Färre får hjälp (i Stockholm), men vem bryr sig?

DN:s Stockholmsdel hade igår en intressant artikel med rubriken ”Färre missbrukare får hjälp av socialtjänsten”.  År 2002 fick 3766 individer med problematisk droganvändning ”hjälp” från socialtjänsten i Stockholms stad, år 2016 var siffran 1979. Det är en kraftig minskning, Frågan är vad det beror på.

Beror det på att vården från socialtjänstens sida varit så bra? Dels finns det ju (med största sannolikhet) ingen statistik på antalet individer som fått ett fungerande liv efter socialtjänstens insatser, och inte heller är det väl någon brukarorganisation som lyft fram vården i Stockholm som särskilt väl fungerande. IVO tyckte iaf inte det efter Uppdrag Gransknings program.

Beror det på att antalet problematiska brukare har minskat? Antingen genom den bra vård som ges eller genom någon samhällstrend. Knappast. Även om det inte finns någon bra undersökning för Stockholm (det finns det knappt ens för hela landet, men om vi enbart tar antalet problematiska narkotikaanvändare så skattades de år 2004 till 26 000 för hela landet. 2014 skattades de till 55 000. Så det är inte så troligt att det handlar om en minskning.

Samma bild ger polisens ”insatser” för ringa narkotikabruk/eget innehav. För hela landet ser utvecklingen ut så här för antalet anmälda brott:

ringanark2
Och för Stockholms LÄNs del ser kurvan likadan ut:

ringanarksthlm

Och använder man rattfylleribrott som mått på problematisk alkoholanvändning så ligger siffran för Stockholms län på ungefär samma nivå nu som i början av 2000-talet:

rattfylleri

Så nej. Den problematiska droganvändningen verkar inte ha minskat. Men det kan ju bero på annat.

I artikeln säger en MP-politiker, socialborgarrådet Åsa Lindhagen, att hon har en idé om vad det kan handla om. Hon tror att många inte söker hjälp alls hos socialtjänsten. Och så kan det ju vara, även om det är bättre att veta än att tro. Det går faktiskt att veta lite.

Om inte annat kan man gå tillbaka till missbruksutredningens tid. 2010 publicerades denna debattartikel i DN med redovisning av en undersökning där det konstaterades att enbart en av fem individer med problematisk droganvänding nåddes av vården.

Och året efter när utredningen överlämnades till regeringen skriver utredaren på DN Debatt om en av slutsatserna bakom utredningens förslag: 1 av 20 vill helst söka hjälp hos socialtjänsten. Det är därför regering och riksdag bestämde sig för att låta socialtjänsten fortsätta ha kvar huvudansvaret för vården, eller vad det nu berodde på. En massa tyckare (dvs riksdagsledamöter och lobbyister) bestämde sig i var fall för att strunta i utredningens förslag att flytta ansvaret till landstinget där individer med problematisk användning hellre skulle söka hjälp.

Men det är inte bara viljan att söka vård hos socialtjänsten som gjort att siffrorna minskar enligt veckans DN-artikel. DN skriver att förvaltningen tror att en annan anledning kan vara att ärenden avslutas snabbare i dag än tidigare. Alltså, inte att fler får hjälp som fungerar… då skulle de nog sagt det i stället.

Så. Det hade nog varit bra om inte fd minister Maria Larsson hade gett upp för lobbyisterna och begravt missbruksutredningen. Och det hade ju varit bra om minister Gabriel Wikström och minister Åsa Regnér hade plockat upp den igen, men det orkade de inte. Eller så saknar de intresse och kunskap inom området. Och då inte bara händer det inte särskilt mycket, då blir det tydligen så betungande att en minister blir sjukskriven.

Och under tiden lider de som inte får hjälp/vård. Och om det är det tyst. Ingen driver problemen kring och med beroendevården. Ingen politiker. Ingen brukarorganisation. Ingen intresseorganisation i övrigt. Inga forskare. Inga från ”professionen”. Ingen.

Länk till artikeln

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

2 reaktion på “Färre får hjälp (i Stockholm), men vem bryr sig?”

  1. Har funderat runt den här frågan, men då för landet i stort. Bl.a. om:
    1. Blev resultaten (beroende av vad man mäter) bättre av implementeringen av de nationella riktlinjerna?
    2. Hur har greppet att låta allt mer ske i öppenvård påverkat?
    3. Vad ligger bakom ökningen av tvångsvården?
    4. Har det som också nämndes i missbruksutredningen, nämligen att vården för de som brukar tex amfetamin eller för den delen ungdomsvården förbättrats eftersom de var ett par områden som ansågs vara eftersatta.?

    Märkligt tyst om dessa frågor överhuvudtaget med undantag för debatten om skiljelinjerna i narkotikapolitiken.

    1. Håller så klart helt med dig om att det är viktiga frågor, men bortglömda av alla ”synliga” aktörer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *