Om detta med legalisering av cannabis – del 1

Notice: get_currentuserinfo har upphört sedan version 4.5.0! Använd wp_get_current_user() istället. in /customers/f/a/3/magnuscallmyr.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 3853

Debatten om legalisering av cannabis har pågått ett tag, men är ändå hittills inte särskilt omfattande i Sverige. Jag har medvetet avhållit mig från att gå in i den eftersom jag har väntat på forskningsartiklar kring vad som händer i USA (och Canada där man mer medvetet har prioriterat att forskning ska följa).

Jag följer drogdebatten hyfsat på min fritid (dvs när ork och lust infinner sig) och har inte sett någon bra artikel om effekterna hittills i USA. Det betyder inte att det inte finns intressant material ute. Och att man på sedvanligt debattsätt inom drogområdet gärna ägnar sig åt att kasta vetenskapliga artiklar i skallen på varandra.

Jag är inte sämre själv (alt: Jag är då och då likadan själv) så inledningsvis tänkte jag kommentera en forskningsartikel jag såg för ett tag sedan som har bäring på legalisering och liberalisering. Det är en artikel publicerad i European Journal of Criminology med titeln ”Do drug policies affect cannabis markets? A natural experiment in Switzerland, 2000-10”. Den handlar om att i början av 00-talet förberedde Schweiz en form av cannabislegalisering (som åtminstone blev ”liberalisering”) till följd av allt mer liberala tongångar i debatten under en längre tid (precis som vi sett på andra platser i världen, även här).

Den förändrade lagstiftningen skulle innehålla en reglerad produktion och försäljning (som det brukar heta) och lagligt innehav och bruk (< 5 g) för individer.  Marknaden reagerade i förväg och det etablerades en form av kvasiofficiell ”liberaliserad” produktion, distribution och försäljning (i affärer). Då en del resultat bekymrade beslutsfattarna beslutade parlamentet vid två tillfällen, 2003 och 2004, att inte gå vidare med den föreslagna policyförändringen (av legaliseringsart) utan återgå till den tidigare restriktiva politiken. Under 2005 och 2006 stängde produktions- och affärsrörelserna.

År 2004 genomfördes ett test med två 18-åringar (under åldersgränsen) som besökte 50 av affärerna som sålde cannabis. De frågade efter 5 g cannabis/för 50 francs och 29 affärer sålde med ett genomsnittpris på 11 francs per gram. Den erhållna cannabisen varierade mellan 3,8 och 6,5 g och hade en THC-nivå som varierade mellan 8% och 28% med ett genomsnitt på 16%. År 2009 gjordes ett nytt test på den då helt illegala marknaden, 29 ”relevanta köp-försök” genomfördes och 27 inköp lyckades genomföras med ett snittpris på 28 francs per gram. Den erhållna cannabisen varierade mellan 0,4 och 13 g och hade en THC-nivå som varierade mellan 4% och 18% med ett genomsnitt på 12%. Eftersom det ofta hävdas att samma säljare vid en illegal marknad kan erbjuda alla slags droger frågade köparna även efter det, enbart en av säljarna sade sig kunna sälja även andra droger.

Ett par saker är intressanta. Dels medförde ”liberaliseringen” väsentligt lägre priser, det ökar självfallet tillgängligheten för utsatta grupper som t ex ungdomar. Dels medförde ”liberaliseringen” starkare cannabis (högre THC-halt) vilket är en väsentlig komponent dels i skadeverkan och dels i beroendepotential. Dels var det, till skillnad från vad som ofta hävdas i debatten, i stort sett ingen illegal säljare som även kunde sälja annat än cannabis.

Ett annat argument som ofta framförs i debatten är att den illegala marknaden inte tar ansvar för att inte sälja till ungdomar. I testet ovan kan det se ut som att tillgängligheten för ungdomar ökade efter återgång till den restriktiva politiken. Samtidigt konstaterar forskarna i artikeln att återgången till den restriktiva politiken medförde en lägre användning, i synnerhet bland ungdomar. Sedan där det svårt att veta vad som beror på denna återgång och vad som beror på andra faktorer. I officiella siffror som finns över cannabisanvändningen syns en liknande utveckling. I linje med en allt liberala inställning till cannabis under 90-talet och 00-talets början fick man en allt högre cannabisanvändning (i synnerhet bland ungdomar) som sedan går ned när politikerna tar ett steg tillbaka runt 2003/2004 (för att på nytt öka lite i 2012 års mätning, i linje med den globala trenden):

Just ungdomars cannabisanvändning är särskilt angelägen fråga eftersom cannabisens skadepanorama, inte minst vad det gäller kognitiva funktioner, är särskilt allvarlig för ungdomar vars hjärnor inte är fullt utvecklade förrän en bit in i 20-årsåldern. Men det finns så klart skadeverkningar som är allvarliga även efter det, inte minst beroendeproblematik. En tidigare studie, på äldre cannabisvarianter som inte är lika potent/THC-rika som dagens, visade på att ca 10% utvecklade beroende, förutom bland de individer som började använda cannabis i tidiga tonår, där var det ca 20% som utvecklade ett beroende.

Jag har tidigare skrivit en hel del om cannabis som jag nämnt förut, främst på grund av att jag har provocerats av slarvigt återgiven forskning och information som mer liknat skrämselpropaganda än den sakliga information som skulle behövas för att fler skulle kunna göra informerade beslut och framför allt få ungdomar att avstå från cannabisanvändning. Det gjorde att jag fick många som läste bloggen, och många som delade den. I efterhand kan jag tycka att det var aningslöst och att jakten på likes och delningar tog över för mycket. Och mitt ställningstagande, som alltid fanns på en dåvarande ”Om bloggen”-sida, om att jag var motståndare till legalisering verkade passera obemärkt. Då som nu var jag oroad över liberaliseringstendenser, och vad det verkar som, ökad användning, men tyvärr var jag ändå inte tillräckligt tydlig med min ståndpunkt. Jag gömde mig delvis bakom att ”vi behöver mer information om t ex legalisering”, och ”vi behöver se vad vi kan ta tillvara av cannabisens medicinska egenskaper” (det senare har visat sig allt för ofta bli/vara en del av en legaliseringsprocess, t ex i USA och Canada). Sedan en tid tillbaka är jag mer tydlig med mina ståndpunkter inom en rad narkotikarelaterade frågor, bland annat detta med att jag inte är för en legalisering (av några droger).

Av den anledningen tillhörde jag de som reagerade kraftigt på Piratpartiets agerande den 20 april i år (4-20 är viktiga siffror inom cannabiskulturen, historian bakom kan man läsa om här). Man delade ut ett flygblad samt rullpapper (som används för att göra jointar för att röka cannabisen) i Stockholms centrum, bland annat till ungdomar (enligt poliser som var på plats). Flygbladet såg ut så här:

I texten finns det en del osakliga/anmärkningsvärda påståenden att anmärka på (som jag av utrymmesskäl inte gör nu), men andra sidan är värre:

I texten på den andra sidan försöker Piratpartiet dels påskina att deras drogpolitik är ”evidensbaserad” (utan att nämna hur), och man talar om forskning (utan att nämna vilken) som visar att ”vissa droger som idag är illegala” (naturligtvis räknar de med att man i sammanhanget ska tänka på cannabis) är mindre skadliga än de som är lagliga (då ska man främst tänka alkohol). Det låter trovärdigt för många säkerligen, och förmodligen i synnerhet för ungdomar. Den senare delen, om man använder sig av t ex den engelske forskaren David Nutts sammanställning, är helt korrekt, men det finns ändå ett problem med det. Inte minst i relation till hur flygbladet fortsätter.

Piratpartiet skriver ”De droger som bevisligen är hanterbara (…), såsom cannabis” (min fetstilning). Det låter kanske bra, men det är en grov förminskning av problematiken runt cannabis. Och det blir särskilt allvarligt då flygbladet delats ut till ungdomar. Få av de 20 % av ungdomarna som använder cannabis och utvecklar ett beroende lär tycka att cannabis är hanterbart. Och sedan avslutas flygbladet med ”Legalisera cannabis – För skademinimering och en evidensbaserad drogpolitik”. Det finns inga belägg för att en legalisering innebär skademinimering, och det finns ingen ”evidens” för legalisering. Och ingenstans nämner Piratpartiet alla risker och problem/skador som kan följa av cannabis, det är bara positiva ord som ”hanterbart”, ”skademinimering” och ”evidens” för att det är bra att legalisera cannabis. Det är ren och skär propaganda (för att uttrycka sig milt).

Som framgår av länken för händelsen den 20 april reagerade polisen på agerandet och det uppstod då en debatt i sociala medier. Det hade kunnat varit som vilken sociala medier-debatt som helst, dvs den kunde ha blåst över på några dagar. MEN drogområdet är inte som vilket område som helst, och som jag skrivit om många gånger finns det en aktör som anstränger sig för att göra samtalsklimatet otrevligt och oseriöst – Piratpartiets ”drogpolitiska talesperson” Johan Svensson. Helt plötsligt i fredags lägger han ut en tweet om händelserna runt den 20/4

och anklagar, förutom påstående om drev ovan, bland annat i de påföljande tweetsen Svenska Narkotikapolisföreningens ordförande för att ljuga och ger dessutom en bild av flygbladet som att det inte alls förminskade cannabisproblematiken. Och som vanligt får han med sig en liten svans, det har under helgen blivit en hel del tweets utifrån Johans utspel. Den mest intressanta slutsatsen av det är att legaliseringsdebatten är i allra högsta grad levande och att det sprids mycket propaganda i den. Den näst mest intressanta är att det är ett vitt spektrum av individer som engagerar sig, allt från ”de troende cannabisaktivisterna” till politiker, och som deltar i att understödja det destruktiva debattklimat som Snilletjohan verkar eftersträva om och om igen.

I svansens försök att försvara Piratpartiet och Snilletjohan förekom påståenden om att flygbladet inte var propaganda och att det är korrekt att hävda att legalisering minskar skadorna, det senare med hänvisning till legaliseringen i USA och ungdomsanvändningen. Den delen tänkte jag återkomma till i del 2 av detta inlägg.

Om du gillade texten - DELA i stället för att gilla!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *