Bakgrunden är att polisen i Norrbotten konstaterat att drograttfyllorna ökar, dvs individer som kör bil påverkade av någon drog, illegala droger eller läkemedel. Ursprungsartikeln problematiserar att vi har en lång rad läkemedel som är narkotikaklassade som skrivs ut för sömnproblem, depressioner, smärtsituationer etc, och på vår vägar åker en lång rad människor med narkotika i blodet vilket självfallet påverkar deras förmåga att köra bil. Livet är fullt av risker.

Kuriren har så för att illustrera problemet pratat dels med ett behandlingshem (Alfagruppen, tolvstegsbehandlingshem) och dels företrädare för KRIS för att illustrera detta problem. Det är lite märkligt att Kurirens journalist drog slutsatsen att drograttfyllor handlar om narkomaner, det är ett väldigt begränsat synsätt att behandla problemet med påverkade förare i trafiken. Men journalister är allt för ofta journalister och allt för ofta tänker dessa inte längre än till halva näsan och då blir det lite tokigt, som i detta fall.

Alfagruppen är i linje med tolvstegsfilosofin, som i grund och botten är en konkurrent till den läkemedelsassisterade behandlingen, kritisk mot den läkemedelsassisterade behandlingen (inte så oväntat), deras sjuksköterska menar att substitutionsmediciner missbrukas för mycket och anger rykten om individer som åker till Baltikum för att handla illegala substanser (subutex och metadon). Med andra ord så pratar hon om äpplen och päron, men vad gör man inte för att kritisera någon konkurrent, synd att inte journalisten ställde följdfrågor på det. Ingår man i läkemedelsassisterad behandling behöver man inte åka och handla preparaten illegalt, då ingår dem i högkostnadsskyddet som all annan medicin. Det skulle man ju kunna tro att en sjuksköterska på ett behandlingshem förstår skillnaden mellan.

Vidare påstår sjuksköterskan att det är vanligt att substitutionspatienter krossar tabletterna, löser upp dem och injicerar. Frågan är hur vanligt detta är, sker detta alltså på landstingets beroendemottagningar att patienterna där framför deras personal plockar upp pump och kanyl och gör en lösning och slår i sig? Självfallet inte. Kanske händer det bland dem som får ta hem sina läkemedel, men då är frågan vilken grund Alfagruppens sjuksköterska har för sitt påstående om ”vanligt”, har hon läst det i någon rapport eller är det rykten? Att basera uttalanden på rykten är inte särskilt professionellt, men å andra sidan har ju tolvstegsbehandlingshem problem med att vara professionella.

KRIS talesperson Kristina Edström konstaterar i artikeln att hennes vänner som är substitutionspatienter ”lever ganska tragiska liv”, åter igen fallerar journalisten och frågar inte på vilket sätt de lever tragiska liv, menar Edström i jämförelse med när de var aktiva heroinister eller menar hon i jämförelse med henne där substitutionspatienterna får antas gå miste om kaffet på tolvstegsmötena? Att bara kalla en grupp som kommit att välja en annan behandlingsform för ”tragiska” är lite väl onödigt.

Edström fortsätter sedan med att substitutionsbehandlingen är ”förödande” för de anhöriga som ”väntar på att beroendet ska försvinna”, här verkar det som att Edström och hennes vänners anhöriga (om det nu stämmer) menar att själva beroendet av ett läkemedel är problemet och inte resultaten av vad ett beroende gör med individens beteenden. Det är lite märkligt eftersom omgivningen inte märker av beroendet i sig utan beteendena, och lever en fd missbrukare kvar i sina beteenden från missbruket är det lika olyckligt för anhöriga oavsett om en individ går på tolvstegsmöten eller till läkaren. Ingen av varianterna är en garanti för att beteenden förändras.

Sedan avslutar Edström med citatet som blev den stigmatiserande rubriken; ”Det är tickande bomber som kör omkring där ute.”. Med det menar Edström att substitutionspatienter är individer som inte har omdöme att avgöra om de kan framföra ett fordon eller inte. Det är ett oerhört stigmatiserande och kränkande uttalande, och det får mig att fundera om inte Edström behöver fundera lite över sina egna värderingar och hur de påverkar henne. Självfallet finns det olämpliga bilförare bland substitutionspatienter, precis som det finns olämpliga bilförare i andra patientgrupper, och bland båda grupperna finns det individer som brister i omdömet om de ska framföra en bil eller inte. Att märka ut en grupp på det sätt som KRIS-personen Edström gör tycker inte jag passar sig särskilt väl i ett samhälle som tyvärr allt mer diskriminerar och stigmatiserar individer med missbruksproblem i bakgrunden.

Det handlar om en nyhet om ett för tungt lastat plan som kraschat i New Zealand och dödat nio personer, samt att två av ”personalen” hade använt cannabis. Syftet är självfallet att misskreditera cannabis/antyda att cannabis hade med olyckan att göra. Varför skulle man annars rapportera om en olycka där cannabis figurerar…

Men om man nu går till haverikommissionens rapport  (PDF via denna sida, sid 7, punkt 3.4.11) ser man att piloten hade inga kemiska substanser i sig:

”Toxicology results for the pilot were unremarkable and identified no substances that would have affected his judgement or ability to control the aeroplane.”

En av fallskärmshopparinstruktörerna som var med på planet hade THC i blodet motsvarande en joint inom 3 timmar före olyckan, den andre hade omätbara halter av THC i blodet. Fast instruktörerna framför ju inte flygplanet och lastar det inte heller, det gör en pilot (det är därför man kallar piloten för pilot, fallskärmshopparinstruktörer hoppar fallskärm, vilket kan vara en nyhet för WFAD-personalen).

Så, cannabis hade inget med olyckan att göra. Två av passagerarna, de som skulle hjälpa andra passagerare att hoppa fallskärm, hade rökt cannabis någon gång. Det har förmodligen många passagerare på plan som störtat gjort tidigare, frågan är varför det är relevant att nämna för RNS/WFAD på deras nyhetssida, om det inte handlar om att misskreditera cannabis och cannabisanvändare… Då kan uppenbarligen RNS/WFAD dra växlar på vad som helst, men särskilt sunt förhållningssätt till verkligheten är det inte.

Kwasniewski kommer ut som sjuk i en debattartikel i The New York Times. Han berättar om hur han som så många trodde att allt skulle bli bättre när man i Polen införde den repressiva narkotikapolitiken, man trodde att utbudet skulle minska och efterfrågan likaså. ”Vi hade fel i båda antagandena”, skriver han nu. År 2000 gjordes i Polen 2 815 gripanden för narkotikainnehav, år 2008 var det 30 548, en ökning med 985%. Om dessa individer skriver han:

”Merparten var inte langare. En del av dem var dock ungdomar vars framtidsutsikter som advokater, offentliga tjänstemän eller lärare plötsligt fördärvades.”

Och detta till en hög kostnad för samhället (uträknat till ca 200 Mkr per år). Och detta för något som enligt debattartikeln inte hade någon effekt på målen. Enligt EMCDDA uppskattades de problematiska användarna i Polen år 2002 till 33 000 – 71 000, år 2005 uppskattades de till mellan 100 000 och 125 000.

Och i debattartikeln uppmanar den fd presidenten andra länder till att inte upprepa Polens misstag med den repressiva narkotikapolitiken, och så går han nu med i ”Global Commission on Drug Policy” och sällar sig därmed till flera andra fd höga politiker (jag har skrivit om GCDP här). Vem vet, när KD åker ur riksdagen 2014 så kanske Maria Larsson går med där 2017 (fast jag tror nog inte hon platsar utan det blir nog i så fall en ursäktande debattartikel i SvD).

Till sist, avslutningen i debattartikeln förtjänar ett särskilt omnämnande:

Vår roll som politiker är att skydda våra samhällen och förbättra hur våra stater fungerar. Det kan betyda att vi måste erkänna att ha gjort misstag. Lyckligtvis vet vi nu hur vi rättar till dem.

Att i en debattartikel i NY Times erkänna att den repressiva narkotikapolitiken (som tyvärr omhuldas av i stort sett samtliga svenska politiker) är en felaktig väg att gå är stort!

- ”droger förstör människors liv”, men jag tror att de ev menar att droger kan förstöra människors liv, det senare är mer sant än det förra.

- ”När så en drogliberal  person som Björn Johansson…”. Till att börja med heter han Johnson, men Drogfritt är ju inte kända för att ha koll på saker och ting. Sedan ”drogliberal”, det är ju populärt att slänga sig med från vissa håll som skällsord, särskilt när jag vet att Björn (åtminstone var det giltigt förr, jag vet inte om Björns åsikter precis som mina har förändrats sedan vi pratade om just denna sak) inte är för en legalisering t ex. Men Drogfritt menar nog att de har fog för att kalla Björn Johnson drogliberal då han stöder evidensbaserad vård i linje med Cochranes riktlinjer, Drogfritt skriver ”Det verkar inte som han förespråkar ett drogfritt liv”. Om nu ledande forskningsinstitut visar att ”drogfritt liv” leder till fler dödsfall och förlängt missbrukshelvete verkar det rätt galet att vara förespråkare för ”ett drogfritt liv”, men det är ju bara min åsikt.

- ”När SvD ställer upp för att bagatellisera drogers skadliga effekter på vuxna och speciellt barn blir jag bara ledsen”. Där kom den, tänk på baaarnen! SvD ställer inte upp på det, SvD har publicerat ett antal reportage om oseriös, ovetenskaplig och osaklig verksamhet i våra skolor, verksamhet som Drogfritt bedriver i oklart syfte.

- ”Allt är FEL” (lol) skriver de också om SvDs granskning ang Drogfritts påståenden bl a om att droger kan fastna i fettet och att man kan få återtrippar/flashbacks. Drogfritt har på hemsidan också lagt ut bevisen för deras påståenden. Så hur se de ut?

För flashbacks lägger de upp en länk till Drugsmart. Och det stämmer nog vad Drugsmart svarar i den relevanta delen av Drogfritts länk (denna), men det är förmodligen ovanligt och jag är tveksam till hur många som noterar detta. På Drogfritts faktasidor (I say no drugs) skriver de detta om flashbacks och lagringen och exemplifierar med LSD. LSD och THC är två olika substanser, det verkar dock inte Drogfritt ha koll på. De skriver även att flashbacksen kan komma flera år efteråt och att användaren kan fastna i ”otäcka hallucinationer” (snygg skrämselpropaganda…), det stämmer inte heller. Det finns inget stöd för att THC skulle lagras så länge och LSD är inte är inte fettlösligt och lagras alltså inte i fettvävnader som Drogfritt påstår.

Ang THC så handlar det som Drugsmart skriver om i länken (som är beviset enl Drogfritt för påståendet om fettlagringen även om Drugsmart pratar specifikt om THC och Drogfritt allmänt om droger), vanligtvis om ca 4 veckor (vanligaste referensen brukar ange det), men i undantagsfall vid omfattande intag i upp till 3 månader. 3 månader är ungefär den längsta tid som jag lämnat positiva drogtest på THC utan att ha använt något, under den tiden märkte jag inte av något rus mer än de allmänna skadeverkningarna som cannabis kan ge, vilket är en hel annan sak än rus.

Beträffande LSD kan nog Drogfritt förväxla fettlagringen med (det i och för sig omdiskuterade) fenomenet/skadeverkningen HPPD, men då borde de resonera om det och inte ägna sig åt osaklig information.

Att man kan bli beroende direkt bevisar Drogfritt med en länk till en intervju där Magnus Hedman påstår att ”Sekunden jag sätter läpparna mot koppen [kaffe med amfetamin i] så är jag beroende”. Det Drogfritt inte förstår är att Hedman berättar en anekdot som är rätt vanlig i missbrukssammanhang, särskilt i tolvstegsrörelsen där man han en förkärlek till anekdoter som sprids och blir sanningar, om ”love at first sight”. Det är inte detsamma som att det ÄR så rent vetenskapligt, möjligtvis skulle man kunna hävda att ett psykologiskt beroende skulle kunna uppstå på detta vis men det är väl, åtminstone som jag ser det, tvivelaktiga tassemarker om man påstår att beroendet är manifesterat psykologiskt så snabbt. Oavsett vad så duger inte en intervju med Hedman som bevis hur mycket Drogfritt än gillar fotboll.

Avslutningsvis, tack till Drogfritt för lite underhållning så här på natten till måndag!

Det handlar om en 67-årig tant som är intresserad av växter. Hon köpte i livsmedelsaffären någon av dessa fågelfröblandningar som innehåller cannabisfrön. För detta blev hon åtalad för narkotikabrott. Men straffet blev ”enbart” låga böter eftersom samhällets vakthundar i tingsrätten skriver:

”Tingsrätten anser inte att det är bevisat att syftet med odlingen ska ha varit försäljning.”

Så förvånande… eller inte, dessa fågelfrön innehåller nämligen i det närmaste 0% THC, vilket gör dem helt oanvändbara i berusningssyfte. Fälld för narkotikabrott blev tanten ändå. Och jag antar att polisen och rättsväsendet även i detta fall anser att de gjort stor nytta, spaningen som bedrevs mot tantens lilla växthus var inte förgäves, våra skattepengar investerades väl i kriget mot narkotikan (i).

I narkotikastafflagen står att den kan åtalas som:

”…uppsåtligen
1. överlåter, framställer, förvärvar, anskaffar, bearbetar, förpackar, transporterar eller tar annan liknande befattning med narkotikaprekursorer som är avsedda för olovlig framställning av narkotika, eller
2. förvarar, innehar eller tar annan befattning med sådana narkotikaprekursorer
döms för olovlig befattning med narkotikaprekursorer till fängelse i högst två år.”

Eftersom tanten i Umeå-trakten dömdes för narkotikabrott måste ju tillhandahållandet av dessa fågelfröer omfattas av denna paragraf. Om domen står sig (vilket den nog inte kommer att göra om inte HD tänker ändra praxis, NJA) och jag hade varit mer aktivist skulle jag uppmanat folk över hela landet att polisanmäla de livsmedelsbutiker som säljer dessa fågelfröblandningar. Då skulle ju polisen vara lite sysselsatt med detta och samtidigt känna att de gjorde en verklig insats mot narkotikaproblematiken. Om inte annat skulle ju iaf polisen tvingas att förklara varför ICA-handlarens befattning med ”prekursorn” frö är laglig när den som planterat fröerna i dessa fågelfröblandningar döms för narkotikabrott för planteringen.

Det intressanta är dock att ärendet ens hamnat i tingsrätten, inte minst med tanke på den länkade domen från NJA. Men det kan ju också handla om att polisen numera verkar satsa allt hårdare mot den ökande efterfrågan på cannabis… Stackars fåglar.

Vad var det jag sa!

Toooold u so!

Nu har etablissemanget alltså, enl DN som refererar till grundkällan Kaliber, insett att KBT och psykodynamisk terapi är likvärdigt vid depression (jag skulle säga att de kompletterar varandra och att det är individuellt vilken som är viktigast men att den psykodynamiska är svårare eftersom behandlaralliansen blir snäppet viktigare där).

Slutsatsen är överförbar till missbrukarvården, enligt mitt synsätt, varför en hel del lätt oseriösa behandlingshem av kappvändarstil kommer att tvingas skriva om sina hemsidor. Igen. (hej Attendo/fd Resurs Rehabilitering)

Mot denna bakgrund skriver NA en osignerad ledare i lördagens tidning, en text som dock bär tydliga spår av IOGT/RNS-aktivisten Ströman som är NAs ledande ledarskribent. NA-åsikten (ej på webben) har rubriken ”En välvilja som dödar narkomaner”. NA resonerar kring att de svenska metadonprogrammen jämfört med europeiska är mer kontrollerade men har ”mer generösa” doser, och då menar NA att frestelsen blir för stor för en del i programmen att sälja sin dos eller delar av den. Så kan det vara, och till viss del är det kanske så, forskning om detta pågår av Björn Johnson vid Malmö högskola. NA skriver:

Vi försöker alltså rädda heroinister genom att skriva ut metadon. Men i stället för missbrukare av metadon. Slutsatsen behöver inte vara att metadonprogrammen ska avskaffas. Men någon form av skärpning måste det bli. Syftet med missbruksvården är inte att missbrukarna ska dö”.

Det är ju tur att inte NA propagerar för substitutionsbehandlingens avskaffande, den har nämligen oerhört starkt vetenskapligt stöd som varande den främsta behandlingsformen vid heroinberoende. Men man kan ju undra om inte den underliggande agendan från NAs ledarsida är detta avskaffande ändå… För det saknas en del om de vill problematisera metadonbehandling.

Visst är det ett faktum att de metadonrelaterade dödsfallen stiger i Sverige, och visst är det ett faktum att metadonbehandling har ökat i Sverige den senaste tiden. Vi har legat internationellt väldigt lågt i jämförelse med andra länder vad det gäller användningen av substitutionsbehandling och högt vad det gäller narkotikarelaterade dödsfall. Men som forskaren Björn Johnson visat i länken ovan är det inte givet att en ökad metadonbehandling innebär ökade dödsfall, det beror på i stället på säkerhet och rutinerna i förskrivningen samt t ex smuggling etc.

Det är självfallet så att alla förtidiga dödsfall är oönskade, men när detta debatteras bör man vara oerhört noga med fakta för att inte mer stigmatisera de som ingår i metadonprogrammen. Man bör som sagt var ha den illegala smugglingen av metadon i åtanke, och man bör dessutom ha fakta om den totala missbrukarpopulationen av opiatrelaterade substanser i åtanke. Om antalet missbrukare ökar och den illegala smugglingen ökar kan en ökning i dödsfall mycket väl förklaras av detta.

Att dra slutsatsen att det är metadonprogrammen som fallerar är en allt för enkel slutsats i en komplicerad fråga. Så rubriken ”En välvilja som dödar narkomaner” finns det inte något stöd för rent vetenskapligt, det andas snarare moralistisk illvilja och det är inte något som Sveriges missbrukare är betjänta av. I övrigt borde NA ägna sig mer åt att göra ett granskande reportage om den vård som bedrivs vid Runnagården, frågan är om RNS-kopplade NA-höjdaren Ströman skulle gilla ett sånt reportage eftersom tolvstegsbehandling propagerar för en drogfri vård, helt i linje med åsikten från Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle…

Igår kväll fortsatte ev SvD sin artikel om skolans preventiva arbete. Den är inte helt tydlig, på flera sätt. Bland annat finns där följande text:

Men den typen av drogprevention – punktinsatser där före detta narkomaner kommer och föreläser – har visat sig sakna effekt. Om informationen är för specifikt inriktad på missbruk och preparat kan den till och med ha motsatt verkan och innebära en lockelse.

SvD är otydliga med varifrån dessa påståenden kommer, jag mailade SvD och frågade efter källhänvisningen men har inte fått svar. Jag antar att källan är FHI/Skolverket och det material som jag skrev om igår ”Berusning”, där det framkommer att påståendet om fd missbrukare som avsändare visar sig komma från felaktig tolkning av forskningsreferenser. Det är uppenbarligen svårt att göra rätt och uppenbarligen svårt att läsa forskning.

Den kanadensiska studien tar upp avsändare och är tydliga kring att avsändare måste vara trovärdiga (dvs inte lärare i detta fall), och menar att det finns visst forskningsstöd för att fd missbrukare har högt förtroendekapital bland skolelever när de pratar om missbruk (i studien finns länk till forskning om det), men de kan självfallet inte prata hur som helst utan måste vara en del av en genomtänkt strategi. Det räcker inte att hyra in första bästa fd missbrukare, då kan det bli fel. Det senare är ju artiklarna om scientologerna ett bra exempel på.

Men frågan är, varför är det så viktigt för FHI och Skolverket att leverera budskap som står i direkt strid mot ledande internationell forskning. Varför har samhället satt preventionsarbetet i händerna på individer som verkar direkt inkompetenta, om nu inte Agneta Nilsson, undervisningsråd på Skolverket, har andra källor än de jag avhandlat i min artikel om ”Berusning på schemat”.

I många länder arbetas det systematiskt med cannabisprevention utifrån olika preventiva modeller. Det är en angelägen uppgift då undersökning efter undersökning konstaterar att ungdomars cannabisanvändning ökar, trenden är likartad i många olika länder.

Det finns en rad olika program för förebyggande verksamhet riktad mot ungdomar. Och många har en tro om vad som fungerar. Sedan finns det en del forskning om vad som fungerar.

Den forskning som jag redovisar i denna artikel är en metaanalys som nyligen publicerats i en vetenskaplig tidskrift. Denna forskning har specialstuderat vilken slags förebyggande verksamhet som är effektiv. Metaanalysen har undersökt 15 forskningsstudier kring cannabisprevention som presenterats tidigare i vetenskapliga tidskrifter. Utifrån detta har ett antal faktorer sammanställts som nyckelfaktorer i det preventiva arbetet. Totalt ingår 15 571 elever som genomgått cannabisprevention i denna utvärdering av de olika programmen.

Denna forskningsartikel ligger bland annat bakom Kanadas nya drogpreventiva strategi inom området, och det finns lärdomar att dra för de som arbetar med prevention riktad mot ungdomar.

Forskningen presenteras i den vetenskapliga tidskriften Health Education and Behavior (Porath-Waller A, Beasley E, Beirness D, (2010), A Meta-Analytic Review of School-Based Prevention for Cannabis Use, Health Education & Behavior, Vol. 37(5): 709-723). Den aktuella forskningen visar på skillnaderna mellan de undersökta programmen och hur man kan åstadkomma bästa effekt. En del program kan arbeta med information och fakta, andra med sociala effekter.

Med sociala effekter avses att de syftar till att motverka cannabisanvändning samt stärka individer i sociala sammanhang. Sätt kan vara att arbeta med självförtroendeuppbyggnad, förebilder och att visa på att det inte är särskilt vanligt eller coolt att använda cannabis.

Enligt artikeln har särskilt de program som arbetar med socialt inflytande (förebilder, självförtroende att säga nej, insikt om relevanta skadeverkningar etc) visat sig fungera väl, mindre väl har program med affektivt eller kunskapsfokus visat sig fungera. Åtminstone de program som fokuserar kunskap om t ex skadeverkningar som ungdomar betraktar ligger långt ifrån dem själva inte heller fungerar så bra (vilket just bilden nog är ett exempel på), men just enbart fakta om cannabis skadeverkningar har enligt forskningen visat sig vara en mindre effektiv preventionsmetod. Det är inte så effektivt att åstadkomma attitydpåverkan genom fakta om drogen etc.

Ett exempel på kampanj som, åtminstone till stora delar utifrån vad jag kunnat ta del av, arbetar med kunskapspåverkan är kampanjen där bilden som illustrerar artikeln kommer ifrån (kampanj från FHI/CAN/Länstyrelsen i Skåne/antal kommuner i Skåne, utförd av CAN samt reklambyrån Syre och PR-firman Westander, under hösten 2010).
Syftet med den var enligt FHI att stärka de befintliga negativa attityderna, och därmed åstadkomma en preventiv effekt.

Forskningen visar att förutom budskapet/syftet har sättet som metoden levereras genom sin betydelse, likväl som att vem som levererar kampanjen har betydelse. Lärare är enligt forskningen inte några bra budskapsbärare, bättre var specialister (hälso- och sjukvårdspersonal, andra experter, polis) samt tidigare missbrukare (diskussionen om att det finns forskning som visar på att vissa av tidigare missbrukare inte fungerar väl är en annan sak och det handlar mer om ordet vissa).

Sedan 1999 har det publicerats 15 studier i engelskspråkiga vetenskapliga magasin där faktorer som påverkar ungdomars (12-19 år) cannabisanvändning har identifierats. Dessa studier (av olika program) har jämförts med annan prevention, och det är statistiskt säkerställt att det finns en signifikant skillnad mellan dessa och andra preventionsmodeller. Alla femton programmen hade en större cannabispreventiv effekt än kontrollprogram, dvs samtliga studier som redovisats har genomförts med effektmätning mot kontrollgrupp.

Forskarna bakom redovisad metastudie har sedan sammanställt de faktorer som är avgörande för en lyckad cannabispreventiv insats. Som lyckad insats har effekten på minskningen använts. Där har programmet jämförts med kontrollgruppen och resultatet presenterats med ett värde (d), där 0 betyder att programmen är likvärdiga och 1 betyder att medelvärdet på minskningen för programmet är en standardavvikelse större än medelvärdet för kontrollgruppen (det vill säga ett mycket starkt stöd för programmet).

De program i ungdomarnas skolor som bygger på följande faktorer är mer framgångsrika:

• En längre tids omfattning, minst 15 tillfällen
  För de program som var 15 tillfällen och mer var d=1,40 och för program under 15 tillfällen var d=0,10. Sålunda finns ett mycket starkt stöd för ett längre preventivt program.
• Bygger på interaktivitet
  För program som använde sig av interaktiva metoder var d=0,57 och för de program som enbart lärde ut var d=0,02.
• Levereras av individer som inte är lärare
  För de program som presenterades av andra än en lärare var d=0,74 och för de som presenterades av lärare var effekten d=0,57.
• Riktar sig till elever äldre än 14 år
  De program som riktade sig till de som är äldre än 14 år hade d=0,39 och de yngre hade d=0,17.
• Kontrollerad modelltrogenhet
  Forskningen visar att de program som säkerställde/betonade att alla delar i programmet distribuerades till/genomfördes av eleverna (d=0,93) var mer effektiva än de som inte hade denna aspekt (d=0,06).
• Baserar sig på flera preventionsmodeller
  Forskarna har här jämfört den i tidigare forskning enskilt mest effektiva metoden, ”social effekt av slaget socialt inflytande”, med en kombination av drag från de olika (socialt inflytande, socialt lärarande, kunskapsbaserat, affektivt baserad). Jämförelsen ger att kombinationen är mer effektiv (d=1,27) jämfört med socialt inflytande/lärande (d=0,19).

Statens Folkhälsoinstitut (FHI) har i dagarna lanserat ett material för hur man arbetar med förebyggande verksamhet inom ANDT-området (alkohol, narkotika, doping, tobak) bland skolelever. Materialet, som heter ”Berusning på schemat”, ska fungera som stöd och inspiration för lärare. Det finns anledning att ta sig an materialet med viss skeptisk inställning, även om det innehåller en hel del goda rekommendationer och uppslag.

FHI skriver i presentationen av materialet att

”Men om unga människor känner till konsekvenserna för den egna hälsan av alkohol, narkotika, dopning och tobak har de större möjlighet att fatta egna välgrundade beslut kring sin livsstil. Därför är en hög kunskapsnivå i ANDT-frågor fortsatt viktig. Den är också viktig för att förstå bakgrunden till gällande lagar och regler, kunna värdera reklam och budskap i media samt att förstå och kritiskt kunna värdera budskap inom ungdomsgruppen”.

Som forskning visat, och som jag skrev om i förra veckan, är det ju inte så enkelt, och det samband som FHI skriver om i denna mening har inte bästa vetenskapligt stöd, det krävs mer än så för att nå framgång, vilket framgick i förra veckans artikel. FHI-materialet är inte i total samstämmighet med den senaste forskningen på området. Men FHIs material har även ett antal andra vetenskapliga brister, några exempel visas nedan. Frågeställningen om i vilken grad man kan lita på FHI infinner sig.

Även om materialet inte är uppställt eller innehåller delar som är i linje med den senaste forskningen finns det mycket matnyttiga tankar i materialet, det gäller bara att sålla. Det finns såväl goda tankar kring hur man ska tänka inför ett ANDT-arbete som goda uppslag till teman och frågeställningar.

Det mest problematiska med FHIs material är att FHI riktar kritik mot den så vanliga delen av det förebyggande arbetet, och som kommenterades på ett helt annat sätt i det kanadensiska materialet, att använda sig av tidigare missbrukare som en kommunikationskanal. Den kritik som FHI levererar visar sig ha mycket tveksam grund. Det är nog lite väl ”kreativ användning” av källor och vetenskaplig forskning i det avsnittet, och syftet med förvanskningen av forskningsresultaten kan man ifrågasätta.

Det är tidigt i materialet som det finns ett avsnitt om vilka insatser som har effekt. I strid med den kanadensiska metaanalysen menar FHI att det till och med kan ge motsatt effekt att använda sig av före detta missbrukare. Som grund för detta påstående anger man en forskningskälla som anges till Petrosino et al, länken finns inte med hos FHI men källan finns här (http://www2.cochrane.org/reviews/en/ab002796.html).

I ursprungstexten visas att det handlar om unga brottslingar och ett behandlingsprogram som användes i USA som kallas Scared straight (det har sedan blivit tv-show i USA och som för övrigt TV4s program ”Inlåst” är en rip-off av). Vad ett amerikanskt misslyckat experiment inom kriminalvården från 1980-talet har med preventionsarbete bland svenska elever i svenska skolor att göra, och hur evidensen för kriminalitetsprogram kan överföras till skolelevsprevention kan man fråga sig.

Den andra källan som FHI har för detta påstående är en rapport från CAN, där det framgår att forskaren Kolitzus år 1985 undersökt effekterna av en dramafilm hos en skolklass i Hamburg med slutsatsen att filmen Christiane F inte verkade avskräckande, utan snarare blev en kick till att pröva droger. Man kan säga mycket om den filmen, men man kan också säga mycket om att basera slutsatser på ett litet urval utan kontrollgrupp etc.

Och kanske är det så att om man i början av 1980-talet trodde att den filmen var prevention, så har kanske arbetet med prevention gått framåt sedan dessa. Oavsett det är det är inte i linje med senaste vetenskapliga metoder att använda ett forskningsresultat på det sättet.. Däremot kan man ju anta att hur man beskriver en problematik är viktigt, och just Christiane F innehåller flera romantiska beskrivningar av drogmissbruk, romantik och prevention är dock två skilda saker.

Jag har ställt frågan till Jessica Johansson, utredare vid FHI och en av personerna bakom materialet. Hon håller med om att det är relevanta frågor kring såväl tolkning som användning av ovanstående vetenskapliga referenser. Men så säger hon ”Det är det bästa vi har”.

I handboken skrivs vidare

”Vi kan alltså inte dra slutsatsen att enstaka lektioner som leds av intresseföreningar har större möjligheter att påverka elevers beteende eller attityder än en engagerad lärare. Även om skolans lärare är bäst lämpade att ta hand om själva undervisningen kring ANDT, kan externa aktörer fylla en funktion.”

Det är ännu en faktor som går tvärtemot den forskning som finns i den nyligen presenterade metaanlysen, även om FHI har rätt, och skulle kunna dra längre gående slutsatser än så, i den första delen av meningen.

Man kan också fråga sig hur välbekant materialet är med forskningen utifrån den översiktliga fakta som finns om narkotika. Och de nya nätdrogerna som ständigt når en allt större omfattning (bara genom att titta på google-sökningarna till min hemsida kan man dra slutsatsen att intresset för de senaste preparaten är stort bland åtminstone ”internetanvändare”), de nämns inte alls i FHIs material.

Sammanfattningsvis, det material som presenterades igår skulle må bra av en uppdatering. Ambitionen är bra, delar är bra, men som helhet håller inte materialet måttet.