3. Lite om drogtest, privat vård och NA:s gissande

Idag ringde den psykolog som jag skrev om i mitt inlägg igår. De hade haft en ny remissrunda vid Allmänpsykiatrin USÖ idag. Tyvärr var samtalet enbart ett meddelande om att de inte hade hunnit med mitt ärende (remissen från vårdcentralen som Allmänpsykiatrin skickade remiss till när Allmänpsykiatrin inte tyckte att de inte skulle ge mig vård). Men att de nog skulle hinna med det i nästa vecka. Intressant hur psykiatrin inte fungerar och ännu ett argument i raden för att det krävs en omstart även för psykiatrin.

Foto: Alex Thomson/Flickr
Foto: Alex Thomson/Flickr

Psykologen meddelade även att om det blir aktuellt att ta in mig så kommer de att kräva drogtest.

Det tyckte jag var mycket intressant, särskilt eftersom svaret blev nekande på om alla psykiatrins patienter avkrävs drogtest.

– ”Så ni ägnar er åt diskriminering”, frågade jag. Det var helt klart en fråga han inte hade väntat sig eftersom han kom av sig. Men han tyckte ändå inte att det var diskriminering. Vilket det självklart är om man helt utan grund, enbart utifrån tidigare historik, efterfrågar drogtest.

Eftersom jag inte har någon problematisk droganvändning (det som en del oinsatta kallar ”missbruk”) så har jag egentligen inte något problem att lämna ett drogtest. Men jag tycker att det är mycket bekymmersamt och något som kommer att göra att relationen med läkaren som krävt detta i stort sett är omöjlig då jag föraktar människor som denne (de som diskriminerar).

Men jag har också en tanke att skaffa mig en bit cannabis, vilket inte borde vara så svårt även om jag är ”ur branschen”, och se till att bruka den så att det ger positivt utslag på urinprovet. Enbart för att se vad som händer och hur psykiatrin agerar. Och så kommer jag självklart se till att städarna på USÖ får göra skäl för sin lön då det är svårt att pissa kontrollerat när man är upprörd.

Det hade varit bättre om jag hade kunnat vända mig till en alternativ, privatägd eller något liknande alternativ till den ofantliga sektorns vård, psykiatrisk klinik. Men eftersom vi har så många avundsjuka individer som hetsar mot privat vård och ev vinster så finns det ju inga sådana alternativ. Tyvärr.

Nåväl. Drogtester är även temat för nästa ämne i dagens inlägg. Under min bloggpaus publicerade Nerikes Allehanda två texter som fångade min irritation. En av dem berörde drogtester indirekt, och brottet ”Ringa narkotikabrott” direkt. Därför läge att kommentera den nu givet dagens händelse.

Drogtester används ju för att skaffa bevisning för att rätten ska kunna fälla någon för ”ringa narkotikabrott”, dvs att någon vid något tillfälle har brukat narkotika så att det finns restprodukter kvar i kroppsvätskorna.

I det lilla samhället Nora ökade antalet individer dömda för detta brott från 46 år 2013 till 76 år 2016. NA:s åsiktsredaktör Lars Ströman filosoferar lite om detta i en ledare och bråkar lite med en politiker om ökningen beror på att narkotikaproblemen har ökat eller om det är polisen som har blivit bättre.

Lars Ströman som jag skrivit om tidigare föredrar som vanligt att gissa och chansa så han chansar på att det handlar om att polisen gör ett ”bättre jobb”. För Lars Ströman är det ett bättre jobb att siffrorna ökar, själv skulle jag helst se att eventuella narkotikaproblem minskar. Men det vet vi ingenting om, dels eftersom det inte mäts och dels eftersom vi inte vet ett dugg om hur det går för dem som fälls för ringa narkotikabrott.

Jag har genom åren sett en enda form av (svagt visserligen, men ändå) vetenskapligt arbete om vad som händer dem som precis som de 76 individerna som dömdes i Nora förra året. Slutsatsen där var att ungdomarna som det handlade om då inte fick någon vettig hjälp och att det inte gick så bra för en stor del av dem. Studien fanns på Svenska Carnegie Institutet tidigare, och jag länkade till den som ett argument för att dömas för ringa narkotikabrott inte innebär något positivt för de flesta däremot en rad negativa saker. Numera är studien dock borta från hemsidan…

Faktum kvarstår. Det finns ingen vetenskaplig utvärdering om vad lagen om ringa narkotikabrott innebär. Är den till nytta? Är den till mest skada? Får personerna hjälp? Det är det ingen som vet. Förutom Lars Ströman så klart, han spekulerar i, eller fastslår snarare att lagstiftningen är ”förebyggande”. Helt utan att han vet att det är så eftersom lagen inte är utvärderad. Han verkar dessutom tro att samhället står där och erbjuder hjälp åt dem som ev har ett problematiskt bruk, vilket i och för sig långt ifrån alla som döms för ”ringa” har, men men… Och så är det förmodligen inte, enligt den forskning som tidigare fanns på SCI:s hemsida. Men Ströman tror och gissar att det är så det fungerar. Men så brukar ju Ströman göra inom drogområdet, han har tidigare skämt ut sig med liknande okunskap inom LARO och sprutbytesområdet. Drogområdet och dess problematik är dock allt för allvarligt område för att man ska hålla på och tro och gissa. Tycker jag.


Och så en privat sak för min egen skull som jag hoppas kunna följa. På en skala från 0 till 100 där 100 är ”katastrof” och 20 ”milt” och 50 ”Inte bra” samt 75 ”Verkligen illa”, var mitt självskadebeteende 25 igår.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

6 reaktion på “3. Lite om drogtest, privat vård och NA:s gissande”

  1. 25 låter bra, sikta på 15 till nästa inlägg 🙂

    Ang urinprov och Psyk: Börjar undra om man tar UP på patienter för att kunna neka den vård Pat söker, positivt prov = ingen hjälp förutom fler UP.

    En vän sökte kbt för sina problem, blev tvungen att lämna negativa prov innan dom ens skulle bedöma remissen.
    Så sjukt, är man sjuk så får man ingen hjälp eftersom man är ………. sjuk!

    1. Det finns viss risk för att personal på landets psykkliniker lider av någon form av droginducerad psykos…

  2. Vem hade trott att lilla jag skulle bli en sån där som rantar i kommentarsfält?

    Jag har också brottats med psykiatrin som lägger onödigt mycket vikt vid att jag vid ett par tillfällen varit positiv på THC. (skall jag vara ärlig, vilket inte lönar sig, har jag haft ett rätt oproblematiskt men stadigt cannabisanvändande i över 20 år. Kan vara att jag självmedicinerat nåt, men min subj.uppfattning i så fall. Jag odlade i 15 år utan problem som hobby. )

    Mina psykiatriska problem beror nu; inte på hur sällan jag ser mina barn (som nu tack vare psykiatrin soc-förhörts och är rädda att deras far är en läskig ”missbrukare”), inte på att jag tagit mig ur en destruktiv relation som lämnat mig helt isolerad och luspank, inte på barnet som dog 6 månader gammalt (vilket enligt borderline-x är mitt fel), inte på att jag halvt jobbade ihjäl mig tills jag sade upp mig och försökte ta livet av mig samma dag, och inte på att jag nu sitter helt isolerad och de enda människor jag träffar är mina barn och sjukvården. Mina problem beror på att jag använt cannabis. Och att jag ”svarar dåligt” på antidepressiva. Och vägrar äta benzo.

    Så nu skall jag lämna rena prover i 3 månader för att få en psykologkontakt. Men jag har en känsla om vad hon/han kommer prata om först och det är tröttsamt att förklara sin tidigare (fortgående och troligen kommande) passion för naturliga dekarboxlyreringsprocesser, terpener, estrar cannabisgenetik och jakten på den naturligaste mest ”jordade” sativa-strainen när man inte kommit för att prata hobbies och jag tänker inte glädja mig i min nya drogfrihet. ”Drogerna” var liksom aldrig problemet, det är samma skit fast jag dricker lite mer. Men det är tydligen lugnt. Och har man dessutom knullat lite utanför normen har man nästa samtalsämne där.

    Så om du verkligen vill testa psykiatrins reaktioner på urinprov bjuder jag gärna på den spliffen (sorter finns) , men då vill jag att du skall tänka igenom allt du hypotetiskt riskerar.

    Tack för en bra blogg!

    1. Att ranta i kommentarsfält kan vara intressant och spännande, och givande. Tack för ditt bidrag! Det du skriver är mycket intressant och givande. Och borde ge eventuella läkare som läser här en tankeställare… Men det blir så klart så mycket enklare för dem om de kan förklara allt med cannabisanvändningen, alternativt som Mats R är inne på – slippa undan helt pga något (t ex positivt prov).

      Ang samtalsämnet knulla så kommer jag nog att återkomma till det.

  3. Drogtest i vården är en märklig sak. Bygger på ömsesidig misstro. Om man verkligen har en bra relation med sin läkare är man väl ärlig med problematiskt bruk liksom. Tyvärr kan ju dock positivt resultat ha bisarra konsekvenser. Men har du möjlighet att vägra prov? Eller innebär det utesluten vård? Då är det såklart inte värt det. Ibland får man stå ut med visst bemötande för att kunna få hjälp. Men det är jobbigt, positionen man har i psykvården. Man är redan i underläge i vården generellt tycker jag, men snäppet värre i psykiatrin. Ditt inlägg fick mig att tänka på en konversation jag hade med en psykolog när vi skulle utvärdera en gruppbehandling av min ADHD. Innan den började fick vi skriva på ett sorts kontrakt, som dels var villkor för behandlingen, t ex inte vara drogpåverkad på mötena, sen att man skulle göra sitt bästa för att komma i tid, samt att ”Mitt mål är att ta över kontrollen över min ADHD snarare än att bli kontrollerad av
    den.” (Hittade hela kontraktet här btw http://www.hogrefe.se/Global/BehandlingskontraktADHD.pdf)

    Jag sa att jag tyckte det var infantiliserande att skriva under en sån punkt. Och att jag inte kämpar med mina svårigheter för någon annans skull, eller för att vara en duktig patient. Psykologen var väldigt förvånad över att jag tyckte det var infantiliserande men tog annars emot det bra. Men tänker att många behandlare inom psykiatrin, trots goda intentioner, har väldigt svårt att sätta sig in i rollen som patient och den utsatthet det kan innebära. Och att ”lydig patient” inte alltid är lika med lyckad behandling. Nu fick du en lång ot-rant från mig. Hoppas du får den hjälp du behöver så småningom!

    1. Inte alls OT. Och tack!

      Du är helt rätt på det tycker jag. Dels med att de underskattar och infantiliserar sina patienter, dels att de går in med/för att skapa en dålig behandlingsrelation som bygger på misstro och en form av nedvärdering. Jag vet inte vad de sysslar med på läkarlinjerna, men de verkar ha missat en hel del kring vem de finns till för och hur man behöver vara som läkare när det inte handlar om så simpla saker som benbrott eller hjärttransplantationer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *