföra den.

Fortsätt läsa 4 liv förstörda pga politik?

Ovetenskaplig tvångsvård i Örebro

Jag skrev igår om konferensen Drogfokus som anordnas här i Örebro. Jag har på en tidigare blogg skrivt om konferensen som jag har en hel del synpunkter på, och det har jag fortfarande så det lär jag återkomma till.

En av delarrangörerna är SiS, Statens Institutionsstyrelse. SiS har i Örebro kommun ett behandlingshem, Runnagården. Jag har haft en del kontakt med dem och deras föreståndare, och i det sammanhanget kommit in på deras behandlingsmodell. Behandlingen vid Runnagården utgår från den s k 12-stegsmodellen som är den dominerande behandlingsmodellen vid behandlingshemmen i Sverige (de flesta dock privata och inte statliga som Runnagården).

Fortsätt läsa Ovetenskaplig tvångsvård i Örebro

Cyniska politiker

Jag har länge haft mycket synpunkter på den bristfälliga missbrukarvården. Att räkna upp alla är svårt. Men en av dem är att politiker inte ger den vård som behövs för missbrukare utifrån ekonomiska skäl. Politiker sparar medvetet in på den vård som skulle kunna rädda liv och inte bara det, utan förändra livskvaliteten för en massa missbrukare och deras omgivning.

Vill man spetsa till det, vilket inte är att tänja på sanningen, så pågår ett medvetet massmord på missbrukare, sanktionerat av politiker. Jag är helt övertygad om att med mer vård skulle en hel del av de ca 3 000 individer som avlider av missbruk varje år i Sverige kunna räddas.

Fortsätt läsa Cyniska politiker

Isolering av unga – den goda vården?

Igår presenterade Ekot en undersökning av ungdomsvården och dess bestraffning av unga genom isolering. Det är institutioner inom Statens Institutionsstyrelse (SiS) som bedriver den ungdomsvård som granskats, inom SiS bedrivs dels ungdomsvård enligt LSU (unga 15-17 år som begår brott men som inte ska placeras i fängelse) och dels vård enligt LVU (unga 12-21 år som ”utsätter sig själva eller sin omgivning för omedelbar fara, till exempel genom kriminalitet, missbruk, våld och prostitution”). Till det kommer vuxenmotsvarigheten till LVU, vård enligt LVM.

Fortsätt läsa Isolering av unga — den goda vården?

Behandlingshemmet Ljungbacken

Att vara placerad på behandlingshem under tvång är självfallet något speciellt. Till att börja med är det en inskränkning i integriteten som vi som samhälle anser vara befogat utifrån de risker den enskilde utsätter sig för. Det ställer också stora krav på behandlingshemmet.

Den statliga myndighet som hanterar dessa placeringar utifrån främst (men inte bara) missbruk är Statens institutionsstyrelse (SiS) med ett stort antal hem i Sverige. Ett av dessa är Ljungbacken utanför Uddevalla. På hemsidan skriver de om sin verksamhet så här:

Fortsätt läsa Behandlingshemmet Ljungbacken

Missbruksforskning

För ett tag sedan skrev jag om den forskning som SiS i samarbete med Professor Fridell vid Lunds Universitet presenterat nyligen. Det finns några ytterligare intressanta resultat i denna forskning. Rapporten konstaterar:

1. ”Det är fortfarande (2008) vanligt att alla missbrukare erbjuds samma behandling, till exempel 12-stegsbehandling, vilket går emot kunskapsläget eller att de får eftervård med metoder som helt saknar evidens, eller ännu sämre, att metoderna helt saknar verksamma inslag vid missbruksbehandling såsom hög struktur och fokus på missbruket (SBU 2001; Socialstyrelsen 2007). Lösningsfokuserad metodik är en sådan mycket populär metod utan empiriskt stöd.”

Detta pekar på ett par intressanta faktorer.

Fortsätt läsa Missbruksforskning

Menar Professor Fridell att knarkare är korkade?

Det är rätt intressant att läsa forskning om missbruk och beroende. Mitt uppsatsprojekt kommer delvis handla om det. I dagens SvD presenteras en forskningsstudie från Statens Institutionsstyrelse (SiS) som bla Professor Mats Fridell vid Lunds Universitet gjort. Den innehåller mycket intressant, och en del upprörande. Jag har för avsikt att skriva en del om detta under en tid framöver.

Ovanstående forskningsrapport handlar om hur det gått 5 år efter 230/132/109 (de olika urvalen) kvinnors placering vid ett av SiS behandlingshem (f ö dessa 5 år som SiS tjatar om och som hindrar mig att söka jobb vid SiS är rätt störande). I forskningsöversikten tar Fridell & Co upp en slutsats:

Fortsätt läsa Menar Professor Fridell att knarkare är korkade?