Årskrönika 2017

Tiden går fort, det känns som det var igår som jag skrev årskrönika för 2016. Då sammanfattade jag året med ”ELÄNDESÅR och Fuck it”. Och tyvärr fungerar samma sammanfattning för 2017, illustrationsbilden var dock tvungen att justeras en aning. Min depression ger inte med sig, min neuropsykiatriska funktionsnedsättning fortsätter att bråka med mig och i synnerhet mina sociala relationer, och tyvärr är jag hänvisad till vår offentligt finansierade sjukvård och psykiatri och då är det inte så konstigt att det ser ut som det gör beträffande de delarna (hur min egen vård inte fungerat, vilket den fortfarande inte gör, och hur IVO kritiserat den vård jag (inte) fått skrev jag en del om tidigare i år, se länkarna i denna långa mening).

Förutom min sjukdomsbild så lägger sig flera mörka händelser som ett tungt moln över 2017. Och bloggen fortsätter gå kräftgång och ha dödsryckningar.

Fortsätt läsa ”Årskrönika 2017”

Årskrönika 2016

2017

Så är det dags att summera ännu ett år. Privat kan det göras enkelt: ELÄNDESÅR och Fuck it. Men några eländessaker förtjänar att lyftas fram särskilt, inte för att jag vill gnälla utan för att jag tror att i det finns något som kanske kan ”användas vidare” och för att det kanske blir tydligare varför bloggen kan sammanfattas med färre inlägg och färre läsare. Allt har ju en orsak.

Fortsätt läsa ”Årskrönika 2016”

Årskrönika 2015

Om jag ska summera bloggens 2015 inleddes året mycket trevande och stillsamt för att sedan bli ett bra bloggår. Jag hade lagt ned skrivandet då det tar på lite olika sätt att skriva en blogg som denna, men runt den 20:e januari kom ett mail som fick mig att börja igen, en kille skrev bl a:

Bloggen fyller således ett till syfte: att ge mig känslan av att jag – i den utsatta situation jag befinner mig just nu i – inte är ensam om att uppleva och uppfatta verkligheten på det sätt jag gör; i förlängningen handlar det om att inte förlora en del av mig själv.

Det tillsammans med några likartade mail och Facebook-meddelanden fick mig att börja skriva igen. Om inte annat visar det hur beroende av positiv feedback jag är, för energins skull. Och som motvikt till det som fick mig att sluta, smutskastningen av min person (droppen som fick mig att sluta var när Göteborgsläkaren Kai Knudsen och en IOGT-journalist kallade mig ”drogliberal” offentligt, vilket jag trodde bidrog till att jag hade svårt att få jobb inom mitt yrkesområde).

När detta skrivs, kl 15 den 31/12 så har bloggen under 2015 haft 56 704 besök, varav ca 39 000 är unika individer, som läst 90 065 sidor.
De tre mest lästa inläggen under året blev dessa: På plats ett kom ett inlägg om nyhet om ungdomar och psykoser (6098 visningar). På andra plats kom ett inlägg från 2013 om en Facebook-skröna om en ny drog (2745 visningar under 2015) och på tredje plats kom ett gästblogginlägg om medicinsk cannabis skrivet av bl a forskaren Amir Englund (2139).

Den myndighet som varit här oftast är Stockholms läns landsting med 97 besök, följt av Örebro kommun med 80 besök. Den media som varit här oftast är Sveriges Radio med 43 besök, följt av SVT med 29 besök.

Fortsätt läsa ”Årskrönika 2015”