Etikettarkiv: medikalisering

Pressmeddelande: ”Patient avslutade sitt liv”

I fredags skickade landstinget i Västerbottens län ut ett pressmeddelande med rubriken ”Lex Maria: Patient avslutade sitt liv”. Mina ögon fastnade på det i min mailskörd och det uppstår ett par frågor hos mig.

Det handlar om ett självmord, ett av ca 1500 självmord som kommer att äga rum i år. Precis som det varje år under en lång rad år varit 1500 människor som inte längre orkat leva i vårt land.

Fortsätt läsa Pressmeddelande: ”Patient avslutade sitt liv”

Medikaliseringens brister och risker

Tidigare har det funnits en debatt om vad som är god beroendevård, och om vad som inte är det. Jag redogjorde för en del av det i mitt försök till en C-uppsats om diskursen i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för beroendevården. Numera verkar debatten om beroendevården främst bestå av för eller emot läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende. Det är synd, mycket synd, då den delen dels är i stort sett oomtvistad vetenskapligt och dels enbart berör en minoritet av individerna med beroendeproblematik.

Att debatten hamnat så här beror dels på KRIS profilmässigt lyckades väldigt väl med att skapa uppmärksamhet kring sin kampanj ”Statligt knark” som lanserades i Almedalen 2011 och dels att Socialstyrelsen lyckats väldigt väl med de nationella riktlinjerna för beroendevården.

Fortsätt läsa Medikaliseringens brister och risker

Samhällets roll i sambandet cannabis och psykotiska episoder

När jag en gång i tiden försökte mig på att skriva en C-uppsats om Socialstyrelsens nationella riktlinjer för beroendevården fann jag vad man kan kalla en medikaliserad diskurs. Det handlar inte så mycket om att det finns en vilja att behandla substansberoende med mediciner, även om det för alla substanser finns sådana yttringar inom forskningen.

Det mer intressanta ur en sociologisk vinkel var fokuseringen oavsett behandlingsmetod på begreppet ”evidens”, vilket var kopplat till så kallade RCT-studier (kontrollerade och slumpmässiga försök) som är vanligt i medicin-studier. En annan del som jag tyckte mig finna var en ”individualisering”, även det som en del i medikaliseringen, med ett underliggande budskap att individen är själv ansvarig för sin problemsituation och själv ansvarig för att ta sig ur den (dvs ”osynliggörande” av samhällets roll i problemsituationen likväl som behandlarens roll i vägen ut). En tredje del i medikaliseringen är fokus på substans, i fallet med riktlinjerna så sorteras behandlingsmetoder utifrån substans i stället för alternativa synsätt som är kopplade till individens unika situation etc.

Fortsätt läsa Samhällets roll i sambandet cannabis och psykotiska episoder

Drogportalen: Gabapentin mot cannabis

Forskning är en skum bransch. Och i linje med den medikalisering som råder inom missbruksområdet har ett forskarlag inom biomedicin vid ett amerikanskt institut kommit fram till att läkemedel som innehåller Gabapentin kan minska cannabisanvändningen hos individer med cannabismissbruk. Jag gissar att läkemedelsbolag som t ex Pfizer jublar, eller åtminstone deras aktieägare.

Drogportalen twittrade idag ut nyheten om detta, länkad till en populärvetenskaplig artikel i stället för den vetenskapliga artikeln. Det Drogportalen lyfter fram handlar om experiment som visserligen gav lite större successrate än kontrollgruppen som fick veckovis rådgivning i avhållsamhet (kvaliteten på denna framgår inte, men otvetydigt gick det enligt experimentet bättre för dem som fick antiepilepsimedicinen Gabapentin).

Fortsätt läsa Drogportalen: Gabapentin mot cannabis

Forskning som religion

Det finns ett antal saker som särskilt bekymrar mig med utvecklingen inom missbruksområdet. En av dessa saker är vetenskapens inflytande. Självfallet avser jag inte att meningen ska tolkas bokstavligt, men som jag skrivit om tidigare är jag bekymrad över att ordet evidens har fått en så oerhört stark ställning inom (bl a) missbruksområdet. Forskning är vår nya religion och evidens är gud. Problemet är att det är en rätt svag och mångtydig gud, som dessutom är starkt beroende av de som styr honom. De som definierar vad som är evidens, och i synnerhet de som bestämmer vilka forskningsfrågor och vilken operationalisering som är den giltiga har en makt som alltså är större än gud.

Detta är farligt, inte minst när den rådande diskurser begränsas till att det är särskilt ett fält inom vetenskapsdisciplinerna som får tala. Detta fält är det biologiska. Allt ska betraktas och diskuteras utifrån biologin (naturvetenskapen), inte bara frågeställningarna utan även hur denna gud, evidensen, produceras (dvs med RCT). Svaren på problemen blir också biologiska, antingen kognitiva eller så biokemiska. Och det är en väldigt förenklad syn på människan, och sålunda en väldigt förenklad syn på missbruksproblematiken.

Läs hela inlägget>>

Missbrukets problematik – Uppsala Universitet

Det finns många många många (kan upprepa det ordet ca 50 ggr för att spegla vad jag menar) problem inom svenskt missbruksområde. Ett av dessa är den vetenskapliga trend som präglar området, i allt från Socialstyrelsens riktlinjer och Missbruksutredningen till behandlingsinstanser, den medikaliserade diskursen. Missbruk förstås och behandlas allt för ofta utifrån ett medicinskt perspektiv. Fokus på forskningen och därmed på vetenskap och kunskap är medikaliserad, det gäller allt ifrån hur evidens definieras till vilka behandlingsmetoder som lyfts fram.

Fortsätt läsa Missbrukets problematik — Uppsala Universitet

Missbruksutredningens risker

Det finns ett par faror med missbruksutredningen. En som jag hängt upp mig på sedan jag först satte mig in i missbruksutredningen är medikaliseringen. Det är en stor risk eller fara. Själv utredningen hade en viss övervikt åt det medikaliserade hållet i termer av att det medicinska perspektivet representerades av flest experter, och visst finns det i förslagen en form av tyngpunkt åt medikalisering.

Det har blivit en debatt om ansvarsfördelningen där huvudansvaret överförs från kommun till landsting enligt förslaget, det har sina fördelar men även sina nackdelar. Det medför en risk att i linje med medikaliseringen huvudsakligen betrakta människan som en biologisk mekanism vars problem kan lösas/balanseras med kemiska substanser/mediciner. Det talas mycket om att utnyttja medicinska lösningar, aka läkemedel. Det kan vara bra. Men det medför stora risker.

Fortsätt läsa Missbruksutredningens risker

Utvecklad missbrukarvård

Vi är några som vill ha och tror på utvecklad missbrukarvård. Sju av dem som vill detta skrev en debattartikel i Expressen i helgen. Jag svarade på den här, och i andan att utveckling sker genom dialog svarade en av artikelförfattarna, Fil Dr Björn Johnson, på det genom detta blogginlägg.

Det är kul att Björn Johnson håller med mig om att det räcker inte att prata om ”evidens”, vetenskap, etc. Som jag ser det förhåller det sig så att, bara att man kallar något för vetenskap etc är det ingen som helst garanti för att det är något verkningsbart eller någon dunderkur (vilket den ansvariga ministern verkar tro i detta sorgliga svar på de sjus debattartikel).

Fortsätt läsa Utvecklad missbrukarvård

Pusselbit eller inte

Medicinen har lett upphov till många droger som missbrukas och skapar elände. Det finns också en del forskning om beroende som bedrivs av medicinare. IOGTs tidning Accent skriver nu om en ny pusselbit i att förstå beroende har hittats. Det handlar om forskare som med råttstudier hittat ett protein som ger kokainberoende och att om man blockar upptagningen av detta protein så minskar intresset. IOGT intervjuar en forskare vid Lkpg universitet om detta vilken säger till IOGT:

”På sikt kan förståelsen för hur beroenden fungerar även leda till nya läkemedel mot beroenden, enligt David Engblom”

Fortsätt läsa Pusselbit eller inte

Missbruksfrustration

I mitt något röriga inlägg om det cementerade utanförskapet berör jag missbruk bland annat. Och jag berör frustrationen över att inte komma in på den arbetsmarknad jag vill komma in, det är in till förlamning frustrerande (så förlamande att jag tom lagt ned min kära uppsats om hur diskurserna i missbrukarvården vrider vården fel).

Det jag också berör, hmm, jag läser aldrig igenom mina inlägg så jag kan ha tänkt skriva om det och inte gjort det…, är den antiattityd som finns mot f.d. missbrukare i missbrukarvården. Om det kan man säga mycket.  Men jag tycker att kommentaren från en besökare på min sida ”Om missbruk” sammanfattar en hel del av det jag försöker komma åt med min kritik mot missbrukarvårdens etablissemang, enbart med teoretiska kunskaper om missbruk är det svårt att förstå missbruk. Och det leder till onödigt lidande.

Fortsätt läsa Missbruksfrustration

Medicinera bort människan

Det är allt tydligare att en av de starkaste trenderna inom missbrukarvården är medikaliseringen. Missbruk ses, t ex i Socialstyrelsens riktlinjer, som ett medikaliserat problem, det visar den uppsats jag håller på med t ex. Och det är inget nytt, så har det varit sedan slutet av 1800-talet, men med tanke på att problematiken fortfarande är omfattande kanske man, som jag frågar mig i uppsatsens diskussionskapitel, kan tycka att det är dags att gå ifrån den medikaliserade synen på missbruk.

Fortsätt läsa Medicinera bort människan