• magnus.callmyr@gmail.com

Etikettarkiv behandlingshem

Beroendevården ges inte i tillräcklig omfattning

För några dagar sedan skrev jag om drogutvecklingen. Och för att vara övertydlig: jag har skrivit om det tidigare, och siffrorna pekar åt fel håll. Det kommer allt fler rapporter om ökad drogproblematik. Sedan jag skrev inlägget har det i mitt nyhetsflöde dykt upp ytterligare några artiklar. Så sent som idag skriver tidningen Smålänningen om situationen i Älmhults kommun. Artikeln är låst men ingressen lyder: ”Drogproblemen ökar allt mer bland de yngre i Älmhult. Användningen av droger har skjutit i höjden främst på Linnéskolan.” (Linnéskolan är ett högstadium och fetningen är min).

I mitt inlägg om utvecklingen skrev jag några av mina tankar om vad som krävs för att vända utvecklingen, och jag lovade att återkomma i ämnet så här kommer ett inlägg på det spåret. Jag nämnde att det behövs ”mer och bättre vård”. Och då syftar jag främst på den vård som riktar sig till dem som har problematisk användning (tidigare kallat missbruk) eller beroendeproblematik. Jag brukar slå ihop det och kalla allt för beroendevård, tidigare har jag använt missbruksvård eller missbrukarvård, det senare dels eftersom min högskoleutbildning lite slarvigt hette missbrukarvårdsprogrammet (slarvigt eftersom den innehöll så mycket mer än vård).

Socialstyrelsen ger varje år ut statistik över beroendevården. Årets statistik (för 2016) kom i månadsskiftet september/oktober och förtjänar lite kommentarer. Så här kan f ö utvecklingen inom beroendevården sammanfattas:

Det ser inte särskilt bra ut. Särskilt inte mot bakgrund av hur antalet individer med problemanvändning ser ut, eller hur antalet individer som avlider drogrelaterat ser ut.

Stigma

Sorry you have no rights to view this entry!

Bok: ”De lyckligt lottade” av Bjarne Selin & Jan Henrik Swahn

Sorry you have no rights to view this entry!

Missbruk och vinster i välfärden

Sorry you have no rights to view this entry!

Socialstyrelsen/IVO måste stänga IOGTs behandling!

Sorry you have no rights to view this entry!

Om tolvsteg och fd. missbrukare som behandlare

Sorry you have no rights to view this entry!

Den skeva könsfördelningen inom öppenvården, ett patientsäkerhetsproblem

Sorry you have no rights to view this entry!

Vad är kvalitet i missbrukarvård?

Sorry you have no rights to view this entry!

Nakken: Jaget och missbrukaren – Hur en missbrukarpersonlighet uppstår

Under den gångna veckan har jag kommit i kontakt med boken ”Jaget och missbrukaren – hur en missbrukarpersonlighet uppstår” av Craig Nakken som är vanlig inom delar av missbruksvården, och då i synnerhet inom tolvstegsrörelsen.

Först fick jag en googling hit på missbrukspersonlighet, så jag måste ha skrivit om detta tidgare… Sedan hamnade jag på Attendo Individ och Familj Beroendevård som på hemsidan presenterar sin behandling med texten ”För att kunna erbjuda en så individuell och flexibel beroendevård som möjligt kombinerar vi tolvstegsprogrammet med Craig Nakkens teorier om beroendepersonligheten.” Och så till sist kom jag att diskutera ”okonventionella behandlingsmetoder” i ett sammanhang där jag kopplade till just denna teori. För det är en okonventionell metod.

Kunskapsförakt

Något som slår mig i efterdyningarna av sprututbytetsfrågan är det utbredda kunskapsföraktet som finns i missbruksfrågan. Jag tror att det är få områden som styrs av andra faktorer än kunskap och vetenskap än missbruksområdet.

Det är inte bara det att alla verkar ha lusten att uttala sig om missbruk, gärna utifrån föreställningar och fördomar, på ett sätt som jag upplever inte finns i andra kompetensområden. Få verkar dessutom bry sig om att sträva efter att bredda och fördjupa kunskapen. Ta exemplet med Moderaternas reservation i sprututbytesfrågan, om ett parti i t ex ekonomiska frågor baserat politiskt förslag på såväl förvanskad forskningstolkning som en tro hur (marknads)mekanismer fungerar, skulle det partiet blivit utskrattat. Det lär inte ske i denna fråga.

4 liv förstörda pga politik?

Utanför Örebro finns ännu ett behandlingshem inom den statliga myndigheten SiS, Granhults behandlingshem. På Granhult vårdas tonårskillar utifrån 12-stegsmodellen. Oftast handlar det om narkotikaproblem. Alltså finns det ännu ett behandlingshem som med tvång vårdar personer enligt en metod som enligt Socialstyrelsen inte är rekommenderad.

På hemsidan kan man se en bild från förra årets utbildningsseminarie på Granhult där personerna står och håller om varandra i en ring och temat var andlighet och beroende utifrån 12-stegsmodellen. En central del inom 12-stegsmodellen är två steg som lyder:

Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, såsom vi själva uppfattade Honom.

Vi försökte genom bön och meditation fördjupa vår medvetna kontakt med Gud, sådan vi uppfattade Honom varvid vi endast bad om Hans vilja med oss och styrka att utföra den.

Drogtesters integritetsproblem

SvD skriver i två artiklar om drogtestdelen av integritetsutredningen och de medicinska tester som företag och organisationer kan utföra (SvD1).

Det föreslås att drogtester enbart ska kunna användas vid ”berättigade skäl” enligt artikeln. Utredningen föreslår bland annat att man inte ska kunna begära drogtester på alla, något som får skarp kritik från näringslivets intresseorganisation. Och organisationen är även negativ till att utdrag ur belastningsregistret inte ska kunna missbrukas på det sätt som det görs idag.

Terapi och tårar

Det kan forskas på mycket och mycket som inte ser ut att ha med missbrukarvård att göra har med missbrukarvård att göra. I AB finns idag en artikel om hur mycket kvinnor gråter och varför. En del av forskningen visade att kvinnor i snitt gråter 16 månader av sitt liv. Undrar hur mycket vi män gråter?

En del av könsdiskrimineringen är ju stereotypen att män gråter inte, vissa kallar det könsroll men jag ser det mer som diskriminering. Den forskning som AB refererar tar upp anledningarna till varför kvinnor gråter och redovisar svar som har med empati, sorg, oro, ångest, kärleksproblem etc att göra. Känslor som lätt framkallar tårar.

Privat vs offentlig välfärdskvalitet

Socialdemokraternas Carin Jämtin följer idag på DN Debatt upp den debatt som följt utifrån hennes tidigare inlägg om skolan och ”valfrihetsreformen” och privatskolorna. Jag brydde mig inte om den debatten eftersom den rörde skolan. Men det finns en intressant parallellfrågeställning ang. skillnaden mellan offentliga välfärdsföretag och privata välfärdsföretag.

Det Jämtin riktar in sig på är att välfärdsföretagens vinster går till ägarna och att vinsterna ofta kommer från sämre personaltäthet eller användning av billigare sämre utbildad personal.

Missbrukarvårdskvalitet – t ex KRIS o Goodlife

Beträffande den certifiering som mitt tidigare inlägg idag handlade om så är det självfallet så att det är viktigt att vården bedrivs med kvalitet, men det behövs en debatt om vad som är kvalitet. Regeringens utredare pekar också på personalens kompetens och behov kring detta, och det har varit en käpphäst för mig, och också en anledning till mina tre år inom missbrukvarvårdsutbildning.

Missbrukarvård är en allvarlig fråga, det är, oavsett om vården är frivillig eller inte, ett allvarligt ingrepp hos en människa. Självfallet är det allvarligt om vården måste ske med tvång, men den frivilliga vården är allvarlig på ett annat sätt.