Blogg

Lite om att vara brottsoffer och underbara poliser

Triggervarning: Detta inlägg kan verka stötande för inskränkta/korkade personer.

Denna gång blir det ett inlägg av privat karaktär, kanske kan det hjälpa mig i det läge jag befinner mig i. Det hela handlar om en händelse som jag berättat lite om för de som är vänner med mig på Facebook och som jag enbart nämnt indirekt här tidigare i min julhälsning.

Jag blev rånad söndagen för jul, även om det ska vara ”rånad” utifrån de detaljer jag nu berättar. Juridiskt är det tydligen ”stöld” eller alternativt ”grov stöld” beroende på vilken polis man lyssnar på. Att det sedan upplevdes och kändes som ett rån är en helt annan sak, formellt var det alltså inte det.

Fortsätt läsa ”Lite om att vara brottsoffer och underbara poliser”

Årskrönika 2015

Om jag ska summera bloggens 2015 inleddes året mycket trevande och stillsamt för att sedan bli ett bra bloggår. Jag hade lagt ned skrivandet då det tar på lite olika sätt att skriva en blogg som denna, men runt den 20:e januari kom ett mail som fick mig att börja igen, en kille skrev bl a:

Bloggen fyller således ett till syfte: att ge mig känslan av att jag – i den utsatta situation jag befinner mig just nu i – inte är ensam om att uppleva och uppfatta verkligheten på det sätt jag gör; i förlängningen handlar det om att inte förlora en del av mig själv.

Det tillsammans med några likartade mail och Facebook-meddelanden fick mig att börja skriva igen. Om inte annat visar det hur beroende av positiv feedback jag är, för energins skull. Och som motvikt till det som fick mig att sluta, smutskastningen av min person (droppen som fick mig att sluta var när Göteborgsläkaren Kai Knudsen och en IOGT-journalist kallade mig ”drogliberal” offentligt, vilket jag trodde bidrog till att jag hade svårt att få jobb inom mitt yrkesområde).

När detta skrivs, kl 15 den 31/12 så har bloggen under 2015 haft 56 704 besök, varav ca 39 000 är unika individer, som läst 90 065 sidor.
De tre mest lästa inläggen under året blev dessa: På plats ett kom ett inlägg om nyhet om ungdomar och psykoser (6098 visningar). På andra plats kom ett inlägg från 2013 om en Facebook-skröna om en ny drog (2745 visningar under 2015) och på tredje plats kom ett gästblogginlägg om medicinsk cannabis skrivet av bl a forskaren Amir Englund (2139).

Den myndighet som varit här oftast är Stockholms läns landsting med 97 besök, följt av Örebro kommun med 80 besök. Den media som varit här oftast är Sveriges Radio med 43 besök, följt av SVT med 29 besök.

Fortsätt läsa ”Årskrönika 2015”

Svensk beroendevård sammanfattad från Norrköping

Norrköpings beroendevård var i fokus i augusti i samband med att en individ som bollats mellan socialtjänst och psykiatri utan att få hjälp knivhögg tre individer. Det är ett exempel på att beroendevården i Sverige inte fungerar särskilt väl, inte minst för de som har lite mer komplex problematik. Det märkliga är att det kan se ut så trots att politiker under åtminstone 10-15 år som jag följt området pratat om att det är ett problem med individer som faller mellan stolarna, dvs behöver hjälp både från psykiatrin och kommun (som tyvärr fortfarande har huvudansvaret vid beroendeproblematik). Och trots att förre ministern Maria Larsson skrev en lag om att kommuner och landsting måste samarbeta kring dessa personer.

Men goda tankar och vackra ord (inkl lagtext) räcker inte långt. Och eftersom det inte finns någon organisation som på ett effektivt och genomtänkt sätt bevakar området och driver dessa frågor så kommer politiker och tjänstemän undan med att låta beroendevården fungera dåligt år efter år.

Fortsätt läsa ”Svensk beroendevård sammanfattad från Norrköping”

Narkotikapolitisk kamp och nytt jobb

Under min uppväxt var min morbror Lennart Callmyr en av de individer som nog hade mer betydelse för mig än vad jag insåg då. Förutom att han var journalist var han mycket engagerad i socialpolitiska frågor och verkade under många år inom RSMH, bland annat som redaktör för RSMH:s tidning Revansch!. Jag läste alltid hans texter med intresse även om den verklighet de beskrev låg långt från min egen. Och hans feedback på de texter jag skrev ibland på den tiden var alltid något som betydde mycket för mig, även om de innehållsmässigt skiljde sig markant från hans.

rfhllogo200När han gick bort alldeles för tidigt skrev man i Revansch! att min morbror kunde ”vara hård och tuff mot vrånga myndigheter, övergrepp och orättvisor…” och att ”få kunde som Lennart lyssna i timmar i telefon om hur orättvist livet farit fram med en medmänniska”. Livet for orättvist fram med honom också, och han dog för tidigt för att beroendevården då som nu inte fungerade så bra som den borde göra. Hans kamp mot vrånga myndigheter, övergrepp och orättvisor tystnade 1992, min kamp mot detsamma började med en debattartikel i RFHL:s tidning Oberoende 2005. Sedan blev det mer fortsättning på den kampen min blogg och så småningom debattartiklar om socialpolitik och narkotikafrågor. Förhoppningsvis har jag präglats lite av de ideal som drev min morbror och som blev det omdöme hans arbete fick i Revansch!. Tyvärr är det svårt att som enskild få något större genomslag även om jag då och då blivit läst av rätt många och kunnat påverka enskilda individer.

Fortsätt läsa ”Narkotikapolitisk kamp och nytt jobb”

Om dubbeldiagnoser och värdighet

Jag ramlade över en forskningsartikel som var intressant. Det är en norsk doktorsavhandling inom området ”dubbeldiagnoser” (psykiatrisk problematik  och problematisk droganvändning) där individerna djupintervjuats.

Det fanns några intressanta slutsatser. En var att de psykiatriska problemen uppstod först och drogerna kom in för att dämpa problemen eller biverkningarna av mediciner. Motivationen till att trots den upplevda hjälpen sluta med droger handlade primärt om att bryta social isolering. Andra motiv var rädsla för beroende och psykotiska episoder. För att sluta med drogerna hade deltagarna dels brutit med individer/miljöer kopplat till drogerna, arbetat med positivt tänkande och lärt sig att hantera svåra tankar utan att ta till droger.

Fortsätt läsa ”Om dubbeldiagnoser och värdighet”

Vad var det jag sa! Om KBT och psykodynamisk terapi.

Jag har ett citat att det är farligt att ha rätt när etablissemanget har fel. Well, ibland kan etablissemanget ändra sig när det går upp för dem vilken forskning som de fakto finns (i detta fall har det funnits forskning hela tiden som sagt samma sak, men men, etablissemanget är korkat…). Och det är då man kan säga de sköna orden;

Vad var det jag sa!

Toooold u so!

Nu har etablissemanget alltså, enl DN som refererar till grundkällan Kaliber, insett att KBT och psykodynamisk terapi är likvärdigt vid depression (jag skulle säga att de kompletterar varandra och att det är individuellt vilken som är viktigast men att den psykodynamiska är svårare eftersom behandlaralliansen blir snäppet viktigare där).

Slutsatsen är överförbar till missbrukarvården, enligt mitt synsätt, varför en hel del lätt oseriösa behandlingshem av kappvändarstil kommer att tvingas skriva om sina hemsidor. Igen. (hej Attendo/fd Resurs Rehabilitering)

Ännu en. RIP Anders.

Jag fick ett telefonsamtal förut och jag insåg direkt vartåt det lutade när de inledande orden var ”kommer du ihåg Anders från behandlingshemmet”, jag försökte vinna lite tid för att samla ihop mig genom att prata om senaste gången jag träffade honom. Det var för ca 3 år sedan, jag gjorde min praktik på ett annat behandlingshem och min första morgon med patienterna inleddes med att denne fine man kom gåendes emot mig med sitt karaktäristiska stora leende och så en kram och så bred småländska ”Hej! Va gör du här?”.

Dessförinnan hade vi under några månader våren 2005 tillbringat dagarna ihop under en tuff behandling, där A bland annat brukade berätta saker från första gången vi hade träffats, saker som jag hade glömt, mest hur jag hade härjat med folk under min första behandling då år 2001.

Läs hela inlägget>>

Recension av ”Smålänning, civilekonom…”

bloggbok

För ett tag sedan gjorde jag en deal med en av bloggläsarna här, en person som brukar kommentera blogginläggen under ”Orange”, om att jag skulle läsa Mattias Svenssons bok ”Glädjedödarna” så läste Orange min självbiografi. Jag har hållit på med Glädjedödarna ett tag, men det går sådär, dels för att jag har svårt med språket i den och dels för att jag samtidigt läser en annan bok (-serie). Men den som väntar på något gott…

Läs hela inlägget>>

Att överleva självmord

Detta med självmord är rätt intressant, eh, det lät konstigt att skriva, jag menar att det är intressant att min hemsida efter kampanjen (skriver om det här) hamnat på plats 9 för närvarande, för googlingar på ordet självmord, och vad det verkar så är min hemsida den enda bland de trettio första resultaten som är från någon som överlevt (bland annat) allvarliga självmordsplaner.

Jag förstår inte riktigt hur den där rankingen fungerar, men jag är glad att de positiva sajterna om självmord, exvis den länkade Netdoktor hamnar högt. Det är också bra att Metro skrev om kampanjen, kanske hoppar ännu fler bloggare på.

Fortsätt läsa ”Att överleva självmord”

Självmord

När jag skapade min första hemsida år 1999, hos Passagen (länken som jag inte länkar eftersom jag inte vill pusha upp den sidan var hem.passagen.se och så / följt av mc68mc, delar finns dock kvar i internetarkivet) med den blogg som det ibland stormade om utifrån missbruk etc, hade jag en stor avdelning om självmord och särskilt självmord bland unga homosexuella.

Det jag skrev förr var till del en del i dåtidens kamp för att skaffa en homosexuell identitet, läs gärna mer om det i min självbiografi. Men det handlade också om tacksamhetskänslan av utifrån att ha överlevt allvarligt menade självmordsplaner. Nu skriver jag lite då och då om andra aspekter på självmordsplaner o dyl.

Fortsätt läsa ”Självmord”

Journalister…

fsidtrt110404

För ett tag sedan hade jag ett samtal med en journalist. Samtalet varade i nästan 1,5 timme, och resultatet blev en intervju för vilken ovanstående förstasidesnotis puffar för. Intervjun publicerades tillsammans med en recension av min självbiografi i Smålands-Tidningen, Vetlanda Posten och Tranås Tidning i måndags. Det här är väldigt intressant.

Fortsätt läsa ”Journalister…”

Självbiografin

Jag fick ett så bra omdöme om min självbiografi av en person som kan detta med missbruk, SiS institutionschef Eva-Lotta Ardermark, så jag bestämde mig för att satsa på att distribuera boken som vanlig bok i bokhandeln. Dit når den om ett tag, men redan nu kan du beställa ditt exemplar via tryckeriet – se högerspalten!

Så här beskrev Eva-Lotta boken:

Först tänkte jag, oj vad han går in i detalj. Men man fastnar och vill hela tiden höra mer och mer.

Texten är så ärlig, den är både intressant och fängslande. Man får ta del av en livshistoria helt utan omskrivningar.

Jag tycker verkligen att det leder till att läsaren förstår, varför missbrukar människor. Och även om det inte kanske är den på ytan typiska bakgrunden, är det samma underliggande faktorer.

Språket är bra och för ljudboken är det en behaglig röst. Jag ska gärna sprida den vidare!

Det är ingen satsning

Alliansen och KDs Göran Hägglund går ut på DN Debatt och fortsätter att försöka ha ledartröjan i åtminstone en del av de socialpolitiska frågor som är viktiga, denna gång handlar det om psykvården och de människor som berörs av psykiatrin. Hägglund skriver lite om satsningarna på psykvården som ev, åtminstone ges det intrycket, kokats ner till 900 Mkr i stället för de Milton-föreslagna 1,7 Mdr kr som det talades om 2006. Men den stora poängen är ett program för attitydförändring bland allmänheten.

Fortsätt läsa ”Det är ingen satsning”