Frågorna som örebropolisen Peter Springare inte vill svara på

Jag skrev tidigare om att polisen lagt ned förundersökningen om det mordbrandsattentat som jag utsattes för den 2 september. Sedan begärde jag ut förundersökningen och reagerade på ett par saker, dels hur gärningen beskrevs och dels vad som framgick var de åtgärder som polisen företagit i förundersökningen. Det föranledde några frågor från mig till polisen, se nedan. Den ansvarige förundersökningsledaren Peter Springare svarade idag att han inte vill kommentera mina frågeställningar, och det blir intressant ur ett flertal aspekter som jag tänkte kommentera nedan.

Men först frågorna:

Fortsätt läsa ”Frågorna som örebropolisen Peter Springare inte vill svara på”

Hur hamnar en bensindunk från Stockholm utanför en lägenhet i Örebro?

I november skrev jag ett blogginlägg med titeln ”Att tystna eller inte, det är frågan”. Det handlade om en del av mina tankar efter det mordbrandsattentat som jag utsattes för i början av september. Då visste jag inte så mycket om det, mer än att gärningsmannen hade lämnat kvar bensindunken på platsen. Attentatet har påverkat mig oerhört mycket, och påverkar mig fortfarande dagligen.

Jag funderade då på en omstart för bloggens huvudtema med social- och drogpolitisk inriktning, men det är bara att acceptera att det inte går. Bloggen med det temat har nått vägs ände. Det är inte bara det att tillvaron kunde vara bättre rent mentalt, det är också det att attentatet har medfört att den åsiktskorrigering jag genomgått under en tid ytterligare har skruvats till så att en del som jag skrivit tidigare kan jag inte stå för längre, men det är även allt tydligare att de åtgärder som vissa aktörer har vidtagit för att gynna sig själva har inverkat menligt på min möjlighet att nå en läsekrets.

Fortsätt läsa ”Hur hamnar en bensindunk från Stockholm utanför en lägenhet i Örebro?”

Att tystna eller inte tystna, det är frågan

Bilden ovan är en bild på vad som förut var min lägenhetsdörr.  Den 2 september utsattes jag för ett mordbrandsattentat som kunde ha gått väldigt illa. Någon/några hatar mig så mycket att den/de var beredda att offra ett helt flerfamiljshus för att bli av med mig. Det är en tanke som får det att svindla lite.

Attentatet bestod av att någon hällde bensin över dörren, och in genom brevlådan, för att sedan tända på. När min granne hörde brandlarmet och öppnade dörren möttes han av vad han kallade för ”eldhav”. Nu gick det dock materiellt relativt bra på grund av att Nerikes Brandkår var på plats på osannolikt snabba 4 minuter.

Detta hat, och den rädsla som gärningen framkallade, gjorde att jag tystnade. Jag tystnade här på bloggen, och jag tvingades att tacka nej till ett par publika arrangemang.

Fortsätt läsa ”Att tystna eller inte tystna, det är frågan”