Etikettarkiv: ego

Socionomdagarna

Jag var föreläsare på Socionomdagarna under tisdagen. Det är alltid kul att få sprida lite kunskap, men den knappa timme jag hade till förfogande var lite väl kort för att få ut mitt budskap helt och hållet. Som tur var kunde jag anpassa det lite genom att inleda med att ta reda på deltagarnas bakgrund (ca 50% arbetade inom myndighetsutövning, ca 30% med behandling). Mindre kul var iofs de uteblivna frågorna och diskussionen, om det beror på ointresse, tidsbrist eller att kunskapen inte hade smält in har jag ingen aning om. Kul var dock att seminariet var fullbokat, och så kom det t o m några efter utsatt starttid som tog sig in och fick stå utmed vägg.

Läs hela inlägget>>

Seko har ingen aning, men kommunismen är död

Även dagens inlägg kommer handla om min självbiografi, det är nästan som man skulle kunna tro att jag satt igång och marknadsföra den nu när jag bestämt att jag ska lägga ner min verksamhet inom missbruksområdet. Men jag kan inte låta bli att referera till den.

Dagens stolpskott står facket för, eller närmare bestämt ett fack som kallar sig Seko. De har inte läst min självbiografi, så därför är det inte så konstigt att de kan ha de fördomsfulla och okunniga åsikter som de har. Den som har läst min självbiografi har dock sett att hur evidensbaserad Örebro kommuns öppenvård och Örebro läns landstings beroendecentrum än var, ledde deras vård rakt mot döden för mig. Tjänstemännen vid dessa vårdinrättningar var säkert välutbildade, men de hade inte ”det där” som är så viktigt vid missbrukarvård. Det är svårt att sätta namn på ”det där”, dels eftersom behandling vid missbruk till del kan beskrivas som hantverk, till del som ”allians”.

Läs hela inlägget>>

Recension av ”Smålänning, civilekonom…”

bloggbok

För ett tag sedan gjorde jag en deal med en av bloggläsarna här, en person som brukar kommentera blogginläggen under ”Orange”, om att jag skulle läsa Mattias Svenssons bok ”Glädjedödarna” så läste Orange min självbiografi. Jag har hållit på med Glädjedödarna ett tag, men det går sådär, dels för att jag har svårt med språket i den och dels för att jag samtidigt läser en annan bok (-serie). Men den som väntar på något gott…

Läs hela inlägget>>

Att överleva självmord

Detta med självmord är rätt intressant, eh, det lät konstigt att skriva, jag menar att det är intressant att min hemsida efter kampanjen (skriver om det här) hamnat på plats 9 för närvarande, för googlingar på ordet självmord, och vad det verkar så är min hemsida den enda bland de trettio första resultaten som är från någon som överlevt (bland annat) allvarliga självmordsplaner.

Jag förstår inte riktigt hur den där rankingen fungerar, men jag är glad att de positiva sajterna om självmord, exvis den länkade Netdoktor hamnar högt. Det är också bra att Metro skrev om kampanjen, kanske hoppar ännu fler bloggare på.

Fortsätt läsa Att överleva självmord

Politiska utgångspunkter, del 2

Exkriminell kommenterade del 1 med att det finns bara ett parti jag kan välja, Socialdemokraterna. Så kanske det är. Åtminstone om jag skulle välja enbart utifrån hur uppväxten sett ut, den förlängda tonårsrevolten undantagen, där det som liten var en kamp ”på liv och död” när jag sent på natten valdagarna stod bredvid bordet och med en 8/11-årings entusiasm kommenterade valsedlarna och jublade varje gång jag såg en valsedel med min mammas namn på.

Eller där hedersplatsen på väggen delades av en Sweet-affisch och en handflagga med Olof Palmes autograf på som jag sparat från en av alla partikongresserna. Eller där jag år 1980 retades i skolan av en av högerbloggarnas favoritbloggare för att jag stavade mitt parti sosialdemokraterna. Då vore det enkelt.

Fortsätt läsa Politiska utgångspunkter, del 2