Etikettarkiv: fhi

Granskning av Västerås kommuns ANDT-förebyggande arbete, del 1

granskningDå och då gör jag olika granskningar här i bloggen. Inte minst av hur kommuner arbetar med det så kallade ”drogförebyggande arbetet” eller ANDT-information, särskilt i skolor. För det mesta är det inga problem i kontakterna med kommunerna. Tidigare i år misslyckades jag dock att få ut informationsmaterial från en kommun.

nkpgDen 20 mars tog jag kontakt med Norrköping kommuns preventionssamordnare Petra Isaksson med anledning av en informationsdag de bjöd in till om ”cannabis och nätdroger” den 26 mars. Jag förvarnade om att jag med hänvisning till den s k offentlighetsprincipen (lagstadgad i bl a grundlagen för att man ska kunna göra det jag gör ibland, kontrollera och granska myndigheters arbete) ville ha det material som kommunen skulle sprida (det fanns 3 mycket intressanta föreläsningar att granska från denna dag). Därefter försökte jag per mail och telefon flera gånger få ut kopior på materialet, utan framgång. Den 9 juli skickade jag min sista påminnelse, men det kom aldrig något material. CAN nominerade dock Petra till ”Årets förebyggare” i höstas, kanske för sitt hårdnackade motstånd inför att bli granskad, vad vet jag…

Fortsätt läsa Granskning av Västerås kommuns ANDT-förebyggande arbete, del 1

Om Statskontorets utvärdering av ANDT-strategin

granskningI veckan noterade jag en tweet på Twitter från en offentliganställd inom ”drogområdet”. Den handlade om Statskontorets utvärdering av regeringens strategi för ANDT-området (alkohol, narkotika, doping och tobak).

Och när jag läste Statskontorets presentation av rapporten satte jag kaffet i vrångstrupen. Statskontoret skriver:

statskontoret

Regeringens strategi har alltså varit ”ändamålsenlig” för att nå målen om att komma tillrätta med problemen inom ANDT-området. Det kan ju låta som att allting är bra, vi har rätt politisk strategi, vi gör rätt saker och vi är nära att ha löst alla problem på drogområdet. Det är inte vad jag brukar skriva. Dock har jag sedan flera år tillbaka påtalat att ett stort problem är att politiker och tjänstemän inom drogområdet är måna om att kommunicera att ”allt är bra” inom drogområdet. Det har förargat mig eftersom jag ser hur problemen ökar, hur människor inte får vård, hur de som kommer in i vård får dålig vård, hur individer med problematisk droganvändning står utanför samhället, diskrimineras och inte kommer till sin fulla rätt och inte minst hur allt fler avlider i förtid. Jag har tyckt, och tycker, att regering och riksdag gör fel saker och inte satsar för att lösa problemen.

På olika sätt har jag försökt väcka opinion om detta, bland annat genom bloggen. Men det är som att spotta i motvind, och priset är rätt högt, och då och då tvivlar jag, inte minst då det är få röster som i det offentliga samtalet påtalar samma saker. Så kanske är det så att politiker och tjänstemän har rätt, allt är bra och samhället gör rätt saker – typ ”lite svinn får man räkna med beträffande dödsfall och förminskade liv”. Fast jag tror ju inte det, så frågan är vad Statskontorets rapport egentligen säger.

Fortsätt läsa Om Statskontorets utvärdering av ANDT-strategin

Varför är det så svårt?

granskningVi har sedan en tid ett allt mer växande drogproblem i landet. Det är inte bara det att användningen av narkotika ökar bland hela befolkningen och bland ungdomar. Till exempel presenterade CAN i Almedalen siffror som visade på ökning det senaste året, och i media finns numera varje vecka rapporter om ökade problem, och så sent som idag kommer Sveriges Radio Studio ett i eftermiddag prata om den ökande användningen av nätdroger. Det handlar också om att dödsfallen ökar och antalet individer med problematiskt bruk ökar också.

I inlägget om hur problemet ökar i hela befolkningen efterfrågade jag samtal i Almedalen om problematiken, det blev inte så mycket av det. Men något enstaka seminarium fanns det, t ex anordnade Uppsala Universitet ett seminarium om ”Legalisering av narkotika – Fokus: cannabis” (se det längst ner i detta inlägg). Vad det seminariet inte uttalade, men som jag hävdar, är att just detta seminarium visar på en (av flera) anledningar till vår nuvarande allt större problematik inom området.

Fortsätt läsa Varför är det så svårt?

RNS manipulerar bort CAN

granskningI veckan skrev jag ett blogginlägg om ett projekt som Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS) har varit huvudman för, det handlar om ett projekt inom nätdroger. För det har RNS kvitterat ut 614 000 kr från skattebetalarna, men som jag kunde visa har kunskapskvaliteten varit väldigt dålig i projektet. En del av projektet har den organisation som utåt sett står för hög kunskapsnivå inom svenskt drogområde, namnet förpliktigar och ger en känsla av trovärdighet: Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning (CAN).

När jag först fick kännedom om skriften ”Droger i gråzonen” och upptäckte att kvaliteten och kunskapsnivån var lite väl låg, särskilt om man fått över 600 000 kr för att skaffa sig kunskap och sprida den, inledde jag en mailkonversation med CAN och frågade lite om vilken av deras experter som stod bakom skriften.

Fortsätt läsa RNS manipulerar bort CAN

CAN kan inte

granskningSom jag skrev om i mitt förra inlägg så publicerade Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning (CAN) nyligen en rapport om cannabisanvändningen bland unga (hemsida). Bland annat handlade slutsatserna om att det inte är lättare idag för unga att få tag på cannabis än alkohol, att Sverige inte är självförsörjande på vare sig cannabis i stort eller marijuana i synnerhet samt att den uppgång i cannabisanvändningen som är omskriven inte inneburit att unga ersätter alkohol med cannabis.

Rapporten tog också upp att CAN inte ser den konsumtionsökning av cannabis bland unga som media rapporterar om. Men kanske handlar det om sättet som CAN genomför dessa undersökningar på, i klassrummen, med ett stort bortfall, något som CAN själva skriver om i aktuell rapport. Jag har tagit upp det tidigare, det är onekligen ett problem när vi baserar väldigt mycket av omdömet om vår narkotikapolitik på CANs ungdomsundersökningar. För vilka är det som ingår i det 20%-iga bortfallet? Ja, det är med största sannolikhet inte skötsamma UNF-medlemmen Stina i alla fall. Men om det problemet talas det inte i Sveriges drogområde.

Fortsätt läsa CAN kan inte

Nätdroger och kompetens

Jag vet inte hur länge jag stört mig över inkompetensen inom drog- och missbruksområdet, förmodligen sedan jag fick egen erfarenhet av myndigheter och verksamma individer inom området. Det är inte bara det att det finns ett genuint och grundligt vetenskapsförakt bland många aktörer inom området, definitionen på kompetens inom området verkar dessutom inte ens dra till så mycket intresse att den ens diskuteras (förutom en kort period i samband med den borttrollade Missbruksutredningen).

Samhället, dess företrädare (politiker och vissa tjänstemän) och dess praktiker (vissa tjänstemän inkl kliniker), är inte bara okunniga och ointresserade av området, utan ständigt förvånade. Förvåningen yttrar sig dels i ständiga budgetproblem (som media utan större analys lojt rapporterar vidare), dels i ständigt ökande problem (läs ökat antal individer som missbrukar respektive dör) och dels i ständig alarmering (särskilt kring cannabis samt nätdrogerna). Men ingenting görs, vare sig åt kompetensproblematiken eller resursbristen. Om något annat är än inkompetens är idealet är det tystnaden.

Fortsätt läsa Nätdroger och kompetens

Några frågeställningar utifrån Folkhälsoinstitutets cannabisinformation

granskningSent på fredagskvällen lade jag ut min genomgång av källorna bakom Sveriges Radios påstående om att cannabisanvändare blir barnsliga. Det visade sig att den statliga myndigheten FHI inte hade något alls egentligen på fötterna bakom påståendet. Källorna slutade i några psykoanalytikers freudianska tolkning av några enskilda fall individer, från slutet av 60-talet resp 70-talet.

Världen i stort såg mycket mer annorlunda ut då, samhället präglades av en annan moraluppfattning än dagens, och det är uppenbart att det präglat tolkningen av patientkontakterna, likväl som man såg på forskning på ett annat sätt då, det krävdes uppenbarligen inte särskilt säkerställda fakta för att hävda ett vetenskapligt faktum. Och uppenbarligen har vi tillåtit detta följa med oss i kriget mot drogerna, kanske utifrån principen ”allt som låter negativt är bra och kan säkert avhålla någon från att testa droger”. Men det är självfallet inte okej, vare sig utifrån vetenskapliga ideal eller humanitära.

I en tråd på Facebook där min text diskuterades kommenterade en om det inte handlade om en ”onödig hangup på ordval” och så tillägget ”Går det aldrig att säga rent ur att det naturligtvis är alldeles bäst att aldrig börja med droger.”, det är en rätt provocerande kommentar, för FHIs faktabok har inverkan på mängder av liv. Oavsett vad vi tycker är bäst så kommer individer alltid att vilja prova och vilja använda droger, det är något vi måste utgå från. En inte oväsentlig del är hur det osanna påståendet om att cannabisanvändare blir barnsliga påverkar dessa individer, vilka attityder gentemot cannabisanvändare skapar det, särskilt i kombination med den ifrågasatta forskningen kring cannabis inverkan på IQ.

Hur påverkar det individer som av polisen för många år framåt stämplats som cannabisanvändare vid deras raider mot skolor, hur påverkar det elevernas livschanser? Och vilken påverkan har det på kontakterna med ev. hjälparbetare inom det sociala sektorn som fått lära sig att FHIs skrift om cannabis och Thomas Lundqvists påståenden är sanna? Jag ser det långt ifrån som onödigt, jag ser det som ytterst allvarligt. OM vi ska minska drogers skadeverkningar måste vi basera vårt agerande på bästa tillgängliga information (vetenskap).

Fortsätt läsa Några frågeställningar utifrån Folkhälsoinstitutets cannabisinformation

Kan journalister lita på fakta om droger, t ex cannabis?

granskningDet finns få som har sådan makt över vårt samhälle som journalister. Journalister bidrar ofta till att skapa bilder av fenomen genom det sätt som fenomenet beskrivs på av journalisterna, det som förmedlas av journalister ses ofta som en ”sanning”. Inom missbruksområdet berör det dels vilka fakta om droger som sprids och, särskilt allvarligt, vilken bild som sprids av individerna som använder droger.

Därför är det viktigt att försöka granska och debattera hur journalister utför detta jobb, och jag har allt för ofta tvingats vara kritisk till såväl hur journalister beskriver ”missbrukare” och brukare, båda beskrivs allt för ofta på ett stigmatiserande sätt, som hur media rapporterar fakta (t. ex inom mitt ”specialområde” nätdroger). Om detta skriver jag ibland i bloggen, ibland i kanske lite för skarp ton men givet makten journalister har att skapa vår verklighetsuppfattning är det allt för ofta provocerande hur journalister framställer området.

Nyligen har jag skrivit en del om Randi Mossige-Norheim och hennes sätt att gestalta ”narkotikalandet” i Sveriges Radio P1 dokumentärredaktions ”Narkotikalandet”. Jag har kritiserat journalisten Randi Mossige-Norheim en hel del. En del av min kritik gällde dels hur hon framställde cannabisanvändare, och dels den i mitt tycke bristande källkritik, och de båda hängde ihop i ett fall.

Fortsätt läsa Kan journalister lita på fakta om droger, t ex cannabis?

Kan journalister lita på fakta om droger?

granskningDet finns få som har sådan makt över vårt samhälle som journalister. Journalister bidrar ofta till att skapa bilder av fenomen genom det sätt som fenomenet beskrivs på av journalisterna, det som förmedlas av journalister ses ofta som en ”sanning”. Inom missbruksområdet berör det dels vilka fakta om droger som sprids och, särskilt allvarligt, vilken bild som sprids av individerna som använder droger.

Därför är det viktigt att försöka granska och debattera hur journalister utför detta jobb, och jag har allt för ofta tvingats vara kritisk till såväl hur journalister beskriver ”missbrukare” och brukare, båda beskrivs allt för ofta på ett stigmatiserande sätt, som hur media rapporterar fakta (t. ex inom mitt ”specialområde” nätdroger). Om detta skriver jag ibland i bloggen, ibland i kanske lite för skarp ton men givet makten journalister har att skapa vår verklighetsuppfattning är det allt för ofta provocerande hur journalister framställer området.

Nyligen har jag skrivit en del om Randi Mossige-Norheim och hennes sätt att gestalta ”narkotikalandet” i Sveriges Radio P1 dokumentärredaktions ”Narkotikalandet”. Jag har i bloggen och en debattartikel på SvT Debatt kritiserat journalisten Randi Mossige-Norheim en hel del (senast utifrån att hon var nominerad till Stora Journalistpriset, vilket hon inte vann (som tur var)). En del av min kritik gällde dels hur hon framställde cannabisanvändare, och dels den i mitt tycke bristande källkritik, och de båda hängde ihop i ett fall.

Fortsätt läsa Kan journalister lita på fakta om droger?

Ny forskning om kampanjer mot cannabis

I dagarna har det publicerats en ny forskning som bl a berör ungdomar och cannabis. Det är forskare vid Zürich Universitet som intervjuat 11 930 unga män (ca 20 år) om droganvändning och kunskap om riskerna. Det är aktuell forskning eftersom vår ansvariga minister Maria Larsson (KD) under försommaren haft minst två debattartiklar (GP, AB) som båda haft budskapet att ”ungdomar känner inte till riskerna med cannabis, därför ökar cannabisanvändningen, och därför satsar vi på kampanjer mot cannabis”. Detta budskap har upprepats i olika versioner av olika lokala politiker och tjänstemän över hela landet.

I GP skriver Maria Larsson ”Kunskap gör skillnad. Den bristande medvetenheten om riskerna med cannabis är säkerligen den största inkörsporten. Utan en ökad riskmedvetenhet riskerar vi att få en ökning av cannabisanvändningen.”. Och så kör hon favoriten den senaste tiden, hon låter professor Fred Nyberg vid Uppsala Universitet slarvigt, ofullständigt och oärligt, redogöra för senaste forskning om skaderisker för unga beträffande kognition och cannabis, en studie som jag skrivit om flera gånger och där jag pekat på skillnaderna mellan hur studien presenterats i Sverige och vad den verkligen säger.

Fortsätt läsa Ny forskning om kampanjer mot cannabis

Nej, vart femte barn far inte illa

granskningDet finns många saker som förvånar mig inom missbruksområdet. En av dessa saker är att det finns många aktörer som anstränger sig för att inte hålla sig till fakta/bästa kunskap/bästa forskning, en annan av de sakerna är att det är märkligt att så många anstränger sig för att sprida en negativ bild av de individer som har alkohol- eller narkotikaproblem. Särskilt tråkigt är det när dessa två sammanfallet, som nu denna vecka då det är ”uppmärksamhetsvecka” kring ”Vart femte barn”.

25

Det är bl a Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN), IOGT-NTO, IOGT-NTOs ungdomsförbund UNF, IOGT-NTOs ”barnförbund” Junis, Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet (NBV), Kvinnoorganisationernas Samarbetsråd i Alkohol – och Narkotikafrågor (KSAN) och Rädda Barnens Ungdomsförbund som står bakom kampanjen.

Fortsätt läsa Nej, vart femte barn far inte illa

MDPV madness

reeferMånga har säkerligen hört talas om filmen Reefer Madness som en kyrklig gruppering gav ut 1936 som en del av anticannabis-kampanj i USA. Den gick ut på att skrämma ungdomar från att använda cannabis och budskapet var att cannabis leder till paranoia, mord, självmord, våldtäktsförsök och så madness (galenskap). Senare har det genom forskning bevisats flera gånger att detta med att skrämma genom såväl osakliga som kraftigt överdrivna skadeverkningar inte fungerar och t o m kan ha omvänd effekt och öka bruket (finns flera vetenskapliga studier, googla ”scare tactics drugs” så hittar du flera länkar).

Filmen Reefer Madness blev sedan kult och har getts ut färglagd på DVD mm, och när man ser nedanstående ursprungstrailer förstår man ju det:


Fortsätt läsa MDPV madness

”Cannabis dubbelt så starkt”

”Cannabis har blivit dubbelt så starkt nu som på 1970-talet” påstår Sveriges Radio, Vetandets värld. Källan för detta påstående är självfallet FHI (sök gärna på FHI i bloggen för en uppfattning om kompetensnivån), SR skriver:

”De undersökningar och jämförelser som redovisas av Statens folkhälsoinstitut visar i grova drag att halterna fördubblats de senaste decennierna, om man jämför med cannabis på hippietiden”

Och så intervjuar man en forskare vid Uppsala Universitet, Fred Nyberg som påstår att vårt vetande om cannabis baserar sig på forskningsstudier som gjorts på individer som använde de påstått låga koncentrationerna av THC på 1970-talet. Och så kommer programledaren och Fred Nyberg överens om att vi måste ha annan forskning än materialet från 1970-talet, och att forskarvärlden har baserat sitt kunnande om cannabis på dessa inaktuella THC-halterna (t ex uttalanden om hur farligt cannabis är). Men frågan är om ovanstående stämmer…

Fortsätt läsa ”Cannabis dubbelt så starkt”

Legalisering och nätdroger

Häromdagen lade en nyregistrerad användare på ”nätforumet” Flashback som sitt första meddelande ut en varning i en tråd som diskuterar en nätdrog, kallad bl a 5-IT. Inlägg 566 om drogen såg ut så här:

5it

Idag kommer en nyhet från FHI som talar om att på kort tid har denna drog hittats i 14 obduktionsärenden, i ett par fall som enda drog och i några fall har drogen bedömts vara det som orsakade döden. Och kanske är mörkertalet ännu större.

Fortsätt läsa Legalisering och nätdroger

Uppgivenhetens missbrukarvård

Åter igen är kampen om definitionerna aktuell. Det handlar om vad är missbruk och vad är missbrukarvård. I dagens DN uttalar sig två ”experter” om huruvida en alkoholist kan dricka igen eller inte.

Experterna är FHI:s expert Sven Andreasson som även arbetar på Stockholms landstings ”Livsstilsmottagningen”,  och så tolvstegsprästen Olle Carlsson. Budskapet i artikeln är att dricker en fd alkoholist en snaps till midsommarsillen idag är risken stor att fastna i nytt missbruk. Men frågan är hur väl deras uttalanden stämmer…

Fortsätt läsa Uppgivenhetens missbrukarvård