Som man bäddar får man ligga, alarmister och förbudsförespråkare!

Den senaste tiden har jag noterat ett par nyheter som tar sig an det ökande antalet problematiska användare (som jag skrivit om flera gånger, t ex här) .

En del av dessa nyheter tar sitt ursprung i den SVT-artikel som jag kritiserade här. Så gör t ex IOGT:s tidning Accent i denna artikel.

Faksimil Accent magasin

SVT har ett mer seriöst angreppssätt än Accent vad det gäller förklaringsmodellen (min kritik handlade om annat) , bland annat genom att intervjua Örebro Beroendecentrums kompetenta chef Åsa Magnusson. Accent intervjuar en annan beroendecentrumchef (inte särskilt förvånande skriver Accent fel och kallar henne psykolog vilket hon inte är) och bygger sin artikel på dennes uppfattning och en, som hon säger när jag talar med henne, femminuters telefonintervju där hon både tar upp attityder och ungdomars hälsa. I sin linje med att vara oseriös fokuserar så klart Accent på attityderna som kallas ”liberala”.

I torsdags publicerade Sveriges Radio P4 Malmöhus en nyhet på samma spår, denna gång byggd på en intervju med en enhetschef på Maria Öppenvård i Malmö.

Faksimil SR P4 Malmöhus

Även Maria på Maria förklarar att de ungdomar hon träffar som fått problem med cannabisanvändningen har en mer ”positiv” och ”liberal” syn. Och det stämmer säkerligen att ungdomars syn på cannabis har förändrats. Frågan är dock vad ”liberal” innebär, normalt borde det tolkas som tillåtande. Men i vår svenska kontext i drogområdet har liberal blivit närmast ett skällsord och något som per se är något dåligt.

Jag själv delar inte synen att det är något dåligt. Därmed inte sagt att droger kan leda till problem för den minoritet som utvecklar ett problematiskt bruk/beroende. Men det är inte attityderna i sig som orsakar det utan det handlar om andra mekanismer. Det vore mer intressant att fokusera på de mekanismerna än attityderna.

Och även på något som har samband med attityderna – fakta. Den svenska modellen inom drogområdet har länge byggt på skrämselpropaganda och osaklig information där främst möjliga skadeverkningar lyfts fram som något som automatiskt medföljer cannabiskonsumtion så att de möjliga skadeverkningarna blir absoluta skadeverkningar. Så är så klart inte fallet då det för alla skadeverkningar krävs vissa förutsättningar som enbart sällan är uppfyllda.

Jag har i mina granskningar (sök bland inläggen under kategorin, särskilt 2015) ofta studerat hur svenskt samhälle, och då i synnerhet ”drogfakta” som levererats av våra kommuner, länsstyrelser och poliser samt mer eller mindre seriösa ”akademiker” som Fred Nyberg, Kai Knudsen och Thomas Lundqvist, agerar och vad de sprider för ”kunskap”. Jag har påvisat gång på gång att informationen är bristfällig, ofullständig, vinklad och allt för ofta direkt felaktig. Och dessutom ofta möjlig att sortera in under skrämselpropaganda.

Det senare är märkligt eftersom vi som följer området t ex på en internationell nivå och då och då studerar internationell forskning om så kallat förebyggande arbete och hur man bäst åstadkommer så liten problematisk användning som möjligt vet att det är direkt felaktigt tillvägagångssätt som t o m kan leda till ökad problematik. Precis som med drogtester i skolorna och påföljande ”konsekvenser”.

Det framkommer för övrigt i Sveriges Radio P4 Malmöhus reportage att även intervjuade ungdomar lyfter fram problemet med att den droginformation som samhället bedriver leder till bristande förtroende osv.

Det tråkiga är, som artikeln i P4 Malmöhus visar, att vissa aktörer, som chefen Maria på Maria visar genom sitt uttalande ”Men man väljer den fakta som man vill ha” att de som borde ha kunskap om denna kontraproduktiva effekt inte verkar ha det. Ungdomarna väljer nog inte den fakta de vill ha utan tar del av det vi som presenterar en annan sida än den bristfälliga (skrämsel)propaganda som myndigheter ägnar sig åt producerar. Hade myndigheterna ägnat sig åt saklig kunskapsspridning hade den sidan av problemet inte funnits, och förmodligen skulle fler ungdomar varit informerade om och mottagliga för de särskilda risker som tidig cannabiskonsumtion under vissa förutsättningar kan innebära etc.

Men, myndigheter är inte intresserade av effektiv och saklig kunskapsspridning, de verkar mer intresserade av att peka ut oss som kritiserar myndigheterna som skadliga ”drogliberaler”. Den attityden från myndigheternas, och vissa aktörers, sida kommer att straffa sig, bland annat genom ökad problematik. Att i alarmistisk anda eller i ”drömmen om det narkotikafria samhället”-andan se ökad cannabiskonsumtion, oavsett nivå på den, som ett problem bidrar även det till ökad problematik.

Det är skillnad på rekreationellt bruk och problematiskt bruk – det säger t o m den forskning som ligger till grund för skrämselpropaganda om man läser den noga och med neutrala glasögon. Det är synd att den som läser forskning noga blir kallad för skällsordet drogliberal, när det i själva verket skulle vara alarmisterna och förbudsivrarna som skulle kallas drogliberaler med den innebörden…

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

2 reaktion på “Som man bäddar får man ligga, alarmister och förbudsförespråkare!”

  1. I den här texten har du hittat ett träffsäkert resonemang om hur nolltoleransare försöker avleda diskussionen från vad som egentligen borde debatteras – minsta möjliga skada. Bra text igen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *