4. Lite om alla dessa skjutningar

Det har ju inte undgått någon att vi har ett problem med allt fler skjutningar. Just nu är Stockholm på tapeten med tre skjutningar och fyra döda de senaste dagarna. Även Malmö är hårt drabbat med flera skjutningar, och de senaste åren har det skett flera uppmärksammade skjutningar i Göteborg. Och det är nog inte helt osannolikt att ”oskyldiga” kan komma att hamna i vägen i det som händer.

Även om det kanske verkar så i media är det inte ett nytt fenomen i sig, jag tror att rätt många minns mc-krigen. Nyss i Aktuellt nämndes såväl dagens gängkrig som mc-krigen, och det lyftes fram att det finns en skillnad. MC-gängen är mer organiserade och dagens aktuella gäng är mer löst organiserade, vilket enligt polisen försvårar deras jobb. Så är det säkert.

För 2 år sedan när det varit flera uppmärksammade skjutningar i Göteborg skrev jag en bloggtext efter att ha irriterat mig på SVT Debatt/SVT Opinion. Där handlade det mest, något förenklat, om huruvida det var mer sociala åtgärder och jämlikhet eller hårdare tag och längre straff som var lösningen. Min åsikt var då och är fortfarande att det behövs en kombination av dessa båda spår.

Och så lyfte jag då för två år sedan upp narkotikans roll. Narkotika spelade in då och den spelar in nu. En skillnad finns dock, nu 2017 nämns narkotikan allt oftare som en del av problemet, dvs kriget mellan gängen om narkotikamarknaden.

Det som också är intressant att notera i olika samtalsforum hur förenklat det allt för ofta blir. Det finns dem som kör på i sedvanlig naiv stil och säger att ”bara narkotikan försvinner så löser det sig”. Det gör det inte, inte ens om utopin om det narkotikafria samhället skulle infinna sig. Det finns andra underliggande strukturer med sysselsättning, diskriminering, bristande integration osv som spelar in och som inte löses genom det narkotikafria samhället.

Så finns det det som säger att bara vi legaliserade cannabis skulle gängkrigen upphöra. Det skulle de inte. Inte ens om vi legaliserade alla droger. Men visst, som jag argumenterar för i inlägget för två år sedan, det skulle betyda en del, och det skulle åtminstone försvaga gängen. Sedan är det klart att det även kan innebära att gängen blir än mer desperata och därmed förvärra kriget… Hmm. Som sagt var, det är inget område som har enkla svar. Det är komplext hur man än vänder och vrider på det.

Men en sak är jag säker på. Vi är inte betjänta av att förenkla problematiken som ligger bakom eller för den delen vara så naiva så att vi tror att det finns några enkla lösningar på situationen. Än så länge är jag inte imponerad av hur det offentliga samtalet och debatten om situationen och problematiken med gängvåld debatteras i och bevakas av media.


Och så en privat sak för min egen skull som jag hoppas kunna följa. På en skala från 0 till 100 där 100 är ”katastrof” och 20 ”milt” och 50 ”Inte bra” samt 75 ”Verkligen illa”, var mitt självskadebeteende 15 igår.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

En reaktion på “4. Lite om alla dessa skjutningar”

  1. 15 🙂 Skitbra, jag kan ju börja inbilla mig att du faktiskt lyssnar och lyder mig 😛
    Ska vi sikta på 10 imorgon, eller räkna med mindre bakslag och sikta på att hamna under 40 iallafall?
    Nä, 10 är bättre. Dessutom finns det säkert ett gäng människor som gärna skulle skada dig (iallafall få dig att sluta skriva), bättre att du tar hand om dig för det lär knappast någon annan göra, tyvärr…

    Ang blogginlägget: Bra förklarat, har faktiskt ingenting att tillägga.
    Problemet är mindre svårt att lösa på lång sikt, men på kortare sikt (mindre än en generation) blir det betydligt svårare. Jag har inga bra lösningar på kort sikt, på lång sikt handlar det om det gamla vanliga, framtid, arbete, utb o.s.v.

    //Mats

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *