Igen om det destruktiva debattklimatet inom drogområdet, och vilka politiker som kan kopplas till det



Jag har tidigare skrivit en del om debattklimatet inom drogområdet. Och jag har tidigare skrivit en hel del om cannabis. Detta inlägg kombinerar båda dessa teman.

Mycket av mitt tidigare skrivande om cannabis har handlat om hur våra myndigheter (allt från statliga folkhälsomyndigheter till kommunala enheter som skolor eller drogförebyggare) behandlar forskningsartiklar.

En del handlade om hur media framställde cannabis/cannabisanvändare, och en del handlade om hur man bäst gör att för att minska cannabisanvändning (särskilt bland unga).

Allt för ofta såg jag hur dessa myndigheter antingen tog enskilda forskningsartiklar eller tog delar/enskilda resultat och gjorde det till sanningar, ofta i linje med att det skulle vara avskrämmande och ofta utan att redovisa under vilka förutsättningar det ”avskrämmande resultatet” var giltigt. Ibland såg jag att man tog en forskningsartikel som passade ens syfte och lyfte fram den, men struntade i andra som sade emot det.

Någon gång såg jag att det som påstods kom från en svag källa där slutsatsen var minst sagt tvivelaktig, men där det med tiden hade blivit så att källan hade glömts bort men slutsatsen hade levt vidare och presenterats som en stark och etablerad sanning. För mig var det exempel på dåligt förebyggande arbete eftersom det så lätt kunde kritiseras om man ville.

Detta med forskning är svårt, och det är lätt att kasta olika forskningsartiklar i skallen på varandra. Man behöver god forskning, gärna metastudier som kombinerar flera oberoende forskningsartiklar, man behöver en ”övergripande bild” (t ex genom att hålla många forskningsresultat i skallen samtidigt, eller genom att hålla ”förvärvad” kunskap (som kan vara mer än från forskningsartiklar) i skallen samtidigt, helst båda). Men det är sällan drogdebatten i sociala medier och annat handlar om denna övergripande bild. Vi har en rätt fattig debatt tyvärr, en debatt som allt för ofta präglas av det destruktiva klimat jag skrev om i föregående inlägg.

Gång på gång, men inte under varje inlägg, skrev jag om att myndigheternas tillvägagångssätt kunde vara kontraproduktivt och föreslog alternativa sätt för att minska cannabisanvändning, och i synnerhet den bland unga. Att minska skador av droganvändning har varit denna bloggs fokus sedan 2007.

Jag har levt i/med eget drogberoende, av bland annat den anledningen vill jag att inga/så få som möjligt ska behöva gå igenom samma sak. För att vara extra tydlig hade jag förut en sida här som bestod av en redogörelse för mina åsikter om en del ämnen, bl a cannabis där jag på förekommen anledning skrev rakt ut att jag var/är motståndare till cannabislegalisering (och självfallet alla andra narkotikaklassade substanser).

Det verkar som att väldigt få förstod det utan trodde att mina texter handlade om tvärtom. Någon enstaka har säkert förstått det, men efter den senaste tidens artiklar är det nästan symtomatiskt att samtalet i den Facebook-grupp som verkar för en cannabislegalisering ser ut så här när de kommenterar mina texter:

Pseudonymen som skriver den sista kommentaren ovan har talat ut i SVT om gruppens arbetssätt som han kallar ”punktmarkering”, och då i synnerhet av Svenska Narkotikapolisföreningen. Men förfarandet syns även för RNS (Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle). För min del känns det mer som en smutskastning än punktmarkering.

Jag har samlat några av alla kommentarer om mig som kommer från antingen vad medlemmar i AKC skriver i gruppen eller vad AKC:s admin Chen Nung skriver (några citat nedan är från samtal med en vän till mig som reagerat på hur gruppen). Så här låter det:

Det blir nästan intressant när AKC:s admin ska svara på frågan om när jag blev ”uppköpt”, så här svarar han:

Man måste nog vara cannabisanvändare för att dra den slutsatsen som görs ovan angående mordbrandsattentatet mot mig, och man måste nog vara cannabisanvändare för att 4 minuter efter publicering av ovanstående roas av det som skrivs om en mordbrand. Grunden kommer från detta blogginlägg – Hur hamnar en bensindunk från Stockholm utanför en lägenhet i Örebro. Och givet att det är känt att cannabis orsakar en hel del kognitiva skador är det inte konstigt att tankarna/slutsatsen blir som den blir. Det som hävdas av Chen är så klart inte sant, men givet att jag av olika skäl (men som sagt inte det Chen hävdar) misstänker en krets individer som rör sig runt två till tre drogpolitiska föreningar i Stockholm så har det däremot påverkat min syn på den gemensamma nämnaren LARO som inte arbetar med psykosocial behandling och förändring av tankestrukturer och identitet (t ex kriminell identitet) på  samma sätt som t ex drogfri behandling av tolvstegskaraktär ofta gör.

Det ovanstående är något annat än punktmarkering. Det intressanta är att denna cannabislobbygrupp har medlemmar som är allt från politiker till journalister, och det är vad jag sett ingen av dem som reagerar på vad som framkommer i SVT:s artikel eller det som skrivs t ex om mig i AKC:s flöde. Det kanske är dags för en del att tänka på vad det är för grupp de är medlemmar i, och kanske dags att hänga ut utvalda medlemmar i den gruppen också.

AKC-gruppen är starkt kopplad till en ”organisation” inför höstens val som marknadsför drogliberala politiker. Den kallas Cannabiskrysset och så här skriver man på sin hemsida:

Några exempel på politikerna som via Cannabiskrysset kan kopplas samman med AKC är (jag antar att flertalet även är medlemmar i AKC): Johanna Jönsson (C), Joar Forssell (L, tillika förbundsordförande för LUF), Benny Lindholm (L), Magnus Ek (C, tillika förbundsordförande för CUF), Axel Lindqvist (C), Anna Hallbom (L), Emilie Pilthammar (M), Anton Sauer (C), Alexandra Wallin (M), Axel Hallberg (MP), Algot Thorin (C), Henrik Edin (L), Max Sjöberg (L), Soroush Rezai (L), Christina Örnebjär (L), Erik Berg (L), Anders Schröder (MP), Alex Nilsson (L) och Hanna Wagenius (C).

Som synes är det mest politiker från L och C. Så man kan dra slutsatsen att om man är förespråkare för legalisering av narkotika och ett debattklimat som inkluderar smutskastning och punktmarkering (samt förminskning av mordbrandsattentat) så kan man ju rösta på just de partierna. Vill man ha ett annat politiskt samtalsklimat föreslår jag att man väljer ett annat parti.

Om du gillade texten - DELA i stället för att gilla!

En kommentar till “Igen om det destruktiva debattklimatet inom drogområdet, och vilka politiker som kan kopplas till det”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *