Kommentarer till den narkotikaintresserade Stefan Löfven

Foto: Kristian Pohl/ Regeringskansliet

Statsminister Stefan Löfven har den senaste tiden vid ett par tillfällen tagit upp narkotika. Det är lite intressant, dels i sig och dels vad han säger om området.

Den första gången, som jag har noterat i alla fall, var under en partiledardebatt i SVT nyligen.  Enligt Drugnews sade Stefan Löfven

”Narkotikan är ett förbannat gift i vårt samhälle. Det förstör människoliv, det tar människoliv, det göder gängkriminaliteten. Vi måste se till att göra mycket mer för att beivra narkotikabrott och få bort narkotikan.”

Löfven gick sedan in på dels att det var bra att polisen ökade sina insatser mot narkotikan. Fast det finns en del poliser som inte håller med om att så är fallet. Och så tog han upp att vi måste höja straffen för dem som säljer via webbplatser. Jag antar att han då syftar på de få webbplatser som är belägna i Sverige, eller så har han ingen större aning om hur webbhandeln med droger fungerar.

Det intressanta i partiledardebatten var, förutom det sällsynta för att inte säga unika att en statsminister pratar narkotikaproblem, vilket han förtjänar beröm för, att han förefaller tro att det går att få bort narkotikan. Det är i och för sig säkert något som en del politiker tror att de måste säga för att inte anklagas för att se lätt på narkotikafrågan. Men jag skulle föredra en mer verklighetsnära politik än snömos och meningslöst babbel. För talet om det narkotikafria samhället är meningslöst babbel, så mycket enklare det skulle bli om vi alla kunde bli överens om åtminstone det.

Stefan Löfven verkar se all narkotika som ett problem, eller ”förbannat gift” med hans egna ord. Fast förmodligen menar han inte den narkotika som är medicin, kanske tänkte han inte på att en inte oväsentlig del av medicinvården i sjukvården är narkotika. I stället för att spekulera i Löfvens kunskaper i det han uttalar sig om så är jag generös och antar att det han pratar om är att han ser all icke-medicinsk användning som ett problem, dvs även när personen i fråga, eller någon annan i dennes omgivning, inte får några problem av narkotikaanvändningen.

Jag har aldrig förstått den synvinkeln, utan tyckt att man måste hålla isär saker och ting. Ett problemlöst bruk är inte detsamma som en problematisk användning eller ett beroende. Men förmodligen är inte tiden mogen för att våra toppolitiker ska våga göra den distinktionen, men den borde vara det. För det är först då jag tror att man kan börja göra skillnad på riktigt, dvs först då kan man börja arbeta effektivt mot förstörda människoliv och gynnande av kriminella strukturer.

Idag slåss det hej vilt och ganska random och med tvivelaktiga metoder mot narkotikan, och så har samhället gjort länge, i Sverige och i många andra länder. Utan att problemet verkar minska i många fall, snarare tvärtom. Några länder som har valt en annan strategi än den strategi med mer poliser och mer straff  som statsministern ropade efter i partiledardebatten, de har kunnat konstatera minskande problematik eller åtminstone lägre siffror för problemen än vad Sverige har. Jag har skrivit om det flera gånger i bloggen, men svenska politiker vill ju inte se det, vill inte läsa det och tror att väljarna är en skock får som inte kan tänka och ta reda på hur saker och verkligen ligger till (och det stämmer ju till rätt stor del…).’

I söndags var det dags igen. Då var Stefan Löfven på Järvaveckan och höll ett tal som innehöll ett avsnitt om narkotika, och denna gång var Löfven lite mer konkret än ”mer poliser”. Han tog upp öppen drogförsäljning och drogrelaterade gängskjutningar. Han trodde också att övervakningskameror kan försvåra narkotikaförsäljningen så att man kan ”bryta den onda cirkel av hopplöshet och brottslighet som drogerna skapar och som förstör så mångas liv”.

Och så slog han ett slag för tvångsvård:

Kriminella som också har missbruksproblem ska identifieras i kriminalvården för att ges behandling. Och för den som inte tar emot behandling måste det bli konsekvenser. Det ska inte vara så att personer som åker fast är ute på gatan igen med samma missbruksproblem som tidigare.

Även om Löfven inte i detta tal sade så mycket om drogproblematiken så innehåller det han väl sade flera intressanta aspekter. Som jag nämnt ovan så är det intressant och bra att en statsminister tar upp narkotikaproblemen. Detta område har lidit av ett politiskt ointresse länge, vilket tillsättningarna av de okunniga och ointresserade ”folkhälsoministrarna” i de tre senaste regeringarna (S-Alliansen-SMp) varit ett bra bevis på. Kanske ser vi en trendvändning nu, och i så fall är det tack vare den ökande gängkriminaliteten och allt våld det innebär. Det Löfven vid båda tillfällena tagit upp handlar om mer av rättssystemets insatser mot detta, fler poliser och hårdare straff. Det är att gå på symtomen, och kommer förmodligen inte ge särskilt mycket till resultat.

Att tro att kameraövervakning och tillhörande försvårande för den öppna droghandeln kommer att ha någon större inverkan på försäljningsvolymen är naivt, visst kommer det att försvåra men det kommer inte minska efterfrågan och därmed inte heller utbudet. Löfvens tro verkar bygga på en föreställningen om att drog-/beroendeproblem kommer ur en lockelse att handla eller att det är, som varit uppe förut, en omfattande gratisprovsverksamhet som bedrivs vid dessa situationer. Det stämmer inte.

Sedan detta med tron på att tvångsvård i våra fängelser skulle ha någon större effekt på såväl gängkriminalitet eller beroendeproblematiken är också naivt. Dels har tvångsvården så som den bedrivits tidigare haft marginell effekt, dels har (den frivilliga) beroendevården så som den har bedrivits hittills haft otillräcklig effekt eftersom all statistik inom området pekar åt fel håll (även det ett ämne som jag skrivit mycket om, utveckling av problemanvändningen och dödsfallen t ex).

Löfven talar om att den individ som ”inte tar emot behandling” ska få konsekvenser, det hade varit mer passande om han även talat om att den institution som inte kan ge fungerande beroendevård ska få konsekvenser. Att lägga hela ansvaret på individen vittnar dels om dålig människosyn och dels om okunskap om beroendeproblematik. Det senare är Löfven inte ensam om eftersom hela området präglas av det problemet, manifesterat som en övertro på Socialstyrelsens huvudsakligen medikaliserade syn på beroendeproblematiken.

För att bryta den onda cirkel av hopplöshet och brottslighet som drogerna skapar och som förstör så mångas liv, för att låna Löfvens ord, krävs det nytänkande på många sätt. Det krävs bättre prevention, det krävs bättre vård, det krävs mer av harm reduction-åtgärder och det krävs en mer holistisk syn på beroende än dagens medikaliserade syn. Och det krävs fungerande politik kring såväl sysselsättnings- som bostadsområdet. Dessutom krävs det något så flummigt (?) som en annan människosyn än den som dominerar samhället idag.  Om Löfven tänker fortsätta prata om narkotika och tillhörande problematik får han gärna höra av sig för en närmare konkretisering av vad jag menar med ovanstående… 🙂

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

4 reaktion på “Kommentarer till den narkotikaintresserade Stefan Löfven”

  1. Värdelöst idiotpladder som vanligt! Vadmed de lagliga drogerna som förvandlar sjuka till missbrukare, på skattebetalarnas bekostnad? Vadmed cigaretter som dödar 16000 svenskar varje år? Vadmed spriten som förstör så många liv, ligger bakom våldsbrottslighet mm? Vadmed rätten till botande naturmediciner, drogavvänjning mm? Jävla skitpolitiker!

    1. Jo, det blir lätt fokus på något ”enkelt” som narkotika, men hela det ”problematiska drogområdet” är så mycket större än så, som du skriver. Och som sagt, det är så enfaldigt att enbart ropa på fler poliser och hårdare straff som statsminister. Och samtidigt gillar jag ändå att han pratar åtminstone lite om narkotikaområdet, det är det få höga politiker som gör, så även om han hamnar fel så är det lite bra ändå… 🙂

  2. Om man tror att man kan tvinga någon att komma ur ett missbruk så är man inte riktigt på det klara i varför folk hamnar i missbruk, eller vad som avhjälper. Det är lika korkat som att tro att folk skulle sluta knarka för att det blir mer olagligt, eller att polisen använder lite mer våld mot missbrukare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *