Om detta med fakta i drogdebatten



Den liberalt profilerade debattören Mattias Svensson skriver i en ledare i dagens BLT om detta med fakta (eller kanske ska det vara ”fakta”) i drogdebatten.

Ledaren med rubriken ”Råttan i haschkakan” utgår från en artikel i BLT där en enhetschef inom socialtjänsten i Karlskrona intervjuas. Ingressen till ledaren lyder:

”Vandringsmyter och skräckhistorier har länge varit en del av den svenska narkotikapolitiken. Sannolikt till större skada än nytta.”

Artikeln Mattias Svensson skriver om är tyvärr bakom betalvägg men har rubriken ”Cannabis är farligare än alkohol” för den som vill ge BLT en google-träff. Intervjun visar på en del faktamissar och Svensson inleder sin kritik mot enhetschefen genom att raljera med att denne säger fel i intervjun och förväxlar Colorado med Kanada (såvida det inte är BLT-journalisten som skriver fel…), förmodligen eftersom det skrivits en del om den kommande cannabislegaliseringen i Kanada.

Det handlade om ett uttalande om att ”antalet trafikolyckor som var relaterade till cannabisrökande ökade drastiskt”. Efter att ha korrigerat om Colorado och Kanada påstår Svensson, beträffande Colorado, att ”Härifrån sprids dramatiska skrönor på basis av uppgiften att fler trafikanter som varit inblandade i dödsolyckor uppvisar spår av marijuana i blodet” och länkar ordet skrönor till en text på en sajt (Snopes) som inte ens får datumet rätt för när Colorado legaliserade. Därefter hävdar Svensson att ”Ingen seriös forskare skulle dock dra slutsatsen att dödsolyckorna beror på marijuanaanvändningen, särskilt som de dödliga trafikolyckorna bevisligen inte har ökat sedan legaliseringen”.

Hur Svensson går från att avfärda enhetschefen och dennes uttalande om trafikolyckor till att få det att handla om dödliga trafikolyckor är oklart, men det kan ju bero på att han hade en länk/studie tillgänglig som enligt Mattias Svensson ”bevisar” att dödligheten inte ökat. Vilken studien inte alls bevisar. Det författarna skriver är att ökningen (vilket det är) av dödliga trafikolyckor i Colorado och Washington där cannabis varit inblandat inte statistiskt säkerställt skiljer sig från 8 utvalda stater som jämförts med. Hur det kommer att stå sig i framtida studier vet vi inget om, det är rätt så få siffror som är tillgängliga än så länge. Varför Mattias Svensson i en ledare far med osanning om att dödligheten inte ökat efter cannabislegaliseringen 2014 är för övrigt oklart.

Bildkälla: Colorado Dept of Transportation.

Sedan nämner Svensson, utan att länka, att ”en studie indikerar en liten effekt på krockar som blivit försäkringsärenden”. Här kan man dock att läsa om den på Insurance Institute for Highway Safety:s hemsida. Författarna hävdar att antalet ärenden är 3 % högre än vad som skulle förväntats utan legalisering.

Det här är rätt så typiskt för drogdebatten. Det är så ofta som studier används för att ”bevisa” något, och det finns mängder av studier som visar olika saker. Det finns också citat i studierna som kan passa ens agenda om man vill, särskilt om man struntar i att läsa hela studien, invändningar och reservationer till exempel. Eller om man missuppfattar vad studien säger som i exemplet ovan, många kontrollerar inte om källor säger det som påstås att de säger (just nu är t ex Mattias Svenssons ledare flitigt delad och hyllad i drogliberala delen av twitter).

Men sedan tar Svensson upp en sak som jag skrev om många gånger när jag tidigare skrev om hur olika instanser hanterade drogfakta inom drogområdet.

Han skriver:

Bilden som [enhetschefen] ger av vad som skulle hända med en legalisering av marijuana är onekligen fantasifull: ”Vi vill väl inte ha ett samhälle där det går runt en massa zombies med sneda leenden.” Detsamma kan sägas om de fakta han anför som stöd för sin tes.”

Att kalla cannabisanvändare för ”zombies med sneda leenden” är inte särskilt seriöst eller faktamässigt korrekt (även om cannabis vid en viss användning har sina skadliga effekter på kognitionen inkl risker för bestående men). Att hävda att ökningen av cannabisrelaterade trafikolyckor är drastisk till följd av legaliseringen är att överdriva, inte desto mindre är det fler som skadas/avlider, inte färre.

Jag tror att det förhåller sig som Svensson skriver: ”Påståendena sprids säkert med de bästa av avsikter, att hindra att människor fastnar i ett missbruk eller tar skada av rekreationsbruk av droger ”. Och jag har som sagt var skrivit många gånger i texterna när jag granskat olika kommuners droginformation etc att skrämselbudskap inte fungerar avhållande. Inte desto mindre måste man på ett trovärdigt sätt informera om skadeverkningar och baksidor, görs det på rätt sätt finns det forskning som visar att det kan ha sin betydelse för att minska användningen (även det har jag skrivit om tidigare med exempel på effektiva kampanjer mot cannabisanvändning till skillnad från det som våra kommuner och myndigheter ägnat sig åt).

Men. Och till sist. Det som Mattias Svensson inleder med ”Vandringsmyter och skräckhistorier har länge varit en del av den svenska narkotikapolitiken. Sannolikt till större skada än nytta” är det som jag tycker är allra mest problematiskt. Det som våra kommuner och myndigheter (t ex fd Folkhälsoinstitutets cannabiskampanjer, eller Björn Fries Mobilisering mot narkotikas ”Knark är bajs”-kampanj) ägnat sig åt och till del fortfarande ägnar sig åt är en praktik som jag tror handlar mer om att förebyggande verksamhet är svårt än att det är en del av svensk narkotikapolitik. Jag tror att enhetschefen i aktuell intervju snarare saknar tillräcklig kompetens inom förebyggande verksamhet och att han inte har tillgång till korrekt fakta än att han är en del av en medveten satsning på ”ett samhälle där en massa personer i ansvarig tjänsteposition sprider vandringsmyter och rena påhitt.” som Mattias Svensson vill påskina.

Jag tror vidare det blir svårt att hitta ett dokument som säger att ”svensk narkotikapolitik ska bestå bland annat av osaklig och ineffektiv skrämselpropaganda”, men om Mattias Svensson är seriös och har grund för det han påstår kommer han säkert att kunna visa upp det dokumentet.

Det som är problematiskt är att svensk narkotikapolitik är under attack. Det är inte fel att debattera den, jag vill snarare ha mer debatt om vår narkotikapolitik inklusive debatt om vår praktik på olika delområden. Men när man, som nu görs allt oftare, hävdar saker om vår narkotikapolitik, som att den till del består av att använda skräckhistorier eller att den satsar på straff i stället för vård, då är det att bedriva en oseriös och osaklig attack på politiken snarare än att debattera den.

Jag kan visserligen förstå att den som vill förändra hur vi i Sverige bedriver verksamhet inom drogområdet tar till fulknep. Kanske är det mest problematiska att de som tror att en restriktiv narkotikapolitik är bättre och mer skadelindrande än legalisering och liberalisering förhåller sig så passiva när liberaliseringsförespråkarna ständigt flyttar fram positionerna på mer eller mindre seriöst sätt.

 

Om du gillade texten - DELA i stället för att gilla!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *