debattab3

Om narkotikadöden och minister Wikströms ”viktiga steg”

Sprid gärna texten vidare genom att dela på din Facebook-sida mm!
- -

Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet

Det senaste året har vår folkhälsominister Gabriel Wikström i ett par debattartiklar (AB i maj, Expressen i november) deklarerat att Socialstyrelsen fått i uppdrag att kartlägga den svenska narkotikarelaterade dödligheten.

Gabriel kallade kartläggningen ”ett första viktigt steg för att rädda liv”. Jag skrev ett svar (visserligen ser det ut som att Inger Forsgren är medförfattare också, men men…) och påtalade att vi känt till den höga dödligheten sedan länge och att det finns välformulerade förslag om åtgärder, inkl en S-motion, framtagna sedan länge – och det var enligt mig inte nya ord som behövdes utan handling.

Men nya ord blev det, och i veckan kom så Socialstyrelsens kartläggning. Socialstyrelsen har dels gjort en analys av 2014 års narkotikarelaterade dödsfall, och dels arbetat med statistikmodellen.

Socialstyrelsen redogör inledningsvis för begreppen, narkotikarelaterade dödsfall är som begrepp inte helt entydigt. Det kan dels syfta på att narkotika haft betydelse för dödsfallet, det kan dels syfta på att en livsstil där narkotika förekommit nu eller tidigare haft betydelse för dödsfallet (Socialstyrelsen skriver ”dödsfall
orsakade av narkotikamissbruk” och så anstränger de sig för att frossa i stigmaordet ”missbruk” så mycket som möjligt i aktuella textavsnitt, tyvärr).

Socialstyrelsen skriver vidare: ”För att separera dessa två tolkningar av begreppet narkotikarelaterade dödsfall kallar vi den andra tolkningen här för missbruksrelaterade dödsfall och använder narkotikarelaterade dödsfall som en benämning på alla dödsfall där narkotika bedömts ha varit av betydelse. ”. Min undran är varför Socialstyrelsen använder sig av en benämning som är stigmagenererande och som inte är relevant i socialstyrelse-sammanhang längre då DSM 5 tagit bort diagnosen ”missbruk”.

Analysen av dödsfallen för år 2014 visar att 563 var män och 202 kvinnor (765 totalt). Medianåldern bland män var 37 år och bland kvinnor 48 år. Fördelningsmässigt ser dödsfallen  ut så här:

narkdod1

Av de 765 dödsfallen 2014 var 48 % överdoser alternativt olycksfallsförgiftningar. I 23 % av dödsfallen var avsikten oklar. Övrigt (främst sjukdomar i cirkulationsorganen, följt av psykiska störningar/beteendestörningar orsakade av psykoaktiva substanser) stod för 17 % och självmord för 12 %.

narkdod2

För ovanstående finns en könsskillnad. För kvinnor ligger överdoserna på ca 30 % och drygt 50 % är suicid eller förgiftning med oklar avsikt. För män ligger överdoserna på ca 50 %.

I analysen framkommer även att en tidigare psykiatrisk diagnos är hög bland samtliga fyra underliggande dödsorsaker, samt att det finns skäl att anta att bland de 93 suicid-dödsfallen är det en lägre andel som kan antas ha haft en beroendeproblematik.  För övrigt; 2014 registrerades 1524 självmord i Sverige, 93 av dessa har alltså klassats som narkotikarelaterade. Dessa 6 % av självmorden får, med anledning av Socialstyrelsens rapport, den fackliga organisationen Vårdförbundet att skriva en artikel med rubriken ”Självmord registreras ofta som narkotikarelaterad död” – 6 % = ofta? Och när 37 % av dessa individer dessutom tidigare registrerats med beroendediagnos?

narkdod3

Socialstyrelsen har även studerat substanserna som förekommit på dödsintygen. I lite drygt 250 fall anges enbart en substans på intyget (i ca 140 fall anges 4 eller fler). Totalt förekommer 131 olika substanser, och av det kan vi dra slutsatsen att de som försöker göra gällande att dessa dödsfall och i synnerhet den ökning som framkommer i statistiken i stort sett enbart har med underhållsbehandlingen att göra är ute i ogjort väder och ägnar sig åt osaklig smutskastning i stället för att ärligt diskutera narkotikaproblemet.

narkdod4

Intressant att notera bland de fall då enbart en substans anges bland de 765 dödsfallen är att metadon förekommer i 31 fall och buprenorfin i 24 fall. Det visar på att om man ska diskutera vilken roll läckage från de så LARO-programmen har så kan man inte göra det utan att samtidigt diskutera annat läckage och annan medicinhantering (t ex den bristande kontrollen av hur all medicin skrivs ut). För övrigt framkommer i rapporten att av de 12 procent som bedömts ha förgiftats och hade förskrivning av buprenorfin hade flertalet detta läkemedel förskrivet mot smärta (8 av 13), det kan ju vara något att tänka på för RNS, KRIS och andra som ägnar sig åt att smutskasta LARO-programmen.

I rapporten framkommer även att dödsfall kopplade till de nya psykoaktiva substanserna (tidigare kallat nätdroger) har ökat från 24 st år 2012 till 58 st för 2014. Rättsmedicinalverket scannade 2014 för ”fler än 200 NPS”, problemet är dock att RMV:s analysmetoder alltid ligger efter så antalet NPS-relaterade dödsfall är underskattat i statistiken.

Detta med analys-problem är besläktat med kodproblem (hur rättsmedicin ska koda dödsorsaksintyget). Detta berörs i rapporten och en slutsats som dras är att metodikfrågor har en påverkan på antalet narkotikarelaterade som presenteras.

En relaterad fråga till det är problemetiken med begreppet ”narkotikarelaterade dödsfall” som jag berörde inledningsvis, det får Socialstyrelsen att förändra kommande statistikframställning. Socialstyrelsen kommer att fokusera på ”förgiftningsdiagnoser” och presenterar utifrån det en uppdaterad statistik över narkotikarelaterade dödsfall de senaste åren:

narkdod5

Av tabellen framgår att den nya officiella siffran för narkotikarelaterade dödsfall år 2014 är 934 (i stället för 765). Ökningen mellan 2013 och 2014 är 15 % i stället för som med det tidigare måttet 30 %.  Märkligt nog får detta en utredare vid Socialstyrelsen att uttala sig till Drugnews enligt: ”Ökning senaste åren är nog egentligen en illusion”. Min kommentar till det är att en ökning av antalet döda individer för att samhället inte förmådde att motarbeta narkotikaproblemen på 15 % inte är en illusion utan en bister och grym verklighet. Socialstyrelsens tjänstemän borde inte ägna sig åt att förminska att en bra bit över 1000 personer dog pga narkotikaproblem år 2014.

Så. Vad har Gabriel Wikström lärt sig av att ge Socialstyrelsen detta uppdrag? Socialstyrelsen skriver själv att slutsatserna av detta är att många (män) dör i yngre ålder, opioider är vanligast bland dödsfallen, att blandning av olika substanser är vanligt, att det finns en ökning av antalet dödsfall kopplade till NPS. Att veta detta skulle alltså enligt Gabriel Wikström (enligt debattartiklarna jag länkade i början) vara ett viktigt första steg för att rädda liv. Hur kan detta vara ny kunskap för den minister som har ansvar för narkotikaproblemet??? Vad av detta visste inte Gabriel innan? På vilket sätt förändrar detta vad Gabriel eventuellt kommer att föreslå jämfört med vad han visste för ett år sedan? Eller än mer aktuellt, på vilket sätt  förändrar detta vad våra politiker har vetat länge, åtminstone i flera år sedan Missbruksutredningen kom?

Gabriel Wikström borde fokusera på att lägga fram konkreta förslag till åtgärder mot narkotikaproblemen, såväl dödsfallen som de livsår som går förlorade i problematisk narkotikaanvändning. Och det är måste vara nog med nu med utredningar som drar slutsatser som vi som är insatta i frågorna har vetat i mååååånga år.

Gillar du det du läst? Hjälp mig gärna genom att Swisha en liten summa till +46(0)723017517

och

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

En reaktion på “Om narkotikadöden och minister Wikströms ”viktiga steg””

  1. Tror att Gabriel har ganska bra koll på vad som behöver göras. Han sitter dock i den obekväma sitsen att behöva tackla ett påträngande problem som tyvärr kräver opopulära lösningar. Att låta utreda problemet ger då lite svängrum och minskat eget ansvar. När sedan utredningen är klar finns möjligheten att förminska problemet för att slippa göra något över huvud taget eller att göra det minst kontroversiella förslaget.

    Just på grund av detta tror jag att nyckeln till förändring är en förändring av opinionen. Allt för många svenskar köpte propagandan i skolan (jag var en av dem). Normalisering av droger och drogbruk är därför oerhört viktigt och gynnar inte bara oproblematiska brukare utan är en nyckel för att de med problematik ska bli bättre bemötta. Ensidig fokus på problematiken riskerar att bara befästa människors fördomar.

    Jag tror att det som nu behövs mest i debatten nu är stolta knarkare som kommer ut ur garderoben!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *