Om debattklimat och ensamkommande

I media den senaste tiden har det åter igen varit uppmärksamhet kring situationen för de ”ensamkommande barnen” och den utsatthet de lever i. Jag har skrivit om det tidigare här och på annat ställe.

Media har skrivit en del om de utsatta barnen. En av alla artiklar den senaste veckan är denna i Metro: Polisen: gatubarnen väljer livet på gatan – trots hierarkier, sexualbrott och våld.  Den speglar situationen rätt så bra, både vad det gäller barnens utsatthet på gatan och hur de känner inför samhällets insatser. Det artikeln missar är att situationen inom SiS för såväl dessa barn som för övriga som blir inlåsta med LVU/LVM är under all kritik, samt det jag tagit upp tidigare att språket och bristen på tolkar är ett stort problem (hur kul är det att bli inlåst och inte ens kunna förstå eller göra sig förstådd).

Poliser har uttalat sig en del, både i media och på sociala medier. Och många med ett socialt engagemang har uttalat sig. Tyvärr upplever jag att många som uttalar sig saknar den större bilden, att det inte är så enkelt som att bara låsa in barnen för att lösa deras situation. Förutom språkproblematiken måste det ju kännas meningsfullt för barnen, och det verkar det som att det inte gör. Och tvångsvården måste ju vara vård, inte bara inlåsning som det allt för ofta är inom SiS. Saken/debatten blir inte bättre av att rasistsvansen på sociala medier ger sig in och gör klimatet obehagligt och otäckt så man mår illa av att följa ”samtalet”.

En av alla kommentarer idag på sociala medier bestod av ett utfall på twitter mot individer som använder droger, det var en lång rant som inleddes med ‘Ni kan ju tänka på mina trettonåringar som springer ärenden åt de vuxna droglangarna nästa gång ni köper ”ladd”‘. Och det är ju något som återkommer då och då i debatten, skuldbeläggandet av användarna och än värre: skuldbeläggandet av de som är kemiskt beroende av en substans.

Det är ett elände att situationen ser ut som den gör. Samtidigt har det alltid funnits en hierarki inom brottsvärlden och en ”karriärväg”. Det är inget nytt, och det är inget unikt för de ensamkommande barnen. Samtidigt är det inte konstigare än att det är så det blir när samhället har valt att kriminalisera hanteringen av vissa substanser. De som är engagerade i den kriminella världen är inga dumbommar och de kommer göra vad de kan för att minska risken att drabbas av samhällets konsekvenser. Så länge som vi som samhälle anser att vissa substanser ska vara olagliga, kriminaliserade, kommer det finnas en struktur inom den kriminella världen för att hantera det och minska riskerna.

Det enda som verkligt skulle kunna förändra det är att ta bort kriminaliseringen. Det hjälper inte att skuldbelägga eller ens vädja till det goda samvetet när psykoaktiva substanser gör vad de gör. Det är den bistra hårda verkligheten. Och vill man på riktigt förändra det så måste man vända sig till politikerna som fattat det beslutet. det påtalade jag för twittraren ovan, men en kommentar om hon verkligen ville förändra något.

Svaret lät inte vänta på sig, först kom ”håll käften” och sedan:

Så utan att jag ens föreslagit att droger skulle legaliseras, enbart förklarat hur situationen med kriminella strukturer skulle kunna förändras, kom skällsordet ”drogliberal”. Nu tar jag inte åt mig av det, dels för att jag inte ser mig som drogliberal utan anser att en hel del av mina åsikter snarare handlar om hur vi ska minska drogproblematiken och därmed drogerna och att det snarare är de som förespråkar substanslösa, verkningslösa dogmatiska åtgärder/åsikter som är de reella drogliberalerna. Men det säger en hel del om debattklimatet som jag började skriva om i gårdagens inlägg.

Jag har varit med om att bli kallad drogliberal förut i olika sammanhang, och det är egentligen inte så farligt, förutom när det tidigare påverkade mina jobbansökningar negativt (nu har jag gett upp tanken att få jobb inom drogområdet så…). Men det gynnar verkligen inte debattklimatet att vi slänger oss med epitet och klistrar mindre sympatiska etiketter på varandra, från båda sidor av debatten.

Vi behöver ett mer konstruktivt debattklimat om vi på riktigt vill förbättra situationen för alla inblandade, allt från brukare, problematiska användare, anhöriga, poliser, socialarbetare etc.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *