Kategoriarkiv: Politik

Inlägg med kommentarer till politik som inte handlar om narkotikapolitik eller som jag bedömt passar bättre här.

Örebros politiker och en handlingsplan mot drogproblematiken

I november 2014 skrev jag en debattartikel i NA om att Örebro kommun inte hade någon ”vettig politik för beroendevården” och sedan 1/1 2014 inte heller någon gällande handlingsplan/strategi för drogproblematiken. Det är något varje kommun bör/ska ha. Men det har Örebro kommun fortfarande inte, vilket framgår om man går till sidan för kommunens policys/övriga styrdokument där planen som gick ut 2013 fortfarande ligger (dagens datum).

Så för två veckor sedan, den 5 augusti, mailade jag till samtliga politiska partiers första representant/politiker i kommunstyrelsen. Jag skrev om att den strategi som är ”aktuell” gick ut den 31/12 2013 och ställde fyra frågor:

1. Vad är din kommentar till att Örebro inte har en uppdaterad och gällande drogpolitisk handlingsplan?
2. Vad beror det på enligt dig att så inte är fallet?
3. Anser du att Örebro kommun tar problemen med droger på allvar och gör tillräckligt för att minska dessa problem?
4. Om inte, vad mer anser du att kommunen borde göra?

Fortsätt läsa Örebros politiker och en handlingsplan mot drogproblematiken

Den okända drogrelaterade dödsorsaken: välfärdsstaten

Nyligen presenterade EU nya siffror över narkotikaproblematiken. Som vanligt ligger Sverige i absoluta toppen. Och de senaste åren när Socialstyrelsen presenterar sina dödsorsakssiffror i augusti har det ständigt slagits nya rekord i narkotikarelaterad dödlighet, nu runt 900 dödsfall per år.

Helt bortglömd i debatten är den alkoholrelaterade döden som enligt Socialstyrelsens dödsorsaksregister sedan länge är parkerad runt 2000 dödsfall per år.

Och så kan vi för sakens skull lägga till alla människor som inte finner någon annan utväg än självmord då dessa siffror ”går lite in i varandra”, det är ca 1500 individer och även det rätt så stabilt parkerat runt den siffran.

Den debatt som jag märker främst är den om de narkotikarelaterade dödsfallen, alla är överens om att siffran är för hög. I debatten förefaller det som att det står två sidor mot varandra, de som vill fokusera på skadelindrade åtgärder och de som fokuserar på substanserna och hårdare tag mot dessa. Jag själv står ”mitt emellan” och tycker att båda sidorna missar väsentliga punkter, något som jag skrivit om på bloggen några gånger och även debatterat  i Dagens Samhälle.

För att ytterligare komplicera ovanstående problematik har vi en situation med ständigt ökande antal problematiska droganvändare, även det omskrivet här på bloggen ett antal gånger. Likväl som en psykiatri som ständigt förekommer i media med exempel på ett systemhaveri. Läget är illa, katastrofläge brukar jag använda om alla dessa områden.

Fortsätt läsa Den okända drogrelaterade dödsorsaken: välfärdsstaten

Kommentarer till den narkotikaintresserade Stefan Löfven

Foto: Kristian Pohl/ Regeringskansliet

Statsminister Stefan Löfven har den senaste tiden vid ett par tillfällen tagit upp narkotika. Det är lite intressant, dels i sig och dels vad han säger om området.

Den första gången, som jag har noterat i alla fall, var under en partiledardebatt i SVT nyligen.  Enligt Drugnews sade Stefan Löfven

”Narkotikan är ett förbannat gift i vårt samhälle. Det förstör människoliv, det tar människoliv, det göder gängkriminaliteten. Vi måste se till att göra mycket mer för att beivra narkotikabrott och få bort narkotikan.”

Löfven gick sedan in på dels att det var bra att polisen ökade sina insatser mot narkotikan. Fast det finns en del poliser som inte håller med om att så är fallet. Och så tog han upp att vi måste höja straffen för dem som säljer via webbplatser. Jag antar att han då syftar på de få webbplatser som är belägna i Sverige, eller så har han ingen större aning om hur webbhandeln med droger fungerar.

Det intressanta i partiledardebatten var, förutom det sällsynta för att inte säga unika att en statsminister pratar narkotikaproblem, vilket han förtjänar beröm för, att han förefaller tro att det går att få bort narkotikan. Det är i och för sig säkert något som en del politiker tror att de måste säga för att inte anklagas för att se lätt på narkotikafrågan. Men jag skulle föredra en mer verklighetsnära politik än snömos och meningslöst babbel. För talet om det narkotikafria samhället är meningslöst babbel, så mycket enklare det skulle bli om vi alla kunde bli överens om åtminstone det.

Fortsätt läsa Kommentarer till den narkotikaintresserade Stefan Löfven

7. Sverige borde erbjuda heroinassisterad behandling

heroinNär jag för ett antal år sedan insåg att det finns en behandlingsmetod som kallas heroinassisterad behandling, dvs att sjukvården ger heroin till individer som varit beroende av heroin, tyckte jag först att det var helt tokigt. Jag tänkte typ: ”Inte ska samhället ge ut heroin när det finns fungerande behandlingar både med och utan medicin”.

Och går man längre tillbaka var jag även skeptisk mot den läkemedelsassisterade behandlingen (LARO, behandling med metadon eller buprenorfin), inte så att jag var motståndare mot den, men jag kallade den för ”genvägsbehandling”.

Jag hade visserligen sett ett par av mina gamla knarkarkompisar (som f ö bröt med mig för att de tyckte att jag knarkade så destruktivt, en tid före de själva började med heroin) som hade fått livet att fungera med hjälp av LARO. Men jag hade själv brutit mitt beroende bland annat med hjälp av tolvstegsprogrammet och där träffat på några som varit heroinberoende som gjort samma sak, alltså trodde jag att alla kunde göra det i stället för att ta ”genvägen” via medicin.

Fortsätt läsa 7. Sverige borde erbjuda heroinassisterad behandling

Sprutbyte och sen då?

Så har då riksdagen till slut, i onsdags, nästan två år efter att minister Gabriel Wikström förde upp frågan på dagordningen, röstat för att undanröja kommunernas ideologiskt baserade möjlighet att stoppa smittskyddsåtgärden med rena sprutor och kanyler (mm) till injektionsnarkomaner.

Moderaterna gjorde ett sista försök att möjliggöra för att fler ska dö i blodsmittssjukdomar, men misslyckades som tur är (vilket framgår av röstsiffrorna i riksdagen).

Så nu kommer de av narkotikaanvändarna som använder sprutor och som bor i en så stor stad så att landstingen anser sig kunna införa en sprutbytesverksamhet, och som dessutom är 18 år och bosatta i landstinget (dessa två faktorer är korkade då rätten till att skydda sin hälsa borde omfatta även den som debuterar tidigare och den som vistas på annan ort) kunna öka sannolikheten för att inte drabbas av blodsmittor som Hiv och Hepatit.

Fortsätt läsa Sprutbyte och sen då?

Om diskriminering hos SiS och stigma

stigmaSmålands-Tidningen skrev för en vecka sedan en artikel med rubriken ”Missbrukare kräver tillbaka nätdrog”.

Det är en intressant artikel på flera sätt, främst för att den innehåller exempel på såväl diskriminering som stigmatisering. Men även för att den visar på den bristfälliga kulturen inom Statens Institutionsstyrelse (SiS), myndigheten som ansvarar för den mesta av den tvångsvård som vi tillämpar vid problematisk droganvändning eller substansberoende. Det är på intet sätt enbart inom SiS som denna kultur finns, men det har uppmärksammats oftare där i media.

Dessa tre ämnen har jag skrivit en del om tidigare, bland annat för att jag anser att det är tre viktiga ämnen med stor del i att vi har de problem vi har med droger.

Fortsätt läsa Om diskriminering hos SiS och stigma

Åter igen, varför ”pratar” vi så konstigt och så lite?

granskningJag har då och då genom åren här och på Facebook och twitter skrivit om en psykiatri och beroendevård (omfattande mer än psykiatrins beroendevård) i katastrofläge. Det har handlat om nyhetsartiklar om problem av olika slag. Vid några av dessa tillfällen har det handlat om det mest definitiva problemet – dödsfall. Det är en ”hang up” som jag har, att jag tycker att det är för många som dör i förtid och i onödan. Och jag tycker att vi samtalar och debatterar om detta allt för lite. Och om fel saker.

Jag har kommenterat att den officiella statistiken kring hur många som dör en narkotikarelaterad död visar höga siffror, och ökande. Jag har kommenterat att det finns en debatt om hur man ska räkna dessa siffror (det senaste inlägget i den debatten, skrivet av Anna Fugelstad som ligger bakom det omdebatterade Toxreg-registret, publicerades så sent som igår i Läkartidningen), och jag har kommenterat att det finns en debatt att det skulle vara en viss behandlingsmetods fel att siffrorna ser ut som de gör.

Fortsätt läsa Åter igen, varför ”pratar” vi så konstigt och så lite?

Gabriel Wikström – minister utan handlingsförmåga

Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet
Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet

I veckan har en hel del personer som är intresserade av drogområdet blivit smått lyriska över att områdets högst ansvarige minister – Gabriel Wikström – presenterat två nyheter. Jag not so much, mer om det nedan.

DN skrev om den ena nyheten igår med rubriken ”Målet: Färre ska dö av droger i Sverige”. Det handlar om ett uppdrag till Socialstyrelsen om ännu en utredning, eller för att använda politikerspråk när det duggat tätt med utredningar inom drogområdet de senaste åren – regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en nationell åtgärdsplan avseende narkotikadödligheten.

Den andra nyheten, som departementet skickade ut pressrelease om, handlar om förändringar i sprutbyteslagen (sänkt åldersgräns till 18 år och borttaget kommunalt veto). Sedan Gabriel Wikström presenterade idén i februari för 1,5 år sedan har han kokat mycket soppa på det. Man får väl anta att de ständiga hänvisningarna till denna kommande lagförändring har handlar om att minska risken för att ett barn ropar att ministern är naken.

Fortsätt läsa Gabriel Wikström — minister utan handlingsförmåga

Konsumtionsrum – en outnyttjad möjlighet att rädda fler liv

De senaste åren har vi mötts av allt fler nyheter om hur narkotikadödligheten når nya rekordnivåer i Sverige. Vi låter fler och fler dö i förtid. Och vi avstår från att göra det vi kan för att rädda liv. Läs den senaste meningen en gång till – Sveriges politiker avstår från att införa möjligheter till att rädda liv som sedan många år varit tillgängliga i andra länder. Och vi lama svenskar tillåter våra politiker att de inte gör det de skulle kunna göra genom ett enkelt beslut i riksdagen för att rädda fler liv. Hur kan det få vara så?

konsumtionsrum
Det är tomt i Sverige…

Den åtgärd som jag närmast tänker på handlar om så kallade konsumtionsrum, det vill säga inrättningar där individer som använder narkotika kan inta (injicera vanligtvis) sina droger och där det finns sjukvårdspersonal tillgängliga som kan gripa in om det blir en överdos.

I maj förra året skrev en dansk tidning om att sedan Danmark 2012 införde några konsumtionsrum (fixerum) hade 301 liv räddats där. Ingen som fick en överdos dog. I Sverige hade det med stor sannolikhet blivit ytterligare 301 döda människor.

Fortsätt läsa Konsumtionsrum — en outnyttjad möjlighet att rädda fler liv

Löfvén knarkchockar men saknar idéer och kunskap

almedalenDrogområdet och dess problem brukar – numera – aldrig vara ett ämne som våra politiker i Almedalen bryr sig särskilt mycket om. Det gäller i synnerhet partiledarnas tal.

Det är lite märkligt eftersom problematiken indirekt eller direkt berör en bra bit över en miljon svenskar (PDF). Siffror som dessutom ökar ständigt.

Man skulle ju kunna tro att när ett samhällsproblem berör så många så borde det vara något som engagerar tänkande politiker att presentera lösningar kring i ett stimulerande politiskt samtal/debatt. Men tystnaden är rätt kompakt för att inte säga total.

I Almedalen har det varit tyst från partiledartalarstolen länge, fram tills igår (!!!).

Fortsätt läsa Löfvén knarkchockar men saknar idéer och kunskap

Om narkotikadöden och minister Wikströms ”viktiga steg”

Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet

Det senaste året har vår folkhälsominister Gabriel Wikström i ett par debattartiklar (AB i maj, Expressen i november) deklarerat att Socialstyrelsen fått i uppdrag att kartlägga den svenska narkotikarelaterade dödligheten.

Gabriel kallade kartläggningen ”ett första viktigt steg för att rädda liv”. Jag skrev ett svar (visserligen ser det ut som att Inger Forsgren är medförfattare också, men men…) och påtalade att vi känt till den höga dödligheten sedan länge och att det finns välformulerade förslag om åtgärder, inkl en S-motion, framtagna sedan länge – och det var enligt mig inte nya ord som behövdes utan handling.

Fortsätt läsa Om narkotikadöden och minister Wikströms ”viktiga steg”

Nej, nej, nej Anders Ågren (M) – sprid inte lögner!

Märkligt nog förekommer det fortfarande en debatt om sprutbytesprogrammens vara eller inte vara. Det är politiker i kommuner eller regioner som av ideologisk förblindning eller ren och skär okunskap som argumenterar emot de smittskyddsinsatser som föreslås från sjukvårdens sida. Med det kommande avskaffandet av vetot kommer dessa ignoranta individers inflytande minska, problemet finns dock kvar och måste därför bemötas.

I Umeå har de inte bara drabbats av S-politikern Holmlund utan även M-politikern Anders Ågren. Ågren skrev igår ett blogginlägg med rubriken ”Nej, nej, nej – kapitulera inte inför knarket i Umeå”. Man skulle ju kunna tro att Ågren argumenterar för bättre preventiva åtgärder (dvs inte traditionella kommunala förebyggande aktiviteter) eller bättre vård av individer med problem alternativt bostad först eller något annat humant. Men icke, han argumenterar mot införandet av en smittskyddsåtgärd, dvs mot sprutbyte.

Fortsätt läsa Nej, nej, nej Anders Ågren (M) — sprid inte lögner!

Kan man älska socialtjänsten?

Ibland är jag hård mot de som arbetar inom socialt arbete inom kommuner. Ibland är det nog förtjänat, och ibland kanske det är lite orättvist. Ibland glömmer jag nog dessutom bort att ta hänsyn till den politiska aspekten som finns alldeles för nära socialt arbete till följd av kommunorganisationen. Och ibland är det svårt att formulera sig klokt när skrivandet sker på hobbyplanet. Och ibland är det svårt att bortse från den stora frustrationsnivå som finns när man levt i konsekvenserna av att saker och ting inte fungerar så bra inom social omsorg och vård. Särskilt när man fortfarande lever mitt i det genom engagemang och kontakt med de brukare som fortfarande behöver samhällets hjälp men inte får det som behövs.

Faksimil från Västerbottens-Kuriren
Faksimil från Västerbottens-Kuriren

Under en lång rad år har vi kunnat notera nedskärningar inom det sociala området som rör beroendefrågor. Det handlar såväl om nedskärningar i budgetar som (bort)prioriteringar. För drygt en vecka sedan läste jag en nyhet om situationen hos socialtjänsten i Umeå (artikel ligger bakom betalvägg så därför kan jag inte länka, men jag fick läsa artikeln genom en av bloggens läsare). Nyheten handlade om att socialtjänsten i Umeå kommun skötts så dåligt att en bristsituation uppstått inom Individ och Familjeomsorgs-enheten där det saknas socialsekreterare. Därför beslutade kommunen att låta en del av de socialsekreterare som arbetade med vuxna börja arbeta med barn och unga i stället. Det resultat som kalkyleras syns i bilden, kommunen räknar med allvarliga problem men det är ändå något som går igenom.

Fortsätt läsa Kan man älska socialtjänsten?

Psykiatribröllopet på Husby Säteri som orsakade skada

husby

I februari i år bjöds jag in till ett helgseminarium på Husby Säteri utanför Söderköping. Det handlade om en kommande satsning inom svensk psykiatri som skulle genomföras med anledning av den nya patientlagen som Göran Hägglund ligger bakom. Den nya lagen ger patienter med med livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada rätt till ny bedömning och vård enligt vetenskap och beprövad erfarenhet inom eller utom landstinget. För detta hade det bildats ett nytt bolag.

Jag imponerades av listan på deltagarna och den som bjöd in var en välkänd person inom svenskt näringsliv. Bland deltagarna fanns professorer, en fd minister i alliansregeringen (tillika medlem av styrelsen/ledningen för det nya bolaget), en moderat riksdagsledamot och några andra namnkunniga personer inom aktuellt område. Inbjudaren var Peje Emilsson som genom sitt bolag Magnora äger såväl PR-firman Kreab som den privata skolkoncernen Kunskapsskolan och Silver Life inom privat äldrevård. Rubriken på den av Emilsson undertecknade inbjudan var ”Välkommen till en första samling i arbetet för valfrihet i psykiatrin!”.

Fortsätt läsa Psykiatribröllopet på Husby Säteri som orsakade skada

EUs rapport om läget o trender för narkotika

EU har idag publicerat en rapport om läget för den europeiska narkotikamarknaden, vilket bl a SvT rapporterat om. EU skriver i sammanfattningen:

”De viktigaste slutsatserna i EMCDDA:s nya analys av narkotikasituationen i Europa pekar mot en situation där långsiktiga mönster och trender kvarstår samtidigt som nya användningsmönster och åtgärder utvecklas. Globala faktorers betydelse för drogförsäljning och policydiskussioner framgår klart av årets analys, medan både användningsmönster och kampen mot problemen på lokal nivå finns i förgrunden för nya trender.”

Att trenderna består är inte något positivt, det innebär fortsatta problem.

I rapporten lyfter EUr fram några intressanta punkter som jag försöker sammanfatta genom att lyfta ut några citat inom områdena allmänt, några utvalda drogkategorier, dödsfall och så några kommentarer för Sveriges del.

Fortsätt läsa EUs rapport om läget o trender för narkotika