Valet 2018 och beroendefrågorna – del 1



Valet 2018 närmar sig allt mer och för den som liksom jag är intresserad av drogområdet och beroendefrågor är det alltid intressant att se hur partierna hanterar detta område.

Vice Sverige har i veckan publicerat en artikel där Vice ställt frågor om synen på skademinskande åtgärder. Som sidokommentar är det kanske lite synd att Vice är lite slarvigt i faktadelen, t ex vad det gäller vad som påverkade Portugals minskade dödstal eller hur EU ställer sig till konsumtionsrum (PDF 1, PDF 2). Men även Vice har en politisk agenda.

Så vad svarade partierna? Läs gärna artikeln före nedanstående!

Vänsterpartiet, Karin Rågsjö riksdagsledamot

V vill sträva mot ett narkotikafritt samhälle men är motståndare till en kriminalisering av bruket (dvs de vill avskaffa ringa narkotikabrott). De hävdar att ”Vi tror att kriminaliseringar av eget bruk gör människor mindre benägna att söka hjälp, vilket kan leda till ett tyngre missbruk.”. Det är något som framförts från såväl kritiker av dagens system som den drogliberala sidan. Frågan är om det inte är den obefogade skrämseln med uttalanden som detta från V som i stället gör människor mindre benägna att söka hjälp.

När jag var i ”vårdsvängen” träffade jag aldrig på någon som avstått från att söka hjälp på grund av rädsla för kriminaliseringen. Det jag i stället träffade på var enbart tvärtom, människor som hävdade att polisens arbete med ringa narkotikabrott var antingen en anledning till att de stannat vid alkoholen eller en bidragande anledning till att de ville bryta beroendet eftersom ”ringa narkotikabrott” var en del av de så kallade ”konsekvenserna” (som kan vara ett viktigt verktyg för att kunna bryta ett beroende, t ex om en beroendebehandlare arbetar med dessa på ”rätt sätt”).

V vill införa ”ett nationellt kunskapscentrum för narkotikarelaterade skador”, frågan är varför de inte vill gå längre än så och även inkludera alkohol som trots allt orsakar fler dödsfall och mer skador? I samma mening nämns att V vill ”se över hur lagen om kriminalisering av eget bruk har inverkat på antalet missbrukare och deras hälsa”. Det senare låter lite märkligt eftersom V redan bestämt sig för att de vill avskaffa den lagen. Eller så kanske de har kommit fram till att deras egna förslag om avkriminalisering inte är fullt så klokt och att det kanske finns folkhälsovinster av kriminaliseringen av narkotikabruk som måste utredas. Märkligt är det iaf.

Vidare vill V ha ”en tidigare och mer kunskapsbaserad vård”. Tidigare insatser låter bra, ju tidigare ett beroende kan brytas desto bättre är det för alla parter, individen, de närstående och samhället. Men frågan är vad de menar med tidigare, och om inte en avkriminalisering skulle kunna bidra till en senare vård än idag? Mer kunskapsbaserad vård låter också bra, så där lite lagom populistiskt. Idag jobbar Socialstyrelsen intensivt med Nationella riktlinjer och ”evidens”, frågan är vad V inte är nöjda med och vilken kunskap de saknar?

V föreslår även ”en tydligare statlig styrning av resurserna för att öka tillgängligheten”. Det är något som jag efterfrågat länge, även om jag vill gå längre och införa ett statligt huvudmannaskap (inkl nationellt kunskapscentrum för hela beroendeområdet). Men V:s förslag motverkar ett av de problem som den så kallade Missbruksutredningen identifierade, hur beroendevården lokalt används som budgetstötdämpare etc. Även den föreslagna vårdgarantin är mycket bra, om den hade kombinerats med fritt vårdval och fler alternativ (t ex fler privata vårdgivare) kan det bli en utökad patientmakt som behövs så mycket inom beroendeområdet!

 

Miljöpartiet, Jan Lindholm riksdagsledamot

MP är rätt så nöjda med dagens situation och politik men öppnar för försök med så kallade konsumtionsrum (platser där droganvändare kan injicera/inta droger under ”övervakning” av sjukvårdspersonal).

De är inte för legalisering och inte heller för avkriminalisering av bruket, med andra ord tänker de sig någon form av amnesti för konsumtionsrummen eftersom en användare skulle begå brott, såväl ringa innehav som bruk, i samband med nyttjande av konsumtionsrum. MP är däremot för en vårdgaranti inom beroendeområdet och att beroendevård ska finnas tillgängligt inom hela landet, och det i ett ”tidigt skede” (vad det nu är…).

 

Socialdemokraterna, Anna-Lena Sörenson riksdagsledamot

Det är uppfriskande att läsa svaret från S då det inledningsvis erkänner att det finns brister i missbruksvården, men sedan är det tyvärr tunt. Anna-Lena skriver:

”Det finns brister i missbruksvården, men situationen hade inte förbättrats av en mer liberal syn på narkotika. Socialdemokraterna motsätter sig såväl avkriminalisering som legalisering av narkotikaklassade preparat.”

Givet den debatt som det blivit om avkriminalisering kan jag tycka att det är lite synd att S inte öppnar för en utredning av ”ringa-lagen” en gång för alla. Genom det skulle de farhågor som t ex Karin Rågsjö gav uttryck för kunna besvaras samtidigt som det skulle bli klarare hur polisen arbetar och om polisens narkotikaarbete kring ”ringa” gör nytta eller inte, och om det finns andra möjligheter till såväl fortsatt preventivt arbete från polisens sida som vilka alternativa lösningar det finns för att motverka till exempel effekter av stigmatisering som kan följa i kölvattnet av ringa-lagföringar etc.

Det är få förbättringsförslag som S för fram. Det finns inte mycket som talar om hur den bristande beroendevården ska åtgärdas. Kanske saknas idéer och visioner, kanske får man själv gissa utifrån vad Anna-Lena skriver. Dels kanske det finns en ledtråd i texten om den utredning som beslutats om beträffande ”akutmottagningarnas rutiner för uppföljning av personer som behandlas för överdoser, ta fram information om risker och säkrare användning riktad till brukarna”, men den handlar inte direkt om bättre beroendevård.

Dels kanske det blir lite tydligare i slutet av stycket där hon skriver att regeringen arbetar ”aktivt för att förbättra möjligheterna till läkemedelsbehandling mot opioidmissbruk”. Exakt vad det innebär, inte minst mot bakgrund av hur kraftigt denna behandlingsform byggts ut på senare år, framgår inte. Och frågan är, den väsentligt större andelen narkotikaanvändare som inte använder opioider, struntar regeringen i den? Och vad har S för tankar kring uttrappning av de läkemedel som används i denna vårdform, eller hur man ska öka den psykosociala behandlingen som kan stödja det arbetet inom ramen för läkemedelsbehandlingen?

Det är visserligen så att opioidanvändarnas lobbyister, inte minst från akademin som har bra kontakt med S- och V-sfären, har varit framgångsrika, men det kan ju knappast ändå ha undgått S att det finns även andra droger än opioider där de med problematisk användning behöver mer och bättre vårdmöjligheter. Det är kanske dags att för dessa partier att bredda det fält de lyssnar på.

Om du gillade texten - DELA i stället för att gilla!

2 reaktioner till “Valet 2018 och beroendefrågorna – del 1”

  1. Gällande V och ditt påstående att man undviker att söka hjälp med hänsyn av rädsla pga kriminaliseringen: jag undvek i flera år att söka hjälp med mitt missbruk, bl.a. eftersom jag var rätt att det skulle påverka min juristkarriär negativt. Har man en anställning på en säkerhetsklassad befattning så undviker man gärna att behöva ha att göra med socialtjänsten.

    Jag säger inte att dina upplevelser är fel, dock är det att lite konstigt antagande att utgå från att något inte existerar bara för att man själv inte sett det.

    1. Jag utgick i min kommentar från att jag aldrig stött på det trots att jag träffat hundratals människor som varit i behandling och lyssnat på deras berättelser. Men självfallet kan det ju finnas personer som är oroliga för att sekretesslagen inte följs och att den oron väger tyngre än konsekvenserna av att ha ett problematiskt bruk. Det är ju något som måste vägas in i en utvärdering om lagen gör mer nytta eller mer skada.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *