Kategoriarkiv: Minpolitik

Inlägg där jag kommenterar vad jag vill ha för politiskt program. Aningen förvirrande eftersom jag direkt och indirekt gör det i andra kategorier alt på mina sidor också.

Den okända drogrelaterade dödsorsaken: välfärdsstaten

Nyligen presenterade EU nya siffror över narkotikaproblematiken. Som vanligt ligger Sverige i absoluta toppen. Och de senaste åren när Socialstyrelsen presenterar sina dödsorsakssiffror i augusti har det ständigt slagits nya rekord i narkotikarelaterad dödlighet, nu runt 900 dödsfall per år.

Helt bortglömd i debatten är den alkoholrelaterade döden som enligt Socialstyrelsens dödsorsaksregister sedan länge är parkerad runt 2000 dödsfall per år.

Och så kan vi för sakens skull lägga till alla människor som inte finner någon annan utväg än självmord då dessa siffror ”går lite in i varandra”, det är ca 1500 individer och även det rätt så stabilt parkerat runt den siffran.

Den debatt som jag märker främst är den om de narkotikarelaterade dödsfallen, alla är överens om att siffran är för hög. I debatten förefaller det som att det står två sidor mot varandra, de som vill fokusera på skadelindrade åtgärder och de som fokuserar på substanserna och hårdare tag mot dessa. Jag själv står ”mitt emellan” och tycker att båda sidorna missar väsentliga punkter, något som jag skrivit om på bloggen några gånger och även debatterat  i Dagens Samhälle.

För att ytterligare komplicera ovanstående problematik har vi en situation med ständigt ökande antal problematiska droganvändare, även det omskrivet här på bloggen ett antal gånger. Likväl som en psykiatri som ständigt förekommer i media med exempel på ett systemhaveri. Läget är illa, katastrofläge brukar jag använda om alla dessa områden.

Fortsätt läsa Den okända drogrelaterade dödsorsaken: välfärdsstaten

Kommentarer till den narkotikaintresserade Stefan Löfven

Foto: Kristian Pohl/ Regeringskansliet

Statsminister Stefan Löfven har den senaste tiden vid ett par tillfällen tagit upp narkotika. Det är lite intressant, dels i sig och dels vad han säger om området.

Den första gången, som jag har noterat i alla fall, var under en partiledardebatt i SVT nyligen.  Enligt Drugnews sade Stefan Löfven

”Narkotikan är ett förbannat gift i vårt samhälle. Det förstör människoliv, det tar människoliv, det göder gängkriminaliteten. Vi måste se till att göra mycket mer för att beivra narkotikabrott och få bort narkotikan.”

Löfven gick sedan in på dels att det var bra att polisen ökade sina insatser mot narkotikan. Fast det finns en del poliser som inte håller med om att så är fallet. Och så tog han upp att vi måste höja straffen för dem som säljer via webbplatser. Jag antar att han då syftar på de få webbplatser som är belägna i Sverige, eller så har han ingen större aning om hur webbhandeln med droger fungerar.

Det intressanta i partiledardebatten var, förutom det sällsynta för att inte säga unika att en statsminister pratar narkotikaproblem, vilket han förtjänar beröm för, att han förefaller tro att det går att få bort narkotikan. Det är i och för sig säkert något som en del politiker tror att de måste säga för att inte anklagas för att se lätt på narkotikafrågan. Men jag skulle föredra en mer verklighetsnära politik än snömos och meningslöst babbel. För talet om det narkotikafria samhället är meningslöst babbel, så mycket enklare det skulle bli om vi alla kunde bli överens om åtminstone det.

Fortsätt läsa Kommentarer till den narkotikaintresserade Stefan Löfven

Legalisering av droger

Det finns en internationell och svensk debatt om legalisering av droger. Att vilja legalisera droger kan man vilja utifrån ett antal olika aspekter, t ex utifrån ideologi eller en uppfattning om att det är det mest skademinskande osv. Jag själv menar att vare sig ideologi eller ”uppfattning” duger då vårt internationella och svenska samhälle har ett allvarligt drogproblem med stora skadeverkningar och då bör vi ”skynda långsamt och täppa till så mycket springor som möjligt”, dvs vi bör utgå från så mycket vetande som möjligt.

Området har blivit lidande av allt tyckande och gissande eller ogrundade uppfattningar om hur saker och ting bör vara, därför måste vi allt mer basera våra åtgärder på fakta som genereras med vetenskaplig metodik. Det är utgångspunkten för mitt svar till Liberala Partiets debattartikel på SvT Opinion, en debattartikel som blandar och ger av avkriminalisering och legalisering men som förefaller grundad i libertariansk ideologi och en ekonomisk styrmodell. Läs gärna mitt svar här!

Stigma

stigmaIbland brukar jag kommentera att stigmatisering och diskriminering är något av de mer allvarliga problemen inom svenskt drogområde som inte adresseras.

Stigmatisering är ett sociologiskt teoretiskt begrepp, som handlar om att (i detta fall) individer som använder (eller har använt) droger (i synnerhet narkotika) generaliserat påförs en rad egenskaper som t ex opålitliga, oärliga,  manipulerande, korkade, låg IQ, oempatiska, besvärliga etc (för mer exempel läs vilket öppet kommentarsfält som helst i media som skriver om narkotikaanvändare), samt allmänt oönskade i samhället, vilket leder till ett utanförskap i samhället. De blir lätt ”outsiders” (vilket är titeln på just Beckers bok i ämnet).

Och i denna process är det kanske det mest ironiska att samhällets insatser för att minska narkotikaproblematiken ofta bygger på att kommunicera dessa negativa bilder, se bara på kommunikationen från vissa anhöriggrupper eller Facebook-grupper som påstår sig vara motståndare till droger, eller för den delen budskapen från samhällets officiella kampanjer mot droger där t ex den pågående nationella kampanjen mot cannabis ofta påtalar (som Uppsala Universitets seminarium i Almedalen också gjorde) att användare blir ”dumma i huvudet”, något som inte är sant och det faktum att i den studie man använder sig av så var den större gruppen cannabisanvändare den grupp som hade högsta IQ-siffran av alla nämns självfallet inte.

Fortsätt läsa Stigma

Politik som behövs för en fungerande missbrukarvård

Genom åren har jag då och då fått kommentarer av slaget: ”Men vad tycker/vill du då?” eller ”Vad skulle du göra…?”, och jag har medvetet valt att inte skriva särskilt mycket om det. Visst framkommer en del vad jag tycker i mina inlägg (framför allt att nuvarande politik inom drogområdet är dålig och att kompetensen är katastrofalt låg inom i stort sett samtliga enheter som jobbar inom drogområdet), men jag har så klart fler åsikter än så. Så inte minst så här i valtider kan det vara på sin plats att klargöra vad jag tycker om drogområdet. Först ut är två punkter som krävs för en fungerande missbrukarvård:

  • Tillåta vinster i välfärden
  • Införa LOV i samtliga kommuner/landstingskommuner

En sak jag varit tydlig med tidigare är att det krävs fler alternativ, gärna privata eller för den delen kooperativa/ideella om någon tror på de formerna, inom drogområdets behandlingssektor. Det har jag skrivit om i inlägget ”Missbruk och vinster i välfärden”, mestadels utifrån HVB-perspektivet men det politiska gäller även öppenvården. Och slutsatsen är tydlig, det krävs vinst- och utdelningsmöjligheter även i detta område för att erbjuda de som är i behov av vård bästa möjliga vård. Ett vinstförbud i välfärdsområdet leder enbart till sämre vårdmöjligheter. Fortsätt läsa Politik som behövs för en fungerande missbrukarvård

Missbruk och vinster i välfärden

I det kommande valet finns en frågeställning som åtminstone teoretiskt är av största vikt för missbruksområdet/missbrukarvården, frågeställningen om privat vård. Under en lång tid var behandlingshem en central beståndsdel i missbrukarvården, men sedan 90-talskrisen har det varit en ständig minskning på såväl antalet individer som får behandling vid HVB-hem som antalet dagar dessa får.

Socialstyrelsen skriver t. ex. i en rapport ”Tillståndet och utvecklingen inom hälso- och sjukvård och socialtjänst Lägesrapport 2013” (PDF, s 121) att

Fortsätt läsa Missbruk och vinster i välfärden

Bristande privatisering en del av missbruksproblemet

”Vården kan aldrig bli en marknad bland andra eftersom det handlar om empati och omsorg om andra.” hävdar kristna organisationen Ersta diakonis direktor Stefan Nilsson i SvD. Och det är så fel som det någonsin kan bli.

Idag har vi en missbrukarvård som på sin höjd strävar efter att utifrån Socialstyrelsens och Sveriges kommuner och landstings direktiv strävar efter att bli missbruksvård. Redan där är ett av problemen tydliga, dessa offantliga offentliga organisationer som styr svensk missbrukarvård har gemensamt bestämt att människan ska utdefinieras från missbrukarvården. För det är en väsentlig skillnad på missbruksvård och missbrukarvård.

Läs hela inlägget>>

Politiska utgångspunkter, del 2

Exkriminell kommenterade del 1 med att det finns bara ett parti jag kan välja, Socialdemokraterna. Så kanske det är. Åtminstone om jag skulle välja enbart utifrån hur uppväxten sett ut, den förlängda tonårsrevolten undantagen, där det som liten var en kamp ”på liv och död” när jag sent på natten valdagarna stod bredvid bordet och med en 8/11-årings entusiasm kommenterade valsedlarna och jublade varje gång jag såg en valsedel med min mammas namn på.

Eller där hedersplatsen på väggen delades av en Sweet-affisch och en handflagga med Olof Palmes autograf på som jag sparat från en av alla partikongresserna. Eller där jag år 1980 retades i skolan av en av högerbloggarnas favoritbloggare för att jag stavade mitt parti sosialdemokraterna. Då vore det enkelt.

Fortsätt läsa Politiska utgångspunkter, del 2