Brukarinflytande eller Kejserliga kläder?

Jag har tidigare skrivit en del om brukarinflytande och brukarperspektiv inom beroendevården/psykiatrin. 2011 skrev jag om brukarrådet vid Beroendecentrum i Örebro som gav intryck av att mest vara en informationsrunda med kaffe och kaka. 2013 skrev jag (och kallade RFHL för årets ”nyttiga idiot”) om hur så kallade ”brukarrevisioner” lätt kan bli redskap i myndigheternas strävan efter att ge en bild av att beroendevården fungerar så bra, när verkligheten så ofta ger en helt annan bild.

Och 2014 skrev jag om ”de lurade brukarna” apropå att forskning hade kommit fram till samma budskap som jag framfört, att det finns en diskrepans mellan ”brukarrevisioner” och verkligheten.

För ett tag sedan, när jag hade fullt upp med att bli uppsagd från RFHL på grund av ”arbetsbrist” (vill man bli lurad är ju kompetens ett hinder), gick en lokal organisation i Jönköping (forskningsenhet inom Region Jönköping) ut med hur brukarrevisioner är ett viktigt instrument för att öka inflytandet apropå ett event som gick av stapeln i Jönköping där ”brukarinflytande” diskuterades (nja, förmodligen inte diskuterades utan ”ryggklappades” för att få nyttiga idioter att känna sig bättre till mods).

Inblandade twittrade om det så här:

jkpg

Och det verkar ju bra vid en ytlig anblick. Man får anta att FoU-enheten inte läst forskningen från Umeå Universitet som jag skrev om i ett av de ovan länkade inläggen. Samtidigt presenterades de senaste ”revisionerna” under rubriken ”Brukarrevisioner synliggör unik och viktig kunskap”.

jkpg2

Det låter så bra. Frågan är bara hur det ser ut om man kikar närmare på dessa brukarrevisioner. Jag har kikat på 3 st, dels den senaste som marknadsförs under den länkade sidan, dels två tidigare.

Den första revisionen som presenteras på ”nyhetssidan” är en rapport på 24 sidor från brukarrevision av Case managers (CM) verksamhet i Gislaved, Gnosjö, Vaggeryd och Värnamo kommuner. Som det förklaras i rapporten är CM är en insats som samordnar vården för personer med allvarliga psykiska funktionshinder och beroende (samsjuklighet). Rapporten sammanfattas med:

”Svaren i revisionen visar bland annat att brukarna upplever sig få ett bra bemötande av CM samt att de känner förtroenden till personalen, vilket är en viktig grund för att skapa en god relation till brukarna och tillsammans kunna jobba för att få livskvalitet i vardagen. Brukarna känner sig mindre tillfreds med den kontakt de ska ha med sin läkare, verksamheten är medveten om detta och om konsekvenserna det skapar för brukarna. Verksamheten har jobbat med bristen av läkare och i dag finns det en läkare i teamet.”

Det låter positivt. Syftet med rapporten sägs vara:

”Det övergripande syftet med att göra en brukarstyrd brukarrevision är att belysa brukarnas erfarenheter av verksamheter de använder sig av genom ett brukarperspektiv samt kvalitetsundersöka, påverka och förbättra den reviderade verksamheten. Ett ytterligare syfte är att få en översikt och beskrivning av brukarnas upplevelse av sin livsituation före insats av CM och hur den har förändrats under tiden insatsen pågår, vad det är som upplevs hjälpsamt och som påverkar missbruk/psykisk hälsa i en positiv riktning utifrån de delar som ingår i arbetssättet med CM”

Här kan jag konstatera att givet sammanfattningen besvaras inte de frågeställningar som beskrivs i syftet. Den sammanfattande slutsatsen beskriver inte förändringen, och det som påtalas om vad som kan förbättras är enligt sammanfattningen redan förbättrat, bristen av kontakt med läkare är åtgärdad genom att läkare numera finns i teamet.

Vad som inte tas upp i sammanfattningen är att 29 % anser att de INTE får hjälp med sin beroendeproblematik (även om frågorna i enkäten är formulerade på ett ledande positivt sätt, för övrigt en klar brist i metodiken).

jkpg3

Och märkligt (eller typiskt…) nog fångar inte heller enkäten in vad det är som inte fungerar så bra. I svaren på de öppna frågor som fanns, och som skulle kunna ha gett någon ledtråd med annan formulering, nämns:

jkpg4

Vad det gäller detta viktiga hur livssituationen förbättrats, ännu bättre formulerat hade varit i vilken utsträckning på en skala som livssituationen förbättrats eller inte (t ex från -5 till +5), finns enbart denna fråga redovisad, som inte heller har någon direkt koppling till syftet:

jkpg5

Ovanstående rapport kan läsas i sin helhet här.  Min kommentar är att denna brukarrevision inte besvarar de frågor den borde, och går i andan att ”allt är bra” (och brukarna blev nyttiga idioter igen), dvs brukarrevisionen är lite av ”Kejsarens nya kläder – men kejsaren är väldigt naken”.

arkivsidan för brukarrevisioner i region Jönköping finns en länk till en brukarrevision av beroendeenheten vid Ryhov-sjukhuset. Det är en rapport från en revision utförd 2013 (PDF), samma enhet undersöktes 2011 i samband med en större brukarrevision som understöddes av Linnéuniversitetet i Växjö (den finns inte på arkivsidan men går att googlas fram vilket jag gjort, PDF). Tyvärr är ju inte svaren helt jämförbara eftersom rapporten från 2011 omfattade 145 individer och enbart 63 av dessa var från beroendenheten, dock påverkas ju helhetsbilden till stor del av denna enhet.

Jag börjar med rapporten från 2011. Sammanfattningen lämnar en hel del i övrigt att önska…

jkpg6

Syftet kan ju knappast vara att undersöka hur många som svarat på enkäten…

Bland resultaten i övrigt framkommer följande:

Som helhet tyckte 33 % att de inte fick den tid de behövde.

jkpg7

40 % tyckte inte att de fått tillräckligt ökad motivation för att ”hantera livssituationen”.

jkpg8

21 % höll inte med om att personalen visade respekt.

jkpg9

Enligt kommentarerna verkar inte samarbetet mellan kommun och landsting fungera:

jkpg10

I enkäten finns några intressanta frågor. Dels om hur förväntningarna (om vård eller förbättrat liv får man anta) har uppfyllts, dels om individen får hjälp att hantera sin livssituation :

jkpg11

jkpg12

De kommenteras inte under resultat utan längst bak i rapporten under ”Övrigt”. 47 % håller inte med om att förväntningarna har uppfyllts. 37 % håller inte med om att de får hjälp att hantera sin livssituation.

jkpg13jkpg14

Givet det dåliga resultatet, som strider mot att ”allt är bra”, så förstår jag att de inte finns med under ”resultat”-avsnittet.

Min kommentar till rapporten är att den saknar analys och fungerande sammanfattning, och givet hur frågeställningarna är formulerade och presenterade så känns rapporten inte särskilt användbar. Frågan är vilken ”unik och viktig” kunskap, det man pratar om när man beskriver brukarrevisionsverksamheten, som kom ut av detta (förutom att även denna rapport känns som att kejsaren är naken). Möjligtvis ger uppföljningen (PDF) på Beroendeenheten på Ryhovs sjukhus två år senare svaret.

De båda rapporterna länkas samman i följande text i revisionen år 2013, genom uppföljningen ska man:

”uppnå förbättringar och utveckla vårdarbetet för brukarna”

Frågorna är inte formulerade på samma sätt. Men 2013 finns följande fråga med:

jkpg15

33 % håller inte med, marginellt bättre än 2011 alltså då det var cirka 37 % (givet hur resultaten presenterats går det ju inte att göra en fullständigt korrekt jämförelse, men kanske på ett ungefär).

2011 saknades en fråga om brukarnas delaktighet (däremot fanns det med fråga om anhörigas delaktighet (!)), 2013 är svaret att enbart 73 % anger brukarinflytande över den egna vårdplanen:

jkpg16

2011 frågade man om respekt, 21 % höll inte med om det på en 10-gradig skala. 2013 är skalan i 6 steg och omformulerad till att avse hur man upplever bemötandet.

jkpg17

Kanske är det förbättrat, kanske inte.

Vad det gäller hjälpen att hantera livssituationen är åter igen skalan förändrad, men det verkar som att verksamheten är bättre. Kanske.

jkpg18

2011 uttrycktes kritik mot samverkan mellan kommun och landsting, 2013 finns det en fråga om det och drygt 25 % är fortfarande missnöjda:

jkpg19

Rapporten avslutas med slutkommentarer och förslag:

jkpg20a

jkpg20

Brukarrevisionen sammanfattas alltså med att det är vissa problem med den fysiska (tillfälliga) miljön och bemötandet (och att det är bra vård i övrigt, trots att en stor andel anger att de inte får den hjälp de behöver och att direkt brukarinflytande brister. Och det som brukarrådets revision anger som något att jobba med är att de själva ska vara på plats samt att det är ”mycket angeläget att fokusera på” anhörigstöd.

Jag betvivlar att representanter från diverse ”brukarorganisationer” samt anhörigstöd är tillräckligt för att brukarna vid regionens beroendeenhet ska få en fungerande vård och bättre bemötande, något som framkommer behov av i båda revisionerna.  Det är också märkligt att man inte reagerar över fortsatt bristande samverkan. Sammantaget känns rapporten som lite av en ”nyttig idiot” och åter igen att ”kejsaren är naken”.

Som jag ser det är detta inte exempel på bra brukarinflytande, och egentligen inte mycket till ”brukarperspektiv” och brukarmedverkan heller. Var finns de vassa granskarna? De som upptäcker brister och ställer ansvariga till svars? Inte inom brukarorganisationerna i alla fall.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *