Recension av Alkohol- och narkotikaproblem (Studentlitteratur)

aonpFör dryga veckan sedan fick jag ett ex av boken Alkohol- och narkotikaproblem av Björn Johnson, Torkel Richert och Bengt Svensson (Adlibris, Bokus). Det har varit en mycket uppfriskande läsning!

En av alla mina issues (och de är många) inom drogområdet är att det inte finns någon bra övergripande och sammanfattande litteratur inom området. En av de mer framträdande förtjänsterna med denna bok är att det numera finns en mycket bra övergripande och sammanfattande lärobok för drogområdet. Det är inte bara en lärobok för den som studerar inom aktuella discipliner utan även en lärobok för alla andra andra som antingen är intresserade av området eller kommer i kontakt med området (t ex borde boken vara obligatorisk läsning för alla politiker oavsett nivå).

En annan av de mer framträdande förtjänsterna med boken är att den är så balanserad. Drogområdet innehåller många knepiga och komplexa aspekter, och en hel del omdebatterade inslag. Boken behandlar ett antal av dessa och jag gillar att författarna redogör neutralt och balanserat, vilket dock inte hindrar författarna att då och då ta ställning. Den balanserade redogörelsen för olika frågeställningar känns fräsch. Fräscht är även den inledande redogörelsen för”Viktiga begrepp” i kapitel 1, t ex om rus och missbruk samt avståndstagande från ordet ”missbrukare”.

Ytterligare en framträdande förtjänst är kapitel 2 och kapitel 4 som tangerar varandra innehållsmässigt (märkligt nog åtskilda av ett faktakapitel om droger, något som dispositionsmässigt egentligen borde ha kommit före dessa båda kapitel). Kapitel 2 handlar om ”Rusmedelsanvändning: motiv och utbredning”, där jag särskilt vill lyfta fram avsnittet ”Varför använder vi droger?”. Tyvärr har det kommit med ett avsnitt om ”identitetsmarkörer” där det tas upp vad jag mer anser vara en mediamyt om hur olika droger förknippas med olika scener. Det påstås bl a att cannabis förknippas med hiphop, LSD med hippiekultur och kokain med glamour. Det känns malplacerat med dessa förenklingar/myter i en lärobok. Det är kanske en petitess, och uppvägs i så fall av att kapitlet innehåller det jag kritiserade ett avsnitt i förra recensionen för att sakna, den senaste kända skattningen av problematisk användning.

Kapitel fyra avhandlar ”Att förklara drogproblem” utifrån fem förklaringsmodeller, och eftersom drogproblem är ett komplext fenomen konstaterar författarna klokt att alla fem bidrar med ett viktigt perspektiv. Mycket bra!

Jag är även förtjust i kapitel fem som heter ”Missbruk och beroende, vad innebär det för individen?”, men jag saknar ett djupare grepp om effekterna av (ännu en av mina fokuserade issues) stigma och även tillhörande diskriminering. Författarna nämner stigma på ett antal platser i boken, men det i kapitel fem hade det varit på sin plats med en mer djuplodande text.

Ytterligare ett kapitel som jag är förtjust i är kapitlet om prevention, främst för att det redovisar att prevention på det sättet som våra svenska socialarbetare (påhejade av okunniga politiker) arbetar med prevention så har det inte mycket till resultat och nytta. I stället konstateras att ”Den bästa preventionen är sammanfattningsvis att växa upp i en harmonisk  familj, i ett bostadsområde där människor bryr sig om varandra och att gå i en skola som utgör en gynnsam social miljö och som förmedlar kunskaper på ett framgångsrikt sätt”. Det är knappast något som totas ihop från Folkhälsomyndigheten, socialtjänster eller någon skattemedelsgödd organisation inom ”civilsamhället”. Nyttig läsning för byråkrater och politiker alltså!

I kapitel 9 om bland annat behandlingsplanering visar sig igen bokens stora styrka med bra redogörelser för komplexa problem, inklusive balans i texten med exempelvis det av mig mycket gillade avsnittet om kritiken mot ”evidenshysterin” (mitt ordval). Sedan håller jag inte riktigt med författarna om när de landar i en slutsats/gillande av standardisering (kontra behandlingsarbete som ett hantverk, min kommentar/slutsats av författarnas slutsats).

Det efterföljande kapitlet avhandlar vård och behandling. Även det är bra och balanserat (inkl bra text om ”självläkning”). Däremot är det tråkigt att avsnittet om tolvstegsbehandling känns lite väl slarvigt och fördomsfullt. T ex påstås att man i gruppterapin talar ”om hur missbruket har påverkar deras och närståendes liv”. Det är en allt för stor generalisering och förenkling då olika behandlingsgivare har olika innehåll för gruppterapin och det kan handla om så mycket mer kvalificerat behandlingsarbete än det som författarna anger, t ex samtal om olika aspekter/problem som driver beroendeproblematik mm. Författarna påstår även att tolvstegsbehandling kallas ”Minnesotabehandling”, vilket är lite slarvigt då jag har fått lära mig att det är skillnad mellan de båda (senast när jag sökte jobb på Jönköping kommuns tolvstegsbehandling som jobbade utifrån Minnesotamodellen, då fick jag lära mig skillnaden, dock är mitt minne bra men kort så fråga inte mig om skillnaden…).

Även kapitlet om skadebegränsande insatser är värt att lyfta fram, åter igen en mycket bra och balanserad genomgång av de olika delarna och också innehållandes ett påpekande om att de olika delarna kompletterar varandra och förstärker varandra. Och igen något som våra politiker skulle behöva läsa!

Sammanfattningsvis så är denna bok ett guldkorn som självfallet kommer bli obligatorisk litteratur på socionomutbildningar, behandlingsassistentutbildningar, läkarprogrammens beroendekurser etc. Det är sällan som så mycket koncentrerad och bred kunskap har förmedlats på enbart 340 sidor!

Det blir än en gång tydligt att Malmö högskola, där bokens författare är verksamma som forskare och lärare, går i bräschen för svensk akademi inom drogområdet. Såväl Stockholms som Göteborgs universitet har enheter som vill ta på sig ledartröjan men det är en sak att vilja och en annan sak att producera något intressant.

Fotnot: Jag är omnämnd i bokens förord som en av dem som läst och kommenterat manus. Det var en ytterst marginell insats och enbart en mycket liten del av boken, och det påverkar självfallet inte ovanstående omdöme.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

En reaktion på “Recension av Alkohol- och narkotikaproblem (Studentlitteratur)”

  1. Tack för ett bra inlägg och ett tips på vad som verkar vara en lovande bok. Vem hade anat att Malmö Högskola emellanåt briljerar?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *