Redigerat: Om ett par samtal med samtalsexperten Navid Modiri

Detta är en redigerad och kanske mer lättillgänglig version av tidigare publicerat inlägg.

Jag har dragits in i en sociala medier-storm som handlar om Navid Modari. För den som inte känner till honom finns det en bra sammanfattning här. Det hela började med att jag såg följande tweets, vilket nog var min första kontakt med Navid:

Navid som profilerar sig som någon form av samtalsexpert (eller ”samtalsaktivist” som han kallar sig) kastar sig in i drogdebatten och slänger ut sig ord som verklighetsfrånvänt och faktaresistent. Han gör det i ett samtal om Portugal och deras narkotikapolitik och deras siffror över drogrelaterade skador.

Fortsätt läsa ”Redigerat: Om ett par samtal med samtalsexperten Navid Modiri”

Manifestation Stockholm 1/9

Idag närvarade jag vid en manifestation ”Manifestation mot icke-fungerande beroendevård/ narkotikapolitik” i Stockholm. Det var min vän Tina som anordnade den, även Tinas son var delaktig i planeringen (Expressen). Jag lovade för några månader sedan att säga några ord, sedan blev det mer knepigt med det givet att för några veckor sedan gick Tinas son bort på grund av drogerna. Och inte kändes det bättre av att jag i anmälningslistan på Facebook såg ett par namn som ingav oro utifrån mordbrandsattentatet mot mig.

Inte heller blev det bättre av att jag på plats insåg att det inte såg ut som planerat och som jag föreställt mig, och att det var många närvarande som finns i anslutning till dem som inger olust. Sedan inledde en trubadur, med sånger som berörde djupt personligt vad det gäller min resa till drogfrihet och mina åsikter, det gjorde det inte riktigt lättare för mig… Precis före jag pratar sjöng han denna (lyssna gärna och läs sedan vidare):

Fortsätt läsa ”Manifestation Stockholm 1/9”

Igen om det destruktiva debattklimatet inom drogområdet, och vilka politiker som kan kopplas till det

Jag har tidigare skrivit en del om debattklimatet inom drogområdet. Och jag har tidigare skrivit en hel del om cannabis. Detta inlägg kombinerar båda dessa teman.

Mycket av mitt tidigare skrivande om cannabis har handlat om hur våra myndigheter (allt från statliga folkhälsomyndigheter till kommunala enheter som skolor eller drogförebyggare) behandlar forskningsartiklar.

En del handlade om hur media framställde cannabis/cannabisanvändare, och en del handlade om hur man bäst gör att för att minska cannabisanvändning (särskilt bland unga).

Fortsätt läsa ”Igen om det destruktiva debattklimatet inom drogområdet, och vilka politiker som kan kopplas till det”

Debattartikel om narkotikalegalisering

Idag har jag en debattartikel publicerad på Dagens Samhälles hemsida. Jag bemöter en krönika som propagerade för legalisering av narkotika.

För att minska narkotikans skadeverkningar behöver vi fokusera på mer effektiva åtgärder på såväl utbudssidan som efterfrågesidan. Tullens och polisens arbete behöver förstärkas. Vård- och stödstrukturen inom staten, landstingen, kommunerna och civilsamhället behöver förstärkas. Vi behöver en debatt om hur det ska gå till, inte om hur problemen ska förvärras genom en legalisering.”

Hur hamnar en bensindunk från Stockholm utanför en lägenhet i Örebro?

I november skrev jag ett blogginlägg med titeln ”Att tystna eller inte, det är frågan”. Det handlade om en del av mina tankar efter det mordbrandsattentat som jag utsattes för i början av september. Då visste jag inte så mycket om det, mer än att gärningsmannen hade lämnat kvar bensindunken på platsen. Attentatet har påverkat mig oerhört mycket, och påverkar mig fortfarande dagligen.

Jag funderade då på en omstart för bloggens huvudtema med social- och drogpolitisk inriktning, men det är bara att acceptera att det inte går. Bloggen med det temat har nått vägs ände. Det är inte bara det att tillvaron kunde vara bättre rent mentalt, det är också det att attentatet har medfört att den åsiktskorrigering jag genomgått under en tid ytterligare har skruvats till så att en del som jag skrivit tidigare kan jag inte stå för längre, men det är även allt tydligare att de åtgärder som vissa aktörer har vidtagit för att gynna sig själva har inverkat menligt på min möjlighet att nå en läsekrets.

Fortsätt läsa ”Hur hamnar en bensindunk från Stockholm utanför en lägenhet i Örebro?”

Årskrönika 2017

Tiden går fort, det känns som det var igår som jag skrev årskrönika för 2016. Då sammanfattade jag året med ”ELÄNDESÅR och Fuck it”. Och tyvärr fungerar samma sammanfattning för 2017, illustrationsbilden var dock tvungen att justeras en aning. Min depression ger inte med sig, min neuropsykiatriska funktionsnedsättning fortsätter att bråka med mig och i synnerhet mina sociala relationer, och tyvärr är jag hänvisad till vår offentligt finansierade sjukvård och psykiatri och då är det inte så konstigt att det ser ut som det gör beträffande de delarna (hur min egen vård inte fungerat, vilket den fortfarande inte gör, och hur IVO kritiserat den vård jag (inte) fått skrev jag en del om tidigare i år, se länkarna i denna långa mening).

Förutom min sjukdomsbild så lägger sig flera mörka händelser som ett tungt moln över 2017. Och bloggen fortsätter gå kräftgång och ha dödsryckningar.

Fortsätt läsa ”Årskrönika 2017”

Att tystna eller inte tystna, det är frågan

Bilden ovan är en bild på vad som förut var min lägenhetsdörr.  Den 2 september utsattes jag för ett mordbrandsattentat som kunde ha gått väldigt illa. Någon/några hatar mig så mycket att den/de var beredda att offra ett helt flerfamiljshus för att bli av med mig. Det är en tanke som får det att svindla lite.

Attentatet bestod av att någon hällde bensin över dörren, och in genom brevlådan, för att sedan tända på. När min granne hörde brandlarmet och öppnade dörren möttes han av vad han kallade för ”eldhav”. Nu gick det dock materiellt relativt bra på grund av att Nerikes Brandkår var på plats på osannolikt snabba 4 minuter.

Detta hat, och den rädsla som gärningen framkallade, gjorde att jag tystnade. Jag tystnade här på bloggen, och jag tvingades att tacka nej till ett par publika arrangemang.

Fortsätt läsa ”Att tystna eller inte tystna, det är frågan”

En bild av svensk psykiatri i ”välfärdslandet” vi kallar Sverige

Jag har några gånger skrivit om mina egna erfarenheter av svensk psykiatri, om problemet med att få en fungerande hjälp. T ex här i inlägget ”Psykiatrihelvetet”, som är den benämningen jag använder om vården ibland. Det som hände efter det inlägget var dels att min anmälan till IVO om vad som hänt resulterade i att IVO uttryckte skarp kritik mot psykiatrin vid USÖ.

Och så skrev vårdcentralen en ny remiss tillbaka till Allmänpsykiatrin vid USÖ eftersom såväl min läkare vid vårdcentralen som vårdcentralens psykiatriker tyckte att min situation var värre än de klarade av.

Fortsätt läsa ”En bild av svensk psykiatri i ”välfärdslandet” vi kallar Sverige”

Vila i frid Anna!

En av mina favoritbilder på Anna, tagen från hennes Instagram-konto

Idag möttes jag på Facebook av beskedet att min vän Anna har begravts idag. Anna blev tyvärr mördad i början på juni.

Jag kom i kontakt med Anna via den här bloggen. Det ledde till en vänskap som dels innebar att vi småpratade ibland på olika sätt och dels att Anna brukade sprida vidare en del av mina inlägg.

Efter mordet på Anna har hennes Facebook-konto svärmat över av berättelser som understryker den bild jag har tydligast av henne – hon var en fantastiskt stöttande person. Det framgår till exempel av en av våra Facebook-konversationer som Anna tog initiativ till när jag hade en extra jobbig period. Hon är som flera gånger tidigare stöttande och omtänksam:

Det är så många som vittnat om Annas engagemang och stöd. Anna var en oerhört varm och omtänksam person, vilket gör det extra tragiskt och sorgligt att hon ryckts bort från oss i förtid. Hon hade så mycket kvar att ge, och så mycket kvar att uppleva själv. Livet är inte alltid rättvist. Vila i frid Anna! Du är saknad!

IVO riktar kritik mot allmänpsykiatrin vid USÖ

Det har varit ett ärende som pågått en tid, min anmälan i höstas angående den vård jag fått vid psykiatrin på Universitetssjukhuset i Örebro (USÖ). Nu har det slutliga beslutet kommit.

IVO gör följande ställningstagande:

”IVO kan konstatera att vården brustit vad gäller kontinuiteten i patientens vård och behandling”.

Fortsätt läsa ”IVO riktar kritik mot allmänpsykiatrin vid USÖ”

Bra podd om psykodynamisk terapi

Jag brukar lyssna på en podd som handlar om det psykiatriska området, humoristiskt kallad Sinnessjukt. Den drivs av Christian Dahlström.

Jag har under den tid jag följt podden småstört mig på att Christian har haft en tendens att ge små fulslängar mot psykodynamisk terapi (PDT). Min ”upprördhet” över det beror på mina egna goda erfarenheter av min egen PDT.

Fortsätt läsa ”Bra podd om psykodynamisk terapi”

Om mitt IVO-ärende och om ensamkommande och droger

Det kändes lite småbra att försöka starta om bloggen igår. Och det var nog tur att jag gjorde det just igår och inte om ett tag eftersom hemsidan slutade att fungera idag, vilket nog tagit ett tag att upptäcka om jag fortsatt min tystnad… DNS-fel svarade browsern den som kom hit under en stor del av dagen, vilket berodde på att jag missat/inte orkat betala en av bloggens räkningar. Men nu fungerar det iaf! 🙂

Den största aktiviteten idag har so far varit att maila en uppdatering till IVO i mitt ärende. För en tid sedan fick jag ett utkast/förslag till beslut om den kritik som IVO kommer att rikta mot allmänpsykiatrin vid Universitetssjukhuset i Örebro. Jag skrev då några kommentarer som jag skickade in omkring den 21 februari när sista dagen för synpunkter var.

Fortsätt läsa ”Om mitt IVO-ärende och om ensamkommande och droger”

Årskrönika 2016

2017

Så är det dags att summera ännu ett år. Privat kan det göras enkelt: ELÄNDESÅR och Fuck it. Men några eländessaker förtjänar att lyftas fram särskilt, inte för att jag vill gnälla utan för att jag tror att i det finns något som kanske kan ”användas vidare” och för att det kanske blir tydligare varför bloggen kan sammanfattas med färre inlägg och färre läsare. Allt har ju en orsak.

Fortsätt läsa ”Årskrönika 2016”

DO under Agneta Brobergs ledning möjliggör diskriminering

I våras anmälde jag RFHL:s riksförbund till Diskrimineringsombudsmannen. Jag gjorde det dels utifrån att jag sedan anställningen började känt mig både mobbad och orättfärdigt behandlad, dels diskriminerad då RFHL inte följt lagens skrivningar om tillgänglighet och anpassning vid diskrimineringsgrunden neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och dels utifrån att RFHL sade upp mig på märkligt sätt och märkliga grunder.

Delar av det märkliga kring uppsägningen har jag redan indirekt kommenterat i inlägget jag skrev om RFHL:s ekonomi. RFHL fick sänkt statsbidrag från 2,4 miljoner år 2015 till 2,1 miljoner för år 2016. Min totala lönekostnad för RFHL var omkring 3900 kr/mån, en summa de lätt kunnat spara in på flera sätt (bara det att datakommunikationen för RFHL:s hemsida kostade ca 90 000 kr per år, åtminstone enligt bokföringen, när min hemsida med fler besök (jag mätte det i höstas) kostar max 500 kr per år). Så att anta att uppsägningen av mig berodde på annat än att spara 3900 kr per månad är inte så svårt att göra.

Fortsätt läsa ”DO under Agneta Brobergs ledning möjliggör diskriminering”

Psykiatrihelvetet

Jag har under en tid på min Facebook-sida och min Twitter under rubriken ”Svensk psykiatri i katastrofläge” lagt ut en hel del tidningsartiklar om psykiatrin och hur den (inte) fungerar. Som en del i det temat är det nu dags för en sammanfattning av min egen berättelse.

Fortsätt läsa ”Psykiatrihelvetet”