Etikettarkiv: alexander bard

Om en aktuell film om vår narkotikapolitik

granskningI vissa delar av sociala media sprids just nu en film till Williams Petzälls minne om svensk narkotikapolitik där artisten Alexander Bard, professor Ted Goldberg och politikern Björn Fries medverkar.

Filmen är ett angrepp på vår narkotikapolitik, och den tål ju att diskuteras och kritiseras. Samtidigt är narkotikaområdet ett så allvarligt område att vi, som jag brukar hävda, måste närma oss området på ett seriöst sätt med fakta och vetenskaplighet. Det gör inte den film som nu sprids, och området förtjänar inte en oseriös hantering så därför är spridningen av den aktuella filmen olycklig.

Bard inleder i filmen med att hävda att ministrarna Beatrice Ask och Maria Larsson inte har koll på narkotikaområdet och att vi måste sluta ljuga om narkotika i Sverige. Därefter påstås att

”rehabilitering [av individer med ett problematiskt bruk av narkotika] innebär enligt den svenska modellen endast en enda sak, total drogfrihet. För att få tillgång till vård och behandling finns på så sätt ett ovillkorligt krav, upphör med att bruka narkotika, oavsett om bruket är problematiskt eller inte…”.

Fortsätt läsa Om en aktuell film om vår narkotikapolitik

Narkotikabruk och stigma

På Facebook finns en grupp som strävar efter att lyfta fram ett ärligt och brett vetenskapligt perspektiv på narkotikaområdet, Centrum för Narkotikavetenskap. Det är ett friskt grepp på narkotikadebatten, som annars tenderar att bli väldigt ideologiserad för att inte säga ”statskontrollerad”. Om området inte är utsatt för debatt kvarstår status quo, och det är en utveckling ingen humanist kan gilla.

Häromdagen slängde Bard ut en brandfackla genom att lägga ut denna text på CNV:

”CNV sysslar med att sätta välbehövlig vetenskap till det i Sverige märkligt inflammerade ämnesområdet narkotika och narkomanvård och därmed även göra oss av med destruktiva lögner och fördomar. I detta arbete jobbar vi utifrån skademinimeringsprincipen som alla i CNV accepterar som gemensam utgångspunkt. Nu skulle jag även vilja sätta fart på historievetenskapen inom CNV och undrar varifrån idén kommer om att knarkande i sig alltid är av ondo? Skademinimeringsprincpen innebär att allt knarkande som är skadligt för brukaren och brukarens omgivning ska minimeras eller elimineras. Men skademinimeringsprincipen innebär också att allt brukande som inte skadar brukaren och brukarens omgivning (eller till med upplevs som positivt för brukaren) förtjänar att försvaras och då måste även vi i CNV vara beredda att göra detta (eller snarare ge dessa brukare röst).

Så varfrån kommer myten om att ett sådant rekreationellt icke-destruktivt brukande inte kan eller får finnas? Vem hittade på den myten och i vilket syfte? Och varför attackerar vi inte denna den största lögnen eller det största mörkandet inom den svenska narkotikapolitiken? Vart har brukaren (inte missbrukaren) tagit vägen? 95% av alla narkotikakonsumenter är ju brukare och inte missbrukare. Är detta 2014 år stora fråga för oss? Kanske dags för brukare att komma ut som bögar och flator en gång gjorde?”

 

Fortsätt läsa Narkotikabruk och stigma

Narkotikapolitik i offentliga rummet

En person som tar allt mer plats i det offentliga samtalet om narkotika och narkotikapolitik är Alexander Bard (centralfigur bakom Facebook-gruppen ”Centrum för narkotikavetenskap”). Jag skrev om hans framträdande i Almedalen, och påtalade en del brister i hans resonemang, jag skrev om hans debattartikel i Aftonbladet, och påtalade en del brister i hans resonemang. Tyvärr finns det lite väl mycket brister, för i övrigt har Bard mycket klokt att säga om svensk narkotikapolitik.

Nu senast uttalade han sig i Nyhetsmorgon och Aftonbladet skrev en artikel om det. Och läsarkommentarerna ansluter till att det Bard har att säga om narkotika och narkotikapolitik är helt fantastiskt:

Läs hela inlägget>>