• magnus.callmyr@gmail.com

Etikettarkiv människosyn

Om diskriminering hos SiS och stigma

Sorry you have no rights to view this entry!

Cyniska politiker

Jag har länge haft mycket synpunkter på den bristfälliga missbrukarvården. Att räkna upp alla är svårt. Men en av dem är att politiker inte ger den vård som behövs för missbrukare utifrån ekonomiska skäl. Politiker sparar medvetet in på den vård som skulle kunna rädda liv och inte bara det, utan förändra livskvaliteten för en massa missbrukare och deras omgivning.

Vill man spetsa till det, vilket inte är att tänja på sanningen, så pågår ett medvetet massmord på missbrukare, sanktionerat av politiker. Jag är helt övertygad om att med mer vård skulle en hel del av de ca 3 000 individer som avlider av missbruk varje år i Sverige kunna räddas.

Politikerfördomar

Jag har ofta påtalat att det bland politiker finns en attityd till de med sociala problem som allt för ofta förvärrar problematiken, för att inte säga i vissa fall leder till att personer som skulle kunna ha fått hjälp avlider i onödan i förtid. Ett exempel på dessa politiker är nog Socialdemokraternas Johanna Graf.

Igår bloggade Graf om att hon åkte till Eskilstuna när hon skulle till Katrineholm och under den otroliga resan lyssnade hon på ett samtal som Graf i bloggen beskriver så här:

Socialt haveri

SvD och AB skriver idag om hur socialbidragstagare har utnyttjats som gratis arbetskraft inom Landskrona kommun. Det är bl a en chef inom Socialförvaltningen som tvingat personer med försörjningsstöd att arbeta åt henne i hennes hem. Villkoren som gällt har varit; arbeta gratis eller bli av med din försörjning. Det är modernt slavarbete.

Och för min egen del, eftersom jag sökt jobb inom socialförvaltningen i Landskrona kommun, är jag glad att detta avslöjas nu. Det visar på att värdegrunden inom Landskrona kommun inte är särskilt sund.

Effekter av alliansens hälsoval

I Region Skåne finns något som heter ”hälsoval”. Det låter bra, som allt med valfrihet lätt gör om man inte synar vad det innebär. På REgion Skånes hemsida står det ”Hälsoval Skåne gör att du lättare kan välja var du vill få vård. Du väljer själv vilken mottagning du vill gå till och kan inte bli nekad.” Fast det gäller så klart inte alla. Missbrukare t ex.

I krisens tecken har de flesta kommuner, och förmodligen flera landsting, infört besparingar på missbrukarnas vård. Som jag skrivit om tidigare finns det cyniska tjänstemän och politiker som tycker att det är lätt att spara på denna grupp, eftersom den inte bråkar och inte heller har någon intresseorganisation som företräder den.

Där människan inte finns – om psykiatri mm

Idag på DN Debatt går det att läsa ännu en debattartikel om svensk psykiatri, om hur vården inte fungerar. Den är skriven av en anhörig till en psykiskt sjuk kille som tog livet av sig förra året. Det handlar åter igen om systemfelet inom svensk psykiatri. Det är inget nytt utan har debatterats på olika sätt genom åren.

Dagens debattartikel tar upp några viktiga faktorer kring ett systemfel som enligt debattören, som jag tolkar det, består av tre delar, resursbrist, organisation och behandlingsfilosofi. Och eftersom missbrukarvården är den del av denna psykiatri känner jag igen det, tyvärr. Det är samma problematik som finns inom missbrukarvård som allmänpsykiatri.

Substitution och politik

DN och SvD skriver idag om forskningen vid Malmö Högskola som bl a Björn Johnson bedrivit. Den handlar om heroinister och substitutionsbehandlingen. Resultatet av forskningen är att de flesta landstingen lyckas att erbjuda vården inom vårdgarantins tid på sex månader, dock framgår det inte i DN och SvD vilken kvalité  det är på vården, om det enbart är medikaliserad vård eller om vården innebär en bredare människosyn än så.

En slutsats forskaren Johnson drar är att väntetiderna är oacceptabla och han menar att två veckor är maximal väntetid i detta fall, vilket är en syn som jag helt delar.

Medicinera bort människan

Det är allt tydligare att en av de starkaste trenderna inom missbrukarvården är medikaliseringen. Missbruk ses, t ex i Socialstyrelsens riktlinjer, som ett medikaliserat problem, det visar den uppsats jag håller på med t ex. Och det är inget nytt, så har det varit sedan slutet av 1800-talet, men med tanke på att problematiken fortfarande är omfattande kanske man, som jag frågar mig i uppsatsens diskussionskapitel, kan tycka att det är dags att gå ifrån den medikaliserade synen på missbruk.

Isolering av unga – den goda vården?

Igår presenterade Ekot en undersökning av ungdomsvården och dess bestraffning av unga genom isolering. Det är institutioner inom Statens Institutionsstyrelse (SiS) som bedriver den ungdomsvård som granskats, inom SiS bedrivs dels ungdomsvård enligt LSU (unga 15-17 år som begår brott men som inte ska placeras i fängelse) och dels vård enligt LVU (unga 12-21 år som ”utsätter sig själva eller sin omgivning för omedelbar fara, till exempel genom kriminalitet, missbruk, våld och prostitution”). Till det kommer vuxenmotsvarigheten till LVU, vård enligt LVM.

 

Jävla narkoman, vem bryr sig?

Jävla narkoman har nog många narkomaner blivit kallade, åtminstone dem som klassas med tungt missbruk. Jag har blivit kallad det iaf, och i orden ligger en hel del av det jag skrivit om förut samhällets syn på missbruk och missbrukare, människosynen som finns underliggande detta. Jag fick ett tips via Twitter om en artikel i Sydsvenska dagbladet som igen visar på detta, där avdelningschefen, Peter Krantz, på rättsmedicinska avdelningen i Lund säger om missbrukare:

Det här är en utsatt grupp. Det är få som bryr sig när de lever och ännu mindre när de är döda.

Smygande elitism

DNs huvudledare är väldigt bra idag, det kan knappast ha varit Hanne Kjöller som skrivit den. Ledaren handlar om den smygande elitism som breder ut sig allt mer. DN skriver om att det handlar om moralism, möjligtvis förklätt till ekonomism, och det är så klart en del av det. Samhällets ökande intresse för moralism har vi sett tidigare, t ex kring de osmakliga dreven som gick kring alliansens ministrar 2006 och deras teve-avgifter.

Besparingarnas orsak?

Sorry you have no rights to view this entry!

”Vad får en knarkare kosta?”

Jag har en tid funderat på ett inlägg från ETC Örebros hemsida. Det är en artikel med rubriken ”Vad får en knarkare kosta?”. Det är i allra högsta grad aktuellt. Bland annat i min kommun, Eskilstuna kommun. Den trend som varit rådande ett bra tag är att satsa på s k ”hemmaplanslösningar”, dvs öppenvårdsmottagningar för missbrukare som huvudalternativet och i stort sett det enda alternativet för missbruksvård. Och det är intressant att granska denna trend.

Socialchefen från Hallsbergs kommun, Jan-Åke Ahlin, uttalar sig i ETC och säger:

”Vi har så effektiv behandling på hemmaplan. Vi behöver egentligen inte behandlingshem längre.”

och så motiverar han det med:

”En del av dem som söker institutionsvård vill bara till lyxställen med jacuzzi på rummet. De vill äta upp sig lite och så fortsätter de missbruka”

 

Behandlingshemmet Ljungbacken

Att vara placerad på behandlingshem under tvång är självfallet något speciellt. Till att börja med är det en inskränkning i integriteten som vi som samhälle anser vara befogat utifrån de risker den enskilde utsätter sig för. Det ställer också stora krav på behandlingshemmet.

Den statliga myndighet som hanterar dessa placeringar utifrån främst (men inte bara) missbruk är Statens institutionsstyrelse (SiS) med ett stort antal hem i Sverige. Ett av dessa är Ljungbacken utanför Uddevalla. På hemsidan skriver de om sin verksamhet så här:

Kompetens

Tack Isprinsessan för länk till en artikel som jag missat i DN. Det handlar om den undersökning som genomförts och som är relaterat till frågan om sprututbytet, jag skrev om SvDs artikel igår.

DNs artikel är mycket anmärkningsvärd, dels politiskt med Folkpartiets Birgitta Rydbergs tidigare uttalanden i frågan men framför allt med professor Sven Brittons uttalanden. Sven Britton är forskningsansvarig för studien som genomförts av Karolinska Institutet och Maria Beroendecentrum. Och några av Brittons uttalanden är oerhört anmärkningsvärda.