Sverige är EU-bäst på hepatit-smitta, mindre bra på debatt om en bortglömd majoritet inom drogområdet

granskningTidigare i september kom det en studie från EU:s narkotikaenhet EMCDDA som avhandlade narkotikarelaterade infektionssjukdomar, t. ex. Hepatit C, samt injektionsanvändning vid drogbruk. En rapport som specialstuderade injektionsanvändningen inom EU kom i juni

Jag har dragit två slutsatser av rapporterna som jag tycker är intressanta att problematisera. Den första handlar om Sveriges folkhälso-/narkotikapolitik och den andra om vårt offentliga samtal om beroendeproblematiken.

EU-rapporten gick igenom läget i Europa för injektionsanvändning och blodburna smittor. Dessa frågor ses ibland som en del av narkotikapolitiken, och det är de så klart genom sin relation till området, men de är även, eller snarare i synnerhet, en fråga om folkhälsa.

Rapporten konstaterade att utvecklingen ser lite olika ut för olika EU-länder. På en del ställen minskar problemen, på andra ökar de.

Tendensen för injektionsanvändning samt relaterade blodsmittor minskar överlag i Europa, men med undantag för att den ökar bland individer som använder nya psykoaktiva substanser (nätdroger).

Förekomsten av hepatit-virus varierar mellan typ 40 och 80 % inom EU.  Och givet vår förda politik kring sprutbyten så är det inte förvånande att Sverige intar en topposition inom problematiken. Vår hittills förda repressiva ideologiskt baserade politik har inte bara lett till en topposition inom narkotikarelaterade dödsfall utan även för hepatit-smitta:

hepatit

Det är ingen hedrande position. Och det har ett visst samband till de narkotikarelaterade dödsfallen även om det är osäkert om de som avlider i leversjukdomar flera år efter att narkotikaproblematiken upphört kommer med i statistiken trots att narkotikan och Sveriges bristande omvårdnad inom detta området är underliggande orsaken till dödsfallet. Och med tanke på hur långsamt utbyggnaden av sprutbyten går i Sverige så lär vi ligga kvar rätt högt en lång tid framöver innan vi kan börja följa EU:s tendens med minskande problematik.

Visst har en del av våra politiker på senare tid börjat tala om att stoppa det ideologiskt baserade motståndet mot denna hälsovård, men det händer inte så mycket i praktiken och utbyggnaden av nya sprutbyten går för långsamt likväl som att våra politiker fortfarande verkar anse att individer som börjar använda sprutor före 20 års ålder inte ska skyddas från dödlig smitta. Det senare är anmärkningsvärt och något som bör åtgärdas snarast.

2013 noterades i Sverige 2 066 nya fall av individer smittade med hepatit, av dessa var 769 en följd av droganvändning. En hel del av dessa 769 hade kunnat undvikas om vi haft en annan politik än dagens.

Politikerna kan stoppa ovanstående utveckling och smittoproblematik i Sverige om de vill. Och även om Gabriel Wikström sedan i februari i år talat om att ta bort kommunernas möjlighet att stoppa landstingens initiativ går det dels långsamt med arbetet på departementet, dels har jag inte sett något tal om att ändra åldersgränsen och dels har jag inte heller sett  något tal om skyldighet för landstingen att erbjuda sprutbyte (landstingen är också politiskt styrda och sprutbyte kan teoretiskt möta politiskt ideologiskt motstånd även där). Slutsatsen blir att politikerna inte riktigt har viljan att skyndsamt ändra Sveriges topposition.

Den andra slutsatsen handlar om samtalet om vårt narkotikaproblem, beroendeproblematiken. Att vi har fler problematiska användare än många andra länder är en aspekt som verkar ha undgått många, t ex drottning Silvia som uttalade sig så här i veckan (enligt Drugnews) i samband med konferensen jag skrev om igår:

färre prövar och fastnar i missbruk i Sverige jämfört med flera andra länder och att den restriktiva politiken är något att vara stolt över.

Så är inte fallet, drottning Silvia har antingen missuppfattat eller blivit lurad. Vi har visserligen färre som prövar, men våra siffror för dem som fastnar i ett beroende ser inte bra ut jämförelsevis  vilket jag har skrivit om tidigare. Men om detta talar vi sällan i den offentliga debatten.

I juni gavs det ut en rapport från EMCDDA som avhandlade trenderna för injektionsanvändningen där man baserade sig på siffror från individer som fått behandling mot narkotikaanvändning. I den konstateras att Sverige tillsammans med Norge, Ungern och Tjeckien skiljer sig åt från övriga länder i Europa genom att den vanligaste drogen som injiceras inte är opiater utan stimulanter (amfetamin/-liknande). 66 % bland användarna i Sverige enligt rapporten.

Andelen injektionsanvändare av de som erhöll behandling mot narkotikaanvändning i Sverige var i snitt under perioden 2000-2011 29,7 %.  Över 70 % tillhör alltså de som inte använder sprutor. Och av dem som använder sprutor är 66 % stimulantanvändare. Ändå är nästan det enda som diskuteras i den svenska narkotikadebatten sprutbyte och villkoren för LARO (för opiatanvändare). Det har visserligen en direkt eller indirekt koppling till dödligheten, men det finns även andra aspekter att diskutera. Som livsvillkor, behandlingsresultat, fysisk och mental hälsa för de grupper som inte är aktuella för sprutbyten, konsumtionsrum och LARO. Om denna majoritet hör vi extremt sällan något i debatten. Men vår narkotikapolitik är lika misslyckad för dessa som för övriga grupper (minus att dödligheten är mycket lägre för dessa).

I en sund debatt borde vi kunna diskutera mer än ett perspektiv samtidigt, men det verkar inte så när det kommer till narkotika. Det gör att vi som har kritiska synpunkter på vår narkotikapolitik i stort sett lämnar walk over till de förbudsrepressiva grupper som möttes i Landskrona i veckan beträffande att diskutera problemet som berör ovanstående majoritet. Det är en aspekt och en slutsats som jag inte är särskilt nöjd med att lyfta fram, men jag anser att den måste lyftas.

Dock tar jag inte åt mig fullt ut även om jag är en del i debattklimatet, jag har försökt att lyfta frågor som berör behandlingar och budskap och vetenskaplighet kring andra aspekter än de som jag ovan menar är de dominerande i debatten.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *