• magnus.callmyr@gmail.com

Etikettarkiv diskriminering

Om diskriminering hos SiS och stigma

Sorry you have no rights to view this entry!

DO under Agneta Brobergs ledning möjliggör diskriminering

I våras anmälde jag RFHL:s riksförbund till Diskrimineringsombudsmannen. Jag gjorde det dels utifrån att jag sedan anställningen började känt mig både mobbad och orättfärdigt behandlad, dels diskriminerad då RFHL inte följt lagens skrivningar om tillgänglighet och anpassning vid diskrimineringsgrunden neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och dels utifrån att RFHL sade upp mig på märkligt sätt och märkliga grunder.

Delar av det märkliga kring uppsägningen har jag redan indirekt kommenterat i inlägget jag skrev om RFHL:s ekonomi. RFHL fick sänkt statsbidrag från 2,4 miljoner år 2015 till 2,1 miljoner för år 2016. Min totala lönekostnad för RFHL var omkring 3900 kr/mån, en summa de lätt kunnat spara in på flera sätt (bara det att datakommunikationen för RFHL:s hemsida kostade ca 90 000 kr per år, åtminstone enligt bokföringen, när min hemsida med fler besök (jag mätte det i höstas) kostar max 500 kr per år). Så att anta att uppsägningen av mig berodde på annat än att spara 3900 kr per månad är inte så svårt att göra.

Brottsoffermyndighetens diskriminering

Sorry you have no rights to view this entry!

Narkotikabruk och stigma

Sorry you have no rights to view this entry!

Diskriminering, Uppsala läns landsting!

Då och då tänker jag tanken att jag borde engagera mig politiskt, det är t o m någon bloggläsare som skrivit det nån gång. Men tyvärr passar jag inte som politiker, jag är varken broiler eller slätstruken (tvärtom har jag åsikter som baserar sig på djupt emotionella erfarenheter). Men om jag skulle göra det skulle en av alla mängder av frågor jag skulle vilja driva vara att förändra vår diskrimineringslagstiftning.

Idag är det explicit skrivet att ett missbruk (eller för den delen bruk) inte kan vara grund för diskriminering, detta trots att mängder med människor ständigt utsätts för diskriminering till följd av såväl aktivt eller före detta användande av psykoaktiva substanser (aka missbruk). Hur våra politiker tänkte när de antog lagstiftningen och lät den skrivningen om missbruk få finnas i förarbetena till diskrimineringslagarna skulle vara väldigt intressant att veta. Och varför det är så tyst från de s k brukarorganisationerna i frågan är också märkligt, det är väl bara Svenska brukarföreningen som pratar om diskriminering vad jag kan minnas.

Den bortglömda forskningsrapporten om missbrukarvården

Sorry you have no rights to view this entry!

Om diskriminering i Sundsvall

Sorry you have no rights to view this entry!

Aftonbladet debatterar narkotika men har inte riktigt koll

Sorry you have no rights to view this entry!

Stigma – ett resultat av kompetensbrist och drogkriget

Sorry you have no rights to view this entry!

Om journalister och missbruk, stigmatisering och diskriminering

Sorry you have no rights to view this entry!

Orättvis missbrukarvård

Sorry you have no rights to view this entry!

Boktips

Det är alltid svårt med nyanser på nätet, som t ex i diskussionen mellan mig och Sanna Rayman på twitter kring Annika Östberg, eller närmare bestämt mitt blogginlägg kring samhällets utanförskap. Rayman svarade mig

Åhå. Jag är ett exempel på något du tycker finns i samhället. Snyggt.

Det kan ju tolkas som lite spydigt och ironiskt. Jag väljer i stället att tolka det som att hon är förvånad över min tolkning av hennes text.

En gång utanför, alltid utanför

Det svenska samhället har en funktion som heter ”En gång utanför, alltid utanför”. Samhället strävar efter att hålla stora grupper utanför samhället, det finns mängder av uttalade och outtalade regler i Sverige som håller de människor som av olika anledningar hamnat utanför gängse normen av livsöde, ständigt utanför. Det har dokumenterats i en del intressanta dokumentärer, t ex ”Jag vill leva” av Tom Alandh, där samhällets exkludering inte resulterar i ett slut riktigt så som man kan tro av rubriken.

Många gånger är det dessutom så att de som levt sitt liv (okej, möjligtvis talar jag i egen sak nu) utanför samhällets upplöjda fåror har en del viktiga insikter att berätta. Jag tror t ex att Annika Östbergs resa är inte bara intressant att lyssna till, utan viktig, den kan nog lära oss en hel del. Om vi lyssnar. Om vi tillåter henne att berätta. Men det vill inte alla. Svenska Dagbladets ledarskribent Sanna Rayman vill exkludera Annika Östberg från dem som förjänas att lyssna till (SvD1).

De där dom andra

Jag har fått en del sökningar det senaste dygnet utifrån inlägget jag skrev kopplat till P3s Brunchrapporten special om att vara ”Dom andra”. Det är ju alltid trevligt med nya besökare, särskilt sådana som typ Charlotte som dels lämnar en kommentar och dels vill återvända. Jag har funderat vidare lite på programmet, men tyvärr hade jag inte möjlighet att lyssna på det eftersom denna j-a uppsats tar all min energi och uppmärksamhet (och tyvärr går det inte så bra trots det, diskursanalys är grymt komplicerad forskningsmetod och som vanligt är Wiki inte särskilt bra på att förklara men ändå något för den som undrar vad jag gör när jag inte bloggar).

Samhällets trender och dess exkludering

Det finns en underliggande diskurs i samhället som stör mig. Den är; En gång utanför – alltid utanför. Riktigt så är det ju inte, men min känsla är att trenden ser ut så. Och självfallet pratar jag om missbruk. Jag har haft denna känsla rätt länge, och jag har skrivit om det förr, bl a här men också i flera andra inlägg. Nu i förra veckan kom ännu ett exempel på det, det är Sundsvalls kommun som bestämt sig för att utesluta dem med eventuella alkoholproblem från att bli anställda (Dagbladet). Sedan tidigare har flera domar i rättsväsendet konstaterat att det är ok att söka efter narkotika eftersom det är förbjudet.