• magnus.callmyr@gmail.com

Category ArchiveRecensioner

Nakken: Jaget och missbrukaren – Hur en missbrukarpersonlighet uppstår

Under den gångna veckan har jag kommit i kontakt med boken ”Jaget och missbrukaren – hur en missbrukarpersonlighet uppstår” av Craig Nakken som är vanlig inom delar av missbruksvården, och då i synnerhet inom tolvstegsrörelsen.

Först fick jag en googling hit på missbrukspersonlighet, så jag måste ha skrivit om detta tidgare… Sedan hamnade jag på Attendo Individ och Familj Beroendevård som på hemsidan presenterar sin behandling med texten ”För att kunna erbjuda en så individuell och flexibel beroendevård som möjligt kombinerar vi tolvstegsprogrammet med Craig Nakkens teorier om beroendepersonligheten.” Och så till sist kom jag att diskutera ”okonventionella behandlingsmetoder” i ett sammanhang där jag kopplade till just denna teori. För det är en okonventionell metod.

Självbiografin

Jag fick ett så bra omdöme om min självbiografi av en person som kan detta med missbruk, SiS institutionschef Eva-Lotta Ardermark, så jag bestämde mig för att satsa på att distribuera boken som vanlig bok i bokhandeln. Dit når den om ett tag, men redan nu kan du beställa ditt exemplar via tryckeriet – se högerspalten!

Så här beskrev Eva-Lotta boken:

Först tänkte jag, oj vad han går in i detalj. Men man fastnar och vill hela tiden höra mer och mer.

Texten är så ärlig, den är både intressant och fängslande. Man får ta del av en livshistoria helt utan omskrivningar.

Jag tycker verkligen att det leder till att läsaren förstår, varför missbrukar människor. Och även om det inte kanske är den på ytan typiska bakgrunden, är det samma underliggande faktorer.

Språket är bra och för ljudboken är det en behaglig röst. Jag ska gärna sprida den vidare!

1000 små bitar eller 1000 små lögner

tusen

Så har jag till slut läst ut James Freys bok ”Tusen små bitar” (ISBN: 9185015482). Det är en riktigt dålig bok. Det började rätt intressant som en biografisk skildring av en missbrukares situation och väg in i behandling. Där slutar det intressanta och rätt snart blev boken rätt skum. Det blir en orgie i att beskriva sig själv som den otäcke och vidrige och hemska kriminelle människa som Frey vill ge intryck av att han var, inramat i dramaturgiska effekter. Och jag förstår att det inte var så svårt att avslöja att Freys s.k. självbiografiska bok inte var en självbiografisk bok, han försökte först sälja den som det den är, en fiction bok. Men i sann amerikansk anda gjordes det om till en självbiografisk bok, det säljer kanske bättre i USA.