Om BMJ:s förslag att legalisera narkotika

Notice: get_currentuserinfo har upphört sedan version 4.5.0! Använd wp_get_current_user() istället. in /customers/f/a/3/magnuscallmyr.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 3888

I förra veckan väckte BMJ (fd British Medical Journal) en del uppståndelse med sitt förslag att legalisera narkotika.

I sin argumentation för legalisering hänvisar BMJ bland annat till en artikel skriven av två poliser inom LEAP UK (en organisation för poliser och andra inom rättsväsendet, kan betecknas som ”drogliberal”). I den artikeln ska det hävdas  att ett ökande antal länder ska ha valt en mer ”upplyst väg” med (som jag tolkar det, ev är det BMJ:s påstående) bl a exempel på Portugals avkriminalisering som enligt artikeln ska ha resulterat i lägre antal dödsfall. Denna effekt går nog snarare att hitta i att Portugal dels gick från en extrem miljö påverkad av en junta (som jag skrev om i min tidigare version av bloggen) men framför allt att Portugal byggde ut beroendevårdssystemet kraftigt. Och före någon påtalar det, ofta brukar Sveriges och Portugals officiellt redovisade dödsantal jämföras, vilket inte är möjligt eftersom det är stor skillnad i hur dödsfall hanteras (vilket jag redogjorde för i den artikel som fanns här på bloggen tidigare).

För övrigt är det intressant att LEAPs artikel (som egentligen är ett svar på ett förslag från Storbritanniens inrikesdepartement om hårdare tag mot ökat våld och att polisen måste agera mer mot narkotikan) hävdar att departementet för fyra år sedan ”released a report which found no correlation between the harshness of a country’s law and the extent of non-medical use of drugs—acknowledging that drug laws have no real impact on use.”. Det stämmer inte, i sammanfattningen framgår att rapporten konstaterar att det som påverkar droganvändning är komplext och att inte enbart lagstiftning och rättsväsendets åtgärder påverkar användning:

The evidence from other countries show that levels of drug use are
influenced by factors more complex and nuanced than legislation and enforcement alone” (sid 6 i rapport som kan läsas här)

Det är en stor skillnad på vad departementet redovisar och vad LEAP påstår att de redovisar. Så på två väsentliga punkter visar det sig att sanningen inte är särskilt närvarande i debatten. Ändå blir det en källa för BMJ i deras legaliseringsställningstagande. Men det är så drogdebatten ser ut numera.

Det faktum att några av Storbritanniens poliser gått med i en organisation som vill legalisera skriver BMJ är en anledning att lyssna på deras legaliseringskrav. Frågan är varför BMJ inte vill lyssna på den stora skara som inte vill legalisera, men det svarar inte BMJ på i sin artikel.

Sedan drar BMJ till med storsläggan – det handlar om att ”det är evidensbaserat”.

Den har vi sett tidigare. Detta med evidens är populärt inom drogområdet. Jag stötte på uttrycket första gången när jag skrev om Socialstyrelsens nya nationella riktlinjer för beroendevården. Där brukar uttrycket användas när något har stöd av, helst flera oberoende, vetenskapliga studier som är randomiserat kontrollerade. Då kan man t ex få fram att en metod jämfört med något (kontrollgrupp, t ex ingen behandling eller något alternativ) för en viss grupp som uppfyller vissa kriterier som man har kontrollerat för, t ex uteslutit, är sannolikt bättre än någon annan. Resultatet beror på hur man utför studien, vilka frågor man ställer och inte ställer och hur stark sannolikhet man efterstävar, ju starkare sannolikhet desto mindre kan antalet som omfattas av slutsatsen bli osv mm. ”Evidens” är mer komplicerat än vad det låter som.

Annars kan man väl lite slarvigt uttrycka det som att det handlar om vetenskapliga studier där det finns belägg (bevis, evidens) för slutsatserna. Det betyder inte att det inte finns evidens för någon annan frågeställning. Det är avgörande vilken fråga som ställs, vilka metoder man använder för att samla in information som ska svara på frågan, vilka som ingår i den grupp man frågar, vilka faktorer som kan påverka ett resultat som man utesluter och vilka man inte utesluter. Komplicerat som sagt var. Och det är därför man väldigt lätt inom drogområdet kan slänga olika vetenskapliga studier i huvudet på varandra. Det senare beror även en del på hur skicklig man är på att söka efter vetenskapliga studier och vilken tillgång man har till databaser som samlar dessa studier, om man kan läsa studien i sin helhet eller inte. Och som det visat sig flera gånger så spelar det också in hur väl, korrekt och ärligt, man väljer att redovisa vad som skrivs i studien.

I artikeln för BMJ ett antal gånger upp de mest vanliga argumenten för legalisering, dels att det kommer att minska de kriminella gängens verksamhet och våld, dels att det leder till stora skatteintäkter som kan användas för en lång rad av goda saker. Det är lite knepigt i sammanhanget att det inte finns någon direkt tydlig forskning, av något slag, om av effekterna av en legalisering, inkl reglering, av narkotikaområdet. Det finns helt enkelt ingen entydig forskning. Det finns sprida skurar av rapporter av olika slag från Colorado, men ingen kvalificerad och entydig forskning.

En del hävdar att gängens inkomster och våld i Colorado har minskat, andra hävdar att gängen styrt om sina verksamheter till annan kriminell verksamhet, allt från människohandel till handel med heroin och metamfetamin. Om dessa verksamheter ökar är det kanske inte ett bra pris att betala för att fler får lättare tillgång till cannabis eller för staten att få inkomster? Vill vi verkligen ha ett samhälle där statens skatteinkomster ökar för att vi får fler som blir beroende av t ex metamfetamin? Det kanske finns andra bättre alternativ än legalisering? Helt klart är att det skulle behövas många nya forskningsstudier före vi kan säga något som helst om att vi har vetenskapligt stöd för det ena eller det andra.

BMJ avslutar sin artikel med en uppmaning till läkare att göra sin röst hörd, det efter att ha konstaterat att ”The BMJ is firmly behind efforts to legalise, regulate, and tax the sale of drugs for recreational and medicinal use. ”. Detta ”firmly” måste komma från att de hävdar att deras förslag är evidensbaserat, eller så tror de att det innebär att ingen vågar avslöja att BMJ är oärliga i sin redovisning av grunderna för ställningstagandet. Jag är rätt säker på att det kommer att komma mer kvalificerade svar än de som till dags dato kommit in.

Till sist, det går inte annat än att konstatera att de som vill förändra dagens narkotikapolitik, i synnerhet de som vill liberalisera den med i längden legalisering av all narkotika, är mycket skickligare på opinionsbildning och debatt än de som har andra svar på hur vi ska hantera de negativa effekter och det lidande som narkotika kan medföra.

 

Om du gillade texten - DELA i stället för att gilla!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *