Ger ett avkriminaliserat bruk lägre narkotikarelaterad död?

Notice: get_currentuserinfo har upphört sedan version 4.5.0! Använd wp_get_current_user() istället. in /customers/f/a/3/magnuscallmyr.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 3853

Att det finns en ständigt närvarande debatt om den svenska narkotikapolitiken kan knappast ha undgått någon. Temperaturen i debatten har dessutom skruvats upp en del grader den senaste tiden med allt fler som ställer sig på den drogliberala sidan och vill legalisera narkotika eller åtminstone avkriminalisera rakt av.

En av dem som driver förutnämnda linje är Liberalernas riksdagsledamot från Örebro län, Christina Örnebjär (se även mina kommentarer här). I veckan twittrade hon om ”en lysande sammanställning av narkotikapolitik”:

Det hon RT:ade var en tweet av Piratpartiets drogpolitiske talesperson Johan Svensson (Piratpartiet är uttalat för legalisering av alla droger). Han skrev:

Och det är så det brukar låta från de politiska håll som är mest aktiva i debatten om vår narkotikapolitik; ”vår narkotikapolitik är en förbudspolitik som inte fungerar och det är orsaken till de höga svenska narkotikarelaterade dödstalen”. Receptet för dessa debattörer/politiker är att Sverige antingen avkriminaliserar eget bruk av narkotika eller helt och hållet legaliserar. Politikerna som försvarar en restriktiv narkotikapolitik är mer tysta, kanske skrämda av den retorik som dominerar sociala medier när det gäller drogområdet, eller kanske skrämda av den bild som allt mer präntas in av en misslyckad narkotikapolitik.

Det Christina och Johan twittrar om är en artikel i Axess skriven av den i feminist- och sexhandelsområdet profilerade debattören och akademikern Petra Östergren. I den artikeln går Petra igenom den del böcker som avhandlar drogområdet/den narkotikapolitiska debatten (några av dem har jag recenserat tidigare här i bloggen, tyvärr är mina gamla inlägg raderade så jag kan inte länka till mina recensioner).

Petra inleder med att slå fast att:

”Den repressiva förbudsmodellen, där alla aspekter av narkotikahantering– inklusive eget bruk – är kriminaliserad, har inte gett önskat resultat. Svenskar knarkar mer än någonsin. Dessutom har vi den näst högsta registrerade narkotikadödligheten inom EU.  I övriga världen tar allt fler stater och länder steg mot legaliseringsmodeller,”

Petra antyder redan i denna inledning att lösningen är en legalisering av narkotika. Därefter tar hon upp bok nr 1 och texten kring denna kan sammanfattas som att fokus i kommentaren ligger på att Sverige behöver mer av och ”lösare/mer frikostig” substitutionsbehandling med metadon och buprenorfin. I kommentaren till bok nr 2 slår hon fast att inte alla droger kan hanteras på samma sätt.

I kommentaren till bok 3 hävdar hon att vara ”forskarmässig” skulle vara ett politiskt ställningstagande. Det tillsammans med några kommentarer till några påföljande böcker som nämns bygger diskursen i Petras text som sammanfattas i meningen ”Att nuvarande narkotikapolitik inte fungerar är man i forskarsamhället enig om”. Ytterligare ett steg till den slutsats som Petra presenterar kommer genom det citat Piratpartiets talesperson lyfte fram. Petra skriver:

”Det finns dock en del intellektuella gåtor som återstår när det kommer till den svenska drogpolitiken. Som varför det politiska toppskiktet fortfarande försvarar en inhuman och ineffektiv förbudspolitik, bokstavligen intill döden (åtminstone andras).”

Det svar Petra levererar är att det (nuvarande politik) handlar om moral(ism)politik och en önskan om att förpassa användarna ut ur samhällets gemenskap och skyddsnät. ’

Det är en sak om Petra Östergren har den åsikten att de som är motståndare till legalisering/avkriminalisering har det av moralism- och samhällsexkludering-skäl, dvs att dessa motståndare skulle drivas av någon form av inhuman ondska och inte en annan slutsats kring hur man minskar skador, lidande och död. Det är mer allvarligt när politiker börjar använda sig av den bilden av individer som har en annan uppfattning. Låt mig gissa att det kanske är lite kylig stämning i Liberalernas riksdagsgrupp, såvida inte alla delar Örnebjärs gillande av resonemangen i föreliggande text.

Så. Hur är det då? Stämmer bilden som aktuell Axess-artikel vill ge att det är vår restriktiva narkotikapolitik som ligger bakom de höga dödstalen? Skulle en legalisering (t ex varianten med reglerad marknad där droger säljs av ett systembolag eller apotek i stället för som idag av den illegala marknaden, och det är fritt att inneha narkotika) leda till färre antal döda? Det är det ingen som vet, det finns t ex ingen forskning som visar på att man ens kan anta att så skulle bli fallet. Och det gäller hur mycket olika skribenter eller politiker vill påskina att så är fallet.

Skulle en avkriminalisering av narkotikaanvändning leda till att det skulle bli färre döda? Inom EU finns det flera länder som inte har Sveriges modell där narkotikaanvändning är kriminaliserad, likväl som det finns flera länder som har Sveriges modell. En översikt av dessa olika politiska inriktningar kanske kan ge en indikation? I sammanställningen nedan använder jag mig av EMCDDA:s senast tillgängliga siffror (dödsfallen gäller överdoser).

 

Sverige 2015: 6,2 miljoner invånare 15-64 år, 100,5 dödsfall/milj inv,  281 397 utdelade sprutor, 3679 individer i LARO.

Irland 2014: 3 milj inv, 71 dödsfall/milj inv, ? sprutor, 9917 individer i LARO, Inget sägs om droganvändningen, men innehav är olagligt även om det görs skillnad på typ och om det är för personligt bruk eller inte.

Storbritannien 2014: 41,9 milj inv, 60,3 dödsfall/milj inv, ? sprutor, 142 085 individer i LARO, Droganvändning är inte kriminaliserat men personligt innehav är.

Litauen 2015: 1,9 milj inv, 59 dödsfall/milj inv, 200 630 sprutor, 596 individer i LARO, Droganvändning inkl innehav för personligt bruk är ett administrativt och inte juridiskt brott.

Tyskland 2015: 53,4 milj inv, 22,2 dödsfall/milj inv, ? sprutor, 77 200 individer i LARO, Droginnehav är olagligt men när det handlar om små mängder har lagen flera olika påföljdsmöjligheter, inget nämns om användningen.

Nederländerna 2015: 11,1 milj inv, 16,5 dödsfall/milj inv, 237 400 sprutor, 7421 individer i LARO, Droganvändning är i sig inte olagligt men kan förbjudas på vissa platser av lokala myndigheter, små innehav av droger för personligt bruk (t ex 0,5 gram av heroin/amfetamin etc resp 5 g cannabis) ska inte föranleda polisingripande men polis kan beslagta drogerna.

Polen 2014: 26,4 milj inv, 9,4 dödsfall/milj inv, 101 420 sprutor, 2564 individer i LARO, Droginnehav är kriminaliserat men lagstiftningen ska inte användas mot individer med ”problematisk användning”, inget sägs om användningen.

Frankrike 2013, 41,9 milj inv, 7 dödsfall/milj inv, 12 314 781 sprutor, 168 840  individer i LARO. Droganvändning/-innehav är kriminaliserat som i Sverige.

Ungern 2015: 6,7 milj inv, 3,8 dödsfall/milj inv, 188 696 sprutor, 669 individer i LARO, Ungern har haft avkriminaliserad användning men har återinfört att det är ett juridiskt brott. Innehav är olagligt men hänsyn kan tas till om det är för personligt bruk.

 

Notera att EMCDDA gör en generell anmärkning vad det gäller antalet dödsfall:

Min syn är att ovanstående sammanställning över antalet döda och landets legala tillämpning av om droganvändning/innehav för personligt bruk inte ger den självklara bild som vissa debattörer och politiker vill påskina. Avkriminalisering ger inte det självklara resultat som vissa påstår. Det finns inte heller (utifrån denna överblicksbild) en glasklar koppling mellan hur utbyggt LARO är och antalet dödsfall. Som jag brukar hävda; narkotikaområdet och tillhörande problem är ett komplicerat område. Det finns inga enkla och självklara lösningar.

Min syn är även att vi måste samtala på ett seriöst sätt om problemet, utan att beskylla någon för att ha en agenda utifrån ondska… Dessutom menar jag att om vi ska minska våra allt för höga siffror för såväl problematiskt bruk som dödsfall så måste det till en rad olika åtgärder som har med annat än den legala statusen att göra. Att hävda att den enda åtgärd som skulle krävas är en avkriminalisering och att det automatiskt skulle ge lägre siffror är inte seriöst.

Om du gillade texten - DELA i stället för att gilla!

3 reaktioner till “Ger ett avkriminaliserat bruk lägre narkotikarelaterad död?”

  1. 1: Man kan absolut INTE straffa bort ett bruk/missbruk utan dessa människor skall erbjudas vård utan att få några prickar i sitt sraffregister.

    2: En person som har lagt av sitt missbruk/bruk och sedan önkar att leva ett ”normalt” liv förhindras av sitt straffregister att tex. kunna få en lägenhet, jobb olkn.

    3: I dag så vågar/vill att sluta missbruka inte be om hjälp då dennes missbruk/bruk är straffbart och därför riskarar att straffas och stämplas för livet.

    Sverige bör därför omedbart ta efter Portugal (vilkens resultat av en avkriminalsering av drogbruk/missbruk är odiskutabel) & Norge

    Dessutom så bör cannabis legaliseras (stora skattevinster för staten om cannbis såldes på tex. systembolaget) för personer som genomgått puberten (skulle frigöra en massa ekonomiska ressurser till tex bekämpning av de tunga drogerna) för att förhindra att de som enbart önskar att röka lite relativt ofarligt cannabis inte skall tvingas att uppsöka de miljöer där även de tyngre drogerna tillhanda hålls (här är Christania en utmärkt förebild) för att förhindra/minska att fler tunga narkomaner uppstår.

    Samtidigt så bör även alkohol tas med i beräkningen av tunga droger då alkohol enl. forskningen är en betydligt farligare drog än cannabis.

    1. Tack för kommentar. Några korta svar:

      1. Vem är det som har påstått att man kan straffa bort ett missbruk? Är inte det en myt att vår politik handlar om det?
      2. Ja, det har jag skrivit om många gånger. Men vem har sagt att det är nödvändigt att avkriminalisera bruket för att komma till rätta med de problem som du nämner? Jag tror det går att hitta sätt att motverka det?
      3. Vad har du för källa på att folk inte vågar söka hjälp för att sluta med ett beroende? Är inte det ännu en myt?
      4. Nu har ju Norge inte fattat något beslut än… och det finns skillnader mellan Sverige och Portugal som gör att det inte är så enkelt som du skriver om, jag skrev om det i en artikel förra året.
      5. Det finns säkert stora skatteintäkter att hämta i en cannabislegalisering, men att dra in pengar är inte allt, särskilt inte om det sker till priset av ökat lidande. Vad det gäller langning så uppger t ex 64 % av de niondeklassare som enligt CAN har använt narkotika att de fått tag på det via en kompis, tillgängligheten lär ju inte minska med det förslag du har. Jämför med den för för skolelever olagliga alkoholen, där användningen är ännu högre. Sedan är inte cannabis så ofarligt som du vill göra gällande, dessutom utvecklar upp mot 20 % av de som börjar i tidig ålder en problemanvändning. Och den studien är gjord på tidigare lägre THC-halter.
      6. Alkoholen är med i beräkningen, vi har extremt stora problem med alkohol som säljs på det sätt som du förespråkar. Och vad det gäller relativisering är det en farlig väg att gå. Visst har cannabis enl Nutt & co lägre skadeprofil än alkohol, det betyder inte att cannabis är ”ofarligt” och inte ens ”relativt ofarligt” som du skriver.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *