Kategoriarkiv: Missbruk/beroende

Inlägg som berör drogområdet. Inte minst problematisk användning (det som förr kallades missbruk och som allt gör ofta fortfarande gör det av ”smidighetsskäl” eller okunskap) och beroende.

Missbruk i media, tolvstegare och KRIS-are i UNT

Faksimil från UNT.se 170815

En av bloggens mer trogna läsare tipsade idag mig om en artikel i UNT. Artikeln handlar om kvinnan i ett av de mer framträdande paren inom Kriminellas Revansch i Samhället (KRIS). De senaste åren har såväl Gibbe som Sara Woldu förekommit i flera nyhetsartiklar, TV-program och någon enstaka debattartikel. De driver den linje som de tillhör, KRIS och Anonyma Narkomaner (NA), vilket innebär motstånd mot andra behandlingsalternativ och proklamerande av KRIS/NA:s trossatser.

Det är egentligen inget fel i det. Snarare är det bra, jag vill ha så många som möjligt engagera i det offentliga samtalet om drogproblematiken. Och såväl NA som KRIS gör ofta ett ofantligt bra jobb. Jag vill att det ska gå bra för NA och KRIS. De hjälper många människor. Och oftast är de aktiva/engagerade människorna i dessa kretsar riktigt trevliga, t o m trevligare än flertalet personer jag träffat på i det som ibland är KRIS/NA:s ”motståndare”, t ex brukarföreningarna, fd Svenska Brukarföreningen, som förespråkar substitutionspreparat som Metadon och Buprenorfin. Det är nästan så jag ibland undrar om det är något i/med dessa preparat som gör att så många individer i brukarföreningarna är otäcka, opålitliga, falska och otrevliga (ungefär som det allt för ofta kunde vara med personer som var inne i ett aktivt drogberoende). Men men.

Fortsätt läsa Missbruk i media, tolvstegare och KRIS-are i UNT

Svensk beroendevård och SVT i katastrofläge

Jag har i bloggen och i sociala media de senaste åren flera gånger påtalat att svenskt beroendeområde enligt min åsikt är i katastrofläge. Det har handlat om att det finns flera källor, såväl ”officiella” som KI/STAD-studien som mer inofficiella som nyhetsmedias olika nivåer av ”nedslag”/reportage, till att antalet individer med problematisk användning av droger ökar.

Det har handlat om att svensk beroendevård inte fungerar eller ens har en aning om det som görs har någon effekt på några års sikt. Det har handlat om bristfälliga kunskaper. Och det har handlat om förebyggande insatser och kampanjer som inte har fungerat eller ens haft en god kvalitet. Och det har handlat om alla dessa dödsfall.

Varianterna på temat katastrofläge har varit många. Och jag har känt mig relativt ensam i att presentera denna bild som står i kontrast mot den mer vedertagna bilden från etablissemanget om att allt är bra, en bild som börjat rämna även officiellt på grund av dödsfallssiffrorna.

Fortsätt läsa Svensk beroendevård och SVT i katastrofläge

Färre får hjälp (i Stockholm), men vem bryr sig?

DN:s Stockholmsdel hade igår en intressant artikel med rubriken ”Färre missbrukare får hjälp av socialtjänsten”.  År 2002 fick 3766 individer med problematisk droganvändning ”hjälp” från socialtjänsten i Stockholms stad, år 2016 var siffran 1979. Det är en kraftig minskning, Frågan är vad det beror på.

Beror det på att vården från socialtjänstens sida varit så bra? Dels finns det ju (med största sannolikhet) ingen statistik på antalet individer som fått ett fungerande liv efter socialtjänstens insatser, och inte heller är det väl någon brukarorganisation som lyft fram vården i Stockholm som särskilt väl fungerande. IVO tyckte iaf inte det efter Uppdrag Gransknings program.

Beror det på att antalet problematiska brukare har minskat? Antingen genom den bra vård som ges eller genom någon samhällstrend. Knappast. Även om det inte finns någon bra undersökning för Stockholm (det finns det knappt ens för hela landet, men om vi enbart tar antalet problematiska narkotikaanvändare så skattades de år 2004 till 26 000 för hela landet. 2014 skattades de till 55 000. Så det är inte så troligt att det handlar om en minskning.

Fortsätt läsa Färre får hjälp (i Stockholm), men vem bryr sig?

7. Sverige borde erbjuda heroinassisterad behandling

heroinNär jag för ett antal år sedan insåg att det finns en behandlingsmetod som kallas heroinassisterad behandling, dvs att sjukvården ger heroin till individer som varit beroende av heroin, tyckte jag först att det var helt tokigt. Jag tänkte typ: ”Inte ska samhället ge ut heroin när det finns fungerande behandlingar både med och utan medicin”.

Och går man längre tillbaka var jag även skeptisk mot den läkemedelsassisterade behandlingen (LARO, behandling med metadon eller buprenorfin), inte så att jag var motståndare mot den, men jag kallade den för ”genvägsbehandling”.

Jag hade visserligen sett ett par av mina gamla knarkarkompisar (som f ö bröt med mig för att de tyckte att jag knarkade så destruktivt, en tid före de själva började med heroin) som hade fått livet att fungera med hjälp av LARO. Men jag hade själv brutit mitt beroende bland annat med hjälp av tolvstegsprogrammet och där träffat på några som varit heroinberoende som gjort samma sak, alltså trodde jag att alla kunde göra det i stället för att ta ”genvägen” via medicin.

Fortsätt läsa 7. Sverige borde erbjuda heroinassisterad behandling

2. Om mitt IVO-ärende och om ensamkommande och droger

Det kändes lite småbra att försöka starta om bloggen igår. Och det var nog tur att jag gjorde det just igår och inte om ett tag eftersom hemsidan slutade att fungera idag, vilket nog tagit ett tag att upptäcka om jag fortsatt min tystnad… DNS-fel svarade browsern den som kom hit under en stor del av dagen, vilket berodde på att jag missat/inte orkat betala en av bloggens räkningar. Men nu fungerar det iaf! 🙂

Den största aktiviteten idag har so far varit att maila en uppdatering till IVO i mitt ärende. För en tid sedan fick jag ett utkast/förslag till beslut om den kritik som IVO kommer att rikta mot allmänpsykiatrin vid Universitetssjukhuset i Örebro. Jag skrev då några kommentarer som jag skickade in omkring den 21 februari när sista dagen för synpunkter var.

Fortsätt läsa 2. Om mitt IVO-ärende och om ensamkommande och droger

Skål IOGT-are – men sluta stigmatisera!

stigmaAv någon anledning hamnade jag på IOGT-NTO:s podd i helgen. Väl där fastnade jag på ett inlägg som heter ”Skålen”. Det var något som så intressant som problematisering av skålandet. Jag kan förstå att det för IOGT-are är något intressant att filosofera över.

Det jag inte kan förstå är varför IOGT-are är så angelägna, visserligen under ”god tankes flagg”, att stigmatisera de som tidigare har haft ett drogberoende, i detta fall alkoholberoende. Det var något som den aktuella podden innehöll en del av,  förmodligen omedvetet och förmodligen på grund av bristande kunskap. Mer om det nedan, men först detta med att skåla!

Fortsätt läsa Skål IOGT-are — men sluta stigmatisera!

Åter igen, varför ”pratar” vi så konstigt och så lite?

granskningJag har då och då genom åren här och på Facebook och twitter skrivit om en psykiatri och beroendevård (omfattande mer än psykiatrins beroendevård) i katastrofläge. Det har handlat om nyhetsartiklar om problem av olika slag. Vid några av dessa tillfällen har det handlat om det mest definitiva problemet – dödsfall. Det är en ”hang up” som jag har, att jag tycker att det är för många som dör i förtid och i onödan. Och jag tycker att vi samtalar och debatterar om detta allt för lite. Och om fel saker.

Jag har kommenterat att den officiella statistiken kring hur många som dör en narkotikarelaterad död visar höga siffror, och ökande. Jag har kommenterat att det finns en debatt om hur man ska räkna dessa siffror (det senaste inlägget i den debatten, skrivet av Anna Fugelstad som ligger bakom det omdebatterade Toxreg-registret, publicerades så sent som igår i Läkartidningen), och jag har kommenterat att det finns en debatt att det skulle vara en viss behandlingsmetods fel att siffrorna ser ut som de gör.

Fortsätt läsa Åter igen, varför ”pratar” vi så konstigt och så lite?

Tolvsteg i Örebroar´n – myt och lögn

Örebroar´n är en gratistidning som delas ut till alla hushåll i Örebro, en reklamtidning som ägs av Mittmedia (samma företag som äger Nerikes Allehanda). Som alltid med gratistidningar ingår en del artiklar som ibland är journalistiska texter, eller åtminstone ska föreställa det.

I förra veckan hade Örebroarn ett uppslag med rubriken ”Ett lyckat yttre – men alkoholist: ‘Gömde vinet’”. Det ser ut som en nyhetsartikel, och jag antar att ”journalisten” Jesper Eriksson avsett att det ska vara en journalistisk produkt. Eftersom källkritik/faktagranskning numera inte verkar vara en del av journalistutbildningen (antar att Eriksson gått någon form av sådan) så fungerar artikeln i själva verket mest som dold (ev köpt?) reklamplats för ett företag i Örebro.

Fortsätt läsa Tolvsteg i Örebroar´n — myt och lögn

Gabriel Wikström – minister utan handlingsförmåga

Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet
Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet

I veckan har en hel del personer som är intresserade av drogområdet blivit smått lyriska över att områdets högst ansvarige minister – Gabriel Wikström – presenterat två nyheter. Jag not so much, mer om det nedan.

DN skrev om den ena nyheten igår med rubriken ”Målet: Färre ska dö av droger i Sverige”. Det handlar om ett uppdrag till Socialstyrelsen om ännu en utredning, eller för att använda politikerspråk när det duggat tätt med utredningar inom drogområdet de senaste åren – regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en nationell åtgärdsplan avseende narkotikadödligheten.

Den andra nyheten, som departementet skickade ut pressrelease om, handlar om förändringar i sprutbyteslagen (sänkt åldersgräns till 18 år och borttaget kommunalt veto). Sedan Gabriel Wikström presenterade idén i februari för 1,5 år sedan har han kokat mycket soppa på det. Man får väl anta att de ständiga hänvisningarna till denna kommande lagförändring har handlar om att minska risken för att ett barn ropar att ministern är naken.

Fortsätt läsa Gabriel Wikström — minister utan handlingsförmåga

Medikaliseringens brister och risker

Tidigare har det funnits en debatt om vad som är god beroendevård, och om vad som inte är det. Jag redogjorde för en del av det i mitt försök till en C-uppsats om diskursen i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för beroendevården. Numera verkar debatten om beroendevården främst bestå av för eller emot läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende. Det är synd, mycket synd, då den delen dels är i stort sett oomtvistad vetenskapligt och dels enbart berör en minoritet av individerna med beroendeproblematik.

Att debatten hamnat så här beror dels på KRIS profilmässigt lyckades väldigt väl med att skapa uppmärksamhet kring sin kampanj ”Statligt knark” som lanserades i Almedalen 2011 och dels att Socialstyrelsen lyckats väldigt väl med de nationella riktlinjerna för beroendevården.

Fortsätt läsa Medikaliseringens brister och risker

Om svenska poliser i narkotikadebatten

På mina sidor i sociala medier (främst min Facebook-profil och min Facebook-sida samt Twitter) brukar jag kommentera nyheter etc. I fredags hade DN en artikel med rubriken ”Billigt heroin ökar på plattan”. Jag kommenterade den med ”Om kriget mot narkotikan varit lyckat borde ju inte priserna sjunka ständigt och inte minst i realpris”. För så är det ju. Ett syfte med de åtgärder (kallat ”War on drugs” av en del, inte minst amerikanska politiker) som Sverige och övriga världen införde (särskilt från 70/80-talet och framåt) var ju utbudsbegränsning, och när utbudet minskar mer än efterfrågan så leder det till högre priser och inte lägre, vilket som alla som kan sin ekonomiska teori vet.

Och detta är ju bara en aspekt av att det är tydligt att samhällets insatser mot narkotikaproblematiken är misslyckade, ständigt ökande antal individer med beroende och en tydlig uppåtgående trend för narkotikadödsfallen är andra belägg för det.

Fortsätt läsa Om svenska poliser i narkotikadebatten

Nej, det var inte informationsmöten som minskade spice-efterfrågan

Igår såg jag en nyhet i mitt mailflöde som jag möjligtvis feltolkar, eller så gör jag inte det och då är det bara ytterligare ett exempel i raden på att våra tjänstemän inom drogområdet inte har den förståelse och kunskap som de borde ha.

Det var Nya Wermlands Tidningen som rapporterade från ett seminarium i Degerfors om narkotikaläget i Degerfors samt Karlskoga.

Fortsätt läsa Nej, det var inte informationsmöten som minskade spice-efterfrågan

Örebro kommun agerar ovetenskapligt

I dagens NA kan man läsa om att totalt 19 gymnasieelever stängdes av från sin utbildning under förra året. I 9 fall handlade det enbart om att eleverna konstaterats ha använt droger, säkerligen cannabis i flertalet fall.

Det är anmärkningsvärt att Örebro kommun anser att man ska inverka skadligt på dessa elevers framtidsmöjligheter enbart för att de har använt annat berusningsmedel än alkohol.

Fortsätt läsa Örebro kommun agerar ovetenskapligt

Brukarinflytande eller Kejserliga kläder?

Jag har tidigare skrivit en del om brukarinflytande och brukarperspektiv inom beroendevården/psykiatrin. 2011 skrev jag om brukarrådet vid Beroendecentrum i Örebro som gav intryck av att mest vara en informationsrunda med kaffe och kaka. 2013 skrev jag (och kallade RFHL för årets ”nyttiga idiot”) om hur så kallade ”brukarrevisioner” lätt kan bli redskap i myndigheternas strävan efter att ge en bild av att beroendevården fungerar så bra, när verkligheten så ofta ger en helt annan bild.

Och 2014 skrev jag om ”de lurade brukarna” apropå att forskning hade kommit fram till samma budskap som jag framfört, att det finns en diskrepans mellan ”brukarrevisioner” och verkligheten.

För ett tag sedan, när jag hade fullt upp med att bli uppsagd från RFHL på grund av ”arbetsbrist” (vill man bli lurad är ju kompetens ett hinder), gick en lokal organisation i Jönköping (forskningsenhet inom Region Jönköping) ut med hur brukarrevisioner är ett viktigt instrument för att öka inflytandet apropå ett event som gick av stapeln i Jönköping där ”brukarinflytande” diskuterades (nja, förmodligen inte diskuterades utan ”ryggklappades” för att få nyttiga idioter att känna sig bättre till mods).

Fortsätt läsa Brukarinflytande eller Kejserliga kläder?

Dödsfallsstatistik i all ära, men…

Till minne av J
Till minne av J

Jag har skrivit om det tidigare. Men med en dåres envishet upprepar jag mig. Jag har också skrivit om ämnet utifrån ett mer formellt förhållningssätt tidigare, om statistik och sånt. Det formella har sin plats, men det kommer mig mer nära när det blir personligt.

I veckan kom ett mail från en vän som är professor (han är t o m dubbelprofessor, i psykiatri och rättspsykiatri). Han har ett sällsynt stort hjärta för de av oss som hamnat lite vid sidan av samhällets autobahns, Tänk om fler inom vården och akademin kunde känna på samma sätt, då skulle de problem som vi ser minska!

Fortsätt läsa Dödsfallsstatistik i all ära, men…