Etikettarkiv: diskriminering

Om diskriminering hos SiS och stigma

stigmaSmålands-Tidningen skrev för en vecka sedan en artikel med rubriken ”Missbrukare kräver tillbaka nätdrog”.

Det är en intressant artikel på flera sätt, främst för att den innehåller exempel på såväl diskriminering som stigmatisering. Men även för att den visar på den bristfälliga kulturen inom Statens Institutionsstyrelse (SiS), myndigheten som ansvarar för den mesta av den tvångsvård som vi tillämpar vid problematisk droganvändning eller substansberoende. Det är på intet sätt enbart inom SiS som denna kultur finns, men det har uppmärksammats oftare där i media.

Dessa tre ämnen har jag skrivit en del om tidigare, bland annat för att jag anser att det är tre viktiga ämnen med stor del i att vi har de problem vi har med droger.

Fortsätt läsa Om diskriminering hos SiS och stigma

DO under Agneta Brobergs ledning möjliggör diskriminering

I våras anmälde jag RFHL:s riksförbund till Diskrimineringsombudsmannen. Jag gjorde det dels utifrån att jag sedan anställningen började känt mig både mobbad och orättfärdigt behandlad, dels diskriminerad då RFHL inte följt lagens skrivningar om tillgänglighet och anpassning vid diskrimineringsgrunden neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och dels utifrån att RFHL sade upp mig på märkligt sätt och märkliga grunder.

Delar av det märkliga kring uppsägningen har jag redan indirekt kommenterat i inlägget jag skrev om RFHL:s ekonomi. RFHL fick sänkt statsbidrag från 2,4 miljoner år 2015 till 2,1 miljoner för år 2016. Min totala lönekostnad för RFHL var omkring 3900 kr/mån, en summa de lätt kunnat spara in på flera sätt (bara det att datakommunikationen för RFHL:s hemsida kostade ca 90 000 kr per år, åtminstone enligt bokföringen, när min hemsida med fler besök (jag mätte det i höstas) kostar max 500 kr per år). Så att anta att uppsägningen av mig berodde på annat än att spara 3900 kr per månad är inte så svårt att göra.

Fortsätt läsa DO under Agneta Brobergs ledning möjliggör diskriminering

Brottsoffermyndighetens diskriminering

Det finns en myndighet som bl a arbetar med att fastställa ersättning från brottsofferfonden mm till dem som blivit utsatta för brott. Idag berättar NA om en 19-årig kvinna i mitt bostadsområde som finansierade sitt eget missbruk med att sälja cannabis. Förra året gick en affär snett och kvinnan blev utsatt för ett mordförsök med ”flera knivhugg i bröstet på kvinnan så allvarligt att hon fick livshotande skador”.

Brottsoffermyndigheten har nu beslutat att kvinnan utsatt sig för ”ökad risk att skadas” (genom drogförsäljningen) och nekar henne ersättning. Visserligen är det så att illegaliseringen av droger medför ökade risker för våld i vissa miljöer, men det går inte att dra den generella slutsatsen att alla köpare eller alla säljare är våldsamma, och om man ska dra någon generell slutsats är det snarast att det är köparna som utsätter sig för förhöjd risk i förhållandet köpare/säljare av cannabis alt vid situationen säljare/säljare. Att denna kvinna nu nekas ersättning är enbart ett uttryck för samhällets diskriminering av individer som befinner sig i ”drogvärlden”.

Fortsätt läsa Brottsoffermyndighetens diskriminering

Narkotikabruk och stigma

På Facebook finns en grupp som strävar efter att lyfta fram ett ärligt och brett vetenskapligt perspektiv på narkotikaområdet, Centrum för Narkotikavetenskap. Det är ett friskt grepp på narkotikadebatten, som annars tenderar att bli väldigt ideologiserad för att inte säga ”statskontrollerad”. Om området inte är utsatt för debatt kvarstår status quo, och det är en utveckling ingen humanist kan gilla.

Häromdagen slängde Bard ut en brandfackla genom att lägga ut denna text på CNV:

”CNV sysslar med att sätta välbehövlig vetenskap till det i Sverige märkligt inflammerade ämnesområdet narkotika och narkomanvård och därmed även göra oss av med destruktiva lögner och fördomar. I detta arbete jobbar vi utifrån skademinimeringsprincipen som alla i CNV accepterar som gemensam utgångspunkt. Nu skulle jag även vilja sätta fart på historievetenskapen inom CNV och undrar varifrån idén kommer om att knarkande i sig alltid är av ondo? Skademinimeringsprincpen innebär att allt knarkande som är skadligt för brukaren och brukarens omgivning ska minimeras eller elimineras. Men skademinimeringsprincipen innebär också att allt brukande som inte skadar brukaren och brukarens omgivning (eller till med upplevs som positivt för brukaren) förtjänar att försvaras och då måste även vi i CNV vara beredda att göra detta (eller snarare ge dessa brukare röst).

Så varfrån kommer myten om att ett sådant rekreationellt icke-destruktivt brukande inte kan eller får finnas? Vem hittade på den myten och i vilket syfte? Och varför attackerar vi inte denna den största lögnen eller det största mörkandet inom den svenska narkotikapolitiken? Vart har brukaren (inte missbrukaren) tagit vägen? 95% av alla narkotikakonsumenter är ju brukare och inte missbrukare. Är detta 2014 år stora fråga för oss? Kanske dags för brukare att komma ut som bögar och flator en gång gjorde?”

 

Fortsätt läsa Narkotikabruk och stigma

Diskriminering, Uppsala läns landsting!

Då och då tänker jag tanken att jag borde engagera mig politiskt, det är t o m någon bloggläsare som skrivit det nån gång. Men tyvärr passar jag inte som politiker, jag är varken broiler eller slätstruken (tvärtom har jag åsikter som baserar sig på djupt emotionella erfarenheter). Men om jag skulle göra det skulle en av alla mängder av frågor jag skulle vilja driva vara att förändra vår diskrimineringslagstiftning.

Idag är det explicit skrivet att ett missbruk (eller för den delen bruk) inte kan vara grund för diskriminering, detta trots att mängder med människor ständigt utsätts för diskriminering till följd av såväl aktivt eller före detta användande av psykoaktiva substanser (aka missbruk). Hur våra politiker tänkte när de antog lagstiftningen och lät den skrivningen om missbruk få finnas i förarbetena till diskrimineringslagarna skulle vara väldigt intressant att veta. Och varför det är så tyst från de s k brukarorganisationerna i frågan är också märkligt, det är väl bara Svenska brukarföreningen som pratar om diskriminering vad jag kan minnas.

Fortsätt läsa Diskriminering, Uppsala läns landsting!

Den bortglömda forskningsrapporten om missbrukarvården

I somras släpptes en rapport som borde ha blivit föremål för en omfattande samhällsdebatt. Det handlar om en relativt unik uppföljning av hur det går för dem som vårdats för missbruk, det handlar om hur väl samhället lyckas möta behoven och återinföra dessa individer in i samhället som produktiva samhällsmedborgare, det som vi borde förvänta oss att missbrukarvården ska syfta till. Åtminstone är det min syn på vad missbrukarvården ska åstadkomma.

Den forskningsstudie som jag talar om har studerat hur det gått för 4341 individer som vårdades för missbruksproblem någon gång under 1999 till 2003, och uppföljningen har gjorts med ettårsperspektiv efter vårdinsatsen. Vården har bestått av LVM-vård inom Statens Institutionsstyrelse.

Fortsätt läsa Den bortglömda forskningsrapporten om missbrukarvården

Om diskriminering i Sundsvall

Under några dagar har Sundsvalls tidning haft en artikelserie om en del av missbrukarvården i Sundsvalls-regionen, och i synnerhet om den delen av beroendevården som handlar om metadon och subutex. Det började den 12/8 med en artikel där anhöriga larmade om resursbrist och utskrivningar. Men det handlar inte bara om det, det handlar om människosyn och rättigheter, t o m mänskliga rättigheter. En mamma berättade om vården, och återger detta citat där en läkare vid beroendeenheten säger till hennes son:

jag kan säga dig en sak och tittade min son in i ögonen att du är klassificerad tvåa i samhället och får kanske inte den hjälp du behöver.

Det handlar om den mänskliga rättigheten att inte bli diskriminerad, att inte bli ”tvåa” utan någon som helst saklig grund. Det handlar om människors lika rättigheter att bli likabehandlade, lika rättigheter och lika möjligheter, att få vård t ex. Det handlar om rätt till en tillfredsställande levnadsstandard, vilken är svår att nå med ett missbruk. Det handlar om rätt till hälsa, t ex rätt till fungerande vård. Det handlar om rätt till utbildning. Och lite mer därtill.

Fortsätt läsa Om diskriminering i Sundsvall

Aftonbladet debatterar narkotika men har inte riktigt koll

Aftonbladet ger sig in i narkotikadebatten på allvar, annars har sommarens narkotikaartiklar i Aftonbladet mer handlat om osaklig (osann) rapportering kring nätdrogen MDPV i ogrundad panikstil.

AB skriver:

”2010 dog 420 svenskar i narkotikarelaterade sjukdomar. Fler dog av knark än i trafiken.  Sommaren 2012 dog fjorton unga killar av knark de köpt på nätet. Situationen är annorlunda i dag. Knarket har flyttat från Plattan in i pojkrum och studentlägenheter.”

Jag är rätt övertygad om att AB har fel även där, och att fler ön 14 har dött, och förmodligen några tjejer också i sina tjejrum, men tjejer brukar ju osynliggöras i narkotikadebatten så varför inte även i ABs ledare. Kanske handlar det om att skribenten Franchell inte är så insatt i problematiken hon skriver om. Det visar hon på andra sätt också.

Fortsätt läsa Aftonbladet debatterar narkotika men har inte riktigt koll

Stigma – ett resultat av kompetensbrist och drogkriget

I Kanada kommer år 1997 en kvinna och en man in till ett sjukhus ungefär samtidigt. Kvinnan är försedd med handbojor, båda är knivskurna. Personalen hittar nyckeln till handbojorna och kan låsa upp dem. Det visar sig att hon är prostituerad, och dessutom missbrukare, så polisen bedömer inte henne som trovärdigt vittne till vad som hänt. År 2001 tar det slut för mannen, då har närmare 50 kvinnor mördats av mannen. Flera anhöriga till kvinnorna hade tipsat om mannen genom åren, men i samtliga fall hade tipsen avvisats med hänvisning till att missbrukare är opålitliga, irrationella etc.

Fortsätt läsa Stigma — ett resultat av kompetensbrist och drogkriget

Om journalister och missbruk, stigmatisering och diskriminering

Under en längre tid har jag funderat på allmänhetens uppfattning om missbruk och missbrukare, och i synnerhet individen med missbruks-/beroendeproblematik. Inte minst blev det aktuellt när jag hamnade i en liten twitterdebatt med politikern Fredrick Federley om hans farbror som gick bort i missbruk, Federley hävdade att farbrorn valde flaskan i stället för att prioritera honom och de andra släktingarna. Det är en bild som inte är allt för ovanlig bland anhöriga.

Få verkar fundera över om det verkligen är så sannolikt att en missbrukare väljer ett liv i missbrukets misär, det är det självklart inte. Ingen människa väljer att bli missbrukare, och mycket få människor väljer att leva kvar i missbruket, om de har fått redskap och möjlighet att bryta sitt missbruk. Men trots det lever denna bild kvar bland många, att missbruk handlar om val och att missbrukare antingen är för själviska eller för korkade att välja annorlunda.

Fortsätt läsa Om journalister och missbruk, stigmatisering och diskriminering

Orättvis missbrukarvård

Missbruksvård kan handla om att bli nykter, missbrukarvård kan handla om möjligheterna att återkomma till samhället. Jag tror att alla inser att såväl samhället som individen tjänar på om en missbrukare kan återkomma till samhället, få ett fungerande liv och bidra ekonomiskt till samhällets gemensamma funktioner (aka betala skatt).

I många fall behövs det ett körkort för att ta sig till/få ett jobb. Och då visar det sig att dina chanser att ta dig tillbaka utifrån den aspekten varierar utifrån var i landet du bor.

Fortsätt läsa Orättvis missbrukarvård

Boktips

Det är alltid svårt med nyanser på nätet, som t ex i diskussionen mellan mig och Sanna Rayman på twitter kring Annika Östberg, eller närmare bestämt mitt blogginlägg kring samhällets utanförskap. Rayman svarade mig

Åhå. Jag är ett exempel på något du tycker finns i samhället. Snyggt.

Det kan ju tolkas som lite spydigt och ironiskt. Jag väljer i stället att tolka det som att hon är förvånad över min tolkning av hennes text.

Fortsätt läsa Boktips

En gång utanför, alltid utanför

Det svenska samhället har en funktion som heter ”En gång utanför, alltid utanför”. Samhället strävar efter att hålla stora grupper utanför samhället, det finns mängder av uttalade och outtalade regler i Sverige som håller de människor som av olika anledningar hamnat utanför gängse normen av livsöde, ständigt utanför. Det har dokumenterats i en del intressanta dokumentärer, t ex ”Jag vill leva” av Tom Alandh, där samhällets exkludering inte resulterar i ett slut riktigt så som man kan tro av rubriken.

Många gånger är det dessutom så att de som levt sitt liv (okej, möjligtvis talar jag i egen sak nu) utanför samhällets upplöjda fåror har en del viktiga insikter att berätta. Jag tror t ex att Annika Östbergs resa är inte bara intressant att lyssna till, utan viktig, den kan nog lära oss en hel del. Om vi lyssnar. Om vi tillåter henne att berätta. Men det vill inte alla. Svenska Dagbladets ledarskribent Sanna Rayman vill exkludera Annika Östberg från dem som förjänas att lyssna till (SvD1).

Fortsätt läsa En gång utanför, alltid utanför

Örebros järnväg

Jag skrev om Hallsberg och dess socialchef igår utifrån den här artikeln i ETC. I artikeln framkommer också något som är intressant; hur mycket en järnväg betyder för chanserna att överleva. Örebro delas av järnvägen. På ena sidan järnvägen tillhör befolkningen socialkontor väster och på andra sidan socialkontor öster. Jag har bott på båda sidorna och var med om det intressanta att flytten över järnvägen innebar att min historik med socialtjänsten ”raderades ut”, och så kan man ju också organisera social välfärd.

Fortsätt läsa Örebros järnväg

De där dom andra

Jag har fått en del sökningar det senaste dygnet utifrån inlägget jag skrev kopplat till P3s Brunchrapporten special om att vara ”Dom andra”. Det är ju alltid trevligt med nya besökare, särskilt sådana som typ Charlotte som dels lämnar en kommentar och dels vill återvända. Jag har funderat vidare lite på programmet, men tyvärr hade jag inte möjlighet att lyssna på det eftersom denna j-a uppsats tar all min energi och uppmärksamhet (och tyvärr går det inte så bra trots det, diskursanalys är grymt komplicerad forskningsmetod och som vanligt är Wiki inte särskilt bra på att förklara men ändå något för den som undrar vad jag gör när jag inte bloggar).

Fortsätt läsa De där dom andra