Årskrönika 2017



Tiden går fort, det känns som det var igår som jag skrev årskrönika för 2016. Då sammanfattade jag året med ”ELÄNDESÅR och Fuck it”. Och tyvärr fungerar samma sammanfattning för 2017, illustrationsbilden var dock tvungen att justeras en aning. Min depression ger inte med sig, min neuropsykiatriska funktionsnedsättning fortsätter att bråka med mig och i synnerhet mina sociala relationer, och tyvärr är jag hänvisad till vår offentligt finansierade sjukvård och psykiatri och då är det inte så konstigt att det ser ut som det gör beträffande de delarna (hur min egen vård inte fungerat, vilket den fortfarande inte gör, och hur IVO kritiserat den vård jag (inte) fått skrev jag en del om tidigare i år, se länkarna i denna långa mening).

Förutom min sjukdomsbild så lägger sig flera mörka händelser som ett tungt moln över 2017. Och bloggen fortsätter gå kräftgång och ha dödsryckningar.

Privat

I årskrönikan för 2016 skrev jag en del om rånet mot mig och rättegången. Rättsprocessen avslutades i april i år och domen i tingsrätten fastställdes (9 månaders fängelse, inget skadestånd till mig för kränkning men däremot sakskadestånd för förlorad arbetsinkomst och pengar som gärningsmannen tog). För att få ut det skadeståndet hänvisades jag först till mitt försäkringsbolag Länsförsäkringar. De nekade utbetalning eftersom jag självmant släppt in gärningsmannen i min lägenhet, vilket är en sanning med inte oväsentlig modifikation. Jag släppte in gärningsmannen för att ha sex, inte för att bli rånad. Nåväl. Enligt Kronofogden fanns det inte heller några pengar hos gärningsmannen, vilket är förståeligt eftersom han under rättegången även berättade att han och hans fru var skrivna på olika adresser för att får ut mer försörjningsstöd än vad de skulle ha rätt till. Nu ligger ärendet hos statens Brottsoffermyndighet för bedömning om de ska betala ut det som domstolarna tilldömt mig. Så rånet från 2015 kommer bli avslutat 2018, efter det kanske såret kan stängas igen…

Den del av min balkong dit jag i drömmen tar min tillflykt till under mardrömmarna där min lägenhet brinner.

Det skulle underlätta min tillvaro om jag kunde släppa allt som hände i samband med rånet, det finns en del annat som upptar mina tankar och påverkar mitt mående. Den 1 september sov jag sista natten i min förra lägenhet (i Örebro). På kvällen den 2 september hällde någon bensin över min lägenhetsdörr och in genom brevlådan för att sedan tända eld. Det sägs att i synnerhet för någon som mig, med autismspektrum-diagnos, så gäller ”mitt hem är min borg”. Den tryggheten rubbades en del av rånet, men mordbranden (som hotade ca 40 lägenheter) slog den tryggheten helt i spillror. Därav har jag inte sovit där och knappt ens varit där efter den 1/9.

Konsekvenserna av mordbranden lever jag med i stort sett varje dag. Det är väl en sak att en redan extremt ansträngd ekonomi blev än mer ansträngd av att tvingas flytta med flyttkostnader och en hel del fördyrade levnadsomkostnader som följd. Värre är otryggheten och olusten som präglar tillvaron med frågeställningar som ”Vem gjorde detta? Vilka anstiftade? Var är de nu? Kommer de få reda på var jag bor nu? Vad händer om jag på gatan möter de för mig okända personerna bakom detta? Varför?” etc. Tillvaron underlättas inte heller av att jag varje kväll före jag går och lägger mig måste kontrollera brandvarnaren, eller efter ett tag av att försöka sova om jag glömt bort det. Men värst är nog mardrömmarna som jag vaknar till, de varierar lite men har alltid samma tema – jag vaknar av att det brinner i lägenheten.  För det mesta lyckas jag ta mig ut på balkongen för att krypa ihop i ett hörn, och där sitter jag tills brandkåren kommer på en stege.

En hel del saker skadades i samband med brandattentatet, typ flera par skor som stod innanför dörren, en bokhylla mm. Jag räknade lågt på kostnaden för att ersätta dem, t ex kostnader på skor från webbshop som inte alls gick att handla för irl. Det blev typ 6500 (minns ej exakt), och eftersom alla saker var i mycket bra skick räknade jag med att få en större del av den summan (särskilt som jag skickade in foton på sakerna där skicket ändå framgick). Det blev någonting på 2000 kr från Länsförsäkringar som alltså två gånger under hösten bevisade att det inte är ett så kundvänligt företag som man tro när de marknadsför sig som ett kundägt försäkringsbolag…

2017 innebar även att jag förlorade två av mina vänner. I början av sommaren blev min FB-vän Anna (nåväl, vi talades inte bara vid genom FB men det var mest där vi umgicks) mördad. Snart väntar rättegång och det var riktigt tråkigt och jobbigt att läsa förundersökningsprotokollet, både avseende detaljerna om mordet och hur gärningsmannen försöker undgå ansvar genom sina svar.

I december anmäldes en av mina ”irl-vänner” saknad i Göteborg/Uddevalla. Polisen har senare gått ut med att det handlar om ett mord även om kroppen inte hittats. Förutom att jag känt Magnus sedan 1999 (han blev en av mina första vänner när jag flyttade till Örebro, senast vi sågs var när Magnus kom upp från Göteborg för att gå på begravningen av annan av mina tidiga vänner) så är det jobbigt att ”effekterna av våra diagnoser” spelar in för ett bråk mellan oss i november. Jag tänkte att ”det där löser vi senare”, men nu verkar det som att det aldrig blir något ”senare”. Livet är onekligen komplicerat.

 

Bloggen

Den energibrist som ligger underförstådd som ett resultat i ovanstående stycken har påverkat bloggen. Det och att jag känner ett behov av förändring av mitt sakpolitiska engagemang eftersom jag tycker att debatten går alldeles åt fel håll, samt hur vissa personer har agerat, har påverkat såväl antalet inlägg som antalet supporters av bloggen. Och bloggen har legat nere/inaktiv under stora delar av året (inte minst efter brandattentatet som tystade mig under ett par månader). För närvarande pågår ett ombyggnadsarbete av bloggen som kommer att resultera i att en del inlägg som varit borta ett tag kommer att komma tillbaka, andra inte. Och så blev testet med i skrivandets stund existerande layout inte så bra som jag hade tänkt, vilket har påpekats från läsare… Ha tålamod, en förändring kommer att komma.

Totalt blev det (1/1-28/12) 15 638 unika personer som gjorde 20 812 besök och läste 34 104 sidor.

Mest lästa inlägg under helåret blev ett inlägg om statsminister Stefan Löfvens narkotika- och socialpolitiska utspel i somras, totalt 3074 besök. Andra och tredje plats intas av två cannabisrelaterade inlägg, ett från 2015 och ett från 2016, men givet hur cannabisaktivister beter sig i sociala medier är jag ytterst tveksam till att lägga ut cannabisrelaterade inlägg framöver.

Respektive månads mest lästa inlägg blev:

Januari  ”Studien om cannabis och IQ som du nog aldrig hört talas om”, ett av de två ovannämnda inläggen.

 

Februari  ”Nakken: Jaget och missbrukaren – Hur en missbrukarpersonlighet uppstår”, en artikel från 2012 om den tolvstegsrelaterade ”missbrukspersonligheten” inkl en liten debatt i kommentarsfältet med den amerikanske författaren till boken (Kategori ”Recensioner” även om det inte är en recension helt och hållet). Taggen ”scientologerna” hade dock fler besök men den länken från Google innebär att alla inlägg som är märkta med taggen ”scientologerna” listas.

 

Mars  ”Professor Sten Levander kommenterar debattartikel om medicinsk cannabis”, 2016 års mest lästa inlägg, då 3702 besök.

 

April  ”Recension av Alkohol- och narkotikaproblem”. En recension av en bok skriven av tre forskare vid Malmö högskola.

 

Maj Färre får hjälp (i Stockholm), men vem bryr sig?”. Ett inlägg om situationen i Stockholm där färre individer med problematisk droganvändning får hjälp trots alla indikationer på att problemen ökar. Men i debatten är det tyst om vårdproblemen.

 

Juni  Mest läst i juni blev årets mest lästa inlägg, se länk ovan.

 

Juli Som man bäddar får man ligga, alarmister och förbudsförespråkare!”. Inlägget handlar om problemutvecklingen och jag kommenterar lite av det som jag tror ligger bakom.

 

Augusti  ”När en oseriös debattartikel blir en nyhet med hjälp av TT”. Mina kommentarer till en anmärkningsvärd debattartikel, skriven av en tullåklagare, om cannabis och narkotikapolitik.

 

September  ”Granskning av miljonrullningen till RFHL – del 2”. En granskning av hur skattemedel används och vad en organisation inom drogområdet ägnar sig åt. Del 1 publicerades den 29/8. Del 3 kom aldrig ut, och bloggen stängdes kort efteråt.

 

Oktober  Bloggen stängd.

 

November  ”Om Piratpartiets legalisering och deras narkotikapolitiska talesperson ”Snillet””. Inlägget handlar mest om att jag tröttnat på Snillets dogmatiska debattstil med fokus på personangrepp och meningslösa drev.  (Bloggen var stängd t o m den 19/11. )

 

December  ”Alla dessa dödsfall. Och allt bristande engagemang. Det måste få ett slut.”. Jag skriver lite om några drogrelaterade dödsfall och lite om vad som jag tror krävs för att förändra den utvecklingen.

 

Vad som händer med bloggen framöver återstår att se, men kräftgången måste få ett slut… Tack för de gånger du läst mig i år och på återhörande!

Gott Nytt År!

Hoppas du och jag får ett fantastiskt 2018!

Om du gillade texten - DELA i stället för att gilla!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *