Recension: Idéerna som tände debatten – Narkotikan i medierna

För ett tag sedan fick jag en bok på posten, boken ”Idéerna som tände debatten – Narkotikan i medierna” av Jan Malmstedt, utgiven på Fri Tanke förlag 2015 (Bokus, Adlibris).  Det borde för övrigt vara obligatoriskt för förlag/författare inom drogområdet att sända ett gratisexemplar till mig…

På baksidan står det ”Den här boken borde sättas i händerna på var och en som öppnar munnen i debatten om droger”. Det är kanske en liten överdrift, men det ligger ändå något i det.

Det blev många öronflikningar över intressanta sidor.

Boken är alltså mycket intressant, men den har tagit ovanligt lång tid att läsa och det beror inte enbart på att min privata situation är sådan att den påverkar hur lång tid saker som t ex bokläsning tar. Det beror även på sättet som boken är skriven på, dels mängder av ”referenser” och dels en del väldigt tunga avsnitt med diverse teorier (allt för ofta utan närmare referens).

Boken handlar främst om narkotikadebatten på 60-talet och har två riktigt stora förtjänster. Den visar dels att inom debattområdet har ingenting hänt och dels att det samtidigt har skett en riktigt stor och betydelsefull förändring.

Boken avhandlar starten på den moderna svenska narkotikadebatten i början på 1960-talet. Författaren visar utförligt dels med statistik (innehållsanalys) och dels med referenser till olika debattinlägg från såväl medier som debattörer samt sammanfattar de olika ståndpunkterna. Tillsammans ger det en bra bild av hur debatten såg ut och vilka aktörerna var, hur det påverkade hur området utformades såväl politiskt som hos de olika professionerna som ingår i drogområdet.

Författaren utlovar i kapitlet ”2010-tal med rötter i 1960-tal” att ta 1960-talet in i 2010-talet. Det lyckas inte särskilt väl även om grunden finns där. Läsaren måste dra lite väl stora egna slutsatser för att knyta ihop den säcken, kanske beror det på att författaren inte känns 100%-igt insatt i dagens debattfält. Ändå blir det tydligt att det i stort sett och lite grovt är en identisk debatt då som idag, inte mycket har ändrats och vi har uppenbarligen inte kommit närmare narkotikaproblemens lösning trots all forskning som skett sedan 1960-talet.

Då, på 1960-talet, rörde de stora debatterna legalförskrivningsprojektet (Wikipedia gör en bra översikt men samtidigt visar Malmstedts bok att Wikipedia ibland missar en del), de juridiska aspekterna samt vårdformerna (öppenvård, tvångsvård etc) samt till del/indirekt förklaringsmodellerna. Idag debatteras främst LARO/substitutionsbehandling, som har en del gemensamt med legalförskrivningen, samt juridiska aspekter på olika narkotikabrott, främst avkriminalisering. Men det finns även en begynnande debatt kring heroinförskrivning som mycket mer än LARO påminner om legalförskrivningsprojektet, här exemplifierat från den till RFHL anknutna organisationen Harm Reduction.nu:

Faksimil från HR.nu:s Facebook-sida

Boken beskriver dock hur RFHL under såväl 1960-talets slut som på 1970-talet distanserar sig och t o m kritiserar det legalförskrivningsprojekt som man dels stödde och som dels sköttes av en av RFHL:s dåvarande styrelsemedlemmar. Det skulle sålunda vara intressant med en kommentar från dåtidens RFHL-medlemmar om dagens utveckling av RFHL-åsikter…

Den andra delen av bokens större förtjänster som visar på att mycket har hänt rör dels att det fanns ett större intresse att debattera drogområdet och dess problematik och lösningar. Av det ser vi inte mycket idag, vare sig på politisk nivå eller på ledarsidorna och dylikt med politisk koppling, med några enstaka undantag, och med konstaterandet att ledarskribenter verkar ännu sämre insatta i området idag än på 1960-talet. Det är för övrigt mycket intressant att se vilka positioner de olika nyhetsorganen intog, och hur stort inflytande RFHL hade på den tiden över det, men även hur det svänger vad det gäller båda aspekterna.

Dels visar boken, om man känner till dagens situation då inte boken tar upp det direkt, hur stor skillnad det är på kompetensnivån även hos de direkt berörda aktörerna, t ex RFHL. Då leddes RFHL av en person som sedan kom att bli en av de mer framstående SVT-journalisterna, nu leds RFHL av en dagisfröken och en förbundsstyrelse som det är helt omöjligt att föreställa sig skriva debattartiklar etc på det sätt som de aktiva gjorde på 1960-talet.

En annan intressant del av boken handlar om RFHL:s dåvarande ”huvudmotståndare” Nils Bejerot. Det finns detaljer kring Bejerots åsikter som framkommer i boken som visar att hans idéer tydligen inte är glömda än. Jag skrev för en tid sedan om statsminister Löfvens sommartal där han förespråkade hårdare tag och mer tvångsvård med resonemang som liknar de Bejerot framförde i debatten på 1960/70-talet om tvångsvård av annat slag än den tvångsvård vi har idag. För mig som inte är detaljinsatt i Bejerots åsikter och resonemang från dåtiden var det en överraskning att vår statsminister förefaller hämta inspiration i dåtidens debatt och tänkare (Bejerot).

Som jag antydde ovan är det en svaghet med boken att så omfattande text läggs på att avhandla olika förklaringsmodeller. Visst används de till del i författarens analys, men boken hade blivit mer lättläst och tillgänglig om ”teori-avsnitten” kortats kraftigt och sammanfattats mer. För läsaren nu gäller det förmodligen att ha överseende med den tyngre inledning och ta sikte på den betydligt mer intressanta redogörelsen för själva debatten och utvecklingen samt förklaringarna till varför legalförskrivningsprojektet misslyckades. Detta bör alltså inte avskräcka från läsning av boken.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *