Etikettarkiv: människosyn

Om diskriminering hos SiS och stigma

stigmaSmålands-Tidningen skrev för en vecka sedan en artikel med rubriken ”Missbrukare kräver tillbaka nätdrog”.

Det är en intressant artikel på flera sätt, främst för att den innehåller exempel på såväl diskriminering som stigmatisering. Men även för att den visar på den bristfälliga kulturen inom Statens Institutionsstyrelse (SiS), myndigheten som ansvarar för den mesta av den tvångsvård som vi tillämpar vid problematisk droganvändning eller substansberoende. Det är på intet sätt enbart inom SiS som denna kultur finns, men det har uppmärksammats oftare där i media.

Dessa tre ämnen har jag skrivit en del om tidigare, bland annat för att jag anser att det är tre viktiga ämnen med stor del i att vi har de problem vi har med droger.

Fortsätt läsa Om diskriminering hos SiS och stigma

Cyniska politiker

Jag har länge haft mycket synpunkter på den bristfälliga missbrukarvården. Att räkna upp alla är svårt. Men en av dem är att politiker inte ger den vård som behövs för missbrukare utifrån ekonomiska skäl. Politiker sparar medvetet in på den vård som skulle kunna rädda liv och inte bara det, utan förändra livskvaliteten för en massa missbrukare och deras omgivning.

Vill man spetsa till det, vilket inte är att tänja på sanningen, så pågår ett medvetet massmord på missbrukare, sanktionerat av politiker. Jag är helt övertygad om att med mer vård skulle en hel del av de ca 3 000 individer som avlider av missbruk varje år i Sverige kunna räddas.

Fortsätt läsa Cyniska politiker

Politikerfördomar

Jag har ofta påtalat att det bland politiker finns en attityd till de med sociala problem som allt för ofta förvärrar problematiken, för att inte säga i vissa fall leder till att personer som skulle kunna ha fått hjälp avlider i onödan i förtid. Ett exempel på dessa politiker är nog Socialdemokraternas Johanna Graf.

Igår bloggade Graf om att hon åkte till Eskilstuna när hon skulle till Katrineholm och under den otroliga resan lyssnade hon på ett samtal som Graf i bloggen beskriver så här:

Fortsätt läsa Politikerfördomar

Socialt haveri

SvD och AB skriver idag om hur socialbidragstagare har utnyttjats som gratis arbetskraft inom Landskrona kommun. Det är bl a en chef inom Socialförvaltningen som tvingat personer med försörjningsstöd att arbeta åt henne i hennes hem. Villkoren som gällt har varit; arbeta gratis eller bli av med din försörjning. Det är modernt slavarbete.

Och för min egen del, eftersom jag sökt jobb inom socialförvaltningen i Landskrona kommun, är jag glad att detta avslöjas nu. Det visar på att värdegrunden inom Landskrona kommun inte är särskilt sund.

Fortsätt läsa Socialt haveri

Missbruksfrustration

I mitt något röriga inlägg om det cementerade utanförskapet berör jag missbruk bland annat. Och jag berör frustrationen över att inte komma in på den arbetsmarknad jag vill komma in, det är in till förlamning frustrerande (så förlamande att jag tom lagt ned min kära uppsats om hur diskurserna i missbrukarvården vrider vården fel).

Det jag också berör, hmm, jag läser aldrig igenom mina inlägg så jag kan ha tänkt skriva om det och inte gjort det…, är den antiattityd som finns mot f.d. missbrukare i missbrukarvården. Om det kan man säga mycket.  Men jag tycker att kommentaren från en besökare på min sida ”Om missbruk” sammanfattar en hel del av det jag försöker komma åt med min kritik mot missbrukarvårdens etablissemang, enbart med teoretiska kunskaper om missbruk är det svårt att förstå missbruk. Och det leder till onödigt lidande.

Fortsätt läsa Missbruksfrustration

Effekter av alliansens hälsoval

I Region Skåne finns något som heter ”hälsoval”. Det låter bra, som allt med valfrihet lätt gör om man inte synar vad det innebär. På REgion Skånes hemsida står det ”Hälsoval Skåne gör att du lättare kan välja var du vill få vård. Du väljer själv vilken mottagning du vill gå till och kan inte bli nekad.” Fast det gäller så klart inte alla. Missbrukare t ex.

I krisens tecken har de flesta kommuner, och förmodligen flera landsting, infört besparingar på missbrukarnas vård. Som jag skrivit om tidigare finns det cyniska tjänstemän och politiker som tycker att det är lätt att spara på denna grupp, eftersom den inte bråkar och inte heller har någon intresseorganisation som företräder den.

Fortsätt läsa Effekter av alliansens hälsoval

Där människan inte finns – om psykiatri mm

Idag på DN Debatt går det att läsa ännu en debattartikel om svensk psykiatri, om hur vården inte fungerar. Den är skriven av en anhörig till en psykiskt sjuk kille som tog livet av sig förra året. Det handlar åter igen om systemfelet inom svensk psykiatri. Det är inget nytt utan har debatterats på olika sätt genom åren.

Dagens debattartikel tar upp några viktiga faktorer kring ett systemfel som enligt debattören, som jag tolkar det, består av tre delar, resursbrist, organisation och behandlingsfilosofi. Och eftersom missbrukarvården är den del av denna psykiatri känner jag igen det, tyvärr. Det är samma problematik som finns inom missbrukarvård som allmänpsykiatri.

Fortsätt läsa Där människan inte finns — om psykiatri mm

Substitution och politik

DN och SvD skriver idag om forskningen vid Malmö Högskola som bl a Björn Johnson bedrivit. Den handlar om heroinister och substitutionsbehandlingen. Resultatet av forskningen är att de flesta landstingen lyckas att erbjuda vården inom vårdgarantins tid på sex månader, dock framgår det inte i DN och SvD vilken kvalité  det är på vården, om det enbart är medikaliserad vård eller om vården innebär en bredare människosyn än så.

En slutsats forskaren Johnson drar är att väntetiderna är oacceptabla och han menar att två veckor är maximal väntetid i detta fall, vilket är en syn som jag helt delar.

Fortsätt läsa Substitution och politik

Medicinera bort människan

Det är allt tydligare att en av de starkaste trenderna inom missbrukarvården är medikaliseringen. Missbruk ses, t ex i Socialstyrelsens riktlinjer, som ett medikaliserat problem, det visar den uppsats jag håller på med t ex. Och det är inget nytt, så har det varit sedan slutet av 1800-talet, men med tanke på att problematiken fortfarande är omfattande kanske man, som jag frågar mig i uppsatsens diskussionskapitel, kan tycka att det är dags att gå ifrån den medikaliserade synen på missbruk.

Fortsätt läsa Medicinera bort människan

Isolering av unga – den goda vården?

Igår presenterade Ekot en undersökning av ungdomsvården och dess bestraffning av unga genom isolering. Det är institutioner inom Statens Institutionsstyrelse (SiS) som bedriver den ungdomsvård som granskats, inom SiS bedrivs dels ungdomsvård enligt LSU (unga 15-17 år som begår brott men som inte ska placeras i fängelse) och dels vård enligt LVU (unga 12-21 år som ”utsätter sig själva eller sin omgivning för omedelbar fara, till exempel genom kriminalitet, missbruk, våld och prostitution”). Till det kommer vuxenmotsvarigheten till LVU, vård enligt LVM.

Fortsätt läsa Isolering av unga — den goda vården?

Jävla narkoman, vem bryr sig?

Jävla narkoman har nog många narkomaner blivit kallade, åtminstone dem som klassas med tungt missbruk. Jag har blivit kallad det iaf, och i orden ligger en hel del av det jag skrivit om förut samhällets syn på missbruk och missbrukare, människosynen som finns underliggande detta. Jag fick ett tips via Twitter om en artikel i Sydsvenska dagbladet som igen visar på detta, där avdelningschefen, Peter Krantz, på rättsmedicinska avdelningen i Lund säger om missbrukare:

Det här är en utsatt grupp. Det är få som bryr sig när de lever och ännu mindre när de är döda.

Fortsätt läsa Jävla narkoman, vem bryr sig?

Smygande elitism

DNs huvudledare är väldigt bra idag, det kan knappast ha varit Hanne Kjöller som skrivit den. Ledaren handlar om den smygande elitism som breder ut sig allt mer. DN skriver om att det handlar om moralism, möjligtvis förklätt till ekonomism, och det är så klart en del av det. Samhällets ökande intresse för moralism har vi sett tidigare, t ex kring de osmakliga dreven som gick kring alliansens ministrar 2006 och deras teve-avgifter.

Fortsätt läsa Smygande elitism

Besparingarnas orsak?

Jag besökte idag RFHLs hemsida, där fanns det en blogg (som tyvärr inte är så aktiv). Och i bloggen fanns det ett brev från en fd anställd vid socialtjänsten i en skånsk kommun. Jag återger delar av brevet här:

”Min uppgift enligt annonsen och anställningsintervjun var att utveckla ett öppenvårdsalternativ i kommunal regi. Det verkade lugnt och bra och lät spännande. Så här blev det:

Öppenvård i kommunal regi betydde att ta hand om allt.
Vår socialdirektör meddelade i sitt jultal att kommunen under 2008 haft 4 LVU-placeringar, en LVM-placering och ingen frivillig behandlingsplacering.

Fortsätt läsa Besparingarnas orsak?

”Vad får en knarkare kosta?”

Jag har en tid funderat på ett inlägg från ETC Örebros hemsida. Det är en artikel med rubriken ”Vad får en knarkare kosta?”. Det är i allra högsta grad aktuellt. Bland annat i min kommun, Eskilstuna kommun. Den trend som varit rådande ett bra tag är att satsa på s k ”hemmaplanslösningar”, dvs öppenvårdsmottagningar för missbrukare som huvudalternativet och i stort sett det enda alternativet för missbruksvård. Och det är intressant att granska denna trend.

Socialchefen från Hallsbergs kommun, Jan-Åke Ahlin, uttalar sig i ETC och säger:

”Vi har så effektiv behandling på hemmaplan. Vi behöver egentligen inte behandlingshem längre.”

och så motiverar han det med:

”En del av dem som söker institutionsvård vill bara till lyxställen med jacuzzi på rummet. De vill äta upp sig lite och så fortsätter de missbruka”

Jag vet inte hur representativ Ahlins åsikter är kring missbrukare och varför en missbrukare vill ha vård. Men synen han presenterar baseras på en oerhörd förolämpande inställning till missbrukare och en människosyn som inte lämpar sig för en socialchef. Samtidigt visar det på en okunskap i området, den är, enligt min erfarenhet, dock inte särskilt ovanlig. Men när man har denna okunskap och den människosyn som ligger underförstådd i Ahlins uttalande, då är det inte konstigt om socialtjänstemän förordar nedskärningar på missbrukarvården. Särskilt inte om man dessutom anser att den egna hemmaplanslösningen är så bra.

Och det kanske den är i Hallsberg, jag har ingen erfarenhet av det. Det jag däremot har erfarenhet av är dels Socialstyrelsens riktlinjer för missbruks- och beroendevård. I dessa slås det fast att ibland behövs det långa institutionsbehandlingar för att bryta ett missbruk. Dels har jag erfarenhet av att ha läst en hel del forskning inom missbrukarvård och en hel del socialpsykologiska teorier om människan och utifrån det kan man också dra slutsatsen att det under vissa förutsättningar krävs institutionsvård för att bryta ett missbruk. Men, åtminstone Hallsbergs kommun är inte särskilt intresserad av att följa vetenskap, det räcker väl att basera vården på fördomar antar jag, och huvudsaken är att det inte finns jacuzzi. (Vilket det inte fanns under mina 12 månader på institution).

I Eskilstuna har det under våren varit aktuellt med neddragningar i kommunen. Och framlyft som en väsentlig besparingsåtgärd har varit missbrukarvården i Eskilstuna. Först såg det ut som att det skulle bli stora neddragningar på det som kallas ”Öppet intag” i Eskilstunas missbrukarvård (Eskilstuna Kuriren), sedan valde man att i stället att skära ned ytterligare på institutionsvården (EK 2).

Förslaget i Eskilstuna innebär dessutom att den enda institutionsvård som blir kvar, i liten skala, är ett enda, Vårnäs. Det innebär att politikerna, och tjänstemännen, i Eskilstuna kommun, menar att enbart institutionsvård enligt den s k 12-stegsmodellen ska erbjudas. Så förutom att färre missbrukare i Eskilstuna kommer få en korrekt och ärlig chans att bryta sitt missbruk, så tvingades de till en behandlingsmetod som inte har särskilt gott stöd i Socialstyrelsens nationella riktlinjer och som dessutom inte är helt i samklang med den vetenskap som finns inom området. Det är dessutom oomtvistat att för många missbrukare är 12-stegsmodellens speciella ansats och syn på missbruk och missbrukaren inte särskilt lämplig. Att då enbart erbjuda detta är cyniskt och visar på ett människoförakt, vilket underbygger att den människosyn som Hallsbergs Ahlin visade prov på i ETC nog är välspridd över landet. T ex bland politikerna i Eskilstuna, som Sarita Hotti.

Hallsberg är en socialdemokratisk kommun. 22 av 45 mandat i kommunfullmäktige tillhör S. Eskilstuna är socialdemokratisk kommun, S har 36 av 79 mandat i KF här. Så det verkar som att bedriva en undermålig missbrukarvård är något som Socialdemokraterna gärna gör. Jag undrar varför. Och jag undrar hur Vänsterpartiet och Miljöpartiet ställer sig till det. Och inte minst undrar jag hur den ledande socialdemokratiske politikern inom missbruksområdet, Morgan Johansson, ställer sig till den lokalt förda socialdemokratiska politiken inom missbrukarvårdsområdet. Det vore intressant att veta mer om det. Ska missbrukarvård grundas på en människosyn som ger missbrukare sämre förutsättningar att leva ett liv som andra, och ska missbrukarvård grundas på en politik som går emot den vetenskap som finns, och om inte, varför driver S lokalt den politiken i t ex Eskilstuna och Hallsberg?

Samhällssynen. Igen.

Jag har en tid funderat på ett inlägg från ETC Örebros hemsida. Det är en artikel med rubriken ”Vad får en knarkare kosta?”. Det är i allra högsta grad aktuellt. Bland annat i min kommun, Eskilstuna kommun. Den trend som varit rådande ett bra tag är att satsa på s k ”hemmaplanslösningar”, dvs öppenvårdsmottagningar för missbrukare som huvudalternativet och i stort sett det enda alternativet för missbruksvård. Och det är intressant att granska denna trend.

Fortsätt läsa Samhällssynen. Igen.