• magnus.callmyr@gmail.com

Om senaste tidens drogutveckling

Om senaste tidens drogutveckling

Jag har skrivit om det många gånger tidigare. Ständigt nya rapporter om ökande problem inom mina intresseområden. Det handlar om ökande psykisk ohälsa. Det handlar om ökat missbruk och ökande antal individer med beroendeproblem. Och så den fråga som ibland engagerar politiker och tyckare, ökat antal döda.

Den ökande psykiska ohälsan kan engagera en del debattörer och tjänstemän i den offentliga sektorn. Dödsfallen, i synnerhet de narkotikarelaterade, kan också engagera allt från politiker till debattörer och en hel del däremellan. Det märkliga är att de till antalet till och med även högre siffrorna för alkoholrelaterade dödsfall inte engagerar i lika stor utsträckning.

Det senare kan man ju fundera lite över vad det beror på, kanske handlar det om att alkohol är en del av vår kultur medan narkotika ses som kulturfrämmande. Eller så kanske det handlar om att det inte är lika lätt att plocka billiga poäng om man försöker ta ett helhetsgrepp på problematiken som om man lättvindigt och utan djupare tanke passar på att ensidigt skylla de narkotikarelaterade dödstalen på vår narkotikapolitik. Det är det många som gör, och många vinner populistisk framgång med det. Jag har själv varit och fiskat i de narkotikapolitiska grumliga vattnen och då ibland gett avkall djup och saklighet. Jag lär återkomma till den frågan, den är dock inte ämnet för dagen utan det är ”alla dessa tråkiga nyheter”. Och i linje med ovanstående, om vi håller oss till drogområdet, handlar det oftast om narkotika.

Jag försöker följa med i de områden som intresserar mig, bland annat genom mediabevakning, vilket innebär att prenumerera på nyheter från främst lokal- och rikstidningar med hjälp av sökord. Den senaste tiden har bland annat flera artiklar om ökad beroendeproblematik passerat mitt flöde. Några av dessa kan sammanfatta en utveckling som behöver adresseras oerhört mycket mer än vad inblandade aktörer gör idag.

Det första exemplet är att det i veckan kom en nyhet om nästan en fördubbling av antalet individer med problematisk droganvändning i Skurup 2017 jämfört med 2016. ”Det är inga enkla ärenden heller. Majoriteten är kopplade till psykisk ohälsa. Vi samarbetar med sjukvården och psykiatrin i de flesta av fallen faktiskt. Enligt Niklas Sundqvist rör många ärenden unga män, ofta runt 20 år, med komplex problematik. Vanliga droger är hasch och läkemedel.”.

I veckan meddelade även Karlshamns kommun att de är ”tagna på sängen” av utvecklingen. Det är ett sjukt märkligt uttalande, men säger en del om hur det står till inom detta området. Jag är inte förvånad över att en kommun är förvånad. Som sagt var, jag har länge bloggat om att det är en allvarlig situation över hela landet, många far illa och många avlider (och ännu en nu i veckan i just Karlshamn). I en av artiklarna kommenterar ansvarig politiker situationen i Karlshamn:

– Tyvärr har det inträffat dödsfall. Det handlar om personer som fått hjälp och varit under pågående insats. Att man avlider under behandling säger en del om vidden av det. Det handlar främst om unga människor och det är mycket tragiskt.

– Det här är personer som kommer från socialt väl fungerande miljöer och många är tidigare okända för oss.

I den andra artikeln kommenterar socialchefen i Karlshamn att han inte kan svara på ”varför just Karlshamn drabbas (…) Varken vi eller beroendeenheten vet, det är mycket frustrerande”. Well, det är just det att det är inte enbart Karlshamn, det är så här det ser ut över hela landet. Beroendeproblemen/missbruket ökar, och allt för många dör.

I ovannämnda artiklar nämns läkemedel och fentanyl. Den i narkotikadebatten aktiva narkotikapolisen Niklas Lindroth har tidigare berättat om problematiken runt denna drog, ”Dödsdrogen skördar fler offer än heroin” (GP). Niklas berättar om hur potenta drogerna är, lite om säljare och lite om hur dödsfallen ser ut. Det senare skulle kunna bli ett inspel till de allt för naiva utspelen om hur narkotikadödsfallstrenden ska brytas. Men när Socialstyrelsen, politiker och ”brukarrepresentanter” diskuterar är sällan verkligheten från andra håll, som t ex Niklas förvärvade kunskaper, närvarande. Jag tog upp opioid-NPSer redan 2012 på min föreläsning om nätdroger i Vingåker, men på ”högre ort” inom drogområdet var ingen särskilt intresserad då, och det är väl svårt att säga att de är det nu heller även om t ex Socialstyrelsen försöker få det att se ut som att de gör något (vilket jag skrivit om tidigare här och i debattartikel).

En annan nyhet med koppling till narkotikapoliser dök upp i Aftonbladet i veckan. Det handlar om en Facebook-status som ordföranden i Svenska narkotikapolisföreningen, Lennart Karlsson, skrev i söndags. I den statusen skriver Lennart om intryck och resultat av två helgnätter, t ex ”Gruppering med 15-20 heroinsäljare säljer heroin till barn. Vi lyckas säkra en heroinboll som de säljer till en 16-åring”.

Aftonbladet-artikeln förtydligar vidare: ”Det som framför allt oroar Lennart är att fler och yngre personer brukar tunga droger. […] Det är både unga ensamkommande och så kallade gatubarn som verkligen inte har någon struktur. Men vi har även en hel del ungdomar som inte tillhör dessa kategorier. Det är en salig blandning”.

Informationen, och kunskapen, finns där, det finns egentligen ingen anledning för politiker att bli tagna på sängen av drogutvecklingen, eller för den delen inte heller för tjänstemän att inte veta vad som händer och varför. Men kanske är det så att dessa letar efter information och kunskap på fel ställen, och att det kanske inte är rätt personer som sitter på olika poster där kunskap och information skulle kunna samlas och spridas.

Om vi ska kunna minska problemen inom drogområdet måste det till bättre kunskap, mer och bättre vård, bättre förutsättningar för att samhället ska kunna erbjuda alternativ för att individer ska kunna såväl undvika att hamna i problematisk droganvändning som lämna den situationen om den uppstått. Det jag nämner är dock inte det enda som behövs, det är så komplext att det är många blogginlägg som behövs för att gå in på det djupare. Jag lär återkomma i frågan.

Jag ska dessutom återkomma till avslutningen på polisen Lennarts Facebook-status. Den slutar bland annat med ett citat som sammanfattar ovanstående bra:  ”Det måste till resurser över hela linjen, annars har vi en generation som riskerar att tappas bort”.

Om du gillade texten - DELA i stället för att gilla!
admin

3 reaktioner på ”Om senaste tidens drogutveckling

Lennart KarlssonPublicerat den  5:00 e m - Nov 26, 2017

Mycket sakligt och intressant inlägg. Du slår huvudet på spiken beträffande två saker Magnus. 1 Alkoholen. Alkoholens betydelse som problemskapare, både självständigt och som katalysator till andra droger, och dess skadeverkningar och orsakande av för tidig död diskuteras allt för sällan och visas förhållandevis ringa intresse.

2. Politiker och beslutsfattare har all information de behöver om de bara väljer att ta in den.

De ledsamma i slutändan är att allt kokar ned till resurser som ingen är beredd att satsa(även om jag är säker på att samhället skulle få tusenfalt tillbaka på varje satsad krona.) Vi skulle kunna minska personliga lidanden och få fler att bli delaktiga i byggandet av långsiktigt hållbara samhällen.

Ett bra exempel är en fråga som vi båda har trätat om i olika sammanhang, det kriminaliserade bruket. Vi har olika utgångspunkter men vill egentligen samma sak. Vi är också överens om grundfundamentet; nämligen att ingen med beroende blir hjälpt av straff. Rädslan för straffet kan möjligen vara avhållande för en del unga som står i en valsituation.

Jag som narkotikapolis vill gärna ha kvar denna möjlighet eftersom den ger mig ett verktyg att upptäcka tidigare okända personer som riskerar att gå in i ett missbruk. Att straffet oftast landar i böter och inget annat kan jag i många fall tycka vara djupt otillfredsställande.

Idag finns redan stora möjligheter att ha andra påföljder än verkningslösa böter. Man kan exempelvis ge unga en straffvarning som bygger på att en plan upprättas med vårdnadshavare och/eller socialtjänst och vård. Man kan även döma till kontraktsvård. Varför används detta inte regelmässigt? Jo av den enkla anledningen att det kostar tid, pengar och engagemang. Dessa komponenter tycks dock vara en bristvara i dagens ”sköt-dig-själv-och-skit-i-alla-andra-samhälle”

    adminPublicerat den  6:47 e m - Nov 26, 2017

    Tack för kommentar. Har sparat en del av ditt FB-inlägg som handlar om det du berör ovan och avser återkomma nästa gång jag får möjlighet att skriva lite här. Jag får se om jag citerar ovanstående eller FB, förmodligen båda eftersom du har med intressanta resonemang i båda. Och det är alltid intressant med dialog som för området framåt och kanske kan bidra med något som ger ett mer värdigt samhälle (där ett kännetecken enligt mig är att samhället strävar efter att minska medlemmarnas lidande/olycka). Hoppas du kikar in igen, kommentera gärna då oxo!

Om konsumtionsförbudet mot narkotika och lagstiftningen om "ringa narkotikabrott" |Publicerat den  7:53 e m - Nov 28, 2017

[…] Karlsson, tillika även ordförande i Svenska Narkotikapolisföreningen) som jag nämnde i mitt föregående inlägg tas även den pågående debatten om avkriminalisering av den egna användningen upp. Lennart […]

Lämna ett meddelande