Vetenskaplig frånvändning
Det finns en sak som förvånar mig oerhört kring den drogpolitiska debatten. Det är drogliberalernas ovilja att ta till sig vetenskaplig forskning. Och även om det är som FHI konstaterar, väldigt mycket ny forskning som sker kring cannabis skadeverkningar, så går det ju att ta till sig vetenskap om man bara vill.
För den som t ex vill veta hur cannabis är kopplat till ökad sensitivitet för heroinmissbruk går det ju att läsa en hel doktorsavhandling (sammanfattning, hel PDF här) kring just detta. Och det ska väl kanske inte behövas påpekas att man blir inte doktor inom medicinska området utan att ha gedigen kunskap och en doktorsavhandling blir inte godkänd och publicerad om den inte håller de akademiska krav som ställs på en doktorsavhandling. Men det struntar drogliberaler som Blogge i, i stället skriver han som kommentar till FHIs forskningssammanställning att doktorsavhandlingen inte stämmer eftersom det enbart handlar om att cannabis är illegalt och att en cannabisanvändare kommer i kontakt med annat enbart till följd av detta.
Sedan antyder gärna drogliberaler, se Blogges inlägg t ex, och allt för många ”oinsatta svenssons” att cannabis är en ofarlig drog, en lätt drog osv. Detta trots att vetenskapen, forskningen, kommit igång och ökat kraftigt först under de senaste åren på 2000-talet. Med andra ord är kunskapen kring cannabis allt för ringa, men, det som ändå är vetenskapligt utrett ger ändå en samstämmig bild av att skadeverkningarna kan vara såväl omfattande som allvarliga. Det är dock försvårande för att dessa insikter ska fastna hos ”medelsvensson” att flera av dem tillhör kategoring ”osynliga” och att det finns en vanföreställning att för att skada ska anses allvarlig ska den drabba samtliga som prövar.
Följande är en sammanfattning av de olika direkta och indirekta skadeverkningarna av cannabis utifrån den forskning som finns idag (källa FHI):
1. Psykiska skadeverkningar
– Beroendeutveckling
– Psykoser: Toxiska psykoser, Cannabisutlöst psykos, Cannabisutlöst konfusion, Funktionella psykoser, Schizofreni, Schizofreniliknande psykoser
– Affektiva sjukdomar: Depressioner, Maniska tillstånd, Självmordsbeteende,
– Ångesttillstånd
– Depersonalisationssyndrom
– Amotivationssyndrom
– Impulsivt våldsbeteende
2. Kognitiva skadeverkningar
–
minskad förmåga att genomföra komplexa tankeoperationer
–
sämre koncentrationsförmåga
–
sämre förmåga till bibehållen uppmärksamhet
–
minskad förmåga att bearbeta information
–
försämrat korttidsminne
–
minskad tankemässig flexibilitet
–
minskad förmåga att lära av erfarenhet
–
försämrad förmåga till långsiktig strategisk planering
3. Fysiska skadeverkningar
- Andningsorganen. De viktigaste kända långsiktiga skadeverkningarna inom detta område är kronisk bronkit och cancer i luftvägarna. En rad fallstudier och en fall–kontrollstudie visar att cannabisrökning ökar risken för utveckling av cancer i munhåla, svalg och hals bland unga människor.
- akuta hjärt-kärlsjukdomar. En serie hjärtinfarkter (med sex dödsfall), tolv fall av stroke och fyra allvarliga TIA-attacker (transitorisk ischemisk attack) (varav fem < 20 år). Vidare har ett ökat antal av den sällsynta cannabisarteriten rapporterats.
Och betänker man att de som är mest känsliga för en del av ovanstående är just ej färdigutvecklade tonåringar så kan man nog ifrågasätta stämpeln ”lätt drog”.
MC snart är jag en ‘del’ av evidensbaserad vård
Fantastiskt va?
Jag har fått formular med många frågor som jag ska svara så sanningsenligt jag kan på.
Finns det några data på hur den evidensbaserade forskningen räknas ut? Hur de rent tekniskt sätter ‘ribban’ liksOM?
Om det är 10 som svarar tex, kan man säga att det är vetenskapligt belagt då?
Ha´t bäst
Ji: Hehe. Bra att du fyller i! Själv struntar jag i allt sånt om jag inte får en trisslott. Vad som kallas evidensbaserat finns det inga direkta regler för, det är oftast den som sammanställer forskning som har den makten. Men en grund är ju att det ska vara så isolerat som möjligt, t ex en undersökningsgrupp av en behandling som jämförs med en grupp som inte fått den behandlingen etc. Och det finns olika statistiska mått för att räkna ut hur säkerställt ett resultat är, likväl som man kan granska det hela utifrån vilka frågor som ställts etc. Men så låga svarsantal som 10 ger inget resultat som man kan påstå är säkerställt. Typ.
Du pratar om att titta på forskning i ämnet, men det känns som om du väljer avhandlingar och infallsvinkel mest efter dina egna åsikter när du skriver som du gör ovan. Din ”samstämmiga bild” är inte korrekt, till exempel.
The Lancet publicerade t ex 2007 en väldigt uppmärksammad studie (http://www.scribd.com/doc/16393904/How-Bad-Are-Illegal-Drugs-Lancet-Study) där forskare försökt ranka relativ sammantagen farlighet hos droger. De menade att cannabis hamnade i den nedre delen av spektrat, med droger som alkohol och tobak rankade högre upp. Det säger ju inte att cannabis är ofarligt, men att vår bild av hur farliga droger är kan vara felaktig.
Om man skall ta exempelvis dessa forskare på allvar så ÄR cannabis en lätt drog, relativt många andra. Ofarlig är det nog bara tomtar som drar till med, dock.
Sedan skall man inte lita för mycket på enskilda studier, varför man bör ta den här med en nya salt också. Men man bör definitivt se även FHI:s forskningsunderlag med mycket kritiska ögon. Kommentarer hos Blogge fanns angående den faktiska studien och de data som där fanns var inte direkt omedelbart överförbara till mänsklig droganvändning, som den ser ut i verkligheten, om man säger så.
Och det är inte alls konstigt att anta att distributionskanalerna för cannabis är den avgörande faktorn till vad som gör den till ”inkörsportsdrog”, snarare än de rent kemiska. Det är givetvis inte så att det inte kan finnas kemiska faktorer som gör hjärnan mer mottaglig för t ex heroin, men att de är den dominerande orsaken till blandmissbruk får du nog svårt att bevisa med hjälp av musförsök.
Själv är jag inte superintresserad av att börja röka cannabis även om jag är drogliberal av ideologiska skäl, men däremot gillar jag inte när man hårdtolkar vetenskap för att den skall passa egna syften, utan att titta på studier även i motsatt riktning.
Gustav: När du återger de där rankingarna och påstår att CB är mindre farligt än tobak, vad värderar du då högst? Fysisk farlighet eller psykisk farlighet, hur har de mätts i undersöknignarna? Vad är farlighet? HUr definierade forskarna detta? Vilken insikt hade respektive forskare i hela drogens effektspektra? Var det forskare i den studien som representerade medicin, sociologi och psykologi och kunde göra bedömningar utifrån den helheten? HUr kom man överens om viktningen?
Sedan ang Blogge vet jag att det finns de som hävdar att man inte kan göra djurförsök, det är jättekonstigt att Karolinska institutet inte kände till det och att det var på Karolinska institutet och inte Sveriges lantbruksuniversitet som studien gjordes. Alt är det konstigt att de som kommenterar hos BLogge inte bevakar Karolinskas doktorsavhandlingar och påtalar att Karro bedriver forskning utan relevans. Sedan är jag väldigt nyfiken på din akademiska skolning eftersom den medför att du kan avfärda djurförsök som du gör i texten ovan.
Och ja, jag väljer forskning utifrån ett antal kriterier, där huvudfokus inte är att välja forskning utifrån åsikt, det är snarare en rad andra kriterierer som går före. Men eftersom jag grundar mina åsikter inom missbruksområdet på eget långvarigt missbruk och den typ av samtal som förs inom behandlingsgrupper har jag en i mitt tycke relativt solid grund att värdera forskning utifrån. Ta en av de mer kända drogliberala professorerna, i en av hans böcker kring missbruk skriver han att han förstod missbruk när en av missbrukarna han intervjuade berättade om att han slog nålen trubbig före användning för att det gjorde mer ont då. Det är något som inte stämmer med min bild av hur man förstår missbruk, självfallet förstår jag dock att han är drogliberal och används av drogliberaler som populär referens, men det är ingenting som har med verkligheten att göra.
Missade att lägga till att den där samstämmiga bilden och huruvida den är rätt givetvis beror på om man tittar på droger relativt varandra eller ej. Det finns ju inga droger som är ofarliga och det hävdar nog ingen heller.
Notera att det inte är mina rankingar, utan brittiska forskares. De har utgått ifrån någon typ av helhetsbild, men jag har inte lusläst hela rapporten själv. Jag litar på Lancets goda renommé och kastar bara in den i diskussionen för att visa på att det inte handlar om en enig forskarvärld med bara en bestämd åsikt. Själv tycker jag att just rankningen av tobak som mindre farligt än cannabis kan vara lite konstig, eftersom man ju röker båda. Det kanske handlar om graden av intag hos normalbrukaren?
Jag är civilingenjör inom bioteknik. Själv har jag inte sysslat med just djurförsök, men jag har kommit i nog med kontakt med toxikologi och biokemiska studier av inverkan av olika preparat för att veta att vad man finner i djurförsök inte nödvändigtvis med lätthet överförs till människa utan krumbukter. Ett exempel är neurosedyn/thalidomid, som testades på djur och befanns vara säkert, men där dessa test inte gav hela bilden, med numera känt resultat.
Det handlar definitivt inte om att jag avfärdar djurförsök, men man kan inte komma med en specifik djurförsöksstudie och hävda att den bevisar något i sig. Det krävs en större helhetsbild för det, i vilken försök som det du hänvisar till är en pusselbit av många. Tyvärr är tidningar generellt dåliga på att framhålla det här, men man kan ju tycka att FHI borde vara lite mer ordentliga och inte ta det till slagträ. Tänk på hur du själv precis ifrågasatte och ville veta mer om upplägget för Lancetstudien med dess rankingar; Precis på samma sätt är det med given djurförsöksstudie. Man kan inte utan att titta närmare på t ex dess utförande veta att den faktiskt ger vettiga data.
Gustav: Nej, forskarvärlden kommer aldrig bli enad i missbruksfrågan. Vad det gäller CB och heroin t ex räcker det rätt gott för mig att många av de heroinister jag känner kallat CB för heroin-light. Sedan förstår jag fortfarande inte din misstanke mot KI och deras djurförsök, men kanske är det så att KI inte har lärt sig något av neurosedyn-historien som inträffade på 60-talets början och de avhandlingar som godkänns där är skräp. Men visst har jag synpunkter på resultaten i denna KI-studie, den hittade inte kopplingen mellan CB och amfetamin som också den är stark, och inte har med det illegala att göra. Den synpunkten är ingen kritik eftersom det handlar om att studien var som den borde vara, medicinsk och inte psykologisk. MEn i en idealvärld hade en stor studie på såväl medicin som psykologi gjorts. Den skulle behövas.
Den studie som Gustav refererar till är mycket känd, och har till och med gjorts föremål för en svensk dokumentär och för ett avsnitt av debatt (där jag faktiskt deltog).
Den metod som användes var en variant av ”delfimetoden”, ett arbetssätt som används då det råder stor osäkerhet inom ett område. Den går till så att ett stort antal forskare och/eller praktiker samlas för att diskutera ett ämne med utgångspunkt i ett stort antal vetenskapliga artiklar. För att metoden ska ha något värde måste experterna ha goda kunskaper och ett bra underlag att utgå ifrån när de gör sina bedömningar. I den aktuella studien medverkade ett stort antal alkohol- och narkotikaexperter. De utgick från hundratals vetenskapliga studier, som de diskuterade och värderade i flera omgångar. Trots detta har farlighetsbedömningen kritiserats hårt för godtycklighet.
Man värderade tre aspekter (1) farlighet för individen (t.ex. risk för överdoser och psykiska syndrom), (2) risk för beroendeutveckling samt (3) skador för samhället. Heroin var farligast, alkohol kom på femte plats och tobak på tionde av 20 droger. Cannabis kom på elfte plats och kat kom sist.
En viktig kritik som riktats mot studien är att många av de droger som ingick inte används var och en för sig, och att skadorna kan bli större när de kombineras (t.ex. bensodazepiner+alkohol). Den invändningen gäller dock bara i begränsad utsträckning för cannabis, som ju föredras av många som bara använder cannabis.
Studien leddes av David Nutt, som ju just fått sparken av den brittiska regeringen eftersom vetenskaplig kunskap som går emot statliga dogmer inte efterfrågas.
Stardust: Jodå, jag har tom skummat den. OCh roats av cannabis hissåkning i rankningen. Och roats av sparkningen av Nutt efter som vad jag förstod det var en del oförsiktiga uttalanden. Nutt är ju medicinare. Och det är alltid intressant att studera dessa metastudier utifrån vilken ansats de tar och hur maktfördelningen ser ut och därav de följande diskurserna. Jag specialgranskade i mitt nedlagda C-uppsatsprojekt de svenska riktlinjerna för missbrukarvården, ett katastrofprojekt som kommer kosta många liv i onödan, just för att de hade en obehaglig tyngförskjutning åt medicinhållet.
Det är bara att hoppas att den brittiska regeringen fortsätter på sin förmodat inslagna plan och korrigerar maktbalansen i nästa utgåva av liknande. DEn svenska regeringen borde ta SOcialstyrelsen i örat här oxo.
Så det handlar nog inte om dogmer, bara olika perspektiv där medicinvetenskapen haft makten inom missbruksområdet sedan senare delen av 1800-talet. Det är dags att medicinarna tar steget tillbaka nu.
Men det där är inte alls sant, Magnus. Det är först de senaste åren som det medicinska perspektivet blivit viktigare (och enligt mig är det en positiv utveckling). Länge var det helt andra principer som styrde narkoman- och den övriga missbruksvården. Det har jag skrivit utförligt om i min metadonbok, och det finns också belagt i exempelvis Dolf Tops avhandling om den svenska och nederländska narkotikapolitiken.
Stardust: Det är belagt i Prestjans avhandling som studerat vården historiskt. Och medikaliseringsdiskursen har släkting i 12-steg som också dominerade vården en tid, parallellt med andra mer eller mindre lyckade medikaliseringskoncept.
Det finns många andra studier som visar på detta, vem vet, kanske återkommer lusten att slutföra uppsatsen där detta finns redovisat (inkl många referenser till Hilte och även Tops och Svensson i frågan).
Sedan förstår jag att du anser det bra med medikalisering utifrån din inställning i LAB-frågan. Men den synen, likväl som den människosyn som ligger bakom medikaliseringen är allt för begränsad, vilket också framgår av mina studier av diskurserna kring det i de nationella riktlinjerna.
I Anna Prestjans avhandling? Men den handlar ju om alkoholistvård i början om 1900-talet? Jag talar om narkomanvården, som etablerades i Sverige från slutet av 1960-talet och framåt.
12-stegsrörelsens sjukdomsbegrepp har mycket lite med det moderna, medicinska sjukdomsbegreppet. Visst kan detta vara begränsat i vissa avseenden, men jag har aldrig hävdat att det är det enda viktiga perspektivet eller att det bör vara vägledande för hela vårdsystemet. Så är knappast heller fallet idag. Problemet som jag ser det är den olyckliga uppdelningen på två huvudmän. Hur det kan och bör fungera kan du t.ex. läsa om i Leili Laanemets utvärdering av LAB-verksamheten Navet i Malmö: http://www.fhi.se/PageFiles/4960/MOB2007-navet-kvinnor-prostitution-metadon-subtexbehandling.pdf
Stardust: Men det är ju samma diskurser som präglat den misslyckade vården sedan dess. 12-stegsrörelsen och det medicinska har det gemensamt att de förklarar och till viss del botar med medikaliserade diagnoser och begrepp och förhållningssätt. Och generaliserat är det ”enda” viktiga och vägledande ”konceptet”, som sagt var, det är bara att studera riktlinjerna så ser du det. Och har du följt debatten ser du att inom t ex referensgruppen bakom riktlinjerna finns det ju kritik mot hur sammanställningen av expertgruppen såg ut, under allt från den s k SBU-rapporten till dagens riktlinjer, till problematiken med SOcialstyrelsen som enda organ för publicering av ”evidensbaserad” vård. Även det ordet ett tydligt exempel på medikaliseringen.
Visst är det så Magnus. Men som sagt, riktlinjearbetet är ju från senare delen av detta decenniet. Under 70-, 80- och stora delar av 90-talen var det medicinska perspektivet starkt marginaliserat. Det kom tillbaka lite med aidsproblematiken i slutet av 1980-talet, men det var en ganska begränsad förändring. Under 2000-talet har det dock otvivelaktigt skett en medikalisering, på både gott och ont.
Men allvarligt talat, läs Leilis rapport, som jag länkade till. Den ger en utmärkt beskrivning av hur ett verkligt produktivt biopsykosocialt perspektiv kan fungera i praktiken. Sociala, psykologiska och medicinska aspekter förenas med ett tydligt brukarperspektiv. Det leder till verkligt effektiv vård!
Stardust: Det finns forskare som motsäger dig i det, alltså 70-90-talsperspektivet. Den studien du nämner låter intressant och utan att läsa förstår jag att den delar åtminstone min grundinställning. Sedan är det frågan om den är lika pragmatisk som vården skulle behöva vara, med jobbgaranti etc.
Har du några referenser att hänvisa till?
Stardust, du har en del i mailen.
Sen kan jag också konstatera att du hänvisar väldigt mycket till din oavslutade uppsats, som tydligen bevisar både det ena och det andra. Jag vill inte raljera, men det räcker faktiskt inte att hävda att man har visat något – man måste visa det också. Det är därför jag avvaktar att ge mig in i debatten om sjukfrånvaron – om jag inte har min bok färdig kommer jag inte att bli tagen på allvar.
Stardust: Nu är det ju en viss skillnad att hävda något i en blogg och att hävda något offentligt…
Jovisst. Fast bloggen är ju också rätt offentlig, och du brukar ju bemöda dig om att ge ett vederhäftigt intryck och argumentera för dina stånpunkter. Då duger det inte med att bara hänvisa till något som ligger i byrålådan.
Stardust: Du är för snabb, skulle just ändra till ”officiellt”… Och skulle jag ha haft en plats i den offentliga debatten, vilket jag ju inte har trots en offentlig blogg, så skulle jag så klart anstränga mig mer. Nu är detta mer ett intresseområde som jag har för avsikt att fasa ut, sedan tänker jag ställa mig vid sidan om när dödstalen fortsätter ligga runt 3000 per år och säga ”vad var det jag sa”. För övrigt är jag helt övertygad om att dödstalen kommer att öka framöver, utifrån de gamla 60-talsprofeterna Berger Luckmanns teorier. Även den aspekten finns redogjord för i diskussionskapitlet av min uppsats. ;p
Och, kan tilläggas: de forskare som medverkade representerade medicin, farmakologi, socialt arbete, psykologi etc. Det var en mycket bred studie. Den rekommenderas för läsning. Inte invändningsfri, som sagt, men ett intressant försök.