Sverige mot narkotika a.k.a Sverige mot människor

Sprid gärna texten vidare genom att dela på din Facebook-sida mm!
- -

lkronaLandskrona kommun har med de lokala skattebetalarnas hjälp anordnat en konferens i veckan som gick. Konferensen kallas ”Sverige mot narkotika”. Det var tidigare namnet på den konferens som numera heter ”Drogfokus”.

Drogfokus samlar en stor del av det offentliga Sveriges tjänstemän inom företrädesvis offentlig sektor och bär en underton av ideologiskt fokus i stället för vetenskapligt även om man anstränger sig för att ha någon form av vetenskaplig approach (det lär bli svagare nästa år i och med att konferensen anordnas i Uppsala). Sverige mot narkotika gick däremot all in på att vara en samlingsplats för den ideologiskt baserade repressiva rörelsen i Sverige.

Bland arrangörerna, förutom Landskrona kommun, fanns alla Sveriges ledande organisationer i den vetenskaps- och humanitärfrånvända rörelsen som strävar efter utopin det narkotikafria samhället med huvudsakligt metodfokus på repressivitet.

Det intressanta med länken för konferensen är att den går till en undersida på Landskrona kommuns hemsida ”http://www.landskrona.se/ecad.aspx”. ECAD är tillsammans med kusinorganisationerna RNS och WFAD spjutspetsen i den repressiva rörelsen (tätt följda av övriga samarbetsorganisationer för konferensen, vilka kan ses här). Om dessa organisationer har jag skrivit en del tidigare, följ länkarna för ett nytt fönster för inlägg om: ECAD, RNS och WFAD.

Fram träder en bild av organisationer som visar på motstånd mot insatser som enligt vetenskapliga studier innebär lindring/minskning av de skador som narkotika kan göra beträffande individer och samhälle, allt för att att de tror att de skyddar visionen om det narkotikafria samhället. Att man sedan kan hävda att en del av det de ägnar sig åt i denna kamp snarare motverkar syftet (t ex är det enklare att sträva efter ett missbruksfritt liv om man inte tyngs av de känslor som kan orsakas av skador som samhället kunde ha förhindrat om inte vår narkotika- och folkhälsopolitik baserats så mycket på dessa organisationers idéer som den gör idag). Det pågår dock en vind av förändring mot mer skadelindrande åtgärder vilket så klart fått dessa organisationer att känna en sådan panik att de försöker ta avstamp i en konferens som den aktuella.

Och viss draghjälp har de fått av media, såväl lokal media som nationell (i synnerhet Expressen/KvP). Expressen skriver naivt i denna artikel att mässan handlar om att Sverige ska kraftsamla mot knarket och använder där ett av kriget mot narkotikans offer (Pierres död) som exempel. Det bisarra med det är att dessa organisationer och t o m på plats under konferensen har de hetsat mot behandling som Pierre själv trodde skulle bli hans räddning,  men som inte samhället erbjöd i tid.  En mindre naiv beskrivning av konferensen skulle ha varit att mässan handlar om försvar för en utopisk ideologi på bekostnad av människors liv och hälsa.  Sverige mot människor skulle kunna ha varit en bättre benämning på konferensen.

En annan Expressen-artikel handlar om att kungahusets Silvia invigde och beskyddade konferensen. Jag vet inte om det handlar om att Silvia är lika naiv så hon tror att ord som ”mot narkotika” hjälper eller om det är minnen från människofientlig ideologi från barndomen som gör att Silvia känner en vurm för den extremism som konferensen bestått av.

För det är ett uttryck av extremism. Landskrona säger att i introduktionen till programmet att de samlat ”några av de mest namnkunniga personerna inom narkotikafrågorna.”. Det har konferensen inte gjort, ledande forskare och samhällsdebattörer som förespråkar en mer skademinskande lösning på narkotikaproblemet lyser med sin absoluta frånvaro till skillnad från förbudsrepressiva ideologer.

För  att kommentera programmet har det sett ut så här:

Linda Nilsson från WFAD pratar om ”Narkotikadebatten nationellt och internationellt”. Givet vad WFAD står för (använd länken ovan) blir det ingen neutral och saklig redogörelse.

Ali Reunanen och Sara Woldu från KRIS pratar om ”att sluta knarka”, givet KRIS inslag i debatten (se länken på KRIS-ordet för ex) som motståndare mot underhållsbehandling, sprutbyte mm blir inte det heller särskilt neutralt eller vetenskapligt sakligt föredrag. Samma profil har Gunnar Bergström som delade föreläsningstid med KRIS-arna.

WFAD-Linda och ECAD-Leijonmarck pratar sedan om UNGASS2016. Inte heller detta inslag blir särskilt ”namnkunnigt neutralt om drogfrågorna”, däremot ”namnkunnigt vinklat”.

Och när Fred Nyberg pratar om cannabis gör han det förmodligen som vanligt utifrån lösryckta delar av forskningen i stället för en neutralt saklig redogörelse.  Påföljande inslag från Kerstin Käll och Pelle Olsson lär inte heller redogöra neutralt om USA:s erfarenheter av medicinsk cannabis och legalisering.

Och så här kan man fortsätta om deltagarna på konferensen. Det är inte en konferens där de mest kunniga forskarna och samhällsdebattörerna har talat om narkotikafrågan. Det är en vinklad tillställning som mer bär prägeln av ideologiskt väckelsemöte än en konferens med syfte att sakligt diskutera vad vi kan göra åt det stora och växande narkotikaproblem vi har idag med den politik och praktik som vi tillämpat under många år.

Sveriges kommuner borde vara mer noga med skattemedel än att lägga pengar på sånt här.

Jag har med stöd i ”offentlighetsprincipen” begärt ut handlingarna från denna konferens och återkommer med en beskrivning av dessa när jag erhållit kopior på föreläsningarna.

Gillar du det du läst? Hjälp mig gärna genom att Swisha en liten summa till +46(0)723017517

och

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *