Etikettarkiv: anhöriga

Nej, droger är (oftast) inte onda

En central del av vår, och stora delar av världens, narkotikapolitik bygger på att peka ut droger som ”onda”. Och i ”onda” ingår allt från ”de kommer förstöra ditt liv om de inte dödar dig” till att de inte har något positivt att erbjuda. De som är insatta vet att inget av de två påståendena är korrekt.  Ändå gillar de flesta samhällen och deras företrädare skräckkampanjer för att få folk att inte använda droger. Trots att det sedan länge i praktiken och i vetenskapen är bevisat att dessa skräckkampanjer inte fungerar. Men det känns bra (för många) att de bedrivs.

Ett tillhörande fenomen till ”droger är onda” är ”War on drugs”, kriget mot drogerna, som förs med allt från polisinsatser till militärinsatser. Även detta har samhällen fortsatt med trots att drogerna är mer tillgängliga än tidigare, billigare och mer potenta.  War on drugs är sålunda misslyckat, ändå fortsätter man med detta krig. Förmodligen för att det känns bra även med denna del.

Fortsätt läsa Nej, droger är (oftast) inte onda

Debattartiklar, och Kristianstads inkompetens

I veckan som gått har jag haft en debattartikel införd på Nyheter 24. Den berör hur situationen ser ut i skolorna avseende dels ANDT-informationen och dels hur skolor arbetar ovetenskapligt med t. ex. avstängningar.  Det är intressant hur en del debattredaktioner sätter rubriker, men jag tror att de flesta som läser debattartikeln sammanfattar den på ett annat sätt än vad Nyheter 24 gjorde.

Beträffande debattartiklar har jag även skrivit två debattartiklar i tjänsten under augusti, placerade på Dagens Samhälle.

Fortsätt läsa Debattartiklar, och Kristianstads inkompetens

Kommuners cannabis-kampanjer skrämmer – del 2

granskningDrogers olika effekter på individer är ett komplext ämne på många sätt. Det är inte bara det att olika individer är olika känsliga utifrån genetiska förutsättningar, det handlar även om dos och frekvens, likväl som det handlar om att vissa droger har kemisk sammansättning som varierar även om drogen går under ett namn (gäller t ex cannabis) och inte minst handlar det om att kunskapskällan, forskning, kan utföras på många olika sätt och med varierande kvalitet (vilket leder till att forskningsresultat kan vara motsägelsefulla).

Ibland verkar t o m forskarna som utfört forskningsstudierna inte kunna skilja på korrelation (samband) och kausalitet (orsakssamband), och ibland är studierna dåligt kontrollerade för andra komponenter som kan påverka resultatet. Och vad det gäller cannabis är en hel del forskning ny, inte minst vad det gäller de positiva effekterna av cannabis då fokus hittills varit på skador. Komplexiteten är stor. Givet denna komplexitet gäller det att manövrera sig fram i den snårskog som förståelse av drogers positiva och negativa effekter kan vara.

Det är en sak om man som ”intresserad individ” försöker förstå drogers effekter och i det arbetet ibland hamnar fel när man ska tolka komplexiteten, det är en helt annan sak när myndigheter gör det. Jag har många gånger påtalat att saker och ting kanske inte alltid är som de verkar när myndigheter kommenterar droger, att det kan röra sig om förenklingar eller i vissa fall medvetna vantolkningar av fakta/studier. Det är allvarligt, även i de fallen då det handlar om en tro på att det tjänar ett högre syfte – att motverka skador och ”skrämma” bort användning.

Problemet med denna ”goda intention” är att det finns forskning som visar på att denna skrämselpropaganda inte fungerar, och t o m kan vara kontraproduktiv och orsaka mer problem alternativt mer användning. Det är som med all kommunikation, trovärdighet är grundläggande för effektiv kommunikation, och inte minst genom internet är det enkelt att kontrollera saklighet och därigenom trovärdighet. Tyvärr verkar det som att samhällets drogkampanjer inte känner till det. Det har verkat så när jag studerat kampanjer de senaste åren, och den senaste tiden har dessa kampanjer (”informationsmöten” etc) förekommit i rätt riklig mängd. Jag skrev nyligen om Örebro kommuns skolkampanj, och under våren har jag tagit del av ett antal kommuners kampanjer. De rör främst cannabis och spice, och de skrämmer mig.

Fortsätt läsa Kommuners cannabis-kampanjer skrämmer — del 2

Vart femte eller vart tjugonde barn?

Ett av de allvarliga problem som svenskt drogområde lider av är kunskaps- och kompetensbrist. Jag brukar skriva om det då och då… De senaste åren har ett sånt ämne varit att varje år har det körts en kampanj om hur barn till individer med problematiskt substansbruk far illa, rätt ofta brukar dessa kampanjer (från bl a IOGT och våra kommuner) använda sig av stigmatiserande ord som ”missbrukare” i stället för individer med problematiskt bruk. Förmodligen handlar det senare om att använder man stigmatiserande ord blir det svårare för föräldrarna att bryta problematiken och då får tjänstemän vid arrangerande organisationer anledning att känna sig mer nöjda med sig själva och sina ”insatser”.

Fortsätt läsa Vart femte eller vart tjugonde barn?

Ang min debattartikel om Djävulsdansen

Idag har jag en debattartikel på SvT Opinion, läs den gärna här. Den handlar om problemen med SvT:s serie (åtminstone första avsnittet) om närståendeproblematik kring drogberoende, Djävulsdansen. Jag såg första avsnittet förra veckan och blev upprörd. Inte för att närståendeproblematik uppmärksammas, för det behöver det precis som all annan problematik kring detta kära drogområde, utan på grund av på vilket sätt ämnet avhandlades.

Fortsätt läsa Ang min debattartikel om Djävulsdansen

Saklighet inget för föräldraföreningen FMN – 5 funna fel

Man skulle ju kunna tro att 2012 så är vi alla överens om att problem löses bäst om vi alla håller oss till sanningen och vad som är fakta och brett accepterad vetenskap. Det är visserligen inte enkelt, och det gäller i allra högsta grad den artikel som publicerades i Norrbottens-Kuriren där Föräldraföreningen mot Narkotika (FMN) intervjuades.

FMN är ju inte någon organisation som är känd för att stå för en vetenskaplig syn på missbruksområdet, och på sätt och vis gör de klart det i ovanstående artikel genom att konstatera ”Du kan aldrig läsa dig till den kunskap som FMN har”. Och det är ju sant eftersom FMN visar sig inte ha mycket kunskap.

Fortsätt läsa Saklighet inget för föräldraföreningen FMN — 5 funna fel

Anhöriga mot droger borde byta namn

Det finns många organisationer som verkar inom missbruksområdet. Själv är jag som bekant aktiv inom Beroendeombudet, och en av ”inspirationskällorna” till mitt arbete där var ett möte på ett tåg med Lena Larsson som nu är ordförande i annan förening inom området, Anhöriga mot droger, AMD. Vi gick inte in på några sakfrågor då, utan enades bara om, eftersom hon var på väg för att medverka vid en stor narkotikakonferens (Drogfokus) där ”brukarperspektivet” aldrig varit aktivt representerat, att det var konstigt att man kunde ha en stor konferens om med inte tillsammans med de direkt berörda.

I natt kom jag att läsa Anhöriga mot drogers remissvar till den så kallade Missbruksutredningen, det fanns i RNS tidskrift Narkotikafrågan (om vilken man kan säga mycket men men…). Efter att ha läst remissvaret föreslår jag att AMD ska byta namn till Anhöriga mot missbrukare, det känns mer passande.

Läs hela inlägget>>

Äntligen något vettigt

”Du bara klagar, vad bidrar du själv med?” brukar det ibland heta i kommentarerna eller mailen till mig. Att inte tillhöra den där ja-sägarklicken som antingen inte vill eller inte kan se var det brister (det som gör att vi har 3000 döda missbrukare per år, ett par hundratusen lidande missbrukare och en miljon lidande anhöriga i Sverige varje år) har sina konsekvenser.

Men jag ska redan nu bjuda på ett exempel på en kraft som är bra, att det sedan innebär kritik mot en företeelse jag märkt inom vissa tolvstegssammanhang och anhörigsammanhang bjuder jag på! Det handlar om SvDs psykolog som svarar på frågan ”Min son använder droger, vad ska jag göra?”. Fast riktigt så är ju inte frågan ställd, den använder terminologi som kommer från dessa tolvstegssammanhang och anhörigsammanhang, mamman som skriver kallar sig möjliggörare och nu är sonen inte välkommen hem, däremot är mamman inte helt hjärntvättad av dessa destruktiva sammanhang utan hon undrar om hon gjort rätt.

Fortsätt läsa Äntligen något vettigt

Om Anders som fattas Eva och oss andra

För en tid sedan skrev jag i en kommunal chefstjänstemans blogg en kommentar kring hennes bror, som hon bloggat om privat i hennes privata blogg. Jag passade på att sticka lite på hennes kollega socialchefen kring att denne ger villkoren för hur väl hennes bror ska klara sig. Så ser det ju ut, socialchefer och politiker inom det sociala området har i stort sett bestämt över liv och död i missbrukskretsar.

Fortsätt läsa Om Anders som fattas Eva och oss andra

Om sprututbyte – hur 8 organisationer begår harakiri

Lägg organisationerna Ungdomens nykterhetsförbund (UNF), Sveriges blåbandsförbund, IOGT NTO, Hassela solidaritet, Svenska narkotikapolisföreningen, Riksförbundet narkotikafritt samhälle (RNS), Kriminellas revansch i samhället (KRIS) och Riksförbundet anhöriga mot droger på minnet. När de försöker debattera och presentera fakta inom missbruksområdet är det förmodligen manipulerade och osanna fakta. Det visar åtminstone den senaste tidens agerande. Det handlar om sprututbytesfrågan där dessa organisationer med en dåres envishet slåss mot vetenskapen med manipulerad vetenskaps hjälp.

Detta förfarande fungerar förmodligen för de ”nyttiga idioter” som är medlemmar i dessa organisationer, de som saknar förmåga att tänka själva och leta upp källorna. I dagens SvD lyfter dessa organisationer fram två forskningsrapporter.

Fortsätt läsa Om sprututbyte — hur 8 organisationer begår harakiri