En liten krage
Jag har svårt att tänka mig att det finns någon med missbruksproblem, eller för den delen psykiska problem av slaget depression etc, som inte fått höra ”skärp dig” eller ”ta dig i kragen”. Det enda som är problemet med det är, om man ska uttrycka sig bildligt, att det finns inte tillräckligt långt skärp eller tillräcklig stor krage för det. Ett annat sätt att se på det är att det är exempel på uttryck från personer som inte har en aning om vad de pratar om. Och att svaret om den lilla kragen är lagom komisk nivå att lägga sig på.
Missbruksproblematik kan inte lösas med att man tar sig i kragen, väljer att inte missbruka eller något liknande. Och depressioner kan inte lösas genom att man börjar tänka positivt etc.
Ett annat område som råkar ut för motsvarande fördomar då och då är neuropsykiatrisk problematik som ADHD. Nu senast är det en bloggare som skriver om en annan bloggare. Bloggaren Truthandfiction som går till attack och tycker att bloggaren Farsanmittilivet agerar oansvarsfullt och använder ADHD som ursäkt. Detta har orsakat en mindre bloggbävning, vilket är bra.
Men det som hände kring Farsanmittilivet med Truthandfiction visar på att det inom dessa områden är så enkelt och lätt att ha en massa åsikter. Kring osynliga sjukdomar/tillstånd som exempelvis missbruk, depression/psykiatriska och neuropsykiatriska sjukdomar kan många tycka och tänka mycket. Helt utan egen erfarenhet eller kompetens i området. Bara för att man vill tycka. Om någon gör motsvarande om t ex reproräntan, armeringsjärnsstruktur, hur man behandlar ett benbrott o dyl blir den tyckaren lätt utskrattad och betraktad som om inte smått galen så iaf oseriös. Men inte inom dessa områden med de ”osynliga sjukdomarna”, det finns nog flera som jag inte orkar komma på just nu, men som är i samma härad. Inom dessa områden kan vem som helst tycka. Det är märkligt.
Och tyvärr är det lite av Internets baksida att dessa tyckarmänniskor får en kommunkationsplattform. Tidigare, före internet, satt de mest vid köksbordet och kräktes fram deras märkliga åsikter om kragar och ansvar etc, inte många utomstående drabbades. Det värsta som kunde hända förr i tiden var att personer kunde få ihop en insändare till lokaltidningen som olyckligt publicerades. Jag är inte helt förtjust i den tekniska utvecklingen på alla plan.
Å andra sidan kanske det är många som skrattar åt t ex Truth för hennes utfall, vad vet jag. Jag gör det iaf. Och för att travestera henne, ibland kan okunskap vara orsaken till att man agerar och kommunicerar på småbarnnivå, då kanske det är bäst att bita sig i tungan, om den är stor nog.
Hej. Då och då så lyfts bl.a. ADHD samt ens sociala bakgrund fram som en bakomliggande förklaring till uppkomsten av ett missbruk. På senare tid har dock frågan om genetik trätt fram allt mer som en faktor till uppkomsten av ett missbruk. Jag har sökt på just genetik/arv i sökfunktionen i din blogg, dock utan framgång? Skulle vara intressant att höra vad du har att säga om ämnet =)
Det här blev ett seent svar. Jag tog bort bloggen och trodde att allt var deletat men databasen var kvar! I vilket fall som helst så har jag ju alltid förklarat missbruk utifrån 3 kategorier (socialt, psykologiskt, biokemiskt) men med tillägget att forskningen inte är klar över genetikens roll. Jag är inte uppdaterad på forskningen i frågan, du är nog mer kunnig i det än jag skulle jag tro. Det jag vet är att det i min släkt finns flera missbrukare, där det inte direkt haft utslag på det sociala på klassiskt sätt. Jag skulle personligen tro, vilket jag upplevt varit emot rådande forskningstradition, att genetik har sin del i orsaker men att det som de övriga inte enskilt kan förklara/orsaka missbruk.
Hej igen. Ett tillägg till mitt inlägg: det jag främst är nyfiken på är det som omnämns epigenetik.