Etikettarkiv: öppenvård

Den skeva könsfördelningen inom öppenvården, ett patientsäkerhetsproblem

En effekt som jag märkt av omvandlingen av missbrukarvården från slutenvård till öppenvård är att könsfördelningen förändrats. När den mesta kvalificerade missbrukarvården utfördes via behandlingshem som ofta var tolvstegsinriktade tror jag att det fanns en övervikt för män som behandlare, utifrån att rekryteringsbasen ofta var fd missbrukare som antingen omskolade sig via folkhögskola eller internt till behandlare efter en tids nykterhet (och i vissa fall direkt i samband med avslutad behandling). Sedan förändrades missbruksområdet för lite mer än några år sedan.

Fortsätt läsa Den skeva könsfördelningen inom öppenvården, ett patientsäkerhetsproblem

Misshandel i Skara

En plågsam sak som man får stå ut med som arbetssökande är att läsa platsannonser. De senaste dagarna har jag läst två från Skara kommun. Den första minns jag inte, mer än att den placerade Skara på kartan som en kommun där jag hoppas att ingen läsare har missbrukande släktingar. Dagens platsannons är en tjänst som behandlare i deras enhet för missbrukarvård. Det är en öppenvårdsenhet som kallas Beroendeenheten. Tjänsten är rubricerad Socialsekreterare. Bara det gör mig orolig.

Sedan gör jag som jag alltid gör, kikar på hemsidan. På Skara kommuns hemsida blir bilden än tydligare. Under rubriken ”Missbruk och Beroende” skriver man om behandlingen:

”I Skara kan vi erbjuda stöd och behandling på hemmaplan. […]Vi arbetar i första hand med insatser utformade tillsammans med dig. I din vardag, med dina närstående och vänner.”

Fortsätt läsa Misshandel i Skara

Terapi och tårar

Det kan forskas på mycket och mycket som inte ser ut att ha med missbrukarvård att göra har med missbrukarvård att göra. I AB finns idag en artikel om hur mycket kvinnor gråter och varför. En del av forskningen visade att kvinnor i snitt gråter 16 månader av sitt liv. Undrar hur mycket vi män gråter?

En del av könsdiskrimineringen är ju stereotypen att män gråter inte, vissa kallar det könsroll men jag ser det mer som diskriminering. Den forskning som AB refererar tar upp anledningarna till varför kvinnor gråter och redovisar svar som har med empati, sorg, oro, ångest, kärleksproblem etc att göra. Känslor som lätt framkallar tårar.

Fortsätt läsa Terapi och tårar

Besparingarnas orsak?

Jag besökte idag RFHLs hemsida, där fanns det en blogg (som tyvärr inte är så aktiv). Och i bloggen fanns det ett brev från en fd anställd vid socialtjänsten i en skånsk kommun. Jag återger delar av brevet här:

”Min uppgift enligt annonsen och anställningsintervjun var att utveckla ett öppenvårdsalternativ i kommunal regi. Det verkade lugnt och bra och lät spännande. Så här blev det:

Öppenvård i kommunal regi betydde att ta hand om allt.
Vår socialdirektör meddelade i sitt jultal att kommunen under 2008 haft 4 LVU-placeringar, en LVM-placering och ingen frivillig behandlingsplacering.

Fortsätt läsa Besparingarnas orsak?

”Vad får en knarkare kosta?”

Jag har en tid funderat på ett inlägg från ETC Örebros hemsida. Det är en artikel med rubriken ”Vad får en knarkare kosta?”. Det är i allra högsta grad aktuellt. Bland annat i min kommun, Eskilstuna kommun. Den trend som varit rådande ett bra tag är att satsa på s k ”hemmaplanslösningar”, dvs öppenvårdsmottagningar för missbrukare som huvudalternativet och i stort sett det enda alternativet för missbruksvård. Och det är intressant att granska denna trend.

Socialchefen från Hallsbergs kommun, Jan-Åke Ahlin, uttalar sig i ETC och säger:

”Vi har så effektiv behandling på hemmaplan. Vi behöver egentligen inte behandlingshem längre.”

och så motiverar han det med:

”En del av dem som söker institutionsvård vill bara till lyxställen med jacuzzi på rummet. De vill äta upp sig lite och så fortsätter de missbruka”

Jag vet inte hur representativ Ahlins åsikter är kring missbrukare och varför en missbrukare vill ha vård. Men synen han presenterar baseras på en oerhörd förolämpande inställning till missbrukare och en människosyn som inte lämpar sig för en socialchef. Samtidigt visar det på en okunskap i området, den är, enligt min erfarenhet, dock inte särskilt ovanlig. Men när man har denna okunskap och den människosyn som ligger underförstådd i Ahlins uttalande, då är det inte konstigt om socialtjänstemän förordar nedskärningar på missbrukarvården. Särskilt inte om man dessutom anser att den egna hemmaplanslösningen är så bra.

Och det kanske den är i Hallsberg, jag har ingen erfarenhet av det. Det jag däremot har erfarenhet av är dels Socialstyrelsens riktlinjer för missbruks- och beroendevård. I dessa slås det fast att ibland behövs det långa institutionsbehandlingar för att bryta ett missbruk. Dels har jag erfarenhet av att ha läst en hel del forskning inom missbrukarvård och en hel del socialpsykologiska teorier om människan och utifrån det kan man också dra slutsatsen att det under vissa förutsättningar krävs institutionsvård för att bryta ett missbruk. Men, åtminstone Hallsbergs kommun är inte särskilt intresserad av att följa vetenskap, det räcker väl att basera vården på fördomar antar jag, och huvudsaken är att det inte finns jacuzzi. (Vilket det inte fanns under mina 12 månader på institution).

I Eskilstuna har det under våren varit aktuellt med neddragningar i kommunen. Och framlyft som en väsentlig besparingsåtgärd har varit missbrukarvården i Eskilstuna. Först såg det ut som att det skulle bli stora neddragningar på det som kallas ”Öppet intag” i Eskilstunas missbrukarvård (Eskilstuna Kuriren), sedan valde man att i stället att skära ned ytterligare på institutionsvården (EK 2).

Förslaget i Eskilstuna innebär dessutom att den enda institutionsvård som blir kvar, i liten skala, är ett enda, Vårnäs. Det innebär att politikerna, och tjänstemännen, i Eskilstuna kommun, menar att enbart institutionsvård enligt den s k 12-stegsmodellen ska erbjudas. Så förutom att färre missbrukare i Eskilstuna kommer få en korrekt och ärlig chans att bryta sitt missbruk, så tvingades de till en behandlingsmetod som inte har särskilt gott stöd i Socialstyrelsens nationella riktlinjer och som dessutom inte är helt i samklang med den vetenskap som finns inom området. Det är dessutom oomtvistat att för många missbrukare är 12-stegsmodellens speciella ansats och syn på missbruk och missbrukaren inte särskilt lämplig. Att då enbart erbjuda detta är cyniskt och visar på ett människoförakt, vilket underbygger att den människosyn som Hallsbergs Ahlin visade prov på i ETC nog är välspridd över landet. T ex bland politikerna i Eskilstuna, som Sarita Hotti.

Hallsberg är en socialdemokratisk kommun. 22 av 45 mandat i kommunfullmäktige tillhör S. Eskilstuna är socialdemokratisk kommun, S har 36 av 79 mandat i KF här. Så det verkar som att bedriva en undermålig missbrukarvård är något som Socialdemokraterna gärna gör. Jag undrar varför. Och jag undrar hur Vänsterpartiet och Miljöpartiet ställer sig till det. Och inte minst undrar jag hur den ledande socialdemokratiske politikern inom missbruksområdet, Morgan Johansson, ställer sig till den lokalt förda socialdemokratiska politiken inom missbrukarvårdsområdet. Det vore intressant att veta mer om det. Ska missbrukarvård grundas på en människosyn som ger missbrukare sämre förutsättningar att leva ett liv som andra, och ska missbrukarvård grundas på en politik som går emot den vetenskap som finns, och om inte, varför driver S lokalt den politiken i t ex Eskilstuna och Hallsberg?

Samhällssynen. Igen.

Jag har en tid funderat på ett inlägg från ETC Örebros hemsida. Det är en artikel med rubriken ”Vad får en knarkare kosta?”. Det är i allra högsta grad aktuellt. Bland annat i min kommun, Eskilstuna kommun. Den trend som varit rådande ett bra tag är att satsa på s k ”hemmaplanslösningar”, dvs öppenvårdsmottagningar för missbrukare som huvudalternativet och i stort sett det enda alternativet för missbruksvård. Och det är intressant att granska denna trend.

Fortsätt läsa Samhällssynen. Igen.