Åsikter

Några texter jag skrivit vilka blir till en ”varudeklaration” av bloggens narkotikapolitiska sida, delar av texterna är skriva av mig till delar i ett annat sammanhang men de visar på vilka åsikter jag har, vad jag står för och därför lägger jag ut dem här. Sidan kommer att kompletteras vartefter jag kommer på områden att ha åsikter om.

 

1. Legalisering/kriminalisering

Den senaste tiden har debatten om drogers legala status fått förnyad intensitet, det gäller särskilt debatten kring cannabis-preparatens legala status.

Legalisering

En legalisering av narkotika innebär att dessa substanser kan innehas och överlåtas i olika omfattning beroende på hur en legaliseringen genomförs (t ex kontrollerad överlåtelse inom statens regi av slaget ”systembolag”).

Jag har tidigare varit motståndare mot legalisering och sett det som givet att problematiken kommer att öka, jag har på senare tid börjat vackla i den övertygelsen. Kanske kan det t o m vara så att problematiken kan minska jämfört med idag, det finns skäl att anta att så kan vara fallet. Visst skulle en legalisering medföra en ökad tillgänglighet och därmed en ökad konsumtion, hur stor denna blir beror på ett antal faktorer där samhället kan kontrollera vissa av dessa, men det är viktigt att inte likställa användningen av sinnesförändrande substanser med problematisk användning.

Själva användningen i sig är inte problematisk utan snarare något som mänskligheten ägnat sig åt sedan vi upptäckte att olika växter gav en förändrad uppfattning om tillvaron som vi fann tilltalande. Problematiken kommer av de konsekvenser individer får av substansanvändning. Och i det sammanhanget finns skäl att misstänka att en legalisering kan minska problematiken.

 

Kriminalisering

I Sverige är sedan slutet av 1980-talet det egna bruket av narkotika kriminaliserat. Det finns beaktansvärda argument för en kriminalisering (möjliggör att erbjuda tidiga insatser rent teoretiskt, kan vara avskräckande för en del), men det finns även flera argument emot en kriminalisering (det ligger en del moralisering och stigmatisering i det, det kan försvåra för individer att leva sina liv på bästa sätt nu eller i framtiden (t ex kring arbetsgivarfrågor, körkort etc)).

Ett första steg måste vara att utvärdera hur lagen fungerar och vilka effekter den egentligen har och har haft. Trots att lagen har funnits i över 30 år har den inte utvärderats för att se om lagen har haft lagstiftarnas önskade effekter. Denna utvärdering bör göras skyndsamt och därefter kan lagens olika aspekter diskuteras politiskt i ljuset av utvärderingens resultat.

Det finns en tjeckisk studie om kriminaliseringen med intressanta resultat, vilket jag bloggat om här.

 

2. Cannabis

Med anledning av ovanstående finns det skäl att säga något särskilt om cannabis. Få inlägg i min blogg blir så kommenterade som när det handlar om cannabis, och när jag skriver något ”negativt” om cannabis får genast inlägget låga poäng på den lilla omdömesskalan som varje inlägg har.

Min inställning till cannabis är komplex. Som med de allra flesta andra droger som jag har använt älskar jag drogen för hur den påverkar, och innan allt för många sätter saliven i vrångstrupen ska jag lägga till att jag hatar drogen också. Den meningen, före och efter kommatecknet, baserar jag på mina egna erfarenheter. Kanske är cannabis den drog jag älskar/älskat mest av allt (förutom nikotin). Många som testar cannabis delar min syn, dvs första delen av meningen ovan, särskilt många delar den under en period, vilket syns i antalet individer som använder cannabis. Den som inte vågar erkänna det är antingen moralist, eller har inte testat, eller tillhör de få som direkt får negativa erfarenhet (t ex psykiskt) av cannabis. Den som inte erkänner de positiva effekterna av cannabis är dessutom direkt förolämpande av alla som använder drogen, men det tillhör, än så länge, om än på utdöende, det politiskt korrekta att fördöma cannabisen.

Och till viss del finns det skäl för detta fördömande. För trots allt finns det en stor mängd otrevliga skadeverkningar, få av dem märks direkt, för att inte säga inga. Och vetenskapen har ännu inte utforskat hela effekten av cannabis, vare sig de otvivelaktigt positiva aspekterna som finns och som ibland lyfts fram i debatten som ”medicinsk cannabis”, eller de skador som cannabis ger eller kan ge såväl fysiskt som psykiskt. Det är utan tvivel så att vi inte vet exakt hur cannabis påverkar oss, och det blir än mer säkert, dvs i dubbel bemärkelse, för dem som inte vet hur deras psykiska utsatthet ser ut.

Jag började med cannabis relativt sent så jag kan inte utifrån egen erfarenhet relatera till de skadeverkningarna som forskning visar på finns kring hjärnan, minnesfunktionen och den kognitiva förmågan, som gäller främst de under 25 år (dvs så länge som hjärnan utvecklas rent biologiskt). Mina främsta erfarenheter av skadeverkningar rör t ex psykoser, som i mitt fall samtliga varit av det korta slaget och i merparten av fallen på sätt och vis, under och efter, burit drag av mestadels positiva erfarenheter (ev kan det vara så att jag berättar en del om dessa i min självbiografi). För övrigt låter psykoser skrämmande för människor, men få tänker på att psykoser finns av två slag… Den allvarliga skadeverkningen jag var med om, och som är den allra största anledningen till varför jag är negativ till cannabis och varför jag vill att så få som möjligt ska testa drogen, är det som i litteraturen kallas ”amotivationseffekter”, populärt även kallat ”glasbubblan”. Cannabis leder ofta, vid ett regelbundet bruk, till passivisering och ”avstängdhet” vilket för en individ kan få enorma konsekvenser, likväl som upplevas oerhört negativt av anhöriga etc. Och på en och samma gång är det mängder av människor som brukar cannabis utan att uppleva några särskilda skadeverkningar, och totalt är det ca 150 miljoner som använder cannabis över hela världen, det är alltså inte den ”dödsdrog” eller ”IQ-dödande” drog som en del påstår. Men självfallet är jag också angelägen om att inga individer (särskilt unga) ska drabbas av de skadeverkningar som de facto kan förekomma, som permanenta minnesstörningar, fastna i det allvarliga slaget av psykos, få en negativ påverkan på immunförsvaret mm. Så sammantaget är detta grunden för min syn på cannabis.

 

3. Skademinskning

I de mänskliga rättigheterna ingår rätten till hälsa. I en socialpolitik som utgår från dessa rättigheter måste vård och behandling av individer med en missbruksproblematik vara inriktad på att minska missbrukets skadeverkningar av de negativa effekterna missbruket kan ha på hälsan. Detta kan uppnås på en rad olika sätt. Några aktuella områden som diskuterats är skademinskning med hjälp av sprututbytesprogram samt råd om säker användning av droger (alkohol och narkotika).

Sprututbytesprogram

Med sprututbyte avses att samhället erbjuder narkomaner att lämna in använda sprutor (inkl kanyler) så att dessa kan förstöras på ett säkert sätt och att individen i ersättning erhåller nya sprutor. Ett sprututbytesprogram kompletteras även med psykosocial kontakt och möjlighet till motiverande samtal kring missbrukets problematik och möjligheterna till vård och behandling för missbruket.

Syftet är att minska spridningen av hälsofarliga blodburna sjukdomar som annars kan överföras när individer i brist på fungerande sprutor delar sprutor med varandra, samt att påverka individen att bryta med missbruket. I fokus har minskad HIV-spridning varit, men förfarandet ger även möjlighet till skademinskning av även andra sjukdomar med allvarliga hälsokonsekvenser, som t ex Hepatit C.

Forskning visar att ett sprututbyte dels är samhällsekonomiskt lönsamt, dels medför lägre antal blodsmittade narkomaner. Den kritik som riktats mot verksamheten att den möjliggör fortsatt missbruk har inget stöd i forskningen, inte heller kritiken att ett sprututbyte skulle medföra en nyrekrytering till missbruk har stöd i forskningen.

Det är av vikt att samhället sänder signalen att individer med ett narkotikamissbruk omfattas av de mänskliga rättigheterna avseende rätten till hälsa.

Säker användning av droger

Med säker användning av droger avses information om vilka risker som finns med alkohol- och narkotika-användning och hur man kan förebygga några av dessa risker. En hel del av detta är en del av de folkhälsoinsatser som redan idag erbjuds samhällets invånare. Syftet är att minska skadeverkningarna av alkohol- och narkotikaanvändning.

Det kan t ex handla om hur man hanterar infektioner som kan uppstå vid injektionsmissbruk/felaktig hantering vid injektion/hur man injicerar på ett säkert sätt etc. Det kan t ex handla om hur man steg för steg kan försöka att minska sin droganvändning, utan att informationen moraliserar över att användningen är felaktig i sig och att en nollanvändning är det enda acceptabla alternativet. Det kan t ex handla om hur man ska förfara när man misstänker/konstaterar att någon i ens närhet drabbats av en s k överdos (t ex har felaktig information om hur samhället reagerar på detta har lett till flera dödsfall då individer inte vågat att ringa efter ambulans).

Detta borde ingå i skolans drogpreventiva arbete.

 

4. Läkemedelassisterad behandling

Läkemedelsassisterad behandling (LAB) har setts som en del av skademinskningen. Det handlar om att individer med alkohol- eller narkotikaproblematik erbjuds läkemedel som ersättning för den drog som missbrukats. Det mest kända förfarandet inom detta område är ersättningsbehandling vid heroinberoende, men det finns även LAB vid alkoholberoende. Sverige har en internationellt sett låg användning av LAB, det har i synnerhet gällt hur tillgängligheten sett ut vad det gäller heroinersättningsbehandlingen med metadon och/eller subutex/suboxone. Det har funnits, och finns, en omfattande kritik och skeptisk inställning till främst behandling av heroinberoende med dessa ersättningspreparat.

I den vetenskapliga dokumentationen kring effektiva behandlingsmetoder vid heroinberoende lyfts särskilt fram att LAB har vetenskapligt bevisad bättre effekt än alternativa metoder. LAB har en självklar plats i missbrukarvården, och att utbyggnaden av tillgängligheten måste fortsätta.

Forskningen visar även på att bäst samhällsnyttig effekt får LAB när den kombineras med socialpsykologisk behandling. Evidensbaserad socialpsykologisk behandling ska alltid erbjudas i en tillräcklig omfattning utifrån den enskildes behov. Där det är möjligt ska en behandling sträva efter att möjliggöra för att individen även inom visst tidsperspektiv kan trappa ner på den läkemedelsersättningsförskrivning av t ex metadon eller subutex som individen har behandlats med, så att substansfrihet kan uppnås. Största möjliga skademinskning kan uppnås när individen inte är utsatt för den skaderisk som läkemedelsanvändning innebär.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>