Etikettarkiv: kvalitet

Vad är kvalitet i missbrukarvård?

Jag har tidigare skrivit en del om det problematiska med kvalitet inom missbrukarvården. Jag skrev bl a om ex på offentlig verksamhet som inte kunde svara på om deras missbrukarvårdsinsatser gav det förväntade/önskade resultatet, ett mått som för mig är en självklar och väsentlig del av kvalitetsmåttet.

Tyvärr ser det likadant ut över allt, få verkar bry sig om kvalitet i missbrukarvården. Kanske fungerar det så för att det är så få som pratar om missbruksproblematiken offentligt, och det saknas en stark röst för dem som berörs.

Fortsätt läsa Vad är kvalitet i missbrukarvård?

Kvalitet i missbrukarvården

Jag skrev om kvalitet i missbrukarvården tidigare idag utifrån att polisen tyckte att det fungerade bara för att 25% av gripna ungdomar sökte vård i Stockholm. Det borde föranleda en debatt om vad som är kvalitet i missbrukarvården. Men så kommer inte att ske. Däremot kan ju jag resonera lite om det…

Vi har en situation i den svenska missbrukarvården där få som behöver vård får vård, kanske kommer ni ihåg något som kallades Missbruksutredningen där man konstaterade att 1 av 5 som behöver vård får vård? Vi har också en situation där fokus från styrande myndigheter handlar om införandet av ”Nationella riktlinjer”. Om dem kan man säga mycket, det fanns t o m en akademisk debatt om dem som tystades ned, nedtystningen är olycklig eftersom det finns mycket märkligheter i dessa riktlinjer, men även i hur själva riktlinjerna tagits fram. Summa summarum om riktlinjerna är att det finns goda skäl att inte ingå i den masspsykos som hyllar dessa (till viss del kallat ”Kunskap till praktik” av Sveriges kommuner och landsting).

Fortsätt läsa Kvalitet i missbrukarvården

Skolelevers drogvanor

Idag släppte CAN, Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning, rapporten om den årliga undersökningen av skolelevers alkohol- och narkotikavanor. Genom att den läckt i förtid och TT pytsat ut en liten notis för en dryg vecka sedan skriver inga tidningar om det idag. Rapporten kan i stort sammanfattas med att alkoholanvändningen för niondeklassarna gått ner en aning men att nivån för åk 2 i gymnasiet är oförändrad och det samma gäller för narkotikaanvändningen i båda grupperna.

Läs hela inlägget>>

Granskningen av Örebro kommun

Jag har tidigare nämnt i bloggen att jag under förvintern arbetat med en granskning av missbruksområdet i Örebro kommun, det gjorde jag inom ramen för mitt tidigare arbete inom Beroendeombudet, och nu ligger granskningen att läsa här (nytt fönster).

Det svar som kommunen lämnade var detta:

Tack för din rapport. Jag vet inte om du inte har läst i budgeten att Örebro kommun satsar dryg 30 miljoner kronor år 2011 på behandling av vuxna missbrukare.
Det förebyggande arbetet vill socialtjänsten satsa på för att vi tror att vi på detta vis ska kunna minska missbruket och få medborgarna att må bättre i Örebro kommun. Som en effekt av detta kan vi förhoppningsvis även minska de höga behandlingskostnaderna, till glädje för skattebetalarna i Örebro.

Läs hela inlägget>>

Om en missbruksvård utan kvalitet och intresse

Läs nu nedanstående citatområde mycket noga:

”Tillsynen visade att kvaliteten inom både hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens missbruks- och beroendevård varierade mellan olika delar av landet. — Skillnaderna var sådana att målet i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, om en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen inte uppfylldes.

Socialnämnder fullgjorde inte alltid uppgiften att svara för råd, stöd och vård för de som behövde detta. Landsting och kommuner tog inte ett tillräckligt ansvar för att medborgarna fick tillgång till en utbyggd missbruks- och beroendevård.

Det fanns också exempel på att kommuners utbud av insatser var så begränsat att de inte kunde garantera individuellt
anpassad vård för dem som behövde det.

Få landsting begärde att verksamheterna skulle redovisa resultat eller hade gett direktiv om uppföljning och utvärdering. Det
fanns inte alltid tydliga mål för socialnämndernas arbete med missbruksvården.

Tillsynen visade att stora delar av missbruks- och beroendevården behöver följa upp sina insatser och resultat bättre.

Inom hälso- och sjukvården hade primärvården och den specialiserade beroendevården ofta svårt att samverka, särskilt när beroendevården bedrevs vid psykiatriska kliniker.

Hälften av HVB förde inte journalerna i enlighet med Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2003:20)
om hem för vård eller boende. Även inom öppenvården enligt SoL fanns brister som gällde genomförandeplaner och dokumentation.

Behandlingspersonal i öppenvården och vid HVB [HVB = behandlingshem, MCs anm.] saknade ibland adekvat utbildning inom vård och omsorg. Personalen i öppenvården hade oftare högskoleutbildning än personalen vid HVB. En av fem föreståndare vid HVB saknade föreskriven högskoleutbildning.

Socialstyrelsen kritiserade 12 HVB för brister som gällde personalens kompetens. Behandlingspersonalen saknade där tillräcklig kunskap om missbruks- och beroendevård eller grundutbildning med inriktning mot vård och behandling.

Socialstyrelsen riktade kritik till drygt hälften av alla granskade HVB.

Ungefär en tredjedel av primärvårdsverksamheterna ansåg att den egna personalen inte hade tillräcklig kompetens för att utföra sitt arbete med missbruks- och beroendevård.

Socialtjänstens slutsatser behöver motiveras bättre. I merparten av de granskade utredningarna (80 procent) hade socialtjänsten gjort en bedömning av den enskildes behov. För en femtedel av utredningarna ställde sig dock inspektörerna tveksamma till utredarens bedömning, eftersom det inte alls eller endast delvis gick att följa hur utredaren hade dragit sina slutsatser. Omkring 15 procent av social- och stadsdelsnämnderna kritiserades för att beslutsunderlaget var så bristfälligt att det inte gav tillräcklig grund för beslut eller att socialtjänstens bedömning av den enskildes behov inte framgick av utredningen.”

Fortsätt läsa Om en missbruksvård utan kvalitet och intresse