Regeringens utredning om nätdroger når inte målet

sounpsStrax före jul lämnades utredningen med förslag till åtgärder mot nätdroger/nya aktiva substanser (NPS) över till regeringen.

Utredningen startade i slutet av 2015 och den ansvarige ministern Gabriel Wikström (S) hoppades i en pressrelease att den skulle resultera i att ”vi snabbare kan komma till rätta med den skada som de här nya drogerna leder till”.  Uttalandet visar sig vara i linje med att det sedan Gabriel Wikström tillträdde ministerposten blivit allt tydligare att han saknar såväl egen kompetens för uppdraget som kunniga rådgivare på departementet.

Utredningens sammansättning

Till särskild utredare utsågs en jurist, kammarrättspresident Thomas Rolén, vilket kompletterades med två jurister som sekreterare. Sedan utsågs ett gäng experter, mestadels jurister och medicinare, kompletterat med en ”utredningssociolog” från CAN (om CAN:s kunskap inom området har jag skrivit tidigare, anmärkningsvärt eftersom CAN påstår sig vara ett centralförbund för alkohol- och narkotikaupplysning). Utredningen toppades sedan med att de träffade den från den ”tankesmedjan” inom det repressiva drogområdet Carnegie Institutet kände Johan Hartelius som i utredningen tituleras ”Fil. kand.”, dock utan att nämna att denna utbildning var i matematik och vetenskapsteori. Att han är omstridd inom området framgår t ex av tidskriften Fokus text om de juridiska problem som varit inom drogområdet tidigare till följd av vissa personers inblandning i lagstiftningen…

Med denna utgångspunkt och uppställning skulle man ju kunna tro att ingenting kan gå fel.

Nej till familjeklassning och effektklassning

I sammanfattningen av utredningen presenteras resultaten. Först kommenteras det som ständigt återkommer som lösningen från visst håll, särskilt de som tror på förbud och repressivitet som  lösningen på drogproblem – familjeklassning (generisk klassning).  Utredningen kommer fram till, precis som rådfrågade experter/myndigheter gjort alla gånger tidigare, och som jag skrivit om många gånger tidigare, att det vore oklokt att införa familjeklassning. Utredningen kommenterar även det förslag som förts fram vid enstaka tillfällen, och som blivit lag i Storbritannien tidigare i år under såväl kritik som diverse problem, att klassa/förbjuda utifrån effekt. Även det avråds från.

Förändring av lagen om hälsofarliga varor

Utredningen föreslår förändring i en av de lagar (av flera) som använts hittills för att motverka nätdrogerna – den relativt (för att inte säga helt) unika svenska lagstiftningen om ”hälsofarlig vara”. Utredningen förslår att lagen formuleras om till förbud för ”varor som används eller kan antas användas i syfte att uppnå berusning eller annan påverkan och som på grund av sina inneboende egenskaper kan antas medföra fara för människors liv eller hälsa”.

Det centrala är att det i detta fall räcker med ett antagande, och inte som idag en ”förenklad” utredning om att så är fallet, för att hantering av substansen ska vara olaglig. Utredningen skriver att de hoppas att detta leder till ”möjligheten att agera mer proaktivt och skyndsamt”. Det påståendet tror inte riktigt jag på. Redan idag finns möjligheten att mycket proaktivt och skyndsamt beslagta och förstöra substanser som kan antas skada utan att dessa är klassade idag, detta genom den internationellt unika så kallade ”förstörandelagen”.

Skillnaden är att med den nya lagtexten kan de som hanterar/säljer nätdroger även straffas så fort substansen kommit in i listan över hälsofarlig vara (vilket går snabbare än narkotikaklassning). Så det känns mest som att det är straffet för individerna som utredningen är ute efter. Förhoppningsvis leder det inte till en känsla av trygghet, och där på följande minskad användning av förstörandelagen, eftersom det i så fall skulle kunna motverka sitt (eventuella) syfte att skydda människor från farliga substanser.

Brotts- och bevisprovokation

Ett förslag som kanske är lite kontroversiellt, åtminstone utifrån svensk tradition, är att myndigheter ”under annan identitet” ska kunna göra inköp hos försäljningsställen. Det handlar med andra ord om gränslandet mellan bevisprovokation och brottsprovokation även om utredningen skriver att syftet är att få möjlighet att analysera varorna som säljs.

Snabbare handläggning

I övrigt lämnas två förslag om hur själva klassningsprocessen ska kunna bli snabbare. Det ena handlar om att få lämna underlag till regeringen för klassning av substanser oftare än nuvarande fyra gånger per år (helt osannolikt att det funnits en begränsning på det…). Det andra handlar om förslag för att få snabbare EU-handläggning.

Hjärnsmälta om ”industrihampa”

Kanske som ett utslag av att Gabriel Wikström inte kan området, eller att han i socialismens anda ogillar att människor försöker hjälpa sig själva gavs denna nätdrogsutredning även uppdraget att utreda hur fler människor ska kunna hindras från att självmedicinera med CBD-olja (även om det inte är formulerat så).

Det är obegripligt att en utredning om nätdroger även ska avhandla det komplexa området med medicinsk cannabis, vilket det görs även om det sker dolt genom ett avsnitt om industrihampa.  Vad industrihampa har med nätdroger att göra förstår nog enbart Gabriel Wikström och hans ”sakkunniga”.

Industrihampa har tidigare, före 2005, varit narkotikaklassat i Sverige . Utredningen skriver att ”industrihampa i vissa situationer kan tillgripas för att missbrukas, utan att förfarandet utgör narkotikabrott”. Det utredningen alltså inte skriver är att det inte handlar om ”missbruk” utan oftast tillverkning av så kallad CBD-olja som visat sig ha många medicinska effekter/egenskaper. Men utredningen gör som ministern säger och lämnar förslag på hur sjuka människors behov av/och vilja att använda CBD-olja ska motverkas.

Det problematiska med denna utredning

Jag anser att de förslag utredningen lämnar i stort sett är kloka. Vi har redan en mycket snabb process för att klassa nätdroger och är ofta först i världen med det. Dessutom sker det hållbart och rättssäkert. Nu lämnas några förslag om hur detta ska ske snabbare och mer effektivt. Gott så. Dessutom undviker man dubbelfällan som familjeklassning skulle innebära (risk för långdragna domstolsprocesser och en tydligare påtryckning för att tillverkare ska ta fram allt för ofta farligare substanser).

Givet dels utredningens direktiv och dels hur utredningen bemannades är det tydligt Gabriel Wikströms uttalande om att komma till rätta med de skador dessa substanser medför som vanligt inom svenskt drogområde präglas av en tro på att den juridiska vägen är den framkomliga vägen. Det visar sig också i utredningens slutprodukt. Detta trots att det 40+-åriga ”War on drugs” borde vara bevisat som en återvändsgränd. Gabriel Wikström kan dock inte det inte område han tilldelades av Löfvén, så det är inte så konstigt att det blir som det blir.

Om Gabriel Wikström menade allvar med det ovan citerade uttalandet i pressreleasen (snabbare komma till rätta med den skada som de här nya drogerna leder till) görs inte mycket nytta med utredningen, Och det är problematiskt. Om det hade handlat om att minska individers skador borde utredningen i stället tittat på de faktorer som driver efterfrågan och vad som krävs för förändring/anpassning av vården/beroendebehandlingen och sedan lämnat förslag inom båda dessa områden. Jag tar, indirekt och direkt, upp en del av det i min bok om nätdrogerna och i några av mina debattartiklar inom nätdrogsområdet.

Det finns mycket samhället skulle kunna göra för att minska skadorna av nätdrogerna. Det görs inte idag och det görs inte med denna utredning heller.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *