Ett destruktivt debattklimat skadar drogområdet



Drogområdet, narkotikapolitik och relaterad socialpolitik etc, är som jag ofta påtalat (för mestadels döva öron som det verkar) ett komplicerat område. Det är många som vill förenkla det, antingen för att det passar deras agenda eller för att de inte begriper bättre.

Det man kan hoppas på om man är optimist är att det ska finnas ett debattklimat som gör att dessa frågor kan vridas och vändas på och olika åsikter debatteras för att förhoppningsvis nå ett så bra, ett så humant, resultat som möjligt givet komplexiteten.

Jag har de senaste åren stört mig allt mer på samtalstonen/-klimatet på drogområdet, och som vanligt känns det som att jag är rätt ensam om det även om det finns en och annan som reagerar och tänker som jag. Jag har skrivit om detta tidigare, och jag kommer förmodligen göra det igen.

För en tid sedan hade jag tänkt skriva ett inlägg om vad som hände efter min senaste debattartikel på Dagens Samhälle, om hur framför allt de individer som håller till på ett ställe som heter Avkriminalisera cannabis på Facebook gick loss med allt från smutskastning och förminskning av mordbrandsattentatet mm. Men tiden och orken finns inte alltid… och det kändes lite väl egocentrerat att ”gnälla” om det. Det är bättre att de håller på så får jag mer inspiration till att arbeta mot en avkriminalisering av cannabis…

Förra gången jag skrev om samtalstonen inom drogområdet, i slutet av förra året, var det med exempel på hur Piratpartiets drogpolitiske talesperson hetsar och smutskastar (och hur hans svans beter sig). Här om dagen var han igång igen. I stället för att bemöta sakligt eller föra fram egna åsikter går han till attack mot Svenska Narkotikapolisföreningen i ett inlägg på Facebook.

Det är ju lite intressant att denne ”politiker” anser att ett ”bevis” (evidensbaserat är ett ord han gillar att slänga sig med, på ett rätt humoristiskt sätt) på att svensk polis inte skulle klara av att hantera narkotikafrågan är att föreningen för narkotikapoliser (SNPF) har en åsikt han ogillar i frågan om ”drogtester” (en åsikt som dessutom framför på ett uppenbart tillskruvat sätt). Intressant slutledningsförmåga onekligen. Och att frågan inte är så enkel som att det handlar om någon självklar och okomplicerad ”livräddande åtgärd” som Johan (aka Snilletjohan i sociala medier) påstår tänkte jag återkomma till nedan.

Det intressanta inledningsvis är dock det som händer dels på Snillets vägg där det kommer ett par kommentarer (varav ett par visar på att läsförståelse inte alltid är en framstående egenskap hos de som kommenterar) och dels sedan på SNPF:s facebooksida. Däremellan (?) plockas samma artikel upp i Facebookgruppen jag nämnde ovan, Avkriminalisera cannabis (Snillets ”svans”/fans är i stort sett identisk med medlemmar i cannabislegaliseringsgruppen). Så här lät det där:

Och effekterna av ovanstående förkärlek till att hetsa mot andra (”korkade”, ”in och kommentera”) i stället för att argumentera sakligt blev detta:

Jag hade turen att slippa se vad de hade skrivit tack vare modereringen, men det är trist att SNPF ska behöva lägga till på moderering i stället för annat. Ovanstående är bra exempel på dels varför Piratpartiet är ett oseriöst parti och dels varför det är nästintill omöjligt att föra en konstruktiv och seriös debatt om narkotikaproblematiken. Det är trist om debattklimatet gör att individer som vill vara seriösa och problematisera det svåra drogområdet kanske blir avskräckta av den ton som råder.

Sedan till själva frågeställningen om den aktuella frågan om drogtester. Denna gång är det ”drogtester” i bemärkelsen att individer kan lämna in sina narkotikapreparat för att få dem testade vad det gäller kvalitet, renhet och att drogen är vad man tror att den är. Det senare har varit ett problem i ”klubbkretsar” och på vissa festivaler där substansen MDMA (ecstasy) är populär, men där det hänt att MDMA har varit utbytt mot PMMA som är mer skadligt. Och när användaren inte känt till det har det lett till dödsfall. Det finns flera exempel internationellt och i Sverige på dödsfall med den orsaken. Och vad det gäller ”renhet” har det även hänt att andelen MDMA i en ecstasy-tablett varit betydligt högre än vad som är vanligt, vilket i sig kan leda till dödsfall.

SVT hade i söndags ett par artiklar om detta med drogtestning enligt ovanstående, dels om den engelska organisationen som sysslar med dessa tester och dels en artikel med kommentarer från svenska ”klubbvärlden” och så narkotikapolisföreningen SNPF. Det var den senare artikeln som SNPF lade ut på sin facebooksida med texten

”SNPF har kommit på en modell som är mycket mer effektiv än den engelska som påstås reducera drogintaget med 20%. Lämna narkotikan kvar i langarnas fickor. Den modellen funkar till 100%.

Trevlig sommar”

Och självfallet har SNPF rätt i att det allra bästa ur ett harm reduction/skademinskningsperspektiv vore ju om ingen använde narkotika (utan lät dessa substanser stanna i langarnas fickor). Det är helt korrekt och inget att ifrågasätta. Men så ser inte verkligheten ut (än). Så frågan är vad vi gör då. Och det är då det blir lite komplicerat.

Det finns ett uppenbart argument för drogtestning, och det är att undvika dödsfall för att drogen användaren tänkt att använda inte är den drog eller den styrka etc som användaren utgått från. Drogtester kan även ge möjlighet för saklig information om vilka risker man utsätter sig för genom droganvändning. I SVT-artikeln framgår att med hjälp av information om risker/vad drogen innehåller så väljer 20 % att avstå att använda det de hade tänkt att använda. Samtidigt är det onekligen så att droganvändning har stora risker förutom risken för akuta dödsfall, det som börjar med party på en festival kan sluta i ett beroende som förstör ett liv framåt. Att erbjuda dessa tester kan då ses som ett accepterande från samhällets sida av det, ett argument som SNPF:s Lennart Karlsson framför i artikeln.

Ett annat argument som framförs är att med dagens lagstiftning då såväl innehav som bruk av narkotikaklassade substanser inte är tillåtet i Sverige så skulle drogtester inte kunna genomföras. Inte minst för en polis som tjänstgör vid en aktivitet som erbjuder dessa tester skulle det bli väldigt konstigt att inte agera mot den narkotika som ”ligger framför näsan”. Vad jag har förstått av att ha följt The Loop sedan några år tillbaka har det hittills funnits någon slags överenskommelse med engelsk polis om att inte agera, en slags ”de facto-avkriminalisering” med andra ord.

Jag är själv för en så stor skademinskning som möjligt (helst ett samhälle helt fritt från narkotika). Jag är självfallet för att rädda liv genom att användaren får veta om drogen de tänkt ta är särskilt farlig. MEN precis som Lennart Karlsson så tycker jag att det blir märkligt när samhället ger sitt direkta (eller indirekta) godkännande till narkotikaanvändning med allt vad det innebär i form av olika slags lidande och skador. Detta godkännande blir problematiskt i synnerhet när förutsättningarna för att bryta ett missbruk/beroende är så dåliga som de är i Sverige.  Givet det senare vore det bättre om samhället börjar med bättre informationsinsatser om vilka risker det finns med dessa ”partydroger”. Därefter kan vi se vilka steg vi kan ta och om samhället har vad som krävs för att göra det.

Vi behöver oavsett vad en bättre debatt om vad vi kan och bör göra, men den debatten har egentligen inte något utrymme för den hets som vissa ägnar sig åt. Narkotikaproblematiken och drogområdet är ett för knepigt och viktigt område för att ha ett debattklimat som det ser ut idag.

Om du gillade texten - DELA i stället för att gilla!

2 reaktioner till “Ett destruktivt debattklimat skadar drogområdet”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *