Etikettarkiv: missbruksutredningen

Socialdemokraternas solidaritet: ”Gå och fika på ett café”

Socialdemokratisk beroendevård?
Socialdemokratisk beroendevård?

Något café, en studiecirkel eller kanske bara träffas hos varandra”, eller kanske en praktikplats, är den ansvarige S-politikern Roger Källs (NT) idé om hur de drygt 30 personerna som slängs ut när den kommunala stödverksamheten Gränden stängs ned i Norrköping (jag skrev om det i förra veckan här i samband med ett inlägg om hur Norrköping illustrerar svensk beroendevård).

Uppenbarligen har Gränden fungerat bra för de 30 personer som i nuläget vistas där regelbundet. En brukare kommenterar nedstängningen med ”Jag är rädd för att få panikångest. Att kröka varje dag och stå utanför bolaget istället för att vara här. Att hela helvetet med tvångsomhändertagande för missbruk, psykiatrin och annat sätter igång igen”.

Fortsätt läsa Socialdemokraternas solidaritet: ”Gå och fika på ett café”

Stigma

stigmaIbland brukar jag kommentera att stigmatisering och diskriminering är något av de mer allvarliga problemen inom svenskt drogområde som inte adresseras.

Stigmatisering är ett sociologiskt teoretiskt begrepp, som handlar om att (i detta fall) individer som använder (eller har använt) droger (i synnerhet narkotika) generaliserat påförs en rad egenskaper som t ex opålitliga, oärliga,  manipulerande, korkade, låg IQ, oempatiska, besvärliga etc (för mer exempel läs vilket öppet kommentarsfält som helst i media som skriver om narkotikaanvändare), samt allmänt oönskade i samhället, vilket leder till ett utanförskap i samhället. De blir lätt ”outsiders” (vilket är titeln på just Beckers bok i ämnet).

Och i denna process är det kanske det mest ironiska att samhällets insatser för att minska narkotikaproblematiken ofta bygger på att kommunicera dessa negativa bilder, se bara på kommunikationen från vissa anhöriggrupper eller Facebook-grupper som påstår sig vara motståndare till droger, eller för den delen budskapen från samhällets officiella kampanjer mot droger där t ex den pågående nationella kampanjen mot cannabis ofta påtalar (som Uppsala Universitets seminarium i Almedalen också gjorde) att användare blir ”dumma i huvudet”, något som inte är sant och det faktum att i den studie man använder sig av så var den större gruppen cannabisanvändare den grupp som hade högsta IQ-siffran av alla nämns självfallet inte.

Fortsätt läsa Stigma

Om regeringens proposition om missbrukarvården

Om en månad är det fem (5) år sedan minister Maria Larsson initierade det som kom att kallas Missbruksutredningen. Hon gjorde det i DN med orden, först problemformulering; ”den enskilde missbrukaren får idag kämpa för att få det stöd och den rehabilitering som behövs. Och när missbruksvård väl ges är den inte sällan fragmentarisk och utan fungerande vårdkedjor. Ibland avgör bostadsorten möjligheterna att få den hjälp som behövs. Så kan det inte få fortsätta. (…) Kvalitén på vården är av allt att döma mycket varierande.” och sedan lösning; ”En ny utredning tillsätts som ska ta ställning till hur kommunernas och landstingens ansvar kan tydliggöras. Utredaren bör även överväga eventuella behov av förändringar i lagstiftningen och ansvarsfördelningen mellan de båda huvudmännen för att säkerställa att personer med missbruk eller beroende får de insatser som han eller hon behöver.

I debattartikeln nämns fyra andra punkter, utöver utredningen. De var:

1. Ny strategi, med målen; Förbättrad kvalitet, ökad likvärdighet och ökad tillgång till insatser för grupper som har svårt att få sina vårdbehov tillgodosedda.

2. Överenskommelse, mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting om gemensamma insatser.

3. Förstärkt och samordnad tillsyn. Socialstyrelsen och länsstyrelserna fick i uppdrag att gemensamt genomföra en fördjupad tillsyn av missbruks- och beroendevården i hela landet.

4. Ökad valfrihet även inom missbruks- och beroendevården. Regeringen ville öka individens möjligheter att själv kunna välja utförare av tjänster utifrån vad som är bäst för just honom eller henne.

Fortsätt läsa Om regeringens proposition om missbrukarvården

Om behandlingshemsvård, särskilt hos Statens Institutionsstyrelse

Villkoren för behandlingshemsplaceringar har diskuterats i denna blogg tidigare ur ett antal perspektiv, det finns väldigt mycket att säga om behandlingshem och den vård som ges vid dessa. Ut ett missbrukarperspektiv anser jag att problematiken med otillräcklig kunskap bland personalen är det centrala problemet, man kommer till ett behandlingshem och förväntar sig, med all rätt, kompetent vård i linje med senaste och bästa kunskapsläge. Det är tyvärr, enligt min erfarenhet, allt för sällan det blir så.

Det senare är inte bara min syn, utan även en av de viktigare punkterna inom den s k Missbruksutredningen (även om man kan tycka att den s k öppenvården kom väl lindrigt undan, men det är ett annat blogginlägg). Tyvärr tillhör de viktiga åtgärderna utredningen föreslog de som minister Maria Larsson har struntat i, därför är det viktigt att påminna om dem och bakgrunden till varför utredningen föreslog ett antal åtgärder som riktade sig till (främst) behandlingshemmen. Missbruksutredningen skriver:

Fortsätt läsa Om behandlingshemsvård, särskilt hos Statens Institutionsstyrelse

Minister Maria Larsson och ointresset

Minister Maria Larsson skriver idag på SvD Brännpunkt ett svar på den kritik som hon fick häromdagen från beroendeläkare/psykologer beträffande att det inte blev så mycket av den stora missbruksutredningen. Rubriken är lite komiskt ”Därför förändrar vi inte missbruksvården” eftersom Maria Larsson i texten hävdar att regeringen gör och gjort så mycket förändringar/förbättringar. Det skulle kunna ses som en del av det som jag brukar anklaga Maria Larsson för, att påstå att ”Allt är bra”, men så är inte direkt fallet denna gång för redan i första meningen konstaterar Maria Larsson att det finns brister.

Kanske är det så att Maria Larsson testar en annan strategi nu, för att förekomma oss kritiker, men det hjälper inte mycket för i texten finns det ändå en anda av att ovanstående till trots så fungerar det rätt så bra inom missbruksområdet. Det som dock är allra mest intressant med denna debattartikel är vad Maria Larsson säger indirekt.

Fortsätt läsa Minister Maria Larsson och ointresset

Missbruksutredningen: Det bidde inte ens en tummetott

Så kom den då till slut, presskonferensen med ansvariga ministern Maria Larsson som presenterar vilka propositioner som kommer att komma utifrån den omtalade och omfattande Missbruksutredningen med sina 70-talet förslag (SvD). Framför en handfull journalister presenterade Maria Larsson alla förslag som regeringen har för avsikt att lägga fram för riksdagen, och de var i stort sett inga alls för att sammanfatta, och inte ens Maria Larsson kunde på en direkt fråga svara på hur många av dessa förslag som kommer att genomföras…

Gerhard Larssons gedigna arbete med Missbruksutredningen, vilket jag ansåg vara alldeles för otillräckligt i sig men ändå en bra start på den omdaning av missbrukarvården som skulle behövas för att verkligen göra något åt det ökande och allvarliga missbruksproblem som vi ser framför oss, blev alltså i stort sett avfärdat, även om Maria Larsson tackade för att utredningen lärt henne att det finns något som kallas läkemedelsberoende och att ca 65 000 individer berörs av detta delproblem. Alltid något.

Fortsätt läsa Missbruksutredningen: Det bidde inte ens en tummetott

Årets nyttiga idiot!

Från olika politikers håll brukar det heta att missbrukarvården är bra i Sverige, allt är så bra inom missbruksområdet, det är ett populärt mantra som jag skrivit om flera gånger tidigare (t ex Maria Larssons tal brukar vara på det temat). Och särskilt stort intresse att förändra missbruksområdet har inte funnits från politiskt håll, t ex låter ju propositionerna utifrån Missbruksutredningen vänta på sig. Samtidigt förs det då och då fram kritik mot missbrukarvården, jag t ex har haft och har mycket synpunkter och kritik mot hur man arbetar med dagens missbrukarvård på en rad områden. Men jag har haft fel, vad det verkar.

För i stort sett alla användarna av Stockholms missbrukarvård håller inte med mig, och är mycket nöjda med den vård som de får, med andra ord, om vården bara får hållas kan vi nog anta att det problematiska missbruket är försvunnit om några år. Vården fungerar ju så bra och användarna är ju så otroligt nöjda, åtminstone om man får tro den pressrelease som landstinget i Stockholm skickat ut efter att Sveriges kommuner och landstings s k brukarråd genomfört sin första brukarrevision av missbrukarvården i Stockholm. Landstinget skriver:

”97 procent uppger sig vara mycket eller ganska nöjda med vården. 75 procent upplever ett stort eller ganska stort inflytande. […] Tillgängligheten är god – 96 procent vill inte komma oftare. En majoritet uppger minskad användning av beroendeskapande medel

Vilket fantastiskt resultat! Och rubriken i DN är ”Missbrukarvården gillas”, den rubriken måste verkligen glädja våra politiker och verksamhetsansvariga inom missbruksområdet (vilket framgår av ansvarig politikers blogg som har rubriken ”Stor nöjdhet…”). Att sedan experterna i Missbruksutredningen kritiserat vården för just tillgänglighet och kvalitetsproblem är bara en bisak och alltså motbevisat av brukarna själva.

Fortsätt läsa Årets nyttiga idiot!

När kommuner och landsting bråkar lider missbrukaren

Sveriges radio berättar om nya besparingar på missbrukarvården. Denna gång är det missbrukarvård i form av substitutionsbehandling som i takt med att missbruket har ökat har fått för många som vill lämna det aktiva destruktiva missbrukarlivet bakom sig. I det korta perspektivet kostar detta pengar, i det långa ger det mycket mer pengar tillbaka till samhället. Men däremellan finns olika politiker som helst inte vill betala för missbrukarvård. Så har hänt i Sundsvallsområdet. Och då stoppar man helt enkelt den livsuppehållande behandlingen. Så kanske man kan göra, eller uppenbarligen kan man det, för inte många protesterar.

Det handlar om landstinget i Västernorrland (typ Sundsvallsområdet) som har bedrivet ett framgångsrikt substitutionsprojekt (40% av substitutionspatienterna har eget lönearbete), och så har man fått 102 patienter i stället för som planerat 45.

Fortsätt läsa När kommuner och landsting bråkar lider missbrukaren

Inte riktigt sant kära socionomer

I dagens SvD svarar socionomernas främsta fackförbund Akademikerförbundet SSR på måndagens debattartikel om missbruksutredningen från två läkare som var oroliga för att missbruksutredningen skulle läggas i en byrålåda (vilket är fullt troligt med tanke på minister Maria Larssons ointresse och okunskap och snedvrida fokus i kombination med de starka intresseorganisationerna som är emot utredningens förslag).

SSR menar att omflyttningen av huvudansvaret från kommuner till landsting skulle vara olyckligt eftersom de kommunanställda socionomerna är så viktiga. Man skriver: ”Socionomer är, till skillnad mot medicinsk personal, utbildade i att se individen i hela sitt sociala sammanhang”, det är till del sant.

Fortsätt läsa Inte riktigt sant kära socionomer

Saklighet inget för föräldraföreningen FMN – 5 funna fel

Man skulle ju kunna tro att 2012 så är vi alla överens om att problem löses bäst om vi alla håller oss till sanningen och vad som är fakta och brett accepterad vetenskap. Det är visserligen inte enkelt, och det gäller i allra högsta grad den artikel som publicerades i Norrbottens-Kuriren där Föräldraföreningen mot Narkotika (FMN) intervjuades.

FMN är ju inte någon organisation som är känd för att stå för en vetenskaplig syn på missbruksområdet, och på sätt och vis gör de klart det i ovanstående artikel genom att konstatera ”Du kan aldrig läsa dig till den kunskap som FMN har”. Och det är ju sant eftersom FMN visar sig inte ha mycket kunskap.

Fortsätt läsa Saklighet inget för föräldraföreningen FMN — 5 funna fel

Fantastiskt yttrande av Örebro kommun

Örebro kommuns yttrande i den så kallade Missbruksutredningen är mycket intressant, Örebro kommun anser att missbruksutredningen

andas en uppgivenhet som ger vid handen att Sverige misslyckats i våra ambitioner inom missbruks- och beroendevården. Örebro kommuns uppfattning är istället att Sverige är jämförelsevis framgångsrikt inom området.

Är inte detta fantastiskt! I Sverige dör ca 3 000 individer per år av missbruksrelaterade orsaker, vi har ett ständigt ökande antal tunga missbrukare, vi ligger över EU-genomsnittet för antalet döda narkomaner och enbart en av fem missbrukare får vård. Detta tycker Örebro kommun är Framgångsrikt! Snälla någon, kan någon som inte befinner sig i Örebro ge mig ett jobb så att jag kan flytta ifrån denna mentala härdsmälta som kallas Örebro kommun! Jag vill inte bo i en kommun som tycker att 3 000 döda PER ÅR, väsentligt fler döda narkomaner än i jämförbara länder (Nederländerna, Tyskland osv) och kraftig underfinansiering = utebliven behandling är tecken på framgång.

Fortsätt läsa Fantastiskt yttrande av Örebro kommun

Det behövs en sociolog för att se skogen

Professor Jan Blomqvist har skrivit en mycket intressant mastodontartikel om missbruksutredningen på Newsmill. Och nu om aldrig förr skulle man kunna säga ”Äntligen!” eftersom en inflytelserik person sätter fingret på ett antal av de problem som missbruksområdet dras men, en del av dem har undertecknad på olika sätt har försökt att föra fram i olika sammanhang men det har mest kunnat liknas vid en ökenvandring (förutom vad det gäller den allmänna kritiken som finns mot vår narkotikapolitik). Nåväl, till den intressanta artikeln.

Fortsätt läsa Det behövs en sociolog för att se skogen

Missbruksutredningens risker

Det finns ett par faror med missbruksutredningen. En som jag hängt upp mig på sedan jag först satte mig in i missbruksutredningen är medikaliseringen. Det är en stor risk eller fara. Själv utredningen hade en viss övervikt åt det medikaliserade hållet i termer av att det medicinska perspektivet representerades av flest experter, och visst finns det i förslagen en form av tyngpunkt åt medikalisering.

Det har blivit en debatt om ansvarsfördelningen där huvudansvaret överförs från kommun till landsting enligt förslaget, det har sina fördelar men även sina nackdelar. Det medför en risk att i linje med medikaliseringen huvudsakligen betrakta människan som en biologisk mekanism vars problem kan lösas/balanseras med kemiska substanser/mediciner. Det talas mycket om att utnyttja medicinska lösningar, aka läkemedel. Det kan vara bra. Men det medför stora risker.

Fortsätt läsa Missbruksutredningens risker

IOGT och Anna Carlstedt har ingen aning

Missbruksutredningen fortsätter att småengagera och ge upphov till debattartiklar, synd att jag förmodligen aldrig kommer att läsa den. Inte desto mindre kan jag reagera på det som sägs om den. Nu senast är det IOGT och dess ordförande Anna Carlstedt som är ute och kommenterar den i Dagens Arena. Det är kul att se att IOGT ställer sig bakom så mycket av utredningens förtjänster, men så kommer kritiken. Och till del är den förvånande, och till del inte. Detta delvis eftersom enligt min syn, och min erfarenhet (vilket framgår för den som läst min självbiografi), är att IOGT inte kan och inte förstår missbruk. Carlstedt är kritisk och negativt inställd till att landstingen föreslås som huvudman, hon skriver:

Missbruk och beroende är medicinska problem med stora sociala konsekvenser. I vården måste man ta hänsyn till dessa båda aspekter. Landstinget må vara mer kompetent vad gäller den medicinska biten – men hur blir det med den sociala?

Fortsätt läsa IOGT och Anna Carlstedt har ingen aning

Socionomstudenten skjuter snett värre

Det är lite hoppfullt att en socionomstudent tar till orda och vill diskutera missbruksutredningen. Vi är ju inte direkt bortskämda med att socionomer har åsikter om det som handlar om deras område… Tyvärr känns debattinlägget på SvD Brännpunkt lite typiskt socionomer inom missbruksområdet, det är inte särskilt troget verkligheten. Debattinlägget verkar vara ett desperat försök att hitta på möjliga svagheter i utredningen, och kritiken skjuter kraftigt vid sidan av målet.

Debattören Terese Farkas hävdar att

”tyngdpunkten kommer att läggas på medicinering och sjukvård. […] Förslaget att landstingen ska ta över missbruksvården är inget annat än ett övergrepp mot missbrukarna”.

Fortsätt läsa Socionomstudenten skjuter snett värre