Etikettarkiv: psykiatri

IVO riktar kritik mot allmänpsykiatrin vid USÖ

Det har varit ett ärende som pågått en tid, min anmälan i höstas angående den vård jag fått vid psykiatrin på Universitetssjukhuset i Örebro (USÖ). Nu har det slutliga beslutet kommit.

IVO gör följande ställningstagande:

”IVO kan konstatera att vården brustit vad gäller kontinuiteten i patientens vård och behandling”.

Fortsätt läsa IVO riktar kritik mot allmänpsykiatrin vid USÖ

Tips inför Almedalen 2017

Så är det åter igen dags för politikeventet Almedalen, och som vanligt pratas det en hel del beroendeproblematik samt narkotika och -politik.

Här listar jag de seminarier jag skulle ha gått på om jag varit i Almedalen, samt de seminarier jag ska försöka se om de sänds på webben.

Fortsätt läsa Tips inför Almedalen 2017

3. Lite om drogtest, privat vård och NA:s gissande

Idag ringde den psykolog som jag skrev om i mitt inlägg igår. De hade haft en ny remissrunda vid Allmänpsykiatrin USÖ idag. Tyvärr var samtalet enbart ett meddelande om att de inte hade hunnit med mitt ärende (remissen från vårdcentralen som Allmänpsykiatrin skickade remiss till när Allmänpsykiatrin inte tyckte att de inte skulle ge mig vård). Men att de nog skulle hinna med det i nästa vecka. Intressant hur psykiatrin inte fungerar och ännu ett argument i raden för att det krävs en omstart även för psykiatrin.

Foto: Alex Thomson/Flickr
Foto: Alex Thomson/Flickr

Psykologen meddelade även att om det blir aktuellt att ta in mig så kommer de att kräva drogtest.

Det tyckte jag var mycket intressant, särskilt eftersom svaret blev nekande på om alla psykiatrins patienter avkrävs drogtest.

– ”Så ni ägnar er åt diskriminering”, frågade jag. Det var helt klart en fråga han inte hade väntat sig eftersom han kom av sig. Men han tyckte ändå inte att det var diskriminering. Vilket det självklart är om man helt utan grund, enbart utifrån tidigare historik, efterfrågar drogtest.

Fortsätt läsa 3. Lite om drogtest, privat vård och NA:s gissande

2. Om mitt IVO-ärende och om ensamkommande och droger

Det kändes lite småbra att försöka starta om bloggen igår. Och det var nog tur att jag gjorde det just igår och inte om ett tag eftersom hemsidan slutade att fungera idag, vilket nog tagit ett tag att upptäcka om jag fortsatt min tystnad… DNS-fel svarade browsern den som kom hit under en stor del av dagen, vilket berodde på att jag missat/inte orkat betala en av bloggens räkningar. Men nu fungerar det iaf! 🙂

Den största aktiviteten idag har so far varit att maila en uppdatering till IVO i mitt ärende. För en tid sedan fick jag ett utkast/förslag till beslut om den kritik som IVO kommer att rikta mot allmänpsykiatrin vid Universitetssjukhuset i Örebro. Jag skrev då några kommentarer som jag skickade in omkring den 21 februari när sista dagen för synpunkter var.

Fortsätt läsa 2. Om mitt IVO-ärende och om ensamkommande och droger

Svensk beroendevård sammanfattad från Norrköping

Norrköpings beroendevård var i fokus i augusti i samband med att en individ som bollats mellan socialtjänst och psykiatri utan att få hjälp knivhögg tre individer. Det är ett exempel på att beroendevården i Sverige inte fungerar särskilt väl, inte minst för de som har lite mer komplex problematik. Det märkliga är att det kan se ut så trots att politiker under åtminstone 10-15 år som jag följt området pratat om att det är ett problem med individer som faller mellan stolarna, dvs behöver hjälp både från psykiatrin och kommun (som tyvärr fortfarande har huvudansvaret vid beroendeproblematik). Och trots att förre ministern Maria Larsson skrev en lag om att kommuner och landsting måste samarbeta kring dessa personer.

Men goda tankar och vackra ord (inkl lagtext) räcker inte långt. Och eftersom det inte finns någon organisation som på ett effektivt och genomtänkt sätt bevakar området och driver dessa frågor så kommer politiker och tjänstemän undan med att låta beroendevården fungera dåligt år efter år.

Fortsätt läsa Svensk beroendevård sammanfattad från Norrköping

Offentlig eller privat psykiatri = Skylla eller Karybdis

Jag har sedan andra hälften av 90-talet haft kontakt med svensk landstingspsykiatri till och från i såväl slutenvård som öppenvård. Det har inte varit särskilt enkelt och inte särskilt bra heller, även om psykiatrin räddade livet på mig en gång (det måste man väl klassificera som rätt bra tror jag). En annan gång ledde kontakten till att jag fick en överläkare fälld i domstol för bristande vård (efter att denne friats av HSAN). Min senaste kontakt med den offentliga psykiatrin kom efter att Arbetsförmedlingens psykolog satt en diagnos (borderline) på mig, med tillhörande rekommendation till sysselsättning (utearbete, t ex trädgård, vilket är komiskt eftersom jag till och med har svåra problem med att få kaktusar att överleva).

Via vårdcentralen fick jag sedan kontakt (igen) med allmänpsykiatrin (det blev lite otrevligt från bl a socialtjänstens försörjningsstöd utifrån borderline-diagnosen), där man ställde diagnosen dystymi våren 2013. Sedan fick jag såklart ingen mer hjälp än så, inte ens en förklaring av diagnosen och rekommenderade åtgärder. Jag bad om samtalsstöd men öppenpsykiatrin meddelade att de inte hade någon hjälp att erbjuda. Det var både en bekräftelse av min syn på och mina erfarenheter av svensk psykiatri. En bild som jag fått bekräftad många gånger om genom åren som debattör inom ”drogområdet” då jag följt vad som händer individer inom båda områdena. Svensk psykiatri är precis som det bredare drogområdet i katastrofläge. Och ingen verkar kunna eller vilja göra något åt det trots tal om det ibland och trots lite extra pengar ibland.

Fortsätt läsa Offentlig eller privat psykiatri = Skylla eller Karybdis

Psykiatribröllopet på Husby Säteri som orsakade skada

husby

I februari i år bjöds jag in till ett helgseminarium på Husby Säteri utanför Söderköping. Det handlade om en kommande satsning inom svensk psykiatri som skulle genomföras med anledning av den nya patientlagen som Göran Hägglund ligger bakom. Den nya lagen ger patienter med med livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada rätt till ny bedömning och vård enligt vetenskap och beprövad erfarenhet inom eller utom landstinget. För detta hade det bildats ett nytt bolag.

Jag imponerades av listan på deltagarna och den som bjöd in var en välkänd person inom svenskt näringsliv. Bland deltagarna fanns professorer, en fd minister i alliansregeringen (tillika medlem av styrelsen/ledningen för det nya bolaget), en moderat riksdagsledamot och några andra namnkunniga personer inom aktuellt område. Inbjudaren var Peje Emilsson som genom sitt bolag Magnora äger såväl PR-firman Kreab som den privata skolkoncernen Kunskapsskolan och Silver Life inom privat äldrevård. Rubriken på den av Emilsson undertecknade inbjudan var ”Välkommen till en första samling i arbetet för valfrihet i psykiatrin!”.

Fortsätt läsa Psykiatribröllopet på Husby Säteri som orsakade skada

Om dubbeldiagnoser och värdighet

Jag ramlade över en forskningsartikel som var intressant. Det är en norsk doktorsavhandling inom området ”dubbeldiagnoser” (psykiatrisk problematik  och problematisk droganvändning) där individerna djupintervjuats.

Det fanns några intressanta slutsatser. En var att de psykiatriska problemen uppstod först och drogerna kom in för att dämpa problemen eller biverkningarna av mediciner. Motivationen till att trots den upplevda hjälpen sluta med droger handlade primärt om att bryta social isolering. Andra motiv var rädsla för beroende och psykotiska episoder. För att sluta med drogerna hade deltagarna dels brutit med individer/miljöer kopplat till drogerna, arbetat med positivt tänkande och lärt sig att hantera svåra tankar utan att ta till droger.

Fortsätt läsa Om dubbeldiagnoser och värdighet

Det är ingen satsning

Alliansen och KDs Göran Hägglund går ut på DN Debatt och fortsätter att försöka ha ledartröjan i åtminstone en del av de socialpolitiska frågor som är viktiga, denna gång handlar det om psykvården och de människor som berörs av psykiatrin. Hägglund skriver lite om satsningarna på psykvården som ev, åtminstone ges det intrycket, kokats ner till 900 Mkr i stället för de Milton-föreslagna 1,7 Mdr kr som det talades om 2006. Men den stora poängen är ett program för attitydförändring bland allmänheten.

Fortsätt läsa Det är ingen satsning

Där människan inte finns – om psykiatri mm

Idag på DN Debatt går det att läsa ännu en debattartikel om svensk psykiatri, om hur vården inte fungerar. Den är skriven av en anhörig till en psykiskt sjuk kille som tog livet av sig förra året. Det handlar åter igen om systemfelet inom svensk psykiatri. Det är inget nytt utan har debatterats på olika sätt genom åren.

Dagens debattartikel tar upp några viktiga faktorer kring ett systemfel som enligt debattören, som jag tolkar det, består av tre delar, resursbrist, organisation och behandlingsfilosofi. Och eftersom missbrukarvården är den del av denna psykiatri känner jag igen det, tyvärr. Det är samma problematik som finns inom missbrukarvård som allmänpsykiatri.

Fortsätt läsa Där människan inte finns — om psykiatri mm

Självskador och politik

En form av missbruk som är väldigt bortglömt är självskadebeteende, jag skrev om det här utifrån en artikel i DN. Idag skriver Sofia Åkerman i SvD om situationen för de individer som ägnar sig åt självskador. Som med det mesta inom missbruk och psykisk ohälsa är situationen långt ifrån något som vi som samhälle kan vara stolt över. Det är en otillräcklig vård, och det är en bortglömd grupp människor.

Fortsätt läsa Självskador och politik

Självskademissbruk

Ulrica Kärnborg vid DN Kultur har skrivit en essä om ett relativt dolt missbruk, självskadebeteende, eller självdestruktivitet. I detta fall handlar det om delområdet skärning. Jag vet inte om skillnaden i rubriken på DN.se:s första sida och artikeln är medveten eller ett slarvfel, på förstasidan står det ”Rakbladet dövar inte smärtan” och sedan är artikelns rubrik ”Rakbladet dövar inre smärtan”. Det är förmodligen ett korrfel, men samtidigt, som jag ser det, stämmer båda rubrikerna. Rakbladet, eller vad man nu använder för att skära sig dövar den inre smärtan tillfälligt.

Fortsätt läsa Självskademissbruk

Schizofreni och missbruk

Det är alltid intressant att läsa forskning. DN skriver idag om en svensk studie som ett antal våldsforskare gjort där de undersökt våldbrottsfrekvensen bland schizofrena. Den ligger aningen högre än för medelsvensson, 8% i stället i stället för 5%. Våldsbrottfrekvensen bland missbrukare ligger på 40%, och bland studiens schizofrena med missbruk låg den på 28%.

Slutsatsen som forskaren drar är att han inte hade en aning om att kopplingen mellan våldsbrott, missbruk och schizofreni är så stark. Jag skulle vilja säga att det som förvånar mig är att den är så låg, 28% är lite mindre än 40%, och jag blir inte särskilt förvånad över att kopplingen mellan våldsbrott och missbruk finns. Dels påverkar vårt psyke av drogen, vilket gör att spärrar släpper, modet ökar och empatin trängs bort, och dels är den sociala miljön i vissa missbrukssammanhang präglad av detta våld.

Fortsätt läsa Schizofreni och missbruk